165. Karmalagen

Denna dyrbara förmån att få leta efter den inre meningen, utan att pressa texten på omöjliga innebörder, är given åt alla som ärligt forskar i varje helig skrift, kristen som hednisk. Och i själva dikten förklarar Krishna att han skall nära den andliga vishetens låga, så att den verkliga innebörden i hans ord blir känd. Så hävdar Upanishaderna existensen av en förmåga hos människan – liksom hennes rätt att använda den – genom vilken hon klart kan urskilja heliga skrifters sanna eller fördolda mening. Ja, det finns en skola av ockultister som anser – vi menar med rätta – att denna förmåga kan nå en sådan utveckling hos hängivna människor att de, när de hör orden i en helig bok läsas på ett alldeles obekant språk, ögonblickligen fattar de främmande meningarnas innebörd och syfte.

De kristna bibeltolkarna menar alla att man vid studiet av deras bibel måste ge akt på anden och inte bokstaven. Denna ande är samma fördolda Veda som måste sökas mellan raderna.

Den västerländske läsaren bör heller inte låta sig avskräckas från att försöka komma åt den verklige innebörden i denna dikt [Bhagavad-Gita] av brahminernas inställning när de påstår att bara brahminer kan lära känna denna verkliga innebörd och att den inte kan klargöras för sudrakasten eller människor av låg kast, eftersom Krishna inte klargjorde den. Skulle den åsikten få gälla, bleve samtliga västerländska lärjungar utestängda från att använda denna viktiga bok, eftersom alla icke-hinduer med nödvändighet tillhör sudrakasten. Krishna gjorde aldrig någon sådan åtskillnad, som bara är ett prästpåfund. Han var själv av herdekast och inte brahmin, och han säger att alla som lyssnar till hans ord kommer att dra stor nytta av dem. Den enda inskränkning han gör är att dessa ting inte får läras ut till dem som inte vill lyssna, vilket är samma föreskrift som Jesus från Nasaret gav när han sade: "Kasten ej edra pärlor för svin."

Utdrag ur Kommentarer till Bhagavad-Gita (kap.1. sid 98-99)
WILLIAM Q. JUDGE