I Begynnelsen – brev 2 – av Robert Crosbie

Andra brevet

I det arbete som vi tillsammans har accepterat, betyder det ingenting om ”vi” misslyckas eller lyckas. Vårt syfte har varit och kommer att vara att Arbetet skall fortsätta. Vi kan – var och en av oss – ge vårt bästa i denna uppgift; resten vilar i andra starkare händer. Vårt ”bästa” kanske inte är så mycket, men om motivet finns där, så är till och med att stå fast och hålla våra ställningar en seger under vissa omständigheter, för där det inte finns någon armé som är redo, där måste man lära sig kampens konst. Rekryterna måste utföra kampen, de äldre lär och leder de yngre. Utan att bekymra oss om något annat än att vara stridsdugliga gör vi vårt bästa arbete när vi är som mest pressade och trötta.

Det är då som vår uppmärksamhet skall riktas på Undervisningen – inte på oss själva som bara för den vidare så gott vi kan. Om man ser att någon i olika avseenden inte har förmågan att göra allt som behöver göras eller som han skulle vilja utföra, så är det bevis på att han är på väg att göra framsteg. Våra ideal uppnås aldrig: de föregår oss ständigt. Som en människa tänker, sådan blir hon. I detta är tiden ett element, och den förkortas genom att vi tålmodigt gör vad vi kan. Att på minsta sätt låta sig slås ned av våra uppenbara brister är en form av otålighet – en respektlöshet mot Lagen. Vad helst som kommer är rätt – tills någonting bättre uppenbarar sig. Uppmärksammade defekter kommer att tona bort under vår observation, och därför kan vi gladeligen stå ut med våra egna fel såväl som med andras – medan vi fortsätter med själva arbetet.

Ett av de största hjälpmedlen som Teosofin ger, är kraften att få en större överblick över handlingsfältet än som annars är möjligt. Vi ser inte bara på detta liv, utan även på många framtida liv där ”jag och du och alla prinsar på jorden” kommer att leva och sträva för mänsklighetens universella återlösning – alltid seende framåt, alltid seende mer avlägsna höjder mot vilka andens uppvaknande kan riktas. Det finns mycket själskraft och det finns många förmågor bland människorna som mestadels används utan någon varaktig inriktning. Kunde rätt filosofi inplanteras – om än bara idén om människans Gudomliga natur, så skulle en större impuls ges till att leva rätt; och därefter skulle en filosofi i enlighet med en sådan natur sökas av dem som blev stimulerade av det.

Det skulle inte ta så lång tid eller bli så svårt om de som är intresserade av teosofi kunde sluta upp med att själva försöka tänka ut den och i stället sätta i gång med att sprida filosofin och tanken om tjänandet. Utan den rätta filosofin är själskraften och de särskilda förmågorna meningslösa. Om alla studerar för att bli mera dugliga i att hjälpa och lära andra, måste det resultera i allmän förbättring och hjälp. Jag tror att ordet ”Teosofi” har kraft. Hade det inte det, så skulle det inte vara så många som missbrukade ordet. Trots allt detta är teosofin i sig själv obefläckad. Vårt arbete är att hålla den lika ren som när den blev förmedlad till oss, för deras skull som kan bli hjälpta – och vi finner alltid några som kan bli hjälpta. När det kommer bättre dagar kommer vi att ha möjlighet att göra mer – och mycket bättre än under nuvarande svårigheter. Ren och enkel teosofi är den måttstock utifrån vilken strävan praktiskt kan användas och misstag bekämpas, och därför måste den alltid framhållas som källan till alla riktiga kraftansträngningar.

När det teosofiska Modersamfundet bildades var det nödvändigt att ge det den form som bäst kunde förstås av den tidens människor. Man visste att många skulle klamra sig fast vid formen mer än vid andemeningen i den Teosofiska Rörelsen och inbilla sig att anden inte kunde existera i någon annan form. Men det var också känt att några skulle förnimma andemeningen och bara bry sig om den. Olika händelser har rättfärdigat allt detta, så vi befinner oss nu vid en annan tidpunkt i cykeln. Att handla fullkomligt är inte möjligt, och fastän vi endast visar fram Rörelsens anda, erbjuder vi ändå en synlig grundval, som är nödvändig i varje exoteriskt arbete. U.L.T. är ett namn som givits åt vissa principer och idéer. De som associerar sig själva med dessa principer och idéer är attraherade och bundna enbart av dem – inte av sina medbröder som gör likadant eller som avstår eller som slutar betrakta sig själva som bundna på det sättet. DEKLARATIONEN, med den Associerades underskrift, är en stor avvikelse från allt som existerar som en organisation.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.365-366. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________