nr 253

Att tillfoga samhället mycket ont
 

Inom kristendomen står dödandet i ren motsats till den lag som anses ha kommit från den Högsta Lagstiftaren. Budordet lyder: "Du skall icke dräpa!" Inga undantag är gjorda för stater eller regeringar; inte ens djurriket är undantaget. Enligt denna lag är det därför oriktigt att döda en hund, för att inte tala om en människa. Men budordet har alltid ignorerats och så är det fortfarande. Mänsklig teologi har alltid visat sig kunna resonera bort vilken förordning som helst; och det fanns en tid då de kristna nationerna frossade på avrättningar. Det var en tid då en man kunde bli hängd för att han stulit en bit bröd eller några få spikar. Detta är dock numera  förändrat, så till vida, att döden endast utmäts för mördare – med några få oväsentliga undantag.

Vi kan tämligen säkert indela de brottslingar som under våra lagar har blivit eller kommer att bli dödsdömda, i två klassser: a) sådana personer vars natur är grov, ondskefull och mordlysten; b) sådana som inte är detta, men som i ett passionerat ögonblick, fruktan eller vrede slagit ihjäl någon. Dessa senare kan åter indelas i dem som sörjer över sina handlingar och de som inte gör det. Hos de sistnämnda, vilka dock till skillnad från de första inte är medvetna samhällsfiender, kan före avrättningen förutom ånger även framkallas vrede, förbittring, hämndbegär och fientliga känslor mot samhället som förföljer dem, samt mot de personer som direkt tar del i rättegången och avrättningen. Vid bedömandet av denna sak måste således brottslingens natur, passioner, bitterhet och hela sinnesstämning tas med i beräkningen; ty hans sinnesbeskaffenhet när han rycks bort från detta jordeliv är av stor betydelse för frågans bedömande.

Alla sätt att avrätta är våldsamma, vare sig det sker med kniv, svärd, kula, förgiftning, rep eller elektricitet. För en teosof har termen våldsam i förhållande till döden en större innebörd än för dem som inte hyser teosofiska åsikter. För den senare skiljer sig en våldsam död från en lugn och naturlig endast genom det våld som utövas på offret. Men för oss innebär en sådan död människans våldsamma lösslitande från sin kropp, och detta är en allvarlig sak som berör hela samhället. Det skapar faktiskt en paradox, ty sådana personer är inte i vanlig mening döda; de stannar kvar bland oss som osynliga brottslingar i stånd att skada de levande och tillfoga hela samhället mycket ont.

Teosofiska Speglingar
Teosofin och Dödsstraffet av W Q Judge
Bulletin nr 253, Mars 2012, Malmölogen

____________________________________________________________

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   |