30
”Var era egna lampor”
DEN OCKULTA TILLFLYKTEN

United Lodge of Theosophists
Den 4 januari 2013
Nyhetsbrev nr 30

© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

 

Ananda, var era egna lampor. Var själva era tillflyktsorter. Bege er inte till någon tillflyktsort utanför er själva. Håll fast vid att låta sanningen vara en lampa. Håll fast vid sanningen som tillflyktsort. Tag inte tillflykt till någon annan än er själva. 
                                                      – NÅGRA AV HERREN BUDDHAS SISTA ORD                                                            

Lampan brinner klar när veken och oljan är rena. Därför måste de hållas rena. Lågan känner inte av reningsprocessen.  
                                                    – DE TVÅ VÄGARANA                                                           

”Innan den gyllene ljuslågan kan brinna jämnt och stadigt måste lampan stå på en plats skyddad för minsta vindfläkt”. Om den utsätts för drag kommer lågan att fladdra och darrande kasta förvillande och ständigt skiftande skuggor på Själens vita helgedom.  
                                                   – DE SJU PORTARNA
                                                               

”Var era egna lampor” sade Sakyamuni Buddha då han summerade sina sista ord på jorden till sin favoritlärjunge Ananda. Vad menade Han med att vi ska vara vår egen ljuskälla? Vad är det för slags ljus han syftar på? VAD VILLE HAN LÄRA UT UNDER SIN SISTA STUND PÅ JORDEN? Ja, det tål verkligen att meditera över. Har vi verkligen det som behövs för att klara av livets gåta? Gautama Buddha tycks anse detta. Inte nog med det, Han ansåg också att vi inte skulle ta vår ”tillflykt till någon annan än oss själva”. Han gav oss människor ett stort förtroende samt att vår tillit till detta skulle leda oss vidare i vårt sökande efter sanningen. Hur kunde Han göra detta? Jo, Han hade ju själv upptäckt sanningen inom sig själv, att all visdom (bodhi) fanns där, som kan upplysa oss. Och detta sista viktiga budskap ville Han föra vidare. Buddha sa:         

Visa ”Vägen” – hur dunkel och förlorad bland de många den än kan vara, liksom aftonstjärnan visar vägen för dem som vandrar i mörker.

Var som dem, Lanoo. Sprid ljus och medkänsla till den kämpande pilgrimen. Sök upp den som har ännu mindre kunskap än du och som i sin förtvivlade ensamhet sitter utan Lärare, hopp eller tröst och hungrar efter Visdomens bröd och det bröd som ger näring åt skuggan. Berätta för honom om Lagen. – DE SJU PORTARNA

Visdomens frö kan inte gro och växa utan ljus och luft. För att kunna leva och lära av sina erfarenheter behöver förnuftet vidd, djup och ledfyrar som vägleder det mot Diamantsjälen. Sök inte efter dessa ledfyrar i Mayas rike; höj dig istället över illusionerna, sök det eviga och det oföränderliga SAT,  och lita inte på dina inbillningars falska suggestioner.  

Hur gör vi för att finna ”dessa ledfyrar” eller ”vår egen ljuskälla”?  Var ska vi söka, vem ska vi fråga? Var finns sanningen fördold? Läs här vad Helena Blavatsky skriver sin upplysande artikel  ”Ögats Lära” & ”Hjärtats Lära” eller ”Hjärtats Sigill”:

Längre fram i texten försöker en man bemästra Esotericismens Mysterier innan han förklarats vara mogen av sina initierade Tch-an-si (lärare), och han jämförs med

en som utan en lampa under en mörk natt beger sig till en plats som är full av skorpioner, men fast besluten att finna den nål på marken som hans granne tappat.

Vidare:

Han som gör anspråk på att förvärva den Heliga Kunskapen skall innan han försöker gå vidare ”trimma sin inre lampa som ger honom förståelse” och sedan ”med hjälp av detta goda ljus” använda sig av sina förtjänstfulla handlingar som en dammtrasa för att ta bort varje orenhet från hans mystiska spegel [21] så att han ska vara i stånd att i dess glans se den trovärdiga reflektionen av Självet… Först detta; sedan Tong-pa-nyi [22]och till sist; Samma Sambuddha [23]

[21] Det kanske inte skadar att påminna läsaren om det faktum att ”spegeln” var en del av symbolismen inom Thesmophoria, en del av de Eleusinska Mysterierna; och att den användes i sökandet efter atman, det vill säga, ”det Fördolda” eller ”Självet”. I hans utmärkta arbete som behandlar ovan nämnda mysterier säger dr Alexander Wilder från New York: ...”Trots Herodotus försäkran, och andras, att Bacchus Mysterierna var egyptiska så finns det starka skäl att tro att de ursprungligen kom från Indien, och var Saivitiska eller buddhistiska. Core-Persephoneia var endast gudinnan Parasu-pani, eller Bhavani, Thugs beskyddarinna, även kallad Gorée; och Zagreus är från Chakra ett land som sträcker sig från ocean till ocean. Om detta är en turansk eller en tartar berättelse, kan vi lätt identifiera Hornen såsom den halvmåne vilken bars av lama-prästerna; och genom att översätta guda-namnen bara som prästerliga beteckningar så innebär det att hela legenden [fabeln om Dionysos – Zagreus] är baserad på historien om lama-succession och själavandring… Hela historien om Orfeus… har en hinduisk klang omkring sig. Berättelsen om ”lamasuccession och själavandring” som daterar sig så långt tillbaka som sjunde århundradet kom inte ursprungligen från lamorna utan ännu tidigare från kaldéerna och brahmanerna.

[22] Tillståndet av absolut frihet från någon synd eller begär.

[23] Tillståndet under vilket en Adept ser den långa serien av sina tidigare liv, och lever än en gång igenom alla sina tidigare inkarnationer i denna och andra världar (se den utmärkta beskrivningen i boken The Light of Asia, Bok VII, sid. 166, 1884 års utgåva).[ i svensk övers. Asiens Ljus av Edwin Arnold]

Denna mystiska spegel finner vi också omnämnd i Tystnadens Röst av Helena Blavatsky och det är med denna ”spegel” liksom med ”vår egen lampa” som vi kan finna Självets mystiska återspegling, och det ljus som kommer att leda oss fram mot den stora lysande Ledfyren, läs vad HPB säger:

Förnuftet är nämligen som en spegel – den drar till sig damm medan den speglar. 53)  Den behöver den Själsliga visdomens milda vindar för att blåser bort illusionernas damm. Eftersträva, nybörjare, att sammansmälta ditt Förnuft och din Själ. 

53) Från Shin-Siens Lära, som jämför det mänskliga förnuftet med en spegel som återspeglar varje dammkorn som det drar till sig, och därför måste, precis som spegeln, torkas av varje dag för att hållas ren. Shin-Sien var den sjätte patriarken i Nordkina som undervisade i Bodhidharmas Esoteriska Lära

Sky okunnighet och även illusionerna. Vänd ryggen åt världsliga bedrägligheter. Lita inte på dina sinnen, de är falska. I din kropp – dina sinnesförnimmelsers altare – kan du i det Opersonliga söka den ”Eviga Människan” 54); och när du har funnit henne ska du vända din blick inåt. Du är Buddha. 55) 

54)  Nordbuddhisterna kallar det reinkarnerande Jaget för den ”verkliga människan”, som efter förening med sitt Högre Själv blir en Buddha.

55)  ”Buddha” betyder ”Upplyst”.
 

För att förstå teosofins kärlek till Buddha och buddhismen måste vi först förstå, att vi teosofer ser på buddhismen med lite andra ögon än vad buddhisterna själva i allmänhet gör. Vi anser att Buddha liksom alla andra stora Lärare hade en hemlig esoterisk lära som bara lärdes ut till Hans största lärjungar eller Arhater. Och att den visdom som lärdes ut av Buddha till dessa lärjungar kallar vi för Bodhidharma eller Buddhas hemliga lära som är samma som alla andra stora Lärares undervisning är. Vi kan läsa detta i Nyckeln till Teosofin av HPB:

Fråga: Det sägs ofta att ni är ”esoteriska buddhister”. Är ni anhängare av Gautama Buddha?

Svar: Inte mer än musiker är anhängare av Wagner. Några av oss är till religionen buddhister, men vi har fler hinduer och brahminer än buddhister bland oss, och ännu fler kristna européer och amerikaner än konverterade buddhister. Missförståndet uppstod genom en feltolkning av den verkliga betydelsen av ”Esoteric Buddhism” [De invigdes lära, i sv övers 1887], titeln på A P Sinnetts förträffliga verk. Titelns sista ord borde ha stavats med ett d istället för två, eftersom budhism då skulle ha betytt det man egentligen menade, nämligen ”visdomism” (bodha, bodhi, ”intelligens”, ”visdom”) istället för buddhism som är Gautamas religiösa filosofi. Som vi redan har sagt är teosofi VISDOMSRELIGIONEN.

Fråga: Vad är skillnaden mellan buddhism, den religion som grundades av prinsen av Kapilavastu, och budhism, den ”visdomism” som du påstår är synonymt med teosofi?

Svar: Precis samma skillnad som det är mellan Kristi hemliga läror, kallade ”himmelrikets mysterier”, och den senare ritualistiska och dogmatiska teologin inom kyrkor och sekter. Buddha betyder ”den upplyste”, den som har blivit upplyst av bodha, eller insikt, visdom. Detta har tagits upp helt och hållet i den esoteriska undervisning, som Gautama inte förmedlade till några andra än sina utvalda arhater.

Fråga: Men vissa orientalister förnekar att Buddha någonsin undervisade i en esoterisk lära?

Svar: De kan lika gärna förneka för vetenskapens män att naturen har några fördolda hemligheter. Lite längre fram kommer jag att bevisa detta genom Buddhas samtal med sin lärjunge Ananda. Hans esoteriska undervisning var helt enkelt de forntida brahminernas gupta-vidya (hemlig kunskap), vars nyckel, med få undantag, helt har gått förlorad för deras moderna efterföljare. Och denna vidya har övergått till det vi nu känner som den inre undervisningen i nordbuddhismens mahayanaskola. De som förnekar detta är inget annat än okunniga människor som gör anspråk på att vara orientalister. Jag föreslår att du läser Chinese Buddhism av pastor Edkin – speciellt de kapitlen om den exoteriska och esoteriska skolan och dess undervisning – och sedan jämför hela den forntida världens vittnesbörd om ämnet.

Fråga: Men är inte den teosofiska etiken identisk med den som lärdes ut av Buddha?

Svar: Jo, därför att denna etik är Visdomsreligionens själ och var en gång i tiden allmän egendom för alla nationers invigda. Men Buddha var den förste som innefattade denna upphöjda etik i sin offentliga undervisning. Han gjorde denna etik till grundvalen för, och självaste essensen i, sitt offentliga lärosystem. Det är här som den ofantliga skillnaden mellan exoterisk buddhism och alla andra religioner ligger. För medan det är ritualerna och dogmerna som andra religioner anser vara viktigast, så har man inom buddhismen alltid prioriterat etiken. Det förklarar hur teosofins etik i jämförelse med etiken i Buddhas religion kan vara nästan identiska.

Fråga: Finns det några stora skillnader?

Svar: En stor skillnad mellan teosofi och exoterisk buddhism är att den senare, representerad av den södra kyrkan, helt förnekar a) existensen av någon gudom och b) något medvetet post-mortem liv eller någon som helst självmedveten överlevande individualitet inom människan. Detta är i alla fall läran inom den siamesiska sekten, som idag anses vara den renaste formen av exoterisk buddhism. Och så är det också om vi bara hänvisar till Buddhas offentliga undervisning. Jag kommer att förklara anledningen till hans tystlåtenhet längre fram. Men den nordbuddhistiska kyrkans skolor, grundade i de länder till vilka hans initierade arhater drog sig tillbaka efter mästarens död, undervisar i allt det som nu kallas de teosofiska lärorna. Dessa läror är en del av de initierades kunskap – på så sätt bevisar de nordbuddhistiska skolorna hur sanningen har offrats för den döda bokstaven av den alltför nitiska sydbuddhistiska ortodoxin. Men hur mycket större och ädlare, mer filosofisk och vetenskaplig, även i sin döda bokstav, är inte denna undervisning i jämförelse med andra kyrkor och religioner. Och likväl är teosofi inte buddhism.

Och nu kommer vi till den springande punkten mellan teosofer och buddhister som inte erkänner jaget eller själen fortsätter att leva vidare på jorden. Här kommer den inre esoteriska budhismen in i bilden som hävdar motsatsen, liksom teosofin gör. Det är på denna lära som mycket hänger på. Åter igen låter vi HPB själv förklara skillnaden mellan dessa begrepp i detta utdrag från Nyckeln till Teosofin:

Frågeställaren: Vad lär buddhismen ut angående Själen?

Teosofen: Det beror på om du menar exoterisk, folklig buddhism, eller dess esoteriska läror. Den förstnämnda förklarar det på följande sätt i ”Buddhistisk Katekes”: ”Själen som ord betraktat används av de okunniga för att uttrycka en felaktig föreställning. Om allting är underkastat förändring, då är även människan inbegripen, och varje materiell del i henne måste förändras. Det som utsätts för förändring är inte permanent, därför kan ett ting i förändring inte ha någon odödlig kvarleva.” Detta förefaller klart och tydligt. Men när det blir tal om att den nya personligheten i varje kommande återfödelse är en samling av ”skandhas” eller den gamla personlighetens egenskaper, kan vi fråga oss om denna nya samling av skandhas också är en ny varelse, i vilket inte något av det förra bevarats, vi läser att: ”I en betydelse är det en ny varelse, men inte i en annan. Under detta liv genomgår våra skandhas en kontinuerlig förändring, och fastän den fyrtioåriga mannen A. B. är identisk vad personligheten beträffar med den artonårige ynglingen A. B., så är han ändå en annan människa genom kroppens kontinuerliga tärande och omsättning, och genom förändringar i förnuftet och karaktären. Inte desto mindre skördar han på äldre dagar rättvist belöning eller straff som en följd av sina tankar och handlingar från varje tidigare skede av sitt liv. Sålunda är den nya varelsen från återfödelsen samma individualitet som tidigare (men inte samma personlighet), bara med en förändrad form, eller en ny samling av skandhas, och skördar rättvist följderna av sina handlingar och tankar från föregående liv.” Detta är djup metafysik, men uttrycker tydligen inte något vis tvivel på själens existens.

Frågeställaren: Står det inte någonting liknande i De Invigdes Lära?

Teosofen: Jo, för denna lära tillhör både den esoteriska buddhismen, eller den Hemliga Visdomen, och den exoteriska buddhismen, eller Gautama Buddhas religionsfilosofi.

Frågeställaren: Men man har uttryckligen sagt oss att de flesta buddhister inte tror på själens odödlighet?

Teosofen: Det tror inte vi heller, om du med själ menar det personliga Jaget eller livs-Själen – Nephesh. Men varje lärd buddhist tror på det individuella eller gudomliga Jaget. De som inte tror, har gjort fel i sin bedömning. De gör i det avseendet samma misstag som de kristna, som förväxlar senare utgivares teologiska skriftförfalskningar av Evangelierna angående fördömelse och helveteselden med ordagranna yttranden av Jesus. Varken Buddha eller ”Kristus” skrev någonsin ner någonting själv, men talade i allegorier och använde ”mörkt tal”, som alla sanna Invigda gjorde, och kommer att göra ännu en lång tid framöver. Heliga skrifter hos båda behandlar alla sådana metafysiska frågor med stor försiktighet, och både buddhistiska såväl som kristna urkunderna, syndar genom denna överdrivna exotericism; den bokstavliga betydelsen skjuter i båda fallen långt över målet.

Frågeställaren: Vill du med detta antyda att varken Buddhas eller Kristus läror hittills har blivit rätt förstådda?

Teosofen: Vad jag menar är precis vad du säger. Båda evangelierna, buddhistiska och kristna, predikades med samma mål i syfte. Båda reformatorerna var nitiska filantroper och praktiska altruister – predikar alldeles omisskännligt en Socialism av dess ädlaste och mest upphöjda slag, självuppoffring till det bittra slutet. ”Låt all världens synder falla över mig, så att jag kan frälsa människan från hennes elände och lidanden!” utropar Buddha... ”Jag vill inte låta en enda gråta, som jag skulle kunna frälsa!” ropar tiggarprinsen, klädd i kasserade trasor från likbränningsplatserna. ”Kom till mig, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag ge er vila”, är uppmaningen till de fattiga och till de som blivit arvlösa från ”Sorgernas Man”, som inte hade något ställe där han kunde vila sitt huvud. Bådas läror andas obegränsad kärlek till mänskligheten, barmhärtighet, förlåtelse av oförrätter, självförsakelse och medlidande med de vilseförda massorna; båda visar samma förakt för rikedom och gör ingen skillnad på meum och tuum [mitt och ditt]. Deras önskan var, utan att avslöja för alla invigningens heliga mysterier, att ge till de okunniga och vilseledda, vars börda i livet var alltför tung för dem, det hopp de behövde, och en inblick i sanningen, tillräcklig för att stödja dem i deras svåraste stunder. Men båda reformatorernas avsikt blev omintetgjord, beroende på överdriven nit hos deras efterföljare. Mästarnas ord har blivit missförstådda och vantolkade och vi ser resultaten!

Frågeställaren: Men helt säkert måste Buddha ha förnekat själens odödlighet, om alla orientalisterna och hans egna präster gör det!

Teosofen: Arhaterna började med att följa sin Mästares system och majoriteten av efterföljande präster var inte initierade, precis som i kristendomen, och steg för steg så gick den stora esoteriska sanningen nästan förlorad. Ett bevis som klargör detta är, att av de två existerande sekterna på Ceylon, tror den siamesiska att döden är den absoluta förintelsen av individualiteten och personligheten och den andra förklarar Nirvana precis som vi teosofer gör.

Frågeställaren: Men hur kommer det sig i så fall att buddhismen och kristendomen representerar de två motsatta polerna ifråga om en sådan tro?

Teosofen: Därför att de förhållanden under vilka de predikades var olika. I Indien hade brahminerna, svartsjukt bevakat sin högre kunskap och uteslutit varje annat kast än sin egen, drivit miljoner människor in i avguderi och nära nog fetischdyrkan. Buddha tvingades att ge dödsstöten åt ett övermått av sjuklig fantasi och fanatisk vidskepelse som växt fram ur okunnighet, av ett sådant slag som sällan skådats före eller efter Buddha. Bättre en filosofisk ateism än en okunnig gudsdyrkan för dem –

”Som ropar till sina gudar och inte får svar,
                      Eller som inte bryr sig –”

och som lever och dör i mental förtvivlan. Han måste först av allt hejda denna vidskepelsens grumliga störtflod, att rycka upp felaktigheter med rötterna innan han meddelade sanningen. Och då han inte kunde meddela allt, av samma goda skäl som Jesus, som påminner sina lärjungar att Himlens Mysterier inte är till för de obegåvade massorna, utan endast för de utvalda, och därför ”talade till dem i liknelser” (Matteusevangeliet 13:11) – så drevs Buddha av sin försiktighet att dölja allt för mycket. Han vägrade till och med att yppa för munken Vacchagotta om det fanns eller inte fanns ett Jag i människan. Då han ständigt ombads att svara, ”iakttog den Upphöjde fortfarande tystnad”. [18]
_______________ 

[18] Buddha ger till sin invigde lärjunge Ananda, som frågar om orsaken till Mästarens tystnad, ett klart entydigt svar i dialogen från Samyuttaka Nikaya, i översättning av Oldenburg – ”Om jag, Ananda, när den kringvandrande munken Vacchagotta frågar mig: ’Finns det ett Jag?’ hade svarat ’Det finns ett Jag,’ då, Ananda, skulle detta svar ha bekräftat den lära som omfattas av samanerna och brahminerna, som tror på beständighet. Om jag, Ananda, när den kringvandrande munken Vacchagotta frågar mig: ’Finns det inte ett Jag?’ hade svarat ’Det finns inte ett Jag’ då, Ananda, skulle detta svar ha bekräftat den lära som omfattas av dem som tror på utplåning. Om jag, Ananda, då den kringvandrande munken Vacchagotta frågar mig: ’Finns det ett Jag?’ hade svarat ’Det finns ett Jag’ skulle detta ha tjänat mitt syfte, Ananda, genom att framkalla inom honom kunskapen: att alla existenser (dhamma) är icke-jag? Men om jag, Ananda, hade svarat, ’Jaget finns inte’, då, Ananda, skulle det bara ha orsakat att den vandrande munken Vacchagotta att bli förd från en förvirring till en annan: ’Mitt Jag, har det inte existerat förut? Men nu existerar det inte längre!”’ Detta visar bättre än något annat, att Gautama Buddha undanhöll sådana svåra metafysiska läror från massorna för att inte förvirra dem mer. Vad han menade var skillnaden mellan det personliga temporära jaget och det Högre Självet, som sprider sitt ljus på över det oförgängliga Jaget, det andliga Jaget i människan.

Att finna det inre ljuset eller insikten har inom buddhismen liksom inom teosofin alltid varit förknippad med att först förinta våra själviska begär och att vi är avskilda fån varandra. Dessa tankar står i vägen och skymmer det gudomliga ljuset. Begären är vår personliga, själviska hållning i livet. Denna insikt för oss till vårt högre, medvetande, den eviga människan. Detta leder oss vid resans slut till ett möte med det högsta inom oss, det vill säga, vår inre Mästare. Men innan detta är möjligt måste alla bindningar till det föränderliga brytas, vi måste identifiera oss med det som ÄR, inte med det som ständigt förändras, HPB skriver i De Sju Portarna:

Där förstörs Klesha för alltid, Tanha  rivs upp med rötterna. Men vänta, Lärjunge. . .bara en sak till. Kan du förstöra gudomlig MEDKÄNSLA? Medkänsla är inget attribut. Det är LAGARNAS Lag – evig Harmoni, Alayas SJÄLV; en strandlös universell essens, ljuset av det evigt Rätta, alltings ändamålsenlighet, den eviga Kärlekens lag.

Ju mer du blir ett med den, ju mer ditt innersta smälter samman med dess VÄSEN, desto mer förenas din själ med det som ÄR och desto mer blir du ABSOLUT MEDKÄNSLA.

När vi nu nått vår egen insikt, lampans gyllene ljus, förståelsen av att jag ÄR både oföränderlig i centrum och föränderlig i periferin, stundar nya tider.

Allt hos människan är förgängligt utom Alayas rena och strålande väsen. Människan är dess kristallklara stråle; en obefläckad ljusstråle i det lägre planets lerform. Den strålen är ditt livs vägledare och ditt sanna Själv, Väktaren och den tyste Tänkaren, ditt lägre självs offer. Din själ kan bara skadas av din kropps misstag; kontrollera och tygla båda så kommer du välbehållen fram till ”Jämviktens Port”.

Du måste låta dig genomsyras av ren Alaya, bli som ett med Naturens Själa-Tanke. Är du ett med den är du oövervinnlig; skild från den blir du Samvrittis  tummelplats –  Samvritti är ursprunget till alla självbedrägerier i hela världen. 

