I Begynnelsen – brev 5 – av Robert Crosbie

Femte brevet

H.P.B. visade sig själv vara en sann Lärare när hon sade: ”Följ inte mig eller min väg; följ den väg jag visar och Mästarna som står bakom.”

Det visa i detta råd blir tydligt när vi ser på den kurs som de intog som bedömde läran efter vad de kunde se av läraren. De bedömde henne efter sin måttstock, inte efter hennes fasthållande av den teosofi som hon lärde ut. W. Q. Judge utsattes för liknande omdöme, huvudsakligen därför att han framhöll H.P.B. från början till slut. Detta var den bakomliggande orsaken till de attacker som gjordes mot honom av dem som borde ha varit hans försvarare. De var rädda för ”auktoritet” – så mycket att de försökte förmedla ett intryck av att de kunde förklara bort henne, att de kunde tala om var hon hade rätt och var hon gjorde ”misstag”; alltså göra anspråk på auktoritet som hon aldrig gjorde. De förringade den enda möjliga källan till vilken man kunde sätta tillit, därför att Judge konstant pekade på henne som Läraren vilken alla borde vända sig till.

De som följde Judges exempel och råd då, eller de som kommer att följa dem i dag, fann och kommer att finna vart H.P.B. pekade. Följden av detta blir att de som bekände sig till eller kommer att bekänna sig till H.P.B. som sin Lärare, inte gör det om de inte också ser på Judge såsom hon såg på Honom. Om de förringar eller nedvärderar Judge, så måste de också förringa och nedvärdera H.P.B.

Vi strävar först och främst efter Enighet och utelämnar så långt som möjligt sådana påpekanden som kan verka frånstötande. Teosofin i sig själv, ren och enkel, är en stor ”förenare”; ju mer vi kan uppmuntra andra att studera och tillämpa Teosofin, desto mer kommer dessa själva att förstå de roller som olika personer och personligheter har spelat i rörelsen. Vårt arbete är att informera, inte att omvända.

Mästarna använde överste Olcott därför att han passade för den uppgift han blev satt att utföra, och han var den ende vid den tiden som kunde göra det. Och dessutom var han villig, trots sina brister, att stanna vid sin uppgift utan hopp om någon belöning. Alldeles säkert försummade han mycket som han kunde ha uppnått, och till sist lät han samfundet glida i fel händer genom sin oförmåga att urskilja. För detta kan endast han klandras, men Lagen justerar och kommer att rätta till detta. Vi kan inte döma mellan honom och Dem som använde honom. De översåg med hans fel. De använde sig av hans goda egenskaper och gav honom alla möjligheter att utöka dem. Kanske hindrade hans nära och outtröttliga uppmärksamhet på det exoteriska arbete som han måste göra, uppmärksamheten på hans egen natur, så att han trodde att han var berättigad till någon förströelse av det slag som han räknade med. Det kanske är så att somliga som kände hans fel och visste att han trots dem gjorde ett gott och framstående arbete för Rörelsen, har resonerat som så att felen inte räknas och att de går att gottgöra, eller överse med, såsom fallet är med många offentliga människor som handlar i tjänsten. Detta är ett misstag, för den sanna Ockultismens väg och den omoraliska vägen sammanfaller inte. Mästarna dömer ingen, och inte heller kan de ”förlåta” någon för underlåtna eller begångna synder. De måste naturligtvis förhålla sig som den esseiske Mästaren, när han sade: ”Låt den av er som är utan skuld kasta den första stenen.” Mästarna måste använda sådant material som finns. Om någon har svagheter – så mycket värre för honom och för arbetet. Man bör också lägga på minnet att så länge som man är villig att stanna kvar i arbetet, kan man det också. Var och en stannar kvar i eller drar sig ur arbetet i överensstämmelse med sin egen önskan. Lagen stänger aldrig dörren för honom, och Ockultismens lagar medger inte ”avsättning som skäl”. Det är märkligt att så många som har studerat teosofi missförstår dessa ting, men aldrig försummar att stämpla och fälla domar.

Allt detta gäller inte bara överste Olcott, eller någon annan särskild person. Det gäller alla och envar – oss själva inkluderade. Överallt i H.P.B:s och Judges skrifter och yttranden varnades det mot fördömanden av andra; ändå gav de som själva utvalde sig till att vara deras lärjungar föga akt på varningar eller exempel. Detta ledde antingen till fördömande av personer eller till dyrkan av dem. Sedan ledde det vidare till meningsskiljaktigheter, splittring och sönderfall och slutade i fullständig brist på urskillning. Broderskapets Väg och Ockultismens Väg är En Väg.

Naturligtvis har alla brott i teosofins historia begåtts av dem som bekänner sig till teosofin, men majoriteten, såväl förr som nu för tiden, har varit goda män och kvinnor – många gånger vilseledda av sin egen okunnighet, av sina missuppfattningar, ibland av sina begär och passioner, men ärligt kämpande med sina enorma svårigheter. Olcott var inte ung när han blev ”utdragen ur elden” och han hade sin tids laster och en hög samhällsställning i världen. Men han gjorde vad ingen annan vid den tiden ville ta sig an; Mästarna hjälpte honom trots att de kände till hans svagheter, och vi borde bedöma honom för vad han gjorde för teosofin. Så är det också med Annie Besant, som är uppriktig fastän hon tagit miste. Hos Katherine Tingley finns det en uppenbar brist på uppriktighet och mycket som är i motsats till teosofiskt handlande. När frågor ställs och när situationen framtvingar det, måste klara och enkla uttalanden göras – men till Teosofins försvar, inte i fördömanden av någon person. Detta är vår nyckel till rätt attityd i alla sådana fall som den teosofiska historien visar, både när den skapades och medan den ännu skapas. Kanske är det en hårfin gränslinje, men vi måste finna den medan vi pekar på sanningen, vare sig det gäller Teosofisk filosofi eller historia, för att undvika fördömanden även när namn måste nämnas. Där andra har gjort misstag och gått fel, blir det en ställföreträdande försoning för dem som kunde ha gjort samma sak men som har lärt sig läxan genom andras misstag.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.373-376. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________