Patanjalis Yoga Sutras

yantra1.gif (2187 bytes)

Patanjalis Yoga Sutras – Dagbok 8
RAJA YOGA FILOSOFINS GRUNDTANKAR

ÅTTONDE DELEN

VAIRAGYA, ABHYASA, SJU PARAMITAS, MEDVETANDETS STADIER

Ur Malmölogens anteckningar från Raja Yoga & Meditationsskolan, hösten 2006

© 2006 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Vairagya och Abhyasa är två begrepp som är kända inom många skolor som undervisar i utvecklandet av medvetandets stadier, se till exempel Patanjalis Yoga Aforismer (1:12). Genom dessa vägar kommer vi att bemästra eller kontrollera (Nirodha) medvetandets och känslornas olika nivåer, så att vi kan uppleva föreningen med det Högre Självet. Många olika yogaövningar och ockulta system vilar på dessa två principer. Se citat från Tystnadens Röst längre fram. I William Q Judges Working Glossary så står det följande under Vairagya:

”VAIRAGYA, (även VIRAGA), frigörelse från världsliga passioner, avsaknad av alla världsliga begär.”

Den indiske teosofen B P Wadia skrev i sina Unpublished Letters (# 9) följande:

”Närvaron av Vairagya i psyket och i hjärtat, i dagens små sysslor, kommer att göra ditt Inre Centrum starkt och senare mäktigt. Världsliga ting är förgängliga och kommer att försvinna, medans vi lär oss och växer genom uthållighet. Den högre likgiltigheten, det högre tålamodet och den högre underkastelsen är de verkliga vägarna till Självet, och innan vi möter Dessa kommer vi att möta Mästarna.”

Vidare skriver B P Wadia i en annan uppsats om hur Vairagya är en bland de Sju Paramitas eller dygderna inom den esoteriska skolan. Den har där en central plats, han säger i Studies in the Voice of The Silence (# 4) följande:

Vad som är sant om Dana är lika sant om Shila och om Kshanti; dessa bildar en triad....På samma sätt bildar de tre sista paramitas, Virya, Dhyana och Prajna en triad...Mellan dessa två triader ligger paramita Viraga (Vairagya) och utan denna kan varken Maya-Illusionen bekämpas, och Sanningen-Sat förnimmas. Icke-bundenhet, begärslöshet, likgiltighet är mer än i en betydelse den allra viktigaste dygden. Det sägs i Tystnadens Röst på sid. 80:

Ha kontroll över dina tankar, du som strävar efter fullkomning, om du vill stiga över dess [den mellersta porten] tröskel.

Vairaga (Viraga) innebär att uppnå ”icke-bundenhet” inför det vi kallar glädje och smärta. Om vi kan ta glädje och smärta med jämnmod, då har vi övervunnit det vi kallar illusionen och sanningen blir då fullständigt klar för oss. Var och en som lever idag vet ju hur irriterande det kan vara när det inte går precis som vi vill. Därför menar den esoteriska skolan, efter att ha belyst de tre andra portarna, att det faktiskt är Viraga Porten som vi ska utgå ifrån.

Det står i Tystnadens Röst [på sid. 77 sv. öv., p 60 eng orig] något väldigt intressant. Att det i den fjärde Porten – Viraga – sker någonting med den inre människan. Att människan som är full av känslor och medvetande blir snärjd. Detta måste vi lära oss att undvika och i stället höja oss över. Innan denna transcendens är uppnådd når vi bara färgade, grumliga modifierade tillstånd. Vi har inga rena, klara uppfattningar om vad som sker om vi identifierar oss med medvetandets olika instrument. Det är det rena medvetandet eller själen som upplever genom dags-medvetandet, känslorna och de fem sinnena.

Gör dig redo för den fjärde – den porten, där du väntas av de frestelser som snärjer den inre människan. (Tystnadens Röst sid. 77)

Enligt teosofins sjufaldiga indelning kan man koda de här olika Paramitas i enlighet med hur evolutionens sju jordglober är arrangerade. Om vi först föreställer oss att vi har två glober, portar eller cirklar vid sidan om varandra som bildar ett par, under dessa ytterligare ett par och sedan ännu ett par. Vi har nu tre par av glober arrangerade under varandra, och så har vi en sista glob längst ner under alla de andra paren. Så tillsammans blir det två, fyra, sex, sju olika cirklar. Sju olika Portar eller sju olika Ingångar, sju olika Öppningar, sju olika Chakror, sju olika Centra beroende på vad som behandlas eller förmedlas. Vi har här en slags arketypisk modell.

