Teosofi – steg för steg
BLAVATSKYS TEOSOFISKA ORDBOK
 

United Lodge of Theosophists
Den 21 juni 2002
Nyhetsbrev nr 13
 

Syftet med denna webbsida är att sprida den teosofiska filosofin som den förmedlades av Helena Blavatsky och William Q Judge på uppdrag av Mästarna från den Stora Logen. Att säkra Helena Blavatskys testamente och att sprida teosofin i vår tid är en av ULTs huvudsakliga uppgifter. Så inför den stundande ULT-Dagen, den 21 juni, 2002 så lyfter vi fram denna fantastiska sammanställning av esoteriska begrepp, som på ett mycket tydligt sätt förklarar teosofins allra viktigaste termer.

ULT-Dagen som firas världen över anknyter också till Robert Crosbies insatser i bildandet av ULT och dess uppgift som förmedlare av den teosofiska undervisningen. ULT har verkligen lyckats hålla den ursprungliga teosofiska fanan högt ända sen 1909, då sällskapet först initierades i Los Angeles.

I detta nyhetsbrev vill vi slå ett slag för Teosofisk Ordbok Online av Helena Blavatsky. Den håller vi nu på med att bygga ut, så att ordboken ska bli riktig stor och användbar när vi studerar våra ockulta texter. Vi har idag över 400 olika teosofiska texter tillgängliga på vår hemsida i vårt Teosofiska Bibliotek Online. Vi kommer under resten av året att färdigställa det material som redan finns översatt till svenska och lägga ut det på nätet. Som sagt det strömmar hela tiden in nya översättningar som vi gärna vill förmedla till våra läsare.

I Förordet till Teosofisk Ordbok Online av Helena Blavatsky kan vi läsa följande intressanta historiska kommentarer:

I en tid då många gamla gränser suddas ut samtidigt som nya gränser stakas ut, har vi funnit det nödvändigt att återigen försöka göra Helena Blavatskys ursprungliga teosofiska skrifter tillgängliga. H.P.B.s terminologi har delvis, om än inte helt, gått förlorad bland den mängd av teosofiskt material som förmedlats av flera ambitiösa teosofer, vars skolastiska "kunskap" mer eller mindre har förvrängt Mästarnas Undervisning.

Att åter söka sig tillbaka till sina gamla rötter och att återvinna förlorad mark ser vi som ett steg i rätt riktning. Att kunna skilja på vad som är teosofi, och vad som är neo-teosofi eller rent av pseudo-teosofi spelar stor roll i vårt sökande efter insikt eller gnosis. Att lära känna vad ren och enkel teosofi är gör vi bäst genom att studera Mästarnas och deras egen Apostels uttalanden och undervisning. H.P.B. är den förnämsta förmedlaren av teosofi i modern tid; det vittnar hennes skrifter om. Det kan ingen sann teosof betvivla i sitt hjärta. Det är genom henne som teosofin strömmar.

Hennes uppgift var att återuppväcka och sprida den Uråldriga Visdomsreligionen till öst och väst. Till denna uppgift var hon tränad och undervisad av Mästarna i bland annat Indien och Tibet. Hennes samlade skrifter talar sitt tydliga språk. Den Esoteriska Filosofin löper som en gyllene tråd genom hela H.P.B.s undervisning. H.P.B.s viktigaste skrifter är: Isis Unveiled 1877; The Secret Doctrine 1888; The Key to Theosophy 1889; The Voice of the Silence 1889; Transactions of the Blavatsky Lodge 1890-91; A Modern Panarion 1890. En del av dessa böcker finns på svenska. Dessutom utgavs The Theosophical Glossary 1892 posthumt, två år efter H.P.B.s död. Troligen hade Ordboken sett annorlunda ut om H.P.B. hade levt när den gavs ut. I dag finns den tillgänglig i en fotografisk reproduktion för den som vill studera originalet närmare. På svenska får vi hålla tillgodo med detta kompendium [och Online versionen], som med all säkerhet kommer att utökas med tiden.

Detta är ett försök att sammanställa en TEOSOFISK ORDBOK av H.P.B. – Kompendiet och Online versionen innehåller cirka 1.400 uppslagsord. The Theosophical Glossary innehåller i originalutgåvan 3. 367 uppslagsord.

H.P.B. gav 1890 ut The Key to Theosophy och den andra upplagan, som kom ut samma år, utökades med "Lilla Teosofiska Ordboken" (252 ord), som var ett utdrag från den då opublicerade "Stora Teosofiska Ordboken", det vill säga The Theosophical Glossary. Helena skriver i sitt Förord till den andra upplagan av The Key to Theosophy följande:

”För att ytterligare underlätta studiet av teosofi, vilket ‘Nyckeln’ till stor del redan har gjort, har jag lagt till en omfattande ’ordlista’ [Lilla ordboken] med alla tekniska termer som finns i boken. De flesta definitionerna eller förklaringarna är utdrag eller förkortningar ur den mer omfattande ’Teosofisk ordbok’, som inom kort kommer att publiceras tillsammans med avhandlingen om ’Arkaisk symbolik’. Vi hoppas att båda ’ordlistor’ fyller ett sedan länge uttryckt behov, och att den mer omfattande ’Teosofiska ordboken’ så fullständigt som möjligt täcker hela det stora området av ockult terminologi ”.

De flesta orden i detta kompendium [och i Online-versionen] är tagna från Helena Blavatskys The Theosophical Glossary. Somliga ord och korta biografier har redan publicerats i tidskriften Teosofiska Rörelsen (TR) nr 1–70. Vissa grammatiska justeringar har gjorts från de gamla texterna i T.R.

De ord som  är märkta med en asterisk (*) är de ord som finns med i "Lilla Ordboken" i The Key to Theosophy. Det förekommer i de stycken som tagits från "Lilla Ordboken" ur The Key to Theosophy (1890) en del varianter av det som står i den "Stora Ordboken" The Theosophical Glossary (1892), och i en del fall har ord som finns i "Lilla Ordboken" inte kommit med i "Stora Ordboken". Vi har i så stor utsträckning som möjligt tagit med det som saknats.

H.P.B.s The Theosophical Glossary (389 sidor) utgavs posthumt i januari 1892, London, England, av The Theosophical Publishing Society. En fotografisk reproduktion av denna utgåva gavs ut för första gången 1973 av The Theosophy Company, Los Angeles, USA.

Detta kompendium är sammanställt [liksom Online-versionen], av teosofistuderande från United Lodge of Theosophists – Malmölogen.

 

Genom att  – steg för steg – lära sig att förstå den urgamla teosofiska filosofin kommer man  närmare sig själv. Ett studium av den ger oss  insikter om vad som i forntiden studerades i de gamla hermetiska broderskapen och mysterieskolorna samt vad mysterierna verkligen handlar om. Att lära känna den Esoteriska Filosofin ger oss dessutom utmärkta möjligheter till inre utveckling, eftersom dessa skrifter och texter är sammansatta och uppbyggda på ett sådant esoteriskt sätt att de väcker upp vår intuitiva förmåga. Ett led i denna process är att meditera på svåra och märkliga termer inom den teosofiska filosofin. Tonvikten bör ligga på att verkligen lära sig förstå den fördolda innebörden i skriften.

I Nationalencyklopedin (NE) 2000 kan vi till exempel läsa om vad Helena Blavatsky säger om Livets Bok (Akashakrönikan) som behandlar hela tillvaron och innehåller allt vad som hänt med oss människor, jorden och vårt universum:

Akashakrönikan (av sanskrit akasa 'rymden'), ett ockult begrepp: en världskrönika i vilken allt som sker upptecknas genom "magnetisering i astralljuset". Begreppet är skapat av Helena Blavatsky i "Isis Unveiled" (1877); krönikan kallas också "Guds minne" och "Livets bok". Idén till detta har hon troligen fått från Paracelsus och dennes föreställning om en världssjäl, anima mundi....

