I Begynnelsen – brev 9 – av Robert Crosbie

Nionde brevet

Det finns många ”goda själar” som inte vet vad de egentligen vill och som därför inte har någon fast grund i Teosofin, medan de samtidigt accepterar den som enda ting som är värt att känna till. De kan inte ”stanna kvar” någonstans. Vi behöver inte jaga dem – de kommer till oss hela tiden. Om vi hade varit tvungna att leta efter dem kanske vi skulle ha låtit dem passera som fel sort eller av någon annan sskenbar orsak. Det finns hundratals som har gått vidare på ett eller annat felaktigt spår. De har alla en del goda karaktärsdrag – Karmiska arv; men de för varken med sig Visdom eller Vilja. De behöver vägledning, inte ledarskap. Studier och arbete är deras enda räddning och vi kan hjälpa dem alla till den grad som vår och deras Karma tillåter, om så bara genom exempel. Vårt arbete är med alla Teosofer. Så långt jag kan se är ”U.L.T.” den enda riktiga ”olivkvisten” i Rörelsen, för det innebär fred med alla, enighet i mål, syfte och lära.

Hade Teosoferna stannat kvar tillsammans på denna grund, kunde aldrig meningsskiljaktigheter ha uppstått, och de många underordnade frågorna skulle inte ha blivit populära. Vilken Karma för de skyldiga och för världen! De okunniga fortsätter med anspråk och löften och medan en del kommer att förbli okunniga, så kommer en hel del att utvecklas mot svartkonst av värsta sorten. De oskyldiga som är ur stånd att urskilja alla dessa kroppar slätar över vad som ligger bakom, därför att de saknar förmåga att se att de blir utnyttjade för själviska ändamål. Detta är det sorgliga i saken. Den stora majoriteten av folket förlöjligar idén om att någon äger ockulta krafter för onda ändamål.

Detta är det mänskliga förnuftets mysterium. Genom att vara kreativ förser det alla sinas tankeformer med liv och tillvaro, och gör åt sig själv idoler efter sin egen avbild och söker sedan avtvinga lydnad från andra. Och vilka idoler det skapar – monster eller vampyrer! Dessa ting är inte behagliga att kontemplera över, men de existerar. Vi kan inte stänga våra ögon för dem och vi måste varna alla vi kan och peka på SJÄLVET som tillflykten. Teosofer som vill följa den enda säkra, sanna och kungliga vägen måste glömma personer och ledare och hålla sig till Principer och vara trogna mot De som gav ut dem. För att kunna vara trogna H.P.B. och W.Q.J. måste de följa de riktlinjer som lades fram av Lärarna. Om vi är trofasta mot H.P.B. och Judge och vad De står för, kommer man inte att finna oss springande efter ledare som ropar si eller så. Många är ”förenade med sina idoler: lämna dem ifred”. Men varningar mot de som påstår är alltid i sin ordning och där vi ser en fara för andra är det vår plikt att varna – inte i antagonism mot någonting utan mot de misstag och felaktiga övningar som orsakar skadliga resultat. Teosofer måste peka ut misstag genom att jämföra med Teosofin. Metoder måste variera med tid, plats och förhållande. Få förnuft, speciellt de som attraheras av ”Ockultismens dragningskraft”, är kapabla att tillämpa dem i någon vidare mening. Skillnaderna måste pekas ut för dem. Vi måste lära oss att sättet att presentera sanningen är genom att undersöka olika trosläror i dess ljus, inte genom att försöka tvinga in någon annan i ett ”hörn”. Till och med ett djur gör motstånd när det tvingas in i ett hörn; så det rätta sättet att uppnå beaktande av de idéer vi har att presentera förutsätter en fullständig frihet för den lyssnande parten, såväl som för den talande. I dessa dagar av omvändelser och propaganda för alla sorters ”ismer” finns det ett större behov för tolerans om vi ska kunna finna de svaga punkterna i andras förnuft varifrån frågor möjligen kan uppstå. Vi kan statuera ett exempel genom att undersöka allt efter dess meriter och sedan presentera det i förhållande till den Teosofiska synpunkten, vilken i huvudsak överensstämmer med naturens.