Om man då kodar de Sju olika Paramitas på samma sätt som de Sju olika Globerna så finner vi att den mellersta Paramitan är den som hamnar längst ner, vilket då blir Viraga. Om man vidare betänker och ser vad Viraga står för, så märker man att Viraga står för balansen mellan de två triaderna. Att finna balans och stabilitet är vad vi måste lägga ner all energi på, dvs balans mellan känsla och intellekt – och det har att göra med hur vårt medvetande eller förnuft, eller den kama-manasiska principen är utvecklad idag. En lärjunge eller sökare kommer definitivt ingen vart utan att denna princip utvecklas och förädlas enligt yogans alkemi.

Så vi befinner oss i ett kaos av olika känslor, där vi hela tiden pendlar mellan det vi gillar och det vi inte gillar. Och möter vi detta hela tiden, så kan vi vara övertygade om att det är det bästa tillfället att lära sig ”jämnmod”. Att komma i balans med det som är positivt och med det som är negativt för oss. Att inte undvika det som är negativt och inte sträva mot det som är positivt, utan ta varje dag som den är och leva i nuet. Se vad nuet verkligen står för, vad de olika skeenden vi möter under dagen innebär.

Om man kan praktisera detta, så lär det öppna centra inom oss och ge oss en känsla av harmoni av sällan skådat slag. Det kommer också att uppväcka energicentra inom oss som motsvarar ungefär samma resultat som om man skulle koncentrera sig på ett chakra, eller om man skulle recitera ett mantra, eller visualisera en färg, eller allt sammantaget. Detta är en del av Raja-yoga systemet som vida överträffar de andra systemen.

Detta yogasystem kräver en mycket stark vilja, en stor mental kapacitet, samt ett högt moraliskt ställningstagande av vårt kama-manasiska medvetande, den lägre mentala sidan av vårt väsen som vi även kallar för dagsmedvetandet. Om vi inte plockar fram dessa beskrivna egenskaper är det högst troligt att vi inte kan hantera de motsättningar vi kommer att möta framöver, och som i sin tur måste bemötas på ett balanserat och harmoniskt sätt om vi ska kunna utveckla oss vidare.

Man kan använda meditation på många olika sätt och Helena Blavatsky gör det genom sitt ockulta meditationssystem som hon till stor del förmedlar i Tystnadens Röst. Och koncentrerar man sig på HPBs text [s 65-71 i sv. öv, sid. 50-55 i eng orig utg], och tar till sig det Esoteriska Instruktioner som ges där, så får man stor hjälp av dem. Det innebär inte att livet plötsligt blir en dans på rosor. Men vår Karma kommer att mogna fortare och detta är en mycket viktig punkt i sammanhanget. Detta kommer i sin tur att låta de karmiska energierna att frigöras i allt snabbare takt, och detta är något av det absolut svåraste en människa har att göra med. Det är just här som vi upplever det största hindret, det vill säga, när vår karma nästan accelererar bortom vår kontroll. Det är nu som vi behöver all balans och stabilitet, så att vi kan hantera den kommande karmavågen som kan liknas vid en andlig tsunami.

Om vi nu övergår till Tystnadens Röst av Helena Blavatsky, som är en bok om andlig utveckling och om meditationens olika stadier, finner vi följande i det tredje fragmentet De Sju Portarna på sid 69-71, sjunde upplagan 1975, HPB säger:

Var vid gott mod, lärjunge; kom ihåg den gyllene regeln. Har du väl en gång trätt in genom Srotapattiporten; har en gång din fot trampat den nirvanska strömmens bädd, vare sig i detta eller något kommande liv, då har du endast sju andra liv framför dig, du med den diamantfasta viljan.

Skåda framåt. Vad ser du för dina ögon, du, som traktar efter gudalik visdom?

”Mörkrets mantel vilar över materiens djup; inom dess veck kämpar jag. Under min blick, Herre, tilltager mörkret; det skingras för en vink av din hand. En skugga rör sig, krälande liksom den slingrande ormen...Den växer, sväller ut och försvinner i mörker.”

Det är skuggan av dig själv utanför VÄGEN, avtecknande sig mot den mörka bakgrunden av dina synder.

