I Begynnelsen – brev 10 – av Robert Crosbie

Tionde brevet

Om vi väntade tills vi var helgon, skulle vi då någonsin börja? Bhagavad gita säger ”Lägg alla dina handlingar, goda som dåliga, på mig”. Vi måste överlämna oss själva som vi är, inte som vi skulle vilja vara, annars kan vi aldrig bli som Mästarna är. Det faktum att några av våra handlingar känns dåliga betyder att vi kommer att lämna dem förr eller senare. Så måste det vara, om vi strävar efter att bli Dem trogna. Och medan vi gör allt vi kan göra för att göra vägen säker och klar enligt vårt eget förstånd, kan vi gå framåt med styrka och djärvhet, därför att vägen är såväl Deras som vår. Ibland kanske vi tvivlar, men detta uppstår ur den personliga osäkerheten, rädslan för en eller annan konsekvens. Vi borde ta det som att vad som än kommer är för oss en nödvändig situation att vara i, i syfte att kunna göra mer och bättre arbete för Dem.

Och vi blir hjälpta på det rätta sättet, på det sätt som vår natur behöver – inte nödvändigtvis i enlighet med vad vi förmodar borde vara det lämpliga sättet. Om vi kände oss förvissade om att De skulle vara till hands och hjälpa oss ut ur de knipor som vi genom att vara oförsiktiga hamnat i, eller har gjort möjliga genom tidigare underlåtenhet, hur skulle vi då någonsin lära oss rätt urskillningsförmåga och rätt handlande? ”Otacksamhet är inte en av våra laster”. Detta har De sagt och det levs De upp till. Vi kan vara säkra på att det allra bästa som kan göras för oss har gjorts och görs hela tiden. Vi måste finna vägen till Dem genom tjänande. Kritik från andra tar vi ibland bra och ibland dåligt. Vi måste bedöma genom det uppnådda resultatet snarare än genom någons åsikt och följa de metoder som ger önskat resultat. ”De äldre” kommer naturligtvis att kritisera oss därför att i många fall har de förlorat själva andan i arbetet. De befinner sig vanligen i mörker, både vad det gäller teosofin och de teosofiska organisationerna. Enkel lojalitet och hängivenhet till Budskapet och Budbärarna är svårt för dem att förstå. Vi ska vara glada att ha deras moraliska stöd, om inget annat, och deras kritik kommer att hjälpa oss att undvika att upprepa de gamla felen. ”De äldre” inser inte att de behöver bringas i samklang med Teosofin mer än någon av nykomlingarna. Det bästa sättet att hjälpa båda kategorierna såväl som oss själva, är att hålla sig till principerna och låta var och en tillämpa dem på sig själv. Det ”material” som delas ut av alla dessa organisationer och ledare, de anspråk de gör krav på angående sig själva, pekar bara på hur ytterst nödvändigt det är att de sanna Lärarna och den sanna Läran borde pekas ut klart och tydligt.

Just nu är det en psykisk våg och det kommer att fordras stora ansträngningar att upprätthålla någon rörelse i den sanna riktningen. Och vad oss beträffar kommer detta att skapa den energiutveckling som ökar vår styrka. Om det inte var för sådana hinder och möjligheter, kunde vi falla in i ett större beroende av våra nuvarande kunskaper och redan uppnådda resultat och därmed inte komma vidare. Vi måste vid alla tillfällen tänka på andra och på framtiden. Om andra inte blir hjälpta och tränade att kunna ta kontroll och dela med sig i arbetet och dess ansvar, så skulle Arbetet bli lidande om någonting händer oss. Bara nybörjarnas studier och förberedelser kommer i sig att göra dem dugliga för upplysningsverksamhet. I bemödanden att hjälpa dem är det väsentligt att uppmuntra deras egna initiativ så mycket som möjligt, med förslag och anpassningar då och då när det är nödvändigt.

Från början, i mitten och till slutet borde vi hålla fast vid de Tre Grundsatserna i Den Hemliga Läran i allt vårt offentliga arbete – för på dessa hänger hela filosofin – och om vi inte genomsyras av dem så uppnår vi inga riktiga framgångar. Det första man måste klargöra i varje framställning av teosofin är omöjligheten av det vanliga begreppet personlig eller separat Gud, och hur viktigt det är att förstå SJÄLVET såsom allt inom allting. Sedan måste vi klargöra Periodicitetens Lag, Cyklerna eller Karma i alla dess tillämpningar såsom ”världens eviga vägar”. Dessa påvisar Reinkarnationen genom analogin, liksom även det successiva återförkroppsligandet av solsystemen, planeterna och varje form av materia. Detta leder naturligtvis till beaktandet av ”den Universella Översjälen”, den kollektiva intelligensen i varje solsystem, i såväl vilket som helst solsystem som i alla tillsammans – för alla är förenade, ”ner till den minsta atom” och vad som påverkar det ena påverkar allt – såväl små och stora Jag som embryonala. Detta betyder Enighet överallt, samverkan mellan alla, individuellt ansvar.

