Psykisk och Noetisk verksamhet

yantra1.gif (2187 bytes)

Psykisk och Noetisk verksamhet

HELENA BLAVATSKY

blavisi3.jpg (9680 bytes)
HELENA BLAVATSKY 1831-1891

Andra delen

”Kunskapen om det förflutna, det närvarande och
det framtida är sammanfattat i Kshetrajna ('Jaget' ).”
— Ockulta axiomer

Efter att ha förklarat i vilka hänseenden och varför vi som ockultister inte samtycker med den materialistiska fysiologiska psykologin, kommer vi nu att övergå till att påpeka skillnaden mellan de psykiska och de noetiska mentala funktionerna; de noetiska är inte erkända av den officiella vetenskapen.

Vi teosofer uppfattar dessutom termerna ”psykisk” och ”psykism” något annorlunda än den stora allmänheten, vetenskapen och till och med teologin, ty den senare ger den en betydelse som förkastas av såväl vetenskapen som teosofin. Även allmänheten har på det hela taget en mycket dunkel föreställning om vad som verkligen menas med dessa termer. För många finns det lite, om ens någon skillnad, mellan orden ”psykisk” och ”psykologisk”, eftersom båda på något sätt relaterar till den mänskliga själen. Några moderna metafysiker har visserligen överenskommit att skilja mellan orden Förnuft (pneuma) och Själ (psyche). Den ena är den förnuftiga, andliga delen, den andra – psyche – är den levande principen i människan, den andedräkt som besjälar henne (från anima, själ). Men om så är fallet, varför då inte erkänna att djuren har en själ. Dessa är inte mindre än människan besjälade med samma förnimmande livsprincip, nefesh, enligt andra kapitlet 1:a Moseboken. Själen är inte på något sätt Förnuftet, ej heller kan en idiot, berövad det senare, sägas vara en ”själ-lös” varelse. Att som fysiologerna gör, beskriva den mänskliga själen i dess förhållanden till sinnen, lidelser, begär och passioner, gemensamma för människan och djuren, och sedan begåva den med gudalikt intellekt, med andliga och rationella förmågor, som enbart kan ha sin källa i en översinnlig värld – det är att för alltid kasta en ogenomtränglig mystisk slöja över ämnet. Men i den moderna vetenskapen har orden ”psykologi” och ”psykism” endast avseende på nervsystemets förhållande och de mentala fenomenen härleds enbart från molekylär verksamhet. Den förnuftiga principens högre noetiska karaktär ignoreras fullständigt och förkastas till och med som en ”vidskepelse” av både fysiologer och psykologer. Psykologi har verkligen i många fall blivit synonymt med psykiatri. Därför har de elever, som studerar teosofi, tvingats att skilja sig från alla dessa åsikter, och ansluter sig till den lära som ligger till grund för österns gamla och vördnadsvärda filosofier. Vad denna lära är skall förklaras längre fram.

För att bättre förstå de föregående argumenten och de efterföljande, anmodas läsaren att läsa ledaren i septembernumret av Lucifer (”Visdomens dualistiska aspekt”*) och där göra sig bekant med den dubbla aspekten av det som av Jacob i hans brevs tredje kapitel både kallas – den djävulska, jordiska visdomen och ”visdomen ovanifrån”. I en annan ledare, (”Kosmic Mind” april 1890* * ) meddelas det även att de gamla hinduerna begåvade varje cell i människokroppen med medvetande och gav åt var och en namnet på en gud eller gudinna. Då professor Ladd i sitt verk talar om atomer i vetenskapens och filosofins namn, kallar han dem ”översinnliga väsen”. Ockultismen anser varje atom 1) vara ett ”oberoende väsen” och varje cell vara en ”medveten enhet”. Den förklarar, att så snart dylika atomer grupperar sig för att bilda celler, blir dessa celler begåvade med medvetande, var och en av sitt eget slag, och med fri vilja att handla inom lagbundna gränser. Ej heller saknar vi helt och hållet vetenskapliga bevis för de påståenden som gjorts i de två tidigare nämnda ledarna. Mer än en lärd fysiolog av den gyllene minoriteten kommer dessutom i våra dagar mer och mer till den övertygelsen, att minnet har inget säte, inget eget speciellt organ i människans hjärna, utan det har säten i kroppens alla organ.

Fotnot *) Se H.P. Blavatskys Theosophical Articles vol II p. 28, utgiven av Theosophy Co, Los Angeles, USA.
Fotnot **) Se H.P. Blavatskys Theosophical Articles vol II p. 179.
Fotnot 1) Ett av Brahmas namn är anu eller ”atom”.

”Inga goda skäl finns för att tala om något särskilt organ eller säte för minnet”, skriver professor J T Ladd. 2)

Fotnot 2) Professor i filosofi vid Yale-universitetet.

”Varje organ, varje yta och varje del av nervsystemet har i själva verket sitt eget minne' (sidan 553 anf. st.)

Minnet sitter således varken här eller där, utan genomtränger hela människokroppen. Att förlägga dess organ i hjärnan är att begränsa och förkrympa det Universella Förnuftet och dess oändliga strålar (Manasa putrorna) som besjälar varje förnuftig mänsklig varelse. Eftersom vi i första hand skriver för teosofer, fäster vi liten vikt vid de materialisters ”psykofobiska” fördomar, som kommer att läsa detta och fnysa föraktfullt, då vi talar om det ”Universella Förnuftet” och om människans Högre noetiska själar. Men vi frågar, vad är minnet? ”Både sinnesförnimmelser och minnesbilder är övergående skeden av medvetandet” svarar man osv. Men vad är själva medvetandet, frågar vi vidare? ”Vi kan inte definiera medvetandet” säger oss professor Ladd.3) Den fysiologiska psykologin vill således att vi skall vara nöjda med andra personers enskilda och obekräftade hypoteser angående medvetandets olika betingelser; och detta i ”frågor som hör till hjärnfysiologin där experter och noviser är lika okunniga” för att använda nyssnämnda författares träffande uttryck. Hypotes som hypotes – då kan vi lika gärna hålla oss till våra egna siares läror, som till gissningar framkastade av dem som förnekar både siare och deras visdom. Desto mer så, eftersom samma årliga vetenskapsman säger oss, att ”om metafysik och etik inte riktigt kan tvinga sina fakta och slutsatser på den fysiologiska psykologin... så kan å andra sidan denna vetenskap lika lite tvinga på metafysiken och etiken de slutsatser, som dessa bör dra från medvetenhetsfakta genom att ge ut sina myter och fabler i skepnad av en välbestyrkt historia om hjärnans processer” ( sidan 544).

Fotnot 3) Elements of Physiological Psychology.

Då nu den ockulta fysiologins och psykologins metafysik förutsätter inom den dödliga människan ett odödligt väsen, ”gudomligt Förnuft” eller Nous, vars matta och alltför ofta förvridna återsken är som vi kallar ”Förnuft” eller intellekt hos människorna – i verkligheten ett väsen skilt från den förra under varje inkarnationsperiod – så säger vi att ”minnets” två källor ligger i dessa två ”principer”. Dessa två betecknas av oss som det Högre Manas ( Förnuftet eller Jaget) och Kama-Manas , dvs människans rationella, men jordiska intellektet, inneslutet i, samt bundet av materien och därför underkastad dennas inflytande. Det all-medvetna SJÄLVET, det som reinkarnerar periodiskt – i sanning ORDET vordet kött! – är alltid detsamma, emedan dess återspeglade ”Dubblett” som växlar med varje ny inkarnation och personlighet är medveten blott under en livstid. Den senare ”principen” är det lägre Självet eller det som manifesterar sig genom vårt organiska system och verkar på detta illusoriska plan samt inbillar sig vara Ego sum och faller sålunda i vad den buddhistiska filosofin brännmärker som ”avskildhetens kätteri”. Den förra kallar vi INDIVIDUALITETEN, den senare personligheten. Från den första utgår hela det noetiska elementet, från den andra det psykiska, dvs. den ”jordiska visdomen” i bästa fall, eftersom den påverkas av alla de mänskliga eller snarare djuriska passionernas kaotiska drifter inom den levande kroppen.