”I sanning, Herre; jag ser VÄGEN; dess fot i dyn, dess höjder förlorande sig i härligt nirvaniskt ljus. Och nu ser jag även de allt trängre och trängre portarna på den svåra och törnbeväxta stig, som leder till Jnana.”

Rätt ser du, lärjunge. Dessa portar leder den sökande över vattnen fram till ”den andra stranden”. Till varje port finns den gyllene nyckel, som öppnar dess ingångsdörr och dessa nycklar är:

1. DANA, den odödliga barmhärtighetens och kärlekens nyckel.

2. SHILA, den nyckel, som innebär harmoni i ord och handling, som skapar jämvikt emellan orsak och verkan och icke mer lämnar rum för karmisk verksamhet.

3. KSHANTI, det milda tålamodet, som av intet kan rubbas.

4. VIRAGA, likgiltighet inför njutning som inför smärta, illusionen övervunnen, sanningen allena varsebliven.

5. VIRYA, den okuvliga handlingskraft, som kämpar sig fram till den himmelska SANNINGEN, upp ur de jordiska lögnernas dy.

6. DHYANA, som, sedan dess gyllene port en gång blivit öppnad, leder Narjolen fram till det eviga SATS rike och den oupphörliga kontemplationen.

7. PRAJNA, vars nyckel gör en man till en gud, danande honom till en Bodhisattva, en son av Dhyanierna.

Dessa är de gyllene nycklarna till de sju portarna.

Innan du kan nalkas den sista, o du som väver på din frihetsklädnad, skall du tillägna dig dessa fullkomlighetens Paramitas – de höga Dygderna.

Vi har här gjort en kort medveten avstickare för att se hur väl yogafilosofin stämmer med de högsta esoteriska systemen inom teosofin när de gäller utveckla medvetandets stadier, och vad som är viktigt att göra för att uppnå dessa höga andliga stadier.

Anteckningar och utdrag sammanställda av LANOO
Malmölogen den 29 oktober 2006

Ur ”Teosofsk Ordbok” av Helena Blavatsky

Avidya (sk). Motsatsen till Vidya, Kunskap. Okunnighet som härrör från och är framkallad av Sinnenas illusion eller Viparyaya.

Antahkarana (sk) eller Antaskarana. Termen har olika betydelser och varierar hos varje filosofisk skola och sekt. Sålunda återger Sankaracharya ordet med ”förståelse”; andra som ett ”inneboende instrument, Själen, alstrad av den tänkande principen och av egoism”; då däremot ockultisterna förklarar det som stigen eller bryggan mellan högre och lägre Manas, det gudomliga Jaget och människans personliga själ. Den tjänar som en förmedlingslänk i kommunikationen mellan de två. Och den överför från det lägre till det högre Jaget alla de personliga intryck och människotankar som genom sin natur kan assimileras och lagras av den Entitet, som aldrig dör, och på så sätt bli odödliggjorda med den. Dessa är de enda element hos den förbleknande personligheten, som överlever död och tid. Sunda förnuftet säger därför att endast det som är ädelt, andligt och gudomligt i människan kan vittna om att ha levt i Evighet.

Aryasatyani (sk). De fyra sanningarna eller de fyra dogmerna vilka är (1) Dukha, eller att elände och smärta är den förnimmande (esoteriskt fysiska) tillvarons oundvikliga följeslagare; (2) Samudaya, den truism som säger att lidande ökar genom mänskliga passioner; (3) Nirodha, att det är möjligt för en människa ”på vägen” att krossa och förinta alla sådana känslor; (4) Marga, den smala stigen, eller den väg som leder till ett sådant välsignat tillstånd.

Arya* (sk). Bokstavligt ”den helige”; ursprungligen en titel på Rishier, de som hade bemästrat ”Aryasatyani” (tidigare omnämnd) och beträtt Aryanimarga-vägen till Nirvana eller Moksha, den stora ”fyra-faldiga vägen”. Men nu är namnet en beteckning på en ras och våra orientalister, som fråntar de hinduiska brahminerna deras bördsrätt, har gjort alla européer till arier. Eftersom de fyra vägarna eller stadierna inom esoteriken, endast kan beträdas om man besitter stor andlig utbildning och ”utvecklar helighet”, så kallas de för de ”fyra frukterna”. Arhatskapets grader kallas i tur och ordning, Srotapatti,, Sakridagamin, Anagamin och Arahat, eller ariernas fyra klasser och korresponderar till dessa fyra vägar eller sanningar.

