I Begynnelsen – brev 11 – av Robert Crosbie

Elfte brevet

Det rätta sättet att se på saker visas av teosofin. Varje människa måste lära känna, förstå och kontrollera sin egen natur om hon ska uppnå urskillningsförmåga – möjligheten att hjälpa andra. Var och en måste ta till sig filosofin och tillämpa den, trots alla misstag och handlingar som, medan de gör uppgiften svårare, ändå har varit redskapen som uppväckt själva den urskillningsförmåga som behövs. Vår ställföreträdande försoning som har visat oss vägen, kan vända våra misstag till goda fördelar. Vi kommer att ta tid på oss att tänka ut vad vi ska säga och hur vi ska säga det. Vi kommer över ombytlighet och obeslutsamhet allt efter som vi tar tid på oss att tänka saker fullt ut innan vi handlar och ger löften. Hon kommer sedan att studera för att göra vad helst hon säger att hon ska göra. Denna försiktighet kommer att öka ett sant självförtroende och det förtroende som andra kommer att ha för oss. Endast då fullständigt förtroende är vunnet kan människor bli hjälpta av sig själva och genom varandra. Mästare måste arbeta med dem som vill arbeta, och som De kan, och detta gäller oss alla. Vissa klandrar H.P.B. och Judge för de misstag som gjordes av dem som spelade ledande roller i Rörelsen, liksom elever lägger sina egna fiaskon på Lärarens axlar. Allt detta kommer ur avsaknaden av urskillningsförmåga, ledarnas och efterföljarnas misslyckande att tillämpa vad H.P.B. och W.Q.J. lärde. Breven som är skrivna till dig är resultaten av observationer, erfarenheter, studier och en tillämpning av teosofisk filosofi, och som sådana måste de kunna vara till nytta för andra i liknande fall som ditt eget. Så måste också dina egna framstegs resultat vara, liksom även alla andra seriösa studerandes.

Västvärldens förnuft är benäget att blott se till den litterära formen och till fina fraser som normer för omdömet. Folk i allmänhet förstår inte meningen av vad som skrivs, på samma sätt som de inte kan utvinna värdet av sina erfarenheter. De gör bara ytliga slutledningar och tillämpningar, så de har små möjligheter att tillämpa filosofin i sitt dagliga liv och inte heller kan de se dess praktiska värde. De måste få hjälp till att assimilera de fundamentala principerna om de ska kunna inse de rätta värdena och tillämpningarna. Var och en måste utplåna sina egna fel, i detta som inom andra områden – inte andras fel. Inte förrän de studerande på allvar sätter igång att arbeta enligt dessa riktlinjer kan de finna visshet och lycka. Teosofin och dess tillämpning går hand i hand, om den ska vinna någon verklig framgång. Det är inte vi som ska säga "gör det" eller "gör inte det". Det är upp till oss att framlägga saken, teosofin och dess individuella tillämpning och att lämna åt varje elev och varje undersökare att ta sina egna beslut. Folk blir trängda in i små hörn av tillvaron genom att de följer olika "råd" i stället för att använda sina egna omdömen och klandrar sedan ständigt "rådgivaren" när saker och ting inte går enligt deras förväntningar.

Är det inte märkligt att enkla uttalanden inte blir begripliga? Att ytliga betydelser uppfattas som sanna framställningar? De flesta människor tror att när de har hört ett uttalande så vet de det. Allt detta kan skyllas på våra moderna utbildningsmetoder, inom vilka själ och förnuft bara anses vara något som registrerar. "Bland tusentals dödliga människor kanske en ensam strävar efter fullkomning". Så bland de många som kanske är intresserade av teosofi – filosofin om människans fullkomlighet – kommer här och där att vara någon som kan vakna upp. I detta ligger hoppet. Och även de som är tillräckligt intresserade av att bara lyssna eller läsa med uppmärksamhet kommer att få någonting på vägen som en dag kan utvecklas. Om vi fortsätter att försöka med alla lämpliga vägar och medel öppna för oss, kommer någonting ut ur sådana ömsesidiga bemödanden.

Lärarnas grundläggande uttalanden är axiom som ska tillämpas. På samma gång är de invävda i sådana resonemang som kan påverka det vanliga sättet att tänka. Vetenskap, psykologi och alla framsteg som är baserade på dem, misslyckas – och för ingen annan orsak än att de varken antar eller erkänner att fullständig och sann kunskap existerar. Om västerländsk vetenskap och psykologi skulle fortsätta med sina omsorgsfulla ansträngningar i teosofins ljus, så skulle världens andliga och intellektuella mörker snart övervinnas och en civilisation uppstå som bäst skulle beskrivas som ett sant, fysiskt liv. Vad hindrar detta? Intellektuell stolthet tillsammans med de hämmande effekterna av falska religiösa föreställningar. Om man tror på idén att det bara finns ett liv på jorden, då är allt människan lärt sig genom tiderna begränsat till ett litet trångt område. Men om man förstår idén om successiva liv på jorden – alla underställda karmalagen – då tar lärdomen upp ett vidare fält och leder människan till föreställningen att alla krafter av alla slag utgår från det Högsta, Självet hos alla varelser; att hon i själva verkligheten är en andlig varelse och måste tänka och handla som en sådan.

Vi kanske inte kan tillämpa alla de axiomer och filosofiska resonemang i så stor utsträckning som både vi och andra kanske önskar; men vad spelar det för roll? Vi kan tillämpa det som är möjligt och allt som är möjligt för oss, och ur denna tillämpning kommer en större förståelse och färdighet att uppstå. Var och en måste finna sin egen väg. Ord kan inte förmedla det, ändå finns det en väg för var och en. De flesta svårigheterna ligger i att man försöker att se, att höra och "tänka ut" alltihop i stället för att tillämpa vad vi verkligen ser. All skicklighet kommer mycket gradvist, omärkbart – snarare kännande, förstående och inseende än förnimbart i normal mening. Här finns det inte ännu tillräcklig kännedom om själva filosofin, för att många av eleverna ska kunna ha tillräckligt förtroende för att ta tag i och fortsätta arbetet. När jag har antytt min annalkande bortgång, för det med sig bestörtning, därför att de inbillar sig att teosofin kommer att dö om jag försvinner: ändå borde de ha lärt sig att inte en enda person kan representera teosofin, utan är i bästa fall bara förmedlare; och att de också efter att tagit emot, borde sätta igång att göra lika mycket för andra och i sin tur bli förmedlare.

41 associerade till U.L.T.! Om 25 av dem visar sig bli "gott material" kommer då inte ansträngningarna att visa sig vara värda all möda. “Gott material" betyder nämligen många krigare för den Teosofiska Rörelsens återupprättande till dess ursprungliga riktlinjer. Det behövs många tusen, men under tiden sällskapet växer tar den hand om sig själv. Kampen kommer att bli hård – vi möter den utan att veta utgången – men kampen är vår, annars skulle vi inte ha den. Vi kommer att ta vad som kommer och vi kommer att ge allt vi kan och har för den gemensamma saken, medvetna om att vi inte strider för oss själva utan för alla. Mer kan vi inte göra och mindre får vi inte göra under Broderskapets Lag. Idag för ett år sedan började vi denna kamp, [1909] och därför får det oss naturligtvis att blicka bakåt. Saker och ting i det förflutna är alltid lättare än det som är i nuet, eller den okända framtiden som kommer att ske. Det förflutna kan bedömas beträffande dess relativa betydelse, för det är nu själva tomrummet i utvecklingsvågen, medan nuet och framtiden representerar vågkammen och det motstånd vi kände eller fruktade. Men om vi minns det förflutna, kan vi se att det, när det var både nutid och framtid, ändå innehöll just sådana störningar som var ett slöseri med energi. I Lärarnas skrifter finns inget annat än uppmuntran. Det är den djupa känslan av klyftan mellan våra ideal och deras uppnående som avskräcker den personliga tanken. Om vi låter "oss själva" bli involverade i dessa personliga uppfattningar kommer vi att känna oss modfällda – liksom Arjuna. I verkligheten borde vi känna oss mer sporrade än någonsin, eftersom det sista året har fört med sig en större framgång än vi hade vågat hoppas på under dåvarande omständigheter.

Vi är alla länkar i den Teosofiska Rörelsens stora kedja. Det som påverkar en påverkar alla, i någon grad. Alla som på något verkligt sätt bemödar sig om att hjälpa andra, sätter sig själva i en situation där de måste ta emot reaktionerna. Modersamfundets Karma är densamma som H.P.B.s och Judges karma, känd av dem på förhand i största allmänhet. Den är också vår karma och alla teosofers karma. Deras strävan var den första att sprida teosofin; mycket har gjorts sedan dess i det avseendet och av många lärjungar. Men dess tillämpning har inte varit så vanlig som den kunde ha varit. Reaktionerna på teosofins spridning och på medlemmarnas felaktiga eller saknade tillämpning kommer att tas omhand när De kommer åter. Vi och alla andra sanna elever är sammanlänkade med Den Stora Logen genom strävande, genom tjänande och genom att följa Mästarnas program så gott vi kan. Alla sanna lärjungar är omgivna av en "osynlig skyddsvakt", så länge som deras ansikten är riktade mot Målet och de förblir trogna Mästarnas program. Mästarna varken knuffar, drar eller hindrar frivilliga handlingar. Att göra det skulle innebära att förhindra sann Självtillit. Av den orsaken kan en del tycka att Mästarna har övergivit dem eller att de varken ser eller hör dem; men detta är den värsta föreställning man kan ha. Den förringar Dem och antyder okunnighet och otacksamhet från Deras sida. De har talat klart och tydligt om Deras närhet till alla dem som "jämt och ständigt försöker".

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.393-397. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________