I Begynnelsen – brev 1 – av Robert Crosbie

Ur ”The Friendly Philosopher”. Brev och samtal om teosofi och det teosofiska livet.

”Det sägs att en människa är bekräftad i andlig kunskap när hon försakar varje begär som tränger in i hennes hjärta – och i sig själv är lycklig och nöjd i Självet och genom Självet. Hennes förnuft är ostört i motgången, hon är lycklig och tillfredsställd i medgången och hon är främmande för ångest, fruktan och vrede. En sådan människa kallar man en Muni. När hon i varje tillstånd går mot nya äventyr, mot det fördelaktiga eller ofördelaktiga, går hon med ett jämt sinne som varken tycker om eller tycker illa om, och då hon mött både gott och ont varken jublar åt det ena eller blir nedslagen av det andra”.

Första brevet

Det är fåfängt att godta andras uppenbarelser på bara hörsägen. De innehåller ingen kunskap och det är faktiskt kunskap som var och en behöver. Slagord och formuleringar är endast ord och inga kriterier för sanning.

Teosofin är i den nutida världen medlet genom vilket var och en kan få egen kunskap. Dess studium och tillämpning framkallar urskillning och omdöme finns latent inom oss.

Sanningen är ingen människa, inte heller en bok eller ett uttalande. Sanningens natur är universell; dess ägare i olika grader tänker, talar, agerar universellt. Deras framsteg tillägnas mänskligheten oberoende av kön, troslära, kast eller hudfärg. Man finner den aldrig bland dem som gör anspråk på att vara Gudomens utvalda språkrör, och som kräver vördnad av sina medmänniskor. Sant broderskap omfattar den minst utvecklade såväl som den högst utvecklade. Vi måste försöka bistå alla i sökandet efter sanningen. Vårt värde och bistånd i detta stora arbete kommer att bli precis vad vi gör det till genom våra motiv, vårt omdöme och vårt uppförande.

Den i hjärtat brinnande längtan att andra ska gagnas av våra liv kommer att kännas av alla de öppna, det spelar sedan liten roll hur få; de kan komma att bli medlet som väcker många andra. Det är strävan och uppoffringen som bringar fram det slutliga resultatet, men i vår iver är det bra att tänka på vad Mästarna har gjort, och gör, år efter år, tid efter tid. De gör vad de kan, när de kan och som de kan, i överensstämmelse med cykliska lagar. De bevarar den vunna kunskapen – och väntar. Medvetna om detta och handlande därefter kan det inte finnas någon plats inom oss för tvivel eller missmod. Teosofin är för dem som önskar den. Vi ska hålla fast vid, vänta och arbeta för de få ärliga själar som kommer att omfatta planen och som för vår Sak vidare. Mångas hörsel är så avtrubbad, eller deras uppmärksamhet så distraherad, att inte ens flera upprepningar kan nå dem – ändå måste teosofin läggas fram ständigt för alla som vill lyssna. Det är vårt självpåtagna arbete och vi har våra förebilder i HPB och WQJ, när det gäller medel, metoder och handlande. Låt oss efterlikna dem och således utföra vårt arbete i deras anda.

Den teosofiska ”arkaden” har förflyttats över troslärornas och materialismens avgrund. En del har upptäckt var ett fundament vilar, på ena eller andra sidan; andra har funnit ”stenar” som tillhör arkaden, men ”hörnstenen” har man ”förkastat” på grund av dess oregelbundna form, allt enligt gamla tiders historier inom frimurartraditionen. Men vi blir också påminda om att den tiden kom när den förkastade stenen blev ”själva hörnstenen som templet vilar på” för att man fann att den var själva slutstenen. De var emellertid mycket få och deras röster hördes inte bland de högljudda anspråk som gjordes av dem som funnit delar av arkaden och som önskade få erkännande. Så de få måste ”Verka, Vaka – och Vänta”, medvetna om att historien upprepar sig själv och att det inte finns något nytt under solen.

Allegorin om Babels torn handlar om nuvarande tider. Allting befinner sig i förvirring, alla talar sin egen rappakalja – och ingen lyssnar. Jag sade ”ingen” – men vissa gör det; några få inser att ingenting av detta erbjuder någon kunskap. Allt som kan göras är att låta ljuset lysa så att alla som önskar må söka det, och på det sättet så för framtida skörd. Det skulle vara en hopplös uppgift om det inte var för Reinkarnationen; så den stora uppgiften borde vara att föra fram Enighetens fundamentala principer av Broderskap, av Karma och av Reinkarnation.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.363-364. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________