Dwesha (sk). Vrede. Ett av förnuftets tre huvudsakliga tillstånd (utav 63 uppräknade), vilka är Raga – stolthet eller onda begär, Dwesa – vrede, varav hat är en del, och Moha – okunnighet om sanningen. Dessa tre borde ständigt undvikas.

Raga (sk). En av de fem Kleshas (lidanden) inom Patanjalis Yoga filosofi. I Sankhya Kârika, det ”hinder” som kallas för kärlek och begär i den fysiska eller jordiska betydelsen. De fem Kleshas är: Avidya, eller okunnighet; Asmita, själviskhet eller ”Jag-är”; Raga, kärlek; Dwesha, hat; Abhinivesa, fruktan eller lidande.

Ur ”Patanjalis Yoga Aforismer”, Bok I, aforismerna 12-22 av William Q Judge med sanskrittexten.
________________________________________________
Fortsättning från Patanjalis dagbok del 7

Tolfte Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Abhyasa-vairagyabhyam tan-nirodhah.

12. Förhindrandet [Nirodha] av förnuftets modifikationer [Citta-Vrittis] som redan omnämnts, genomförs medelst Övning [Abhyasa] och Begärslöshet [Vairagya].

[Vi har först mött ordet Nirodha i Bok I:2, och nu i Aforism 12, och det finns ytterligare ett tredje ställe i Bok III: 9-10 där Nirodhas olika stadier av transformering förklaras]
________________________________________________

Trettonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Tatra sthitau yatnah abhyasa.

13. Övning [Abhyasa] är det oavbrutna eller upprepade strävandet att kvarhålla förnuftet i dess orörda tillstånd [Citta-Vritti Nirodha, I:2].

Detta betyder att vi måste för att uppnå koncentration om och om igen, anstränga oss för att vinna en sådan kontroll över förnuftet att vi kan, så snart vi finner det nödvändigt, försätta det i ett orört tillstånd eller fixera det på en enda punkt med uteslutande av alla andra.
________________________________________________

Fjortonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Sah tu dirgha-kala-nairantaira satkara asevitah dridha bhumih

14. Denna övning [Abhyasa] innebär en fast ståndpunkt [Dridha bhumi] med avseende på det mål man har i sikte [Satkara], och måste ihärdigt utföras [Asevitah] under en längre tid [Dirgha kala] utan avbrott [Nairantaira].

Härav får lärjungen inte dra slutsatsen att han aldrig kan uppnå koncentration om han inte ägnar varje ögonblick av sitt liv däråt, ty orden ”utan avbrott” avser endast den tidslängd som avsatts för övningen.
________________________________________________

Femtonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Drista anushravika vishaya vitrishnasaya vashikara-sanja vairagyam.

15. Frihet från önskningar [Vairagya] innebär att ha övervunnit sina önskningar.

Detta innebär uppnåendet av ett tillstånd där medvetandet är oberört av passioner, önskningar och ambitioner vilka bidrar till att förorsaka modifikationer i förnuftet.

[Se längre fram beträffande de regler i Ljus på Vägen som handlar om behovet av att bemästra ambitionen, begäret, och avskildheten. ]

________________________________________________

Sextonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Tat param purusha-khyater guna-vaitrshnyam

16. Frihet från önskningar driven till det yttersta innebär likgiltighet beträffande allt annat än själen [Purusha-Khyater], och denna likgiltighet uppstår ur kunskap om att själen är skild från allt annat.

[En kommentator säger, att det verkliga instrument, som krävs för att förvärva sann Vairagya, är Viveka eller Urskillningsförmågan, det vill säga, det penetrerande ljuset som kommer från Buddhi principen, och som uttrycker sig som Viveka. Vairagya och Viveka kan ses som två aspekter av samma process som består i att skingra illusionen eller inflytandet av de tre gunorna]
________________________________________________

Sjuttonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Vitarka vichara ananda asmita rupa anugamat samprajnatah

17. Det finns en slags meditation som kallas ”den i vilken det finns en tydlig uppfattning”, och som är av en fyrfaldig karaktär på grund av Argumentation,[Vitarka] Reflektion [Vichara], Sällhet [Ananda]och Jagmedvetande [Samprajnatah].

