Nyhetsbrev nr 11. Robert Crosbie

yantra

Robert Crosbie – Vändpunkten

ULT-Dagen den 21 juni 2000

Robert Crosbie 1849-1919

United Lodge of Theosophists
Nyhetsbrev nr 11

Den 21 juni i år infaller dels sommarsolståndet och dels är det åminnelsedagen av Robert Crosbie som grundade ULT. Vi teosofer firar alltid denna högtid, som vi brukar kalla "Robert Crosbie Day" eller ULT-dagen, för att hedra R.C.som en stor teosof, en invigd med stor insikt eller gnosis och ett stort hjärta. Så detta Nyhetsbrev (nr 11) kommer att beröra lite av R.C.s verksamhet och hans idéer kring att sprida teosofin. Vi kan också meddela att vi framöver kommer att förmedla Online en mängd artiklar av Crosbie, först de som har varit publicerade tidigare i vår tidskrift Teosofiska Rörelsen, men också helt nyöversatta artiklar och brev ur den rika floran av texter som finns av U.L.T.s grundare.

Skriften ULT - dess Mission och dess Framtid, är en nyöversättning av en amerikansk text som nu också finns Online för första gången, en mycket lämplig text att studera över sommaren om man vill förstå vår policy. Det är en sammanställning över ULTs principer, vårt sätt att arbeta, vår verksamhet, vår målsättning, hur teosofin ser på framtiden och hur Blavatsky såg på framtiden.

Det är intressant i det här sammanhanget att en man som kanadensaren Robert Crosbie, vilken hade nära samarbete med William Quan Judge i Boston som Judges högra hand under mycket lång tid och även var bekant med Helena Blavatsky, blev den person som i framtiden skulle axla en mycket viktig börda, nämligen att föra ut eller återupprätta värdet av de teosofiska böcker och skrifter som Helena Blavatsky hade förmedlat under sin livstid. Det arv hon lämnade efter sig började in på 1900-talets början allt mer försvinna. Det kan tyckas märkligt i våra öron, när vi nu har allting tillgängligt, men hade vi levt på 1900-talets början så skulle vi ha hört väldigt lite om den ursprungliga, grundläggande teosofin, och vi skulle ha hört väldigt mycket om andra varianter och former av teosofi & neoteosofi.

Om vi på något sätt vill förstå den teosofiska rörelsens utveckling så kan vi utgå ifrån att Robert Crosbie blev inspirerad av Mästarna att ta vissa steg, att återigen samla ihop det material som redan fanns nedtecknat, i form av skrifter. Och några år senare, efter att ULT hade grundats av sju personer i Los Angeles, var det väl ingen som kunde tro att ULT skulle utveckla sig till en sådan omfattande organisation som det har blivit i dag och som växer alltmera. Det är intressant just med tanke på att i dag finns mer än någonsin ett behov av teosofi. Vi lever i en omvärld som blir mer och mer våldsam och fientlig å ena sidan, och mer och mer fredssträvande och miljömedveten å andra sidan.

Det måste finnas en kunskap som vägleder våra handlingar, och vi menar att teosofin är förmedlad just på tröskeln till Vattumannens tidsålder. Inte för att ge föda åt en mängd kvasi-ockulta grupper som vegeterar i teosofins utkanter, utan för att låta den genuina, enkla teosofin komma fram. Vi ska inte nämna några grupper vid namn, men vi känner alla till en mängd olika neo-teosofiska grupper som har utvecklats. Alla gör de anspråk på att vara en fortsättning på Helena Blavatskys verksamhet och vill ta upp arbetet eller "vidareutveckla" de teosofiska tankegångarna. Som om man kunde vidareutveckla tankar som är urgamla – de eviga sanningarna – lika gamla som människan själv. De ursprungliga teosofiska tankarna måste man ta till sig och förstå, särskilt under en så lyckobådande dag som det är i dag, med sommarsolståndet som mest aktivt, vilket innebär att det är den mest kraftfulla dagen på hela året, den mest energetiska dagen på hela året.

Därför kan man tycka att det under sådana här tidpunkter är synnerligen viktigt att ta till sig dessa idéer inte bara i huvudet utan också i sitt hjärta, för det är precis då de har möjlighet att slå rot. Inom teosofin talar man om det ockulta korset eller de fyra heliga årstiderna som delas av vår- och höstdagjämning, sommar- och vintersolstånd. Och vi har nu återigen kommit in i sommarsolståndet, vilket innebär att vi har genomgått vintersolståndet och vårdagjämningen och nu firar sommarsolståndet.

Det finns två viktiga faser i en process att så tankefrön; a) att själv studera och tillämpa teosofin, b) att föra vidare och förmedla kunskapen till andra. Om vi vill arbeta med karmavindarna, som teosofin talar om, alltså den cykliska rörelse som är verksam i allting, som är verksam under ett helt år på 365 dagar, då är det intressant att känna till årstidernas heliga skärningspunkter som alltid har firats i alla länder, i alla kulturer på olika sätt. Vi firar också sommarsolståndet i vårt land på vårt lilla vis, med midsommardans och