Samvritti – den ena av de två sanningar som påvisar den illusoriska karaktären eller tomheten i allt. I det här fallet är det en relativ sanning. Mahayanaskolan lär ut skillnaden mellan de två sanningarna – Paramarthasatya och Samvrittisatya (satya = ”sanning”). Detta är ett tvistefrö mellan Madhyamikaskolan och Yogacharyaskolan. Den förra förnekar och den senare påstår, att varje objekt existerar på grund av en tidigare orsak eller sammanlänkning. Madhyamikerna är de stora nihilisterna och förnekarna som anser att allt är parakalpita – en illusion och ett misstag i tankens och det subjektivas värld lika mycket som i den objektiva världen. Yogacharyorna är de stora spiritualisterna. Samvritti, är därför enligt dem bara en relativ sanning, alla illusioners ursprung.

Insikten är nu uppnådd, men slutar resan med det? Nej, den har bara börjat, livet fortsätter. När vi själva blivit upplysta, återstår bara att frälsa alla andra som ännu inte nått visdomens insikt. Den högsta vägen är att återvända till jorden, istället för att ingå i Nirvana. Att stå ansikte mot ansikte med det gudomliga ljuset väcker den högsta medkänslan. "Att hjälpa och lära andra" uppmanas alla teosofer att göra, för hur kan vi ingå i sällheten, när andra fortfarande lider. De Sju Portarna avslutas med dessa ord:

För, Lärjunge! Vad var det som sades dig innan du förbereddes att möta din Lärare ansikte mot ansikte, din MÄSTARE ljus mot ljus?

Låt inte dina sinnen leka med dig.

Avskilj dig inte från VARAT och allt som existerar, utan låt havet förenas med droppen, droppen med havet.

På så sätt kommer du i samklang med allt levande; älska dina medmänniskor som om de vore dina jämlikar i livets skola, samma Lärares lärjungar, barn till samma goda moder.

Det finns många lärare; MÄSTARSJÄLEN  är en, Alaya, den Universella Själen. Lev i MÄSTAREN så som DENNES stråle lever i dig. Lev i dina medmänniskor så som de lever i DEN.

”MÄSTARSJÄLEN” – Alaya, den Universella Själen eller Atman. Varje människa har en stråle av den i sig som hon ska kunna identifiera sig och sammansmälta med.

Luta dig fram och hör noga på, Bodhisattva – Medkänslan talar och säger: ”Kan sällhet existera när allt som lever lider? Skulle du kunna frälsas när du hör att hela världen gråter?” 

Nu har du hört det som skulle sägas. 

Du ska uppnå det sjunde steget och gå igenom den slutliga kunskapens port, men bara för att förena dig med lidandet – om du vill bli Tathagata måste du gå i dina föregångares fotspår och förbli osjälvisk ända till slutet. 

Du är upplyst – välj vilken väg du vill gå.

                                                                  *        *       *       *       *       *       *       *        *

Se det milda ljuset som lyser upp Österns himmel. Under lovprisning förenas himmel och jord. Och från de fyrfaldigt manifesterade Makterna ljuder en sång om kärlek, både från den brinnande Elden och från det rinnande Vattnet, från den väldoftande Jorden och från den susande Vinden. 

Lyssna!... ur den djupt outgrundliga virveln av gyllene ljus i vilken segraren badar, höjer sig HELA NATURENS ordlösa röst i tusen olika toner för att förkunna: 

GLÄD ER, MYALBAS FOLK.

EN PILGRIM HAR ÅTERVÄNT ”FRÅN DEN ANDRA STRANDEN”.

EN NY ARHAN  ÄR FÖDD. 

FRID VARE ALLA MÄNNISKOR

                Sammanställt av LANOO

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
Det teosofiska Nyåret
Malmö den 4 januari 2013
 

 

 

______________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till William Q Judge Online  | till Robert Crosbie Online |  till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23