Den typ av meditation som här menas är ett begrundande, i vilket själva naturen hos det som begrundas är välkänt, utan tvivel eller villfarelse, vilket innebär en tydlig uppfattning som utesluter varje annan modifikation av förnuftet förutom den som det ska begrunda.

(1) Den argumentativa delen av denna meditation är begrundandet av ett subjekt med argument vad beträffar dess natur i förhållande till något annat, som t ex frågan om huruvida förnuftet är en produkt av materia eller föregår materia.

(2) Den reflekterande delen är ett begrundande över frågorna varifrån verksamhetsområdet kommit och var det befinner sig hos de mer subtila sinnena och förnuftet.

(3) Sällhetens tillstånd är det i vilket förnuftets högre krafter tillsammans med abstrakt sanning begrundas.

(4) Jagmedvetandets avdelning är den i vilken meditationen fortskridit till sådana höjder att alla lägre subjekt och objekt förlorats ur sikte, och ingenting kvarstår förutom uppfattningen om självet, vilket då blir en språngbräda till högre grader av meditation.

Följden av att uppnå den fjärde graden, kallat Jagmedvetande, är att ett tydligt igenkännande av de objekt och subjekt som meditationen började med går förlorade. Kvar finns endast självmedvetandet, men detta självmedvetande innefattar inte det Absolutas eller den Högsta Själens medvetande.

[En kommentator har, för att skapa bättre förståelse av begreppet Samadhi, upprättat följande studieplan i Yoga Aforismerna:

(1) De tre meditationsstadier som leder upp till Samadhi – III: 1, 2, 3, 4.
(2) Samprajnata och Asamprajnata Samadhi – I: 17, 18.
(3) Den essentiella process som är involverad i Sabija Samadhi – I: 41.
(4) Sabija Samadhi´s olika faser – I: 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50.
(5) Nirbija Samadhi´s teknik – I: 51; III:8; IV:26, 27, 28, 29.
(6) De tre typerna av transformation som är involverad i Samadhi – III: 9,10,11,12.

Samadhi kan allmänt beskrivas som en process, där man dyker djupt in i de lager av ens medvetande som fungerar genom förnuftets (tankeinstrumentets) olika grader.]
________________________________________________

Ardertonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Virama-pratyaya-abhyyasa purvah samskara shesha anyah

18. Den nyss beskrivna meditationen föregås av tankeövningar utan argumentation. En annan slags meditation är tankens självåterskapande, [Virama-Pratyaya], sedan alla objekt lämnat förnuftets synfält.
________________________________________________

Nittonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Bhava-pratyayah videha-prakritilayanam

19. Det meditativa tillstånd som de uppnår, vars urskillning inte sträcker sig till den rena anden, är beroende av den fenomenella världen.

________________________________________________

Tjugonde Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Shraddha-virya-smriti-samadhi prajnapurvakah itaresham

20. I praktiken hos dem som är, eller kommer att bli, i stånd att urskilja den rena anden, så föregås deras meditation av Tillit [Shraddha], Energi [Virya], Spänd Uppmärksamhet ( på en enda punkt ) [Smriti] och Urskillning eller grundligt urskiljande av det man vill lära känna [Samadhi-prajna].

Det påpekas här av kommentatorn att ”i honom som har Tillit så uppstår Energi eller ihärdighet i meditationen, och genom att vara ihärdig så springer minnet av förflutna subjekt upp och hans förnuft absorberas i Spänd Uppmärksamhet till följd av subjektets återkallande, och han vars förnuft är absorberat i meditation uppnår ett grundligt urskiljande av det han han funderat över”
________________________________________________

Tjugo-första Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Tivra samveganam asannah

21. Uppnåendet av den abstrakta meditationens tillstånd sker snabbt när det gäller de ivrigt impulsiva.
________________________________________________

Tjugo-andra Aforismen på sanskrit i Yoga Sutras: Mridu madhyadhimatratvat tatah api visheshah

22. På grund av den milda, moderata och transcendenta naturen hos de antagna metoderna, måste en åtskillnad göras bland dem som utövar Yoga.
_______________________________________

Ur ”Ljus på Vägen”, Reglerna 1- 5 med kommentarer av Mabel Collins.

Dessa regler är för alla lärjungar. Lyssna och lär!

Innan ögonen kan se, måste de vara oförmögna till tårar. Innan örat kan höra, måste det ha förlorat sin känslighet. Innan rösten kan tala i Mästarnas närvaro, måste den ha förlorat förmågan att såra. Innan själen kan stå i Mästarnas närvaro, måste dess fötter vara tvättade i hjärtats blod.

