I Begynnelsen – brev 7 – av Robert Crosbie

Sjunde brevet

Vad vi behöver vara på vår vakt mot i det teosofiska arbetet är inte våra misstag – utan de misstag som är möjliga att undvika.

Det är ett misstag att låta ett sådant intryck växa i någons sinne att just han är viktig för teosofin. Teosofin blev återupprättad i världen för dem som söker ljus, inte för dem som är nöjda med att saker är som de är och med livet som det kommer. Därför är det inte värt mödan att försöka intressera speciella personer. En sådan ansträngning kan få motsatt effekt genom att den uppväcker antingen opposition eller felaktiga och vilseledande åsikter. Att låta så många som möjligt få vetskap om Teosofin, men att inte välja ut någon speciell person är en visare väg.

Den karma som många människor har är sådan att den inte direkt lämnar några mentala eller fysiska dörrar öppna, men likväl kan även dessa människor nås indirekt genom ansträngningar från andra som är i frändskap med dem och som kan uppfånga och finna vägen. Vad vi borde göra är snarare att upplysa om att möjligheten att förstå och tillämpa teosofin kommer endast under mycket få människors Karma – inte därför att den undanhålls från någon, utan därför att dessa personers förhärskande böjelser inte är av den karaktären att de lämnar förnuftet öppet för att kunna fundera över nya sanningar eller gör det möjligt för dessa personer att dra fördel av de vägar och medel som erbjuds. Detta kommer i många fall av att ha försummat eller missbrukat möjligheter i tidigare liv. Just i vår tidsålder är detta speciellt sant, när så mycket av den gamla Visdomen än en gång är tillgänglig för alla som vill förstå den. Alla får denna chans, vissa mer fördelaktigt än andra. Det är höjden av ovishet att försumma möjligheten igen, framför allt i de fall där det kommer till dem utan att de behöver anstränga sig. I vårt dagliga liv umgås vi med folk som de är. Detta gör det möjligt för oss att visa mänsklig sympati med deras liv och att förstå deras tillstånd utan att bli involverade i något av det, medan vi på ett odefinierbart sätt ger intrycket av en allvarlig sida till livet och nödvändigheten av verklig kunskap och vad den betyder.

Det är både vist och nödvändigt att ha en god förståelse för tillvägagångssätten, medlen och processerna när man har att göra med andras förnuft, inte bara för att vara god eller göra gott, utan för att både de och vi själva ska lära reglerna i Själslig krigföring, samt plikterna – individuella och kollektiva – hos det inkarnerade Jaget, ”krigaren”. Vi är karma, för vi är orsaken till allt vi gör. Våra problem är att vi inte inser omfattningen av vad vi sätter i rörelse, antingen på gott eller ont. Därför är det nödvändigt att känna till vår härkomst, andlig, intellektuell och fysisk. Vårt arv är vårt eget, de nuvarande effekterna är orsaker som sattes i rörelse av oss själva i ett avlägset förflutet.

Fastän allt vi kan säga är en upprepning, kastar ibland ett ord eller en framställning ett annorlunda ljus på saken, vilket blir till hjälp och nytta för en del. De två saker som hindrar vår effektivitet är våra egna misslyckanden med att ge ett så gott intryck som möjligt, och lyssnarens misslyckande med att värdera vad som sägs. De flestas sinnen kan inte se bortom personen, med dess fel och begränsningar, bortom givaren till gåvan i sig själv och allt vad det innebär, utan förväntar istället för mycket av personligheten som inte helt och hållet kan omsätta i handling vad som förmedlas.

Detta gäller såväl för U.L.T. som för arbetarna som utgör dess liv, för den riktning U.L.T. tar kommer att bli vad dess Associerade gör den till – varken mer eller mindre. Dess ”grund för enighet” är avsiktligt lämnad odefinierad från en exoterisk, personlig synvinkel, för att göra den sanna och varaktiga grunden för enighet mera viktig bland alla som kallar sig själva teosofer. Ett centralt kontor eller registreringsbyrå kommer att upprätthålla ett register över alla Associerade samt att ta emot och ge ut information och hjälp till alla Loger och individuella forskare som på något sätt är intresserade av Teosofin och den Teosofiska Rörelsen, helt oberoende om de är anslutna till vårt Sällskap eller inte.

Detta teosofiska intra-kommunikationssätt kommer att ha stor betydelse, men alla försiktighetsmått måste vidtas för att hålla det opersonligt, opartiskt och icke-värvande, medan det samtidigt är en pålitlig källa för information om Teosofisk historia såväl som filosofi. Den måste handhas på ett sådant sätt att den aldrig kommer att glida över till någon form av kontrollerande maktmedel. Detta kan alltid förebyggas och garderas mot genom kontinuerliga upprepningar och tillämpningar av enighetens principer, så att ”mental kontroll” av vilket slag som helst framstår som motsatsen till både bokstaven och andan i vår Deklaration, och medan Loger och individer kanske söker information, råd och förslag, är de inte på något sätt bundna till att göra det.

De som är trogna denna princip kommer för alltid att vara enade, även om man är överens om vissa skillnader, om de äldre studerande tar den ståndpunkten och själva föregår som exempel. Den borde aldrig vid något tillfälle degenerera till hårda och stela slutsatser om människor, ting eller arbetsmetoder, och inte heller borde någon av våra riktlinjer och handlingar göra det. Om vi står sant och stadigt i förhållande till vårt mål, syfte och vår lära, kommer vi att kunna ge sådan hjälp och vägledning som står i vår makt till alla som frågar, och alla nödvändiga åtgärder kommer att utforma sig själva. Vi behöver bara ständigt hålla i minnet och i hjärtat de ursprungliga riktlinjer som framlades av H.P.B. och W.Q.J. nämligen; ENIGHET först, som en brännpunkt för andlig tillväxt och gemensam styrka; STUDERA så att kunskap om Rörelsen, dess syfte, dess Lärare och dess Budskap kan erhållas; ARBETA med oss själva i ljuset av dessa studier – och hela tiden för andra.

Allt vad någon av oss kan ge är Teosofi. Vi uppfann den inte. Den blev oss given; vi står i rad och skickar den vidare, som folk brukade göra vid eldsvådor när de skickade vattenhinkarna vidare. Människor är tacksamma mot den som skickar ”livets vatten” till dem, men ”den som skickade” vet var tacksamheten hör hemma och säger: ”Tacka inte mig, tacka teosofin – det gör jag. Den möjliggör för mig att kunna hjälpa andra; den kommer också att göra samma sak möjlig för dig”. Således hjälper han dem och hjälper sig själv att bli av med den personliga tanken. Kampen mot den ”personliga tanken” är en lång och hård kamp. Vi måste vakta oss mot att den inte tar åt sig vad den inte kan göra anspråk på. Vad andra tycker att vi är tjänar som en avsiktlig läxa för dem, fastän våra ideal är bortom all personlighet och alla personligheter. Det spelar ingen roll vad folk tänker om ”oss”, så länge de kommer och får Teosofin på ett uppriktigt sätt. Där borde vara flera som kommer samman för teosofins skull – nya enheter i Arbetarnas skara.

Budbärarna har lämnat allt som är nödvändigt – för oss och för andra – beträffande riktningen; det gäller för oss och för dem att tillämpa de rätta sakerna vid de rätta tidpunkterna och på det rätta sättet. En del kan tycka detta vara nedslående, och många söker efter ”föreskrifter och instruktioner” från Mästarna angående tillvägagångssätt och medel. Detta kommer inte att göra någon nytta, även om det vore möjligt, för om vi styrdes i allting, hur skall vi då kunna växa i vår urskillningsförmåga, i vårt omdöme och i vår kraft? Vi skulle endast bli robotar och vi skulle aldrig fylla vår nödvändiga plats. Utan tvivel hjälper De alla seriösa människor genom anpassning snarare än genom befallning, och därför borde vi inte söka efter den senare, utan genom att använda vårt eget bästa Teosofiska omdöme, gå framåt och känna oss säkra på att om vår förståelse av uppgiftens natur är god och våra motiv är rena, kommer den rätta vägen att visa sig för oss. Detta kommer att bli den rätta sortens vägledning – en vägledning som leder mot tillväxt. Under tiden lever vi och lär och borde inte glömma att De och vi arbetar i nuet för framtiden och för samma stora slutmål.Det är en ”skakig” väg som vi reser på, därför att vår ras-karma har skapat en sådan väg; det finns inget annat sätt att hjälpa rasen än att resa på den vägen så gott vi kan.

Mästarna befaller inte; De justerar. Det har funnits och det finns de som tror och säger: ”Mästaren kommer att göra allting.” Allt sådant är dömt att gå fel, genom att man inte tänker efter vad som är det rätta och den rätta vägen och inte använder alla förmågor man har för att avgöra det rätta tillvägagångssättet och den rätta hållningen. Vi litar på den stora Logen och på Lagen, men använder de krafter vi har efter bästa förmåga: vad vi inte kan göra vet vi att De kommer att göra när det blir nödvändigt. Vi måste framföra denna tanke till vägledning för alla.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.378-382. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________