”U.L.T.s” Deklaration borde vända varje öppensinnad Teosofs uppmärksamhet från former till principer. Den erbjuder en verklig grund för studier och arbete. Dess sunda förnuft borde väcka många till att ”arbeta” med sig själva. Dörren är öppen för alla, men vi kan inte hjälpa de som varken lyssnar eller tänker. Jag blev road av påståendet som publicerades i ”Besants tidskrift” att ”U.L.T.” är en ”utbrytning från Point Loma”. Jag undrar hur de kom fram till den slutsatsen. Eftersom den i stort är sammansatt av Teosofer från olika organisationer borde den kanske lämpligare kallas för en ”utbrytning” från dem alla! Det faktum att ”U.L.T.” inte fäster vikt vid någon organisation och att den inte har någon organisation själv, verkar inte ha uppfattats bland dem som skulle vilja stoppa in oss i ett fack, precis som de själva. Vi kan lämna åt tiden att bekräfta sanningen. Allt eftersom åren går och ”U.L.T.” blir alltmer känt genom dess frukter, så kommer det att bli allt svårare för dem som har egna intressen i att bevaka och stämpla oss som någonting annat än raka och ärliga Teosofer, som bestämt förnekar varje slags kontakt med någon teosofisk organisation men alltid är i full sympati med våra med-teosofer inom alla organisationer, eller inom ingen alls. Ändå måste vi vara vaksamma och rätta till intrycken varhelst det existerar, att ”U.L.T.” är en utbrytning eller en succession eller någonting annat än ett Sällskap skapat för att studera och tillämpa ren och enkel Teosofi. Kan någon ärlig studerande betrakta dessa ting som lärts ut och blivit gjort i Teosofins namn och undvika att se det skriande behovet av just ett sådant Sällskap som ”U.L.T.”?

Några som annars är trogna Teosofer tror att Rörelsen har misslyckats i denna cykeln på grund av den missämja och de falska läror som märks så tydligt. De borde minnas att Mästarna aldrig upphör att arbeta och att det alltid är möjligt även för den ringaste Teosof som är klarsynt och människoälskande att bistå Deras bemödanden. Vägen till att lära känna Sanningen är att återgå till det som Lärarna själva gav, både beträffande filosofi och rätt arbete. Om man gör så kommer man att finna att det varken finns ”skillnader eller skuggan av någon urspårning” inom”U.L.T.” från de riktlinjer som lagts fram av dessa Lärare. Vi behöver gång på gång fästa alla modfällda eller förvirrade Teosofers uppmärksamhet på vad H.P.B. skrev till Judge år 1888:

”I förrgår natt visades mig en syn av de Teosofiska Samfunden i fågelperspektiv. Jag såg några få ärliga, pålitliga Teosofer i en dödskamp med den vanliga världen, och med andra – nominella men ambitiösa – Teosofer. De förra är flera till antalet än du kanske tror, och de segrade, som ni i Amerika kommer att segra, om ni bara förblir trofasta Mästarnas program och är sanna mot er själva”.

Och vidare: ”För det är endast när Kärnan är bildad som de sammankallade kan börja, vilka kommer att avslutas under kommande år, hur långt framöver dessa än ligger, i utformandet av den organisation som vi har i sikte.”

Genom slarvig läsning har många elever missat mycket. Om detta är en Rörelse som är inspirerad av Mästarna och om H.P.B. och Judge var Deras språkrör, är det nödvändigt att försöka se meningen bakom orden De använde. Att tänka att strävan hade misslyckats och att det inte var lönt att försöka längre, skulle visa en bristande tro på Mästarna och en missförståelse av de stora, ockulta lagar som styr en sådan Rörelse som denna. ”Den Goda Lagens hjul svänger hastigt omkring. Det mal både natt som dag. Det värdelösa agnarna sdriver det ut från de gyllene sädeskornen, kliet skiljer det från mjölet”. Detta måste tillämpas på Rörelsen såväl som på allting annat – och är Universellt i sin omfattning. Jag tror inte att De använde ord utan något syfte; det är upp till oss och för alla andra som vill tjäna Dem att tillämpa, tillämpa och åter tillämpa Deras läror. Det finns ingen gräns för våra strävanden.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.386-389. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________