Det är bra att inför varje studieklass förklara vad målsättningen med mötet är; att få frivilliga att med egna ord förklara sina egna uppfattningar av De Tre Grundsatserna. Frågor borde uppmuntras och ställas fritt, där målet är att eleverna till och med nybörjarna, borde formulera det för sig själva. Endast så kan de nå god förståelse och själva nå den position där de bäst kan hjälpa andra, liksom de blivit hjälpta. Under teosofigruppens studier av Teosofins Ocean är De Tre Grundsatserna förutsättningen för hela arbetet. Kapitel efter kapitel, i frågor och svar kan tillämpningarna av dem visas och hela filosofin göras tydlig. Enskilda elever som vill lära sig borde både fråga och besvara frågor enligt filosofins egna termer. Det kommer att bli svårt att få mängden att inse det viktiga i dessa ideliga upprepningar, men de är nödvändiga i all sann utveckling.

Vi kommer oundvikligen att dra till oss uppmärksamheten från dem som är fientligt sinnade till vilket slags teosofiskt arbete vi än gör, liksom deras uppmärksamhet som vill lära vad ren teosofi är. Nåväl, allt detta tar tid att komma till rätta med, men tiden slukar människor, sekler och världar – såväl som en del av förnuftets attityder. Vi vet att en sådan strävan som vår behövs och vi vet att det vi presenterar är den eviga Sanningen, vars verkningar alltid kommer att fortsätta. Vi är glada för att vi har människor som”registrerar” sig hos oss; glada för deras och för världens skull, men inte som ett ynnestbevis för oss. Vi kan glädja oss åt att dessa intresserade är i stånd att se sitt sanna intresse och ansluta sig till dem som försöker ansluta sig till mänsklighetens hjälpare. Det finns många misstag gjorda,, felaktiga uppfattningar, missuppfattade idéer, och dessa måste vi känna igen när vi finner dem, ta lärdom av dem och undvika fällorna som så många har snubblat i. Vi behöver inte bry oss om vad som sägs beträffande någon av oss personligen, fast vi måste bemöta det så att U.L.T. inte kommer att påverkas av detta på något vis. Alla angrepp på teosofin och på det teosofiska arbetet har inte riktats mot filosofin eller mot det teosofiska arbetets Syften, utan mot dem som stod vid frontlinjen och betraktades som ledarna för Rörelsen. Vi skall föregripa detta så mycket som möjligt genom att hålla oss själva i bakgrunden, ifall det skulle komma något angrep, vilket inte är osannolikt, så att det påverkar arbetet så lite som möjligt. Sättet vi har satt våra riktmärken på gör att vi har goda utsikter att förebygga varje slags hinder av arbetet. H.P.B. och Judge var pionjärer och många av de teosofiska illuminati, [upplysta eller invigda personer] – om jag så får säga – har försökt förringa Dem. Hela gruppen av ”efterträdare” har antingen velat förringa Lärarna – eller rikta uppmärksamheten på Dem. I det senare fallet misslyckas ”efterträdarna”; vad de har gjort och fortfarande gör berättar sin egen historia. Nåväl, människor kan göra sitt val mellan vårt arbete, vilket riktar uppmärksamheten på Budbärarna och deras Budskap, och det arbete som påkallar uppmärksamheten på sig själva genom att upphöja sig själva med hjälp av det Budbärarna har lämnat till världen. Om världen var beroende av dessa ”erfarna” personer för att få en ren och enkel teosofi, vilken chans skulle då världen ha?

Rörelsen började med H.P.B. och Judge har gått igenom många förändringar – förändringar oundvikliga i en övergångsperiod och bland folk vars arv och utbildning utgör hinder som står i vägen för rätt uppskattning och tillämpning. Men ur all denna förvirring måste kärnan till den stora organisationen uppstå, vars bildande De hade i åtanke redan från allra första början. Vi gör inget annat än arbetar för att påskynda detta stora mål och syfte. Vem och vad kan hindra oss, hur mycket de än försöker att stå i vägen?

Det är underligt att så många som har studerat teosofin misslyckats att förstå och tillämpa den, men aldrig misslyckas med att stämpla och fälla omdömen. Deras intresse är begränsat antingen till dyrkan eller till fördömandet av olika personer.

ROBERT CROSBIE

Översatt från The Friendly Philosopher av Robert Crosbie, sid.390-393. Utgiven av The Theosophy Company Los Angeles, USA, 1945.

______________________________________