Det ”Högre Jaget” kan inte verka direkt på kroppen eftersom dess medvetande hör till ett helt annat plan, ideationernas plan. Det ”lägre” Självet kan däremot detta och dess verksamhet och beteende beror på dess fria vilja och val, och om det vill gravitera mera mot sitt andliga upphov (”Fadern i himmeln”) eller mot ”djuret” som det besjälar, den kroppsliga människan. Det ”Högre Jaget”, är genom att vara en del av VÄRLDSFÖRNUFTET ovillkorligen allvetande på sitt plan, fastän endast potentiellt så i vår jordiska sfär, eftersom det måste handla helt och hållet genom sitt alter ego – det Personliga Självet. Eftersom det ”Högre Jaget” är bäraren av all kunskap om det förflutna, det närvarande och det framtida, och eftersom det är från denna urkälla som dess ”dubblett” uppfångar enstaka glimtar av det som ligger bortom de mänskliga sinnena, och överför dem till särskilda hjärnceller (vars funktioner är okända för vetenskapen) och gör på det viset människan till en siare, en spåman eller en profet; så har dock minnet av förgångna händelser – i synnerhet de som tillhör denna jordiska värld – sitt säte i det Personliga Jaget. Inget minne av någon vardaglig sysselsättning, vare sig fysisk, egoistisk eller av lägre mental natur – som t ex att äta och dricka, att njuta av personliga sinnliga lustar, att göra affärer så att grannen häpnar osv. – har någonting att göra med det ”Högre” Förnuftet eller Jaget. Inte heller har det Personliga Jaget något gemensamt med vare sig vår hjärna eller vårt hjärta på det fysiska planet – ty dessa två är organ för en högre kraft än Personligheten – utan endast med våra passionsrelaterade organ, som t ex levern, magen, mjälten osv. Det är således klart, att minnet av sådana eller liknande händelser måste först väckas i det organ som var det första att framkalla den i efterhand ihågkomna handlingen, och som överförde den till vår ”sinnestanke”, vilken är något helt annat än den ”översinnliga” tanken. Det är endast den senares högre former, de övermedvetna mentala erfarenheterna som kan komma i växelförhållande med hjärn- och hjärtcentrum. Å andra sidan kan fysiska och själviska (eller personliga) handlingar liksom mentala erfarenheter av jordisk art, samt kroppsliga biologiska funktioner endast komma i växelförhållande med den molekylära sammansättningen av åtskilliga Kamiska organ och med de ”dynamiska förbindelserna” av nervsystemets beståndsdelar i varje särskilt organ.