Går vi sedan vidare till Blavatskys Teosofiska Ordbok får vi mer information om Akashakrönikan sett ur flera ockulta perspektiv, bara genom att läsa under bokstaven A. Här följer sex olika synonyma ord som ger ytterligare kunskap om denna ockulta term. HPB skriver:

Akasha (sk). En subtil, översinnlig andlig essens som genomsyrar hela rymden; den ursubstans som felaktigt blivit identifierad med Etern. Det förhåller sig till Etern som Anden förhåller sig till Materien eller Atman till Kama rupa. Det är faktiskt den Universella Rymden i vilken Universums eviga Ideation ligger latent i sina ständigt föränderliga aspekter på objektivitetens och materiens plan, och från vilken Första Logos eller den uttryckta tanken utstrålar. Därför påstås det i Puranaböckerna att Akasha endast har ett attribut, dvs. ljud, för ljudet som symbol är enbart Logos i omskriven form – "Tal" i dess mystiska bemärkelse. I samma offerritual (Jyotishtoma Agnishtoma) kallas det för "Guden Akasha". I dessa offermysterier är Akasha den alltigenom vägledande och allsmäktige Devan som spelar Sadasyas roll, ledaren över de religiösa föreställningarnas magiska verkningar, och hade sin egen utnämnda Hotri (präst) i gamla dagar, som bar dess namn. Akasha är det oumbärliga redskapet för varje Kritya (magisk föreställning) religiöst eller profant. Uttrycket "att sätta Brahma i rörelse", betyder att sätta i rörelse den kraft som i grund och botten ligger latent i varje magisk verksamhet; vediskt offrande är faktiskt inget annat än ceremoniell magi. Denna kraft är Akasha – i en annan aspekt Kundalini – ockult elektricitet, på ett sätt alkemisternas Alkahest, eller det universella lösningsmedlet, samma anima mundi på det högre planet som astralljuset är på det lägre. "Vid offrandets ögonblick blir prästen genomsyrad av Brahmas ande och är för stunden själv Brahma". (Isis Unveiled) [TG:13]

Alaya (sk). Den Universella Själen (se The Secret Doctrine, Vol I, pp 47, och vidare). Namnet tillhör det tibetanska systemet av den kontemplativa Mahayana-skolan. Identisk med Akasha i dess mystiska betydelse och med Mulaprakriti i dess innersta natur, eftersom det är grundvalen eller roten till alla ting. [TG:14]

Aether* (gr). Hos de gamle den gudomliga lysande substansen som genomsyrar hela universum, den Högsta gudomen Zeus eller Jupiters "klädnad". Etern hos nutidsmänniskan, vars betydelse inom fysiken och kemin står förklarad i Websters eller i någon annans Ordbok. Inom esoteriken är Aether den tredje principen inom Kosmos Sjufald; Jorden är den lägsta, sedan kommer Astralljuset, Etern och Akasa ( fonetiskt Akasha) den Högsta. [TG:8]

Anima Mundi* (lat). "Världssjälen", detsamma som nordbuddhisternas Alaya; den gudomliga essensen som genomtränger, besjälar och upplyser allt, från den minsta materiella atom till människa och gud. Den är i en bemärkelse den "med sju skinn försedda modern", beskriven i Den Hemliga Lärans Stanzor, essensen av de sju varseblivningsplanen, medvetande och differentiering, moralisk och fysisk. I dess högsta aspekt är den Nirvana, i dess lägsta Astralljuset. Den var feminin hos gnostikerna, de tidiga kristna och nasaréerna, bisexuell hos andra sekter, som betraktade den endast utifrån dess fyra lägre plan. I den objektiva formens värld är den av eldartad eterisk natur (och därefter eterisk), och gudomlig och andlig i dess tre högre plan. Då det sägs att varje människosjäl föds genom att frigöra sig från Anima Mundi, betyder detta, esoteriskt, att våra högre Jag är ett väsen identiskt med Det, som är en utstrålning av det ständigt okända Universella ABSOLUTA. [TG:22]