1. Döda Ambitionen! (1)

Anmärkning (1). AMBITIONEN är den första förbannelsen, den store frestaren för den människa som är på väg att höja sig över sina medmänniskor. Den är den enklaste formen för begäret efter belöning. Intelligenta och mäktiga personligheter förleds ständigt bort från sina högre möjligheter av den. Ändå är den en nödvändig läromästare. Dess frukter blir till stoft och aska när vi vill njuta av dem; liksom döden och utanförskap visar den människan slutligen, att arbeta för sig själv enbart leder till besvikelse. Men trots att denna första regel verkar så enkel och lätt, gå inte förbi den hastigt. För den vanliga människans laster genomgår en hårfin förvandling och uppträder åter i förändrad skepnad i lärjungens hjärta. Det är lätt att säga: ”Jag vill inte vara ambitiös”; det är inte lika lätt att säga: ”När Mästaren läser i mitt hjärta, ska han finna det fullständigt rent.” Den äkta konstnären, som arbetar av kärlek till sitt verk, står ibland med säkrare fotfäste på den rätta vägen än ockultisten, som inbillar sig att han vänt bort sina intressen från sig själv, men i själva verket endast vidgat gränserna för sina erfarenheter och sin strävan, och förflyttat sitt intresse till de ting, som tillhör hans vidare värld.

Detsamma gäller om de två följande till utseendet så enkla reglerna. Begrunda dem noga och låt inte ditt eget hjärta bedra dig för lätt . För nu, på tröskeln, kan ett misstag rättas till. Men bär du det med dig, ska det växa och bära frukt, eller så skall dess utrotande kosta dig bittert lidande.

2. Döda begäret efter liv!

3. Döda begäret att leva bekvämt och behagligt!

4. Men arbeta som de ambitiösa arbetar; håll livets värde för ögonen som de gör vilka begär det; var lycklig liksom de som lever för lyckan.

Uppsök i ditt hjärta det ondas rot och ryck upp den. Den lever och bär frukt i hjärtat hos den hängivne lärjungen lika mycket som hos begärens människa. Endast den starke kan rycka upp den. Den svage måste invänta dess uppväxt, dess fruktsättning, och dess död. Och det är en växt som lever och frodas genom tidsåldrarna. Den blomstrar när människan samlat på sig frukterna av otaliga existenser. Den som vill beträda kraftens väg måste utrota detta ting ur sitt hjärta. Och då skall hjärtat blöda och människans hela liv se ut att vara fullständigt upplöst. Denna prövning måste uthärdas: den kan komma vid första steget på den riskabla stege som leder till livets väg: den kan komma först vid det sista. Men o lärjunge, kom ihåg att du måste uthärda den och samla dina själsliga krafter till denna uppgift. Lev varken i det närvarande eller i det kommande, utan i det eviga. Detta jättestora ogräs kan inte blomstra där: denna vanprydnad på tillvaron blir utplånad redan i atmosfären av den eviga tankens värld.

5. Döda all känsla av avskildhet! (2)

Anmärkning (2). Tro inte att du kan avskilja dig från den onda människan eller den dåraktiga människan. Dessa är du själv, om än i mindre grad än din vän eller din mästare. Men om du tillåter tanken om avskildhet från någon som helst ond sak eller person att växa upp inom dig, så skapar du därigenom karma, som kommer att binda dig vid denna sak eller person, tills din själ inser, att hon inte kan avskilja sig på detta sätt. Kom ihåg, att världens synd och skam är din synd och skam, för du är en del av henne; din karma är oupplösligt sammanvävd med den stora karman. Och innan du kan uppnå kunskap, måste du ha vandrat igenom alla platser, orena så väl som rena. Kom därför ihåg, att den smutsiga klädnad som du ryggar tillbaka för att vidröra, kanske var din i går, kanske blir din i morgon. Och om du med avsky vänder dig bort från den då den kastas om dina skuldror, kommer den bara att sluta sig om dem ännu mera. Den självrättfärdige bereder sig en bädd i leran. Avhåll dig från det onda, därför att det är rätt att avhålla sig; inte därför att du själv skall hållas ren. [Ljus på Vägen av M.C.]

_________________________________________________

länk till: Patanjalis Yoga Sutras – Dagbok 9

_________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |