I Begynnelsen – brev 3 – av Robert Crosbie

Tredje brevet

Vi är inte intresserade av att ”se saker”, utan att uppväcka det Högre Medvetandet – för vi vet att teosofin ger kunskap om principerna som borde leda dess studerande i deras offentliga och privata arbete. Vi borde också ha möjlighet att finna tydliga riktningar, tydliga i betydelsen att teosofin klart pekar på vägen till hur vi bäst tjänar våra medmänniskor. Så det är ett gott arbete att söka fram och göra tillgängligt för alla, de nödvändiga citaten från deras skrifter som frambär Lärarnas intentioner. Om sådana inte går att finna kan man ha allvarliga tvivel om vilken kurs man bör följa. Om vi således är kapabla att kasta ett klarare ljus på intentionerna, kommer vårt arbete att bli bra för både lärare och elever.

Grunden för ett framgångsrikt arbete är Enighet: detta är HPBs och WQJs ständiga stridsrop. Att vara i stånd att ha råd med en grundval för Enighet mellan individer eller organisationer, utan att kräva att man avstår från något medlemskap eller någon tro, är ingen liten sak. ”U.L.T.s” Deklaration gör precis så: den är ingen teori, utan den för ut Sändebudens andemening. Genom att parafrasera en Mästare skulle vi kunna säga: ”All teosofi finns framför dig; tag vad du kan”.

Den roll vi spelar, stor eller liten, bryr vi oss inte alls om. Vi kanske säger som Judge sa en gång, ”ibland används en mindre representant av Logen för att dra uppmärksamheten till de Större med en riktigare kurs”. Vårt arbete är att rikta uppmärksamhet på den sanna grunden för Enighet bland teosoferna, och samtidigt utgöra ett exempel. Människor behöver, om de är nya lärjungar eller gamla, omfatta Teosofins budskap för dess egen skull, inte för någon tro på någon person eller organisation. Om elever lyckas omfatta och tillämpa Filosofin, kommer de att få sann klärvoajans beträffande människor, saker och metoder, och deras tacksamhet kommer att inkludera allt som bidrog till deras möjligheter. Denna tacksamhet kommer att finna uttryck genom att de gör detsamma för andra.

Så, bemödandet borde då bestå i att få dess intresserade att delta, att associera sig själva med Arbetet och dela dess ansvar, inte genom att omvända eller pådriva, utan genom att hålla idén framför dem på olika sätt. Som med allting annat måste varje metod prövas, men utan att göra konturerna för hårda och fasta. Det huvudsakliga arbetet är att förmedla idéer.

Utan tvivel kommer ”successionsskapet” och organisationsförespråkare att skruva sig en del över ”U.L.T:s Deklaration”. Ingenting som sägs kommer att hindra att de tänker och säger vad de tycker, men inte heller kommer deras skruvande att påverka fakta. Om Deklarationen visar sig vara helt i linje med lärorna, lärarna och de ursprungliga riktlinjerna som lagts fram, kommer det att få observatören att tänka. Utan tvivel kunde Deklarationen ha utvidgats, men skulle inte en sådan utvidning avleda uppmärksamheten från syftena som den vill peka på. Den är kort och direkt och är därför lätt och snabbt uppfattad. Alla kan dra sina egna slutsatser, men hos oss är det ”en orubblig ståndpunkt antagen med hänsyn till det mål vi har i sikte”.

Vårt syfte är att dra uppmärksamheten till Lärarna och Läran, inte till några andra; följaktligen är det att bevara, säkra och upprätthålla det opersonliga i ”U.L.T.”. Dess mål, omfattning och syfte visas i Deklarationen och dessutom påkallas uppmärksamhet på den stora underliggande Rörelse som tvingar fram sådana förändringar från tid till tid. Så medan den deklarerade policyn efterföljs och undervisningen studeras, kommer den praktiska tillämpningen att följa av sig själv. Intill att var och en renar sin egen iakttagelseförmåga kommer man inte att kunna urskilja Ofirens guld från basmetallen. Vad vi har undvikit är den rådande tendensen att säga för mycket.

Låt bara ”U.L.T.” blomstra genom dess eget moraliska värde. Arbetet vi måste göra, kunskapen vi måste ge ut, är inte beroende av några andra namn än de sanna lärarnas, HPB och WQJ. Våra associerade måste lära sig att vända sig till Dem, att peka på Dem och på de Mästare som De tjänade. Ingenting annat kan återuppbygga Rörelsen. Enighet är våra ansträngningars nyckel, och levande personer – om de inte blir alltför framträdande, kommer att avleda från sådana ansträngningar och kommer att attackeras till skada för Rörelsen. Därför lägger vi ingen vikt vid deras namn. Låt de nyfikna och antagonisterna gissa allt vad de vill, de verkligt ärliga kommer att döma av frukterna, inte av personerna. Teosofin härrör inte från något samfund eller från några levande personer. Vad världen och alla Teosofer anbelangar, kommer Teosofin från H.P.B. och W.QJ. – eller rättare sagt, genom dem. Därför, för att undvika missuppfattningar, bortser vi från personer till förmån för Budskapet och Budbärarna.

W.Q.J. var inte H.P.B:s ”efterträdare”, utan han var hennes Kollega och Medarbetare och behöll sin kropp några få år längre än hon stannade kvar i sin. Han var ”stenen som förkastades av byggarna”, vilka önskade framträda som efterföljare till H.P.B. – vilket förvirrade alla som litade på dem. Den verkliga grunden till ”successionsgalenskapen” är begäret efter mera undervisning. Detta frambringar jakten efter vem som helst som lovar nya ”uppenbarelser”. Det som utgavs av H.P.B. och har tillämpats av W.QJ. var och är inte utförligt studerat av teosofer i största allmänhet, i annat fall skulle det ha väckt ett djupare begrundande och en djupare insikt hos de studerande. Alla de teosofiska galenskaperna är resultatet av okunnighet, vidskepelse och själviskhet, vilka endast kunskap kan övervinna. Våra strävanden kan tyckas otillräckliga, men de pekar i rätt riktning och ”många bäckar små gör en stor å. Vi ska göra vad vi kan så gott vi kan och uthärda ondskan i vår tid medan vi försöker arbeta för en bättre framtid, lite här och lite där, och på så sätt leder vi teosofernas förnuft på varje nivå och i varje samfund till en så bred uppfattning som möjligt av Filosofin. Och alla dessa framsteg kommer att bli lärorika för oss också, för vi blir tvungna att möta alla slags sinnestillstånd från okunnighet till arrogans, och att uttrycka oss på ett sådant sätt att det lämnar ett intryck som stannar kvar. H.P.B. skrev en gång: ”Om någon bekänner sig i Buddhas filosofi, låt denne då säga och göra såsom Buddha sade och gjorde; om en människa kallar sig kristen, låt henne då följa Kristi bud inte hans många avvikande prästers och sekters tolkningar.”

Sensmoralen är: om någon önskar vara Teosof, låt denne studera Teosofi som den utgavs av dem som förkunnade den. Att acceptera som Sanning vad vilken lärare som helst väljer att säga åt en utan att ge några andra sätt att för sig själv kunna verifiera påstådda fakta, är bara att ha en blind tro, vilket så många människor har.

Vår egen svåra uppgift är att undvika allt sken av auktoritet av vilket slag som helst, medan vi på samma gång är säkra på vår Sak och inte är rädda för att säga det. Vi måste, liksom Grundarna, ge alla en möjlighet att själva se att det vi har att säga är välgrundat. För närvarande ligger initiativet hos oss som är pionjärerna. Vi måste slå an grundtonen för dem som kommer efter oss; så snart vi har gjort det, kommer en del av dem att följa den. De övriga kommer att tycka att det är ”för uppslukande och för högtsträvande” för dem, och de kommer inte att försöka följa den. Med andra ord, vi måste visa U.L.T:s existensberättigande (raison d'étre), så att andra kan se det lika tydligt som vi gör. Vi har åtagit oss en viktig mission och en stor uppgift, inte därför att vi anser oss vara så i hög grad lämpliga, utan därför att vi ser behovet och därför att det inte finns någon annan som gör det; och vi vet också att vi inte kommer att lämnas ensamma i vårt arbete. Vad vi måste ge är de starkt framträdande punkterna, klara och bestämda, och kortfattat formulerade, så att de manar till eftertanke; göra dessa punkter så slående att de inte kan lämnas obeaktade, inte ens av en likgiltig läsare; så slående att de inför förnuftet kommer att framstå såsom fakta och endast fakta, vilka kan verifieras av vem som helst som intresserar sig tillräckigt för att verifiera dem

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.367-370. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________