När därför professor Ladd sedan han visat att varje beståndsdel i nervsystemet har sitt eget minne tillägger: ”Denna åsikt hör till det allra väsentligaste i varje teori, som anser all medveten mental reproduktion endast är en form eller fas av det organiska minnets biologiska handling” – så måste han bland sådana teorier inbegripa den ockulta läran. Ty ingen ockultist kunde uttrycka en sådan lära mera korrekt än professorn som avslutar sitt ämne med att säga: ”Vi kan således med fog tala om minnet hos synens och hörselns ändorgan, om minnet hos ryggmärgen och hos de olika så kallade 'centra' för reflexrörelse, som hör till minnet hos förlängda märgen, lilla hjärnan osv.”. Detta är essensen i den ockulta läran – precis som i tantra böckerna. I sanning, varje organ i vår kropp har sitt eget minne. Ty om varje cell är begåvad med ett medvetande ”av sitt eget slag”, måste den nödvändigtvis också ha ett minne av sitt eget slag, liksom även sin egen psykiska och noetiska verksamhet. Genom att vara mottaglig för kontakt från både en fysisk och en metafysisk kraft 4) skall den impuls som ges genom den psykiska (eller psyko-molekulära) kraften verka utifrån inåt; emedan impulsen från den noetiska (skall vi kalla den andligt-dynamiska?) kraften verkar inifrån utåt. Eftersom vår kropp är höljet för de inre ”principerna”, själ, förnuft, liv osv., så är molekylen eller cellen den kropp som hyser dess ”principer”, de (för våra sinnen och vår uppfattning) immateriella atomer vilka bildar denna cell. Cellens verksamhet och beteende bestäms av huruvida den framdrivs antingen inåt eller utåt, genom den noetiska eller psykiska kraften, för den noetiska kraften står inte i något förhållande till de egentliga kroppscellerna. Medan de senare alltså verkar under den oundvikliga lagen om den fysikaliska energins oförstörbarhet och växelverkan, så verkar däremot atomerna – de psykiskt andliga, inte fysiska enheter – under sina egna lagar, precis som professor Ladds ”Enhetsväsen”, som är vårt ”Förnufts-Jag”, gör i hans ganska filosofiska och vetenskapliga hypotes. Varje andligt organ och varje cell däri har sitt eget tangentbord liknande pianots, enbart med den skillnad, att det registrerar och utsänder förnimmelser i stället för ljud. Varje tangent innehåller potentialen till gott och ont, till att frambringa harmoni eller disharmoni. Detta beror på den impuls som ges och de frambragta kombinationerna; på styrkan hos den spelande artistens anslag, i sanning en ”enhet med två ansikten”. Och det är verksamheten av enhetens ena eller andra ”ansikte” som bestämmer arten och den dynamiska karaktären hos de manifesterande fenomenen, som en följd av verksamheten antingen den är fysisk eller mental. Ty hela människans liv styrs av denna enhet med det dubbla ansiktet. Om impulsen kommer från ”visdomen ovanifrån”, och den använda kraften är noetisk eller andlig, kommer resultatet att bli handlingar värdiga den gudomlige framdrivaren; om impulsen däremot kommer från den ”jordiska, djävulska visdomen” (psykiska kraften) skall människans verksamhet bli självisk, grundad helt och hållet på hennes fysiska dvs. djuriska naturs behov. Det ovan anförda låter kanske för den vanlige läsaren som rent nonsens; men varje teosof måste förstå när man säger till honom att det finns Manasiska såväl som Kamiska organ i honom, fastän cellerna i hans kropp besvarar såväl fysiska som andliga impulser.

Fotnot 4) Vi hoppas innerligt att denna synnerligen ovetenskapliga term inte skall ge någon ”animalist” obotliga hysteriska anfall.

Denna kropp, så vanhelgad av materialismen och människan själv, är sannerligen den Helige Graals tempel, Det Allra Heligaste i en helgedom, som innesluter de största, ja, till och med alla naturens mysterier i vårt solsystem. Denna kropp är en eolsharpa, försedd med två rader strängar, den ena av rent silver, den andra av tarmar. När andedräkten från det gudomliga påbudet sakta susar fram över den förra, blir människan like med sin Gud – men den andra raden känner det inte. Det behövs en fläkt av en stark jordisk vind genomsyrad med animaliska utströmningar för att sätta dess animaliska strängar i dallring. Det är det fysiska lägre förnuftets funktion att verka på de fysiska organen och deras celler; men det är det högre förnuftet allena som kan inverka på de atomer, vars växelverkan allena är i stånd att väcka hjärnan via den centrala rvggmärgssträngen till en mental framställning av andliga idéer långt bortom något föremål på detta materiella plan. Det gudomliga medvetandets fenomen måste betraktas som verksamheter hos vårt förnuft på ett annat och högre plan, där det är verksamt genom någonting som är mindre materiellt än hjärnans molekyler som är stadda i rörelse. De kan inte förklaras som det enkla resultatet av hjärnans fysiologiska process, då i sanning de senare endast betingar de förra och ger dem en bestämd form i syfte att ge en konkret manifestation. Ockultismen lär att leverns och mjältens celler är de som mest medverkar till vårt ”personliga” förnufts verksamhet, och att hjärtat är det organ par exellence genom vilket det ”Högre Jaget” verkar – genom det lägre Självet.

Ej heller kan minnen av rent jordiska händelser bli direkt överförda genom den mentala varseblivningsförmågan hos hjärnan – den direkta mottagaren – av hjärtats intryck. Alla sådana hågkomster måste först stimuleras genom och väckas i de organ, vilka såsom redan blivit påvisat, var upphovet till de olika orsaker, som ledde till resultaten, eller de direkta mottagarna av och deltagarna i dessa resultat. Med andra ord, om det som kallas ”idéassociation”, har mycket att göra med minnets uppvaknande, så har den ömsesidiga växelverkan och det bestående växelförhållandet mellan det personliga ”Förnufts-Väsendet” och organen i människokroppen detta i ännu större grad. En hungrig mage framkallar bilden av en tidigare intagen festmåltid, emedan dess verksamhet reflekteras i det personliga förnuftet. Men även innan det personliga jagets minne utstrålar visioner från de minnestavlor vari vardagslivets erfarenheter finns lagrade – även i minsta detaljer – har magens minne redan framkallat densamma. Och så med kroppens alla organ. Det är de, som alltefter deras animala behov eller begär, frambringar de elektro-vitala gnistor, som belyser det Lägre Jagets medvetenhetsområde; och det är dessa gnistor som i sin tur väcker erinringarna däri att fungera. Hela människokroppen är, som vi sagt, en ofantlig resonansbotten, där varje cell har ett stort förråd av intryck som står i samband med moderorganet, och varje cell har ett minne och ett medvetande av sitt slag, eller kalla det instinkt om ni så vill. Dessa intryck är alltefter organets natur fysiska, psykiska eller mentala, i den mån de hänför sig till det ena eller det andra planet. De må kallas ”medvetandetillstånd” endast i brist på ett bättre yttryck – eftersom det finns tillstånd av instinktmässigt, mentalt och rent abstrakt eller andligt medvetande. Om vi spårar alla sådana ”psykiska” verksamheter tillbaka till hjärnverksamheten, så är det endast därför att hjärnan är huvudporten i den boning som kallas människokroppen, och den enda port som öppnar sig mot rymden. Alla andra är inre portar, öppningar i den privata bostaden där minnets och förnimmelsernas förmedlare ständigt vandrar. Deras klarhet, livlighet och intensitet beror på förmedlarnas hälsotillstånd och organiska sundhet. Men deras verklighet, vad beträffar deras äkthet eller riktighet beror på den ”princip” varifrån de har sitt upphov och tonvikten i det Lägre Manas på antingen det noetiska eller på det i mellangärdet belägna (”Kamiska” jordiska) elementet.

Ty, såsom ockultismen lär, om det Högre Förnufts-Väsendet – det permanenta och odödliga – är av den gudomliga homogena essensen som kallas ”Alaya-Akasha” 5), eller Mahat – så är dess återspegling, det Personliga Förnuftet, en temporär ”princip” av astralljusets substans. Som en ren stråle av ”Världsförnuftets son” kan den högre principen inte utföra några funktioner i kroppen och förblir sålunda maktlös gentemot materiens vilda och oroliga organ. Emedan dess inre konstitution är Manasisk, är däremot dess ”kropp” eller snarare fungerande väsen heterogen och genomsyrad av astral-ljuset, eterns lägsta element. Det är en del av den Manasiska Strålens mission att gradvis befria sig ifrån det blinda, bedrägliga elementet, som, fastän det gör densamma till ett aktivt, andligt väsen på detta plan, likväl för den i så nära beröring med materien att dess gudomliga natur helt och hållet fördunklas och dess intuition förslöas

Fotnot 5) Ett annat namn för det universella förnuftet.

Härav kan vi inse olikheten mellan siarskapets rent noetiska och mediumskapets jordiska, psykiska visioner. Det förra kan uppnås genom ett av tvenne medel: (a.) genom förvärvandet av förmågan att efter behag paralysera minnet och den instinktiva, självständiga verksamheten hos alla kroppens organ och den fysiska kroppens celler, en handling som är lätt, när det Högre Jagets ljus en gång för alla har förtärt och underkuvat det personliga lägre Jagets hetsiga och passionerade natur, men detta kräver en adept; och (b.) genom att vara en reinkarnation av någon, som i ett tidigare liv, genom ett fullständigt rent liv och leverne samt en strävan i den rätta riktningen uppnått nästan en yogis höjdpunkt av helighet och helgonskap. Det finns även en tredje möjlighet att uppnå mystiska visioner på det högre manasiska planet; men detta sker endast tillfälligtvis och beror inte på siarens vilja, utan på en ytterlig svaghet och utmattning hos den fysiska kroppen genom sjukdom och lidande. Sierskan från Prevorst var ett exempel på det senare fallet; och Jakob Böhme på den andra kategorin. I alla andra fall av abnormt siarskap av så kallad clairaudience, clairvoyance och trance är det helt enkelt – mediumskap.

Men vad är nu ett medium? Uttrycket medium, om det inte rätt och slätt tillämpas på ting och föremål, antas vara en person genom vilken en annan persons eller väsens verksamhet antingen manifesteras eller förmedlas. Spiritualisterna, som tror på meddelanden från kroppsligt frigjorda andar, och att dessa kan uppenbara sig genom sensitiva eller påverka dessa att förmedla ”budskap” från dem, betraktar mediumskapet som en välsignelse och en stor förmån. Vi teosofer å andra sidan som inte i likhet med spiritualisterna tror på ”umgänget med andar”, anser denna gåva såsom en av de farligaste bland abnorma nervsjukdomar. Ett medium är helt enkelt en sådan människa i vars personliga Jag eller jordiska förnuft (psyche) mängden av ”astralt” ljus är så övervägande, att hela hennes konstitution genomsyras av detta! Varje organ och cell bringas sålunda i samklang, så att säga, och utsätts för en oerhörd abnorm spänning. Förnuftet befinner sig alltid på astralljusets plan och är helt och hållet nedsänkt i detta bedrägliga ljus, vars själ är gudomlig, men vars kropp – ljusvågorna på de lägre planen – hör underjorden till; ty de är blott de svarta och vanställda spegelbilderna av jordiska minnen. Den stackars sensitiva personens oskolade öga kan inte genomtränga de jordiska utströmningarnas täta mörka dimma för att där bortom få skåda in i de eviga sanningarnas strålande fält. Hans vision är ur fokus. Hans sinnen, som liknar en infödd från Londons bakgator, som från födseln är van vid stank och smuts och har vants sig vid de onaturligt förvridna syner och bilder som ligger kringkastade på astralplanets kalejdoskopiska vågor – är ej i stånd att urskilja det sanna från det falska. Därför verkar de bleka, själlösa liken som rör sig på ”Kama-lokas” stiglösa fält, för honom vara de levande gestalterna av hans ”kära avlidna”; de svaga genljuden av en gång mänskliga röster passerar igenom hans förnuft och inger honom väl samordnade fraser, som han upprepar, okunnig om att de erhöll sin slutliga form och förfining i hans egen hjärnfabriks innersta djup. Och härav kommer det sig att seendet och hörandet av sådant, som, om det blivit skådat i sin sanna natur, skulle ha fyllt mediets hjärta med fasa, nu istället fyller honom med en känsla av sällhet och förtroende. Han tror verkligen att de oändliga utsikter som uppvisas för honom, är den verkliga andliga världen, de saliga okroppsliga änglarnas hemvist.

Vi beskriver här blott mediumskapets allmänna huvuddrag och fakta, emedan det i en sådan artikel som denna inte finns rum för undantagsfall. Vi påstår – all den stund vi olyckligtvis under en period av vårt liv personligen genomgått sådana erfarenheter – att mediumskapet på det hela taget är ytterst farligt; och när psykiska erfarenheter utan urskiljning antas som sanna, föranleds mediet endast till att på god tro bedraga andra, därför att det självt är det första självbedragna offret. Ett alltför intimt förbund med den ”Gamle Jordiske Ormen” är dessutom smittsamt. Astralljusets odiska och magnetiska strömmar driver ofta till mord, dryckenskap, omoraliskhet och som Eliphas Lewi uttrycker det, de vars naturer inte är fullständigt rena ”kan huvudstupa drivas i fördärvet av de blinda krafter som sätts i rörelse i Ljuset” – av de villfarelser och synder som finns inpräntade på dess vågor.

Och denne store magiker i det nittonde seklet bekräftar vad vi i denna artikel velat framhålla, när han talar om astral-ljuset på följande sätt:

”Vi har sagt, att två ting är nödvändiga för att förvärva magiska krafter: att befria viljan från all träldom och att öva den i självbehärskning.

Den suveräna viljan (hos adepten) framställs i våra symboler såsom en kvinna som krossar ormens huvud och som den lysande ängeln som tyglar draken och håller honom under sin fot och sitt spjut; den stora magiskt verkande kraften, ljusets tvåfaldiga ström, jordens levande och astrala eld, har i de gamla teogonierna förebildats genom ormen med ett huvud av en tjur, en vädur och en hund. Det är kaduceens dubbla orm, det är den gamla ormen i 1:a Mosebok, men det är även Moses kopparorm, flätad rund tau, dvs. det alstrande lingha. Det är också häxsabbatens get och tempelherrarnas Baphomet; det är gnostikernas Hyle; det är den dubbelsvansade orm som bildar benen på Abraxas soltupp; det är slutligen M. Eudes de Mirvilles djävul. Men i själva verket är det den blinda kraft, som själarna (dvs. det Lägre Manas eller Nefesh) måste besegra för att befria sig från jordens band; ty om deras vilja inte befriar dem från denna olycksdigra attraktion, kommer de att dras in i strömmen genom den kraft som frambringat dem och de kommer att återvända till den centra och eviga elden.”6)

Fotnot 6) Dogm et Ritual de la Haute Magie, citerad i Isis Unveiled.

Den ”centrala och eviga elden” är den upplösande kraft som gradvis förtär och förbränner Kama-rupan eller ”personligheten” i Kama-loka, dit man går efter döden. Och det är verkligen så, att medierna attraheras av astralljuset; detta är den direkta orsaken varför deras personliga ”själar” absorberas ”av den kraft som frambringat” deras jordiska beståndsdelar. Och det är därför, som samma ockultist säger oss att:

”Alla magiska operationer består i att befria sig själv från, den Gamle Ormens (dvs. materiens) omslingrande; vidare att sätta foten på dess nacke och leda den i enlighet med operatörens vilja. ‘Jag vill giva dig’ säger ormen i den evangeliska myten , alla riken av jorden, om du faller ned, men du skall krypa vid mina fötter; du skall inte ge mig någonting, men jag skall använda dig och ta vad jag önskar. Ty jag är din herre och mästare’ ”.

Och som sådan blir det Personliga Jaget ett med sin gudomliga Fader och får del av dennes odödlighet. I annat fall...

Men nog om detta. Salig är den som lärt känna de dualistiska krafterna som är verksamma i ASTRAL-ljuset; tre gånger salig är den som lärt åtskilja den Noetiska från den Psykiska verksamheten hos den Gud ”med två ansikten” som han bär inom sig och som känner sin egen andes kraft – eller ”Själsdynamiken” .

HELENA BLAVATSKY

Översatt från H P Blavatskys Theosophical Articles, vol II, sid 7-27, ”Psychic and Noetic Action”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.

__________________________________________________________________