I Begynnelsen – Preliminärt Memorandum

[Det följande preliminära memorandum upprättades av Robert Crosbie före bildandet av ”The United Lodge of Theosophists”.
Det sändes ut till många enskilda teosofer den 17 november 1908].

TILL ALLA FÖRDOMSFRIA TEOSOFER

När Budbärarna lämnade den här scenen var allt som fanns kvar själva Budskapet (exoteriskt och esoteriskt) – och de elever som var mer eller mindre kompetenta i att assimilera Budskapet.

Med Budbärarnas altruistiska exempel och med inspiration från Budskapet, borde Teosofiska Samfundet ha varit i stånd att stå ensamt och förenat.

Olyckligtvis ger historien en annan beskrivning. Upplösningen började genast och fortsätter ännu, och en storslagen möjlighet att i världen inprägla Budskapets anda och liv har gått förlorad genom en försummelse av det väsentliga och ett utövande av det icke-väsentliga.

Det Första Syftet – det viktigaste av dem alla – de andra är underordnade – har förlorats ur sikte och har att göra med alla de förändringar och olikheter som har uppstått. ”Att bilda en kärna av Universellt Broderskap utan någon som helst åtskillnad” var och är nyckeln till situationen. Låt mig citera några meningar från H.P.B:s sista budskap till de Amerikanska Teosoferna i april 1891:

”Beskaffenheten av det riskfyllda skede vi nu har inträtt i är lika välkänd för de krafter som kämpar emot oss som för de som strider på vår sida. Man kommer inte att försumma något tillfälle att så missämja, att dra fördel av missriktade och felaktiga åtgärder, att väcka tvivel, att öka svårigheterna, att väcka misstankar, så att Samfundets enighet på alla sätt kan förstöras och våra medlemmars led tunnas ut och bringas i oordning. Aldrig har det varit nödvändigare för medlemmarna i Teosofiska Samfundet än det är just nu att allvarligt begrunda den gamla liknelsen om knippet med stickorna; splittrade blir de otvivelaktigt brutna, en efter en; förenade finns ingen jordisk kraft som kan förinta vårt Broderskap..... När allt kommer omkring, så finns alla önskningar och tankar som jag kan uttala samlade i denna enda mening, mitt hjärtas aldrig slumrande önskan: ”VAR TEOSOFER, ARBETA FÖR TEOSOFIN!”

Dessa ord var profetiska ord – men man tog inte emot varningen.

Det återstår nu för dem som kan det, att ta de ord som uttrycker den aldrig slumrande önskan i hennes hjärta som grundprincipen för nutiden och framtiden: ”Var teosofer, arbeta för teosofin”, och enas på den grunden; för dessa ord uttrycker grundförutsättningarna.

Den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, var helst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är LIKHET 1 MÅL, SYFTE OCH LÄRA. Accepterandet av denna princip hos alla teosofer skulle genast riva ner alla barriärer. Detta måste påbörjas av dem vars förnuft har blivit formbara av erfarenheternas alla törnar. En överenskommelse mellan dem är nödvändig; en församling i denna anda.

För att ge denna anda ett uttryck behövs en deklaration och ett namn genom vilket de som formar deklarationen kan bli igenkända.

Att kalla det för Teosofiska Samfundet skulle vara att ta det namn som nu används av åtminstone två motsatta organisationer. Att till och med kalla det för ett Samfund har färgen av en ”organisation” – en av många – och skulle fungera som en barriär. Det uttryck som används av en av Budbärarna, är talande och undviker alla konflikter med andra organisationer och är i stånd att inbegipa alla utan nackdel för någon. Det uttrycket är:

THE UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS (ULT)
[Teosofernas Förenade Loge]

Anslutna medlemmar av varje organisation eller inte anslutna, gamla och nya studerande, kan tillhöra Logen utan att det stör deras tidigare anslutningar, för det enda nödvändiga villkoret skulle vara accepterandet av principen likhet i mål, syfte och lära. Denna broderskapets bindande andliga kraft behöver ingen sådan extra hjälp som Konstitution eller Stadgar — eller Ämbetsmän att administrera dem. Med den som grund för enighet kan inga tänkbara orsaker till avvikelser uppstå; man finner ingen plats för ledare eller auktoriteter här, för dogmer eller vidskepelse, och ändå – eftersom det finns mängder av kunskap kvar åt alla, måste den rätta andan frambringas från ”De som aldrig misslyckas” – all nödvändig hjälp. Dörren verkar öppen för de som borde, men inte kan se en utväg. Vilket ansenligt antal som helst, som lever, tänker och handlar enligt denna grundval, måste utgöra en andlig brännpunkt genom vilken alla saker är möjliga.

Lokala Loger kunde bildas och använda namnet för att förkunna grundvalen för enighet och erkänna alla teosofer, oberoende av organisation; med öppna möten; i offentligt arbete framhålla teosofin och broderskapet i första hand ; inbördes kommunikation mellan Logerna, fritt och frekvent; jämföra arbetsmetoder bland de lokala Logerna; ömsesidig hjälp; och ett främjande av den Stora Rörelsen på alla möjliga områden med mottot: ”Var teosofer, arbeta för teosofin”.

VÄGEN TILL ATT FÖRENAS ÄR ATT SAMVERKA – INGENTING STÅR I VÄGEN OM DETTA ÄR ÖNSKAN.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid. 409-411. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________