Astralljuset* (ockult). Den osynliga rymd som omger vår glob, som den omgiver alla andra, och korresponderande till Kosmos andra Princip (den tredje är Livet, som den är bärare åt) Linga Sharira eller den astrala dubbletten i människan. En subtil Substans synlig bara för ett klärvoajant öga, och den lägsta, bortsett från en (dvs. jorden) av de Sju Akashiska eller Kosmiska Principerna. Eliphas Lévi kallar det för den stora Ormen och Draken som utstrålar allt ont inflytande över mänskligheten. Det är sant; men varför inte tillägga att Astralljuset inte ger ut mer än vad det fått; det är den stora jordiska prövningen, i vilken jordens vidriga utstrålningar (moraliska och fysiska) som Astralljuset bjuds, alla förvandlas till sina mest subtila substanser och strålas tillbaka med högre intensitet, och blir således till epidemier – moraliska, psykiska och fysiska. Slutligen är Astralljuset detsamma som Paracelsus och andra hermetiska filosofers Stjärnljus. "Fysiskt, är det den moderna vetenskapens eter. Metafysiskt, och i dess andliga, eller ockulta mening, är eter mycket mer än man ofta inbillar sig. I ockult fysik och alkemi, är det bra åskådliggjort genom att de i sina strandlösa vågor inte enbart rymmer Tyndalls påstående om ’varje livskvalitets kraft och möjligheter’, utan också kraftens förverkligande hos varje andlig kvalitet. Alkemister och hermetister tror att deras astral-, eller stjärneter, vid sidan av ovan nämnda egenskaper hos svavel, och vitt och rött magnesium, eller magnes, är anima mundi, naturens och hela Kosmos verkstad, andligt såväl som fysiskt. Detta ’grand magisterium’ gör sig gällande i mesmeristiska fenomen, i ’levitation’ hos människor och döda ting; och kan kallas etern ur dess andliga synpunkt. Beteckningen astral är forntida, och användes av några av neo-platonikerna fast det görs anspråk på av några att ordet är myntat av Martinister. Porfyrios beskriver den himmelska kroppen som alltid är förenad med själen som ’odödlig, lysande och stjärnliknande’. Detta ords rot kan kanske finnas i det skytiska Aist-aer – som betyder stjärna, eller det assyriska Istar, som enligt Burnouf har samma mening." (Isis Unveiled) [TG:38]

Aura* (gr och lat). En subtil, osynlig substans eller ett fluidum som emanerar från människo- och djurkroppar och även från ting. Den är en psykisk utstrålning från både kroppen och förnuftet, eftersom den är den elektro-vitala och på samma gång den elektromentala auran; i teosofin kallad den akashiska eller magnetiska auran. [TG:44]

 

Självfallet kan listan göras mycket längre om vi skulle ta hela alfabetet till vårt förfogande. Detta är bara ett exempel. Genom att jämföra på detta sätt kan man få ut en hel del av alla dessa ockulta termer. Att använda sig av Teosofisk Ordbok eller rent av studera den, kommer att leda till vi att få en mycket bred basis att stå på, när det gäller att förstå den teosofiska filosofins esoteriska sida. HPB tillför hela tiden nya dimensioner till de olika termerna som används i vår filosofi. Detta gör att vår gnosis (kunskap) om teosofins filosofi bara växer när vi använder oss av det esoteriska material som finns tillgängligt. Detta sker inte omedelbart utan självfallet steg för steg.

Vad säger då till exempel Nationalencyklopedin (NE) 2000 om gnosis och gnosticismen:

Gnosis [gno:-] (grek. gnosis 'insikt', 'kännedom', 'kunskap', 'vishet'), i religionen kunskap om Gud och om människans bestämmelse, ofta synonym till sophia ('vishet'). Vanligen åsyftas en djupare insikt, som man inte själv kan förvärva utan som måste uppenbaras. Under senantiken var gnosis något eftertraktat, också inom den kristna kyrkan, och det blev den centrala frälsningsvägen inom gnosticismen.

Gnosticism (till grek. gnostikos 'som har samband med insikt och vishet', jfr gnosis), en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning. "Gnosticism" används ofta som samlande namn för vissa rörelser som växte fram huvudsakligen inom kristendomen under århundradena närmast efter Kr.f. Troligt är dock att förkristen gnosticism funnits, i varje fall "gnostiskt" klimat och "gnostiskt" språkbruk. Frågan om gnosticismens bakgrund är alltså inte löst. Gnosticismen har vissa likheter med buddhismen men måste ha vuxit fram i en miljö där judendomen, kanske i avvikande form, spelat en roll. Likaså finns ofta inslag av främre-orientalisk, persisk och grekisk mytologi. Anhängarna betraktar gärna sig själva som en kristen elit. Ofta har platonsk filosofi påverkat lärosystemet. Gnosticismen är sålunda ett typiskt uttryck för hellenistisk synkretism. Gnosis spelar dock en roll långt utanför gnosticismen i egentlig mening, och man talar ibland oegentligt om gnosticism när gnostiska motiv eller termer förekommer hos författare eller inom teosofin m.m. I svensk litteratur förekommer gnostiskt tankegods främst hos Stagnelius.

Dualism är ett huvuddrag i gnosticismen. Utifrån graden av dualism har man skilt på en mildare form, den syrisk–egyptiska, och en radikalare form, den iranska (manikeism och mandeism). I den senare står redan från början två makter eller substanser mot varandra, ljus och mörker. I centrum står läran, som man får insikt om (vilka vi var och vad vi blev; var vi var och vart vi kastades; vart vi skyndar och varifrån vi befrias; vad födelse är och vad återfödelse är). Den högste guden är helt skild från skaparguden, som är en undermålig rebellisk demiurg. Detta kan medföra en drastisk omvärdering av rollerna i Gamla Testamentet; så blir t.ex. ormen, som trotsar demiurgen, god. Två grupper inom gnosticismen bär namn efter "ormen": naassener och ofiter. "Den okände guden" som uppenbarar sig för gnostikerna är skild från oss av många mellanvärldar, eoner; därför krävs flera medlare. "Fallet" har uppstått genom en serie emanationer eller uttunningar av ljussubstansen eller genom bedrägeri från mörkrets sida. Gnosticismen är akosmisk: kosmos är fallet; det goda och beständiga hör hemma utanför kosmos. Människorna är av tre slag: pneumatikerna besitter ensamma gnosis, psykikerna kan nå viss gnosis; hylikerna–sarkikerna ('av trä', 'av kött') är däremot förlorade. Endast ett fåtal människor ansågs kunna besitta gnosis. Ett rop, ett himmelsbrev eller en budbärare kan väcka pneumatikern, upplysa honom om hans himmelska ursprung och efter döden ledsaga hans själ genom eonerna upp till "Ljusets boning". Om gnostikernas sociala struktur vet vi föga. Ofta har de utgjort en sluten, hemlig krets inom den kristna församlingen. Konflikter med kyrkan ledde till en mångfald av gnostiska sekter. Kvinnor kunde ibland bli uppenbarare och funktionärer. Genom upptäckten av biblioteket i Nag Hammadi har vi fått tillgång till gnostiska originaltexter.
 

Och vill man se vad HPB har att säga om detta ämne i sin ordbok kan vi lyfta fram dessa intressanta infallsvinklar:

Gnosis* (gr). Bokstavligen "kunskap". Den tekniska term som användes av den religiösa filosofins skolor, både före och under de första århundradena av så kallad kristendom, för att beteckna syftet med deras sökande. Denna Andliga eller Heliga Kunskap, hinduernas Gupta Vidya, kunde bara uppnås genom Initiering i de Andliga Mysterierna varav de ceremoniella "Mysterierna" var en symbol. [TG:129]

Gnostiker* (gr). De filosofer som formulerade och lärde ut gnosis eller kunskap.(se detta) De var verksamma under de första tre århundradena av den kristna eran: de följande var utmärkande, Valentinus, Basilides, Markion, Simon Magus, etc. [w. w. w.] [TG:129]

Hierofant. Från grekiskan "Hierophantes"; ordagrant: "En som förklarar heliga ting". Den som avslöjar heligt vetande och de Initierades Ledare. En titel som tillhör de högsta Adepterna inom forntidens tempel, vilka var lärarna och uttolkarna av Mysterierna, och De Som Initierade i de slutliga stora Mysterierna. Hierofanten representerade Demiurgen och förklarade, för den som sökte bli Initierad, Skapelsens olika fenomen som framkallades för deras undervisning. "Han var de esoteriska hemligheternas ende uttolkare. Det var till och med förbjudet att uttala hans namn inför en oinitierad person. Han hade sitt säte i Öster och bar som en auktoritär symbol, en gyllene glob hängande runt halsen. Han kallades också Mystagogus". (Kenneth R H, Mackenzie, ix., F T S i The Royal Masonic Cyclopaedia.) På hebreiska och kaldeiska var termen Peter, uppenbararen, avslöjaren; därför sitter Påven som hierofanternas efterföljare till de forntida Mysterierna på St Peters hedniska tron. [TG:141]

Efesos. Berömt för sitt stora metafysiska Kollegium där ockultism (gnosis) och platonsk filosofi undervisades under aposteln Paulus dagar. En stad betraktad som brännpunkten för hemliga vetenskaper samt för denna gnosis eller Visdom som än idag är motståndare till förvrängningen av Christo-Esotericismen. Vid Efesos fanns det stora Esseerkollegiet och all den lärdom som tanaim förde med sig från kaldéerna. [TG:114]

Apollonius av Tyana (gr). En underbar filosof född i Cappadocia ungefär i början av det första århundradet; en ivrig pythagoré som studerade de feniciska vetenskaperna under Euthydemus; tillika med pythagoréisk filosofi och andra ämnen under Euxenes av Heraclea. Enligt denna skolas doktriner förblev han vegetarian under hela sitt liv, och levde bara på frukter och örter, drack inget vin, bar kläder enbart gjorda av växtfibrer, gick barfota och lät sitt hår växa långt, liksom alla Invigda gjort före och efter honom. Han blev initierad av prästerna från Aesklepius (Asklepios) vid Aegea, och lärde många av sina "mirakel" som att hela de sjuka genom medicinens gud. Efter att ha förberett sig själv för en högre initiering genom fem års tystnad, och genom resor, besökande Antiokia, Efesos, Pamphylia och andra platser, reste han via Babylon till Indien, och då övergav alla hans närmaste lärjungar honom, eftersom de fruktade att gå till "besvärjelsernas land". Emellertid slog Damis, en tillfällig lärjunge, följe med honom på hans resor. I Babylon blev han initierad, enligt Damis, av kaldeiska Magi, vars berättelse blev avskriven av någon som hette Philostratus ett hundra år senare. Efter sin ankomst från Indien, visade han sig vara en sann Invigd i och med att de farsoter och jordbävningar, konungars död och andra händelser som han förutspådde verkligen inträffade. Vid Lesbos blev Orfeus präster så avundsjuka på honom att de vägrade inviga honom i sina säregna mysterier, även om de gjorde det flera år senare. Han förkunnade till Athens och andra städers folk den renaste och noblaste etik, och de fenomen han utförde var lika underbara som de var många och väl bevittnade. "Hur kan det komma sig, " frågar Justin Martyr i bestörtning, "att Apollonius talismaner (telesmata) har sådan kraft, ty de förhindrar, som vi kan se, vågornas raseri, vindarnas våldsamma kraft och attacker från vilda djur; och  medan vår Herres mirakler enbart är bevarade genom traditionen, så är Apollonius väldigt talrika och verkligen manifesterade som verkliga fakta?". . . (Queast, XXIV). Men ett svar är lätt att finna på detta, genom det faktum, att efter det att Apollunius hade korsat Hindu Kush, hade han blivit hänvisad av en kung till de Vises boningar, vars boningar det kan vara idag, och blev av dem undervisad i oöverträffad kunskap. Hans dialog med korinthiern Menippus ger oss verkligen den esoteriska katekesen och avslöjar (när den blir förstådd) många viktiga mysterier i naturen. Apollonius var vän, korrespondent och gäst hos kungar och drottningar och inga underverk eller "magiska" krafter är bättre bevittnade än dessa. Vid slutet av sitt långa och underbara liv startade han en esoterisk skola vid Efesos, och dog vid en ålder av nästan ett hundra år. [TG:27]

Detta var en del smakprov på vad som finns i Teosofisk Ordbok av H.P.B. på nätet just nu. Till saken hör att vi än så länge bara har hunnit fram till bokstaven H, men mycket mer är på gång. Att studera dessa olika begrepp, termer, mysterieskolor och mystiska filosofier är ett mycket spännande studium som vi varmt kan rekommendera.

Orsaken till att det finns tillgängligt så mycket teosofi just nu har att göra med de faktorer som Mahatma KH  skrev om 1881:

Om vi i generationer har "utestängt världen från kännedomen om vår kunskap", har detta sin grund i världens totala olämplighet. Och om världen fortsätter att förneka de bevis som framlagts, kommer vi vid cykelns slut att ännu en gång dra oss tillbaka till ensamheten och vårt tystnadens rike. ... Vi har erbjudit oss att gräva fram de innersta skikten i människans varelse, hennes grundläggande natur, och uppenbara den underbara beskaffenheten hos hennes inre Jag samt att vetenskapligt demonstrera allt detta – något som fysiologin eller psykologin aldrig kan göra. Därvid skulle det inte ha någon betydelse för vetenskapsmännen om utgrävningarna var så djupa och berggrunden så hård och vass att de flesta av oss gick under då vi dök ned i denna för dem outgrundliga ocean, ty det är vi som skulle vara dykarna och pionjärerna, och vetenskapsmännen behövde bara skörda där vi sått. Det är vår uppgift att dyka ned och föra Sanningens pärlor upp till ytan, och det är vetenskapsmännens att rengöra dem och infatta dem i vetenskapliga juveler. Om de vägrar att befatta sig med det fula ostronskalet under förevändningen att det vare sig finns eller kan finnas en kostbar pärla inuti det, skall vi än en gång frånsäga oss alla förpliktelser mot mänskligheten. (ML, s 50-51)

I otaliga generationer har adepterna byggt ett tempel av oförstörbar sten, jättetorn av OBEGRÄNSAD TANKE, i vilket titanerna vistats och om det  blir nödvändigt, kommer att vistas ensamma och bara framträda vid slutet av varje cykel för att inbjuda mänsklighetens elit att samarbeta med dem och hjälpa till med att upplysa de vidskepliga människorna. Och vi kommer att fortsätta med detta vårt periodiska arbete. Vi kommer inte att låta rubba oss i våra filantropiska ansträngningar förrän den dag randas då grunden till en ny tankekontinent blivit så fast anlagd, att inga av de yttringar av opposition och okunnig elakhet som leds av Skuggans Bröder har framgång. (ML, s 51)

Vi avslutar detta nyhetsbrev med dessa minnesvärda ord av William Q Judge:

Sök denna vishet genom att tjäna, genom att ivrigt forska, genom frågor och genom ödmjukhet. De vise som, inser sanningen skall förmedla den till dig, och när du har lärt känna den skall du aldrig mer råka i villfarelse. ... Inget av det som renar i denna värld kan jämföras med den andliga insikten, och den som är fullkomnad i hängivelse finner att denna andliga insikt springer fram av sig själv i honom under tidens gång. (Bhagavad Gita IV:34-35, 38)

 

 

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen
den 21 juni 2002

 

___________________________________________________________________

Till Huvudindex för NYHETSBREV Online
___________________________________________________________________
 

_______________________________________________________________________________________________________

  | till Helena Blavatsky Online  | till William Q Judge Online |  till Robert Crosbie Online  | till  B P Wadia Online | till ULTs hemsida   | 

_______________________________________________________________________________________________________

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23