I Begynnelsen – brev 6 – av Robert Crosbie

Sjätte brevet

Organisatoriska Teosofer har ”successionskapets” idé i sina tankar, precis som världen i allmänhet har, och detta beror på de olika påståenden som gjorts i den riktningen. Det måste klaras ut med all önskvärd tydlighet, och på samma gång utan den minsta antydan av intolerans eller fördömande, genom att påpeka att man måste veta Sanningen för att kunna upptäcka dess förfalskningar. Så vi visar på Budskapet och Budbärarna som den Källa vilken alla borde lita på som önskar lära vad ren Teosofi är och inte är.

Det finns många saker som måste utarbetas i samband med U.L.T. Om rörelsen skall spridas, hur skall då arbetet påbörjas på andra platser och hur skall det startas på rätt sätt och hålla rätt kurs? Det kan bara göras genom nära kommunikation med någon säker och fast grund för hjälp och vägledning. Som det nu är kan vem som helst anta namnet och medvetet eller omedvetet blanda ihop saker – som det har gjorts med själva teosofin. Vad skulle det innebära om någon får för sig att använda namnet U.L.T. för ett speciellt ändamål? Det gäller för oss att tänka ut vägar och hjälpmedel. Det finns tillräckligt med tid, men fältet borde få växa i omfång, så att vi tvingas fundera över framtiden. Skulle inte en tidskrift tjäna som vägledning och som kommunikationsmedel där allas urskillningsförmåga och omdöme skulle växa? Vad alla behöver är intelligent hängivenhet för Mästarnas sak, vilket innebär det personliga självets underkastelse. Det är alltid personliga avvikelser som leder Filosofins lärjungar bort från ”den smala och raka vägen”. Vi måste gå vidare och göra vad som förefaller rätt vid olika omständigheter, och det är här som urskillningsförmågan kommer in. Det är aldrig fråga om vad man skulle vilja göra under den ena eller andra omständigheten, utan om vad som måste göras. Vi har mycket att utföra för att göra oss själva redo inför vad som kanske ligger och väntar på oss. Kan vi göra det? Vi kan försöka.

Om vi inte tar upp grundidéerna, kan ingenting göras. Om vi inte kan göra någonting annat, såsom ödmjuka representanter, än att hålla dessa idéer levande i världen och bland teosoferna, borde vi vara nöjda; men vi kommer dessutom under vår livstid att fortsätta att göra allt vi
kan för att ge andra en sund grundinställning, en bättre förståelse för vad Teosofins stora Idéer betyder. Var och en av oss måste finna sina egna uttryckssätt för samma stora Sanningar.

Detta är en övergångstid och vår uppgift är att återvända till de första principerna, att sprida och upprätthålla dem så gott vi kan, så att dessa är klara för dem som behöver dem. Vi hämtar vår inspiration från Budskapet och Budbärarna. Detta utgör det rätta arbetet för alla Arjunor. Det är inte ”personligheten”, utan vad ”den” representerar för oss som är det farliga. I en del fall kan den komma att dra ner idealet. Låt därför idealet finnas, men låt den synliga brännpunkten vara okänd, utom för dem som har rätt att veta.

Det måste finnas ”någon” som besvarar frågorna; en tidskrift skulle göra det utan att göra någon ansvarig för de uppfattningar som förmedlas. Vi måste starta en, men vi kommer att behöva läsare och var finner vi dem? Det ligger också i framtiden. Vi måste gå djärvt framåt i det yttre – inte av egen styrka, utan genom den styrka som finns i det som vi talar om. Vi ska vara som sir Galahad, ”vars styrka var som tusen män, för hans hjärta var rent”. Där kommer då inte att finnas någon skräck för personligt nederlag, ingen ångest inför personlig framgång, utan endast Mästarnas arbete och våra fortsatta ansträngningar i det. Om detta innebär ett misslyckande, så har vi åtminstone möjlighet att förkunna ordet och förstå dess mening, och i sämsta fall har vi inte ”misslyckats” förgäves. Dock har vi ingen tanke på att misslyckas, för det enda verkliga misslyckandet vore att sluta arbeta, och det kommer vi inte att göra.

Vi kan inte, och borde inte, hindra andra från att använda U.L.T:s Deklaration, utan vi borde se till att de kommer i gång på rätt sätt. Om andra center har börjat och de som startade dem har den rätta andan, kommer de att vilja vara i nära kontakt med de övriga. Vår plikt är inte bara att förkunna, utan även att skydda andan så långt som möjligt i vår Deklaration. U.L.T. är ett öppet och frivilligt sällskap, och en Loge som inte vill ha någon förbindelse med övriga Loger skulle vara en avvikelse från regeln. Är det möjligt att någon grupp som sympatiserar med Deklarationen skulle vara av den åsikten att enigheten endast är lokal? Kanske det; men Registrering skulle hjälpa. Om någon inte önskar bli registrerad, skulle de då vara i samklang? Loger, precis som Associerade medlemmar, borde bli det genom registreringens enkla handling.

Rörelsens tillväxt borde vara och kommer att vara långsam, men den kan inte begränsas och ändå växa. Allteftersom nya center uppstår, kanske långt härifrån, skulle de lätt kunna kastas in i förvirring utan hjälp från tränade Associerade. Vilka medel borde användas för att hålla kontakt mellan sådana center och äldre lärjungar? En tidskrift skulle hjälpa mycket om alla medlemmar prenumererade på den – men vi måste komma ihåg att bara en mycket liten del av medlemmarna gjorde det i gamla dagar. Det kan visa sig vara fallet även med oss, men ändå måste vi försöka att lägga en stark grund för alla som vill gå med. Det är vår skyldighet mot dem, mot Mästarna och mot oss själva, vars mål är att tjäna Mästarnas sak.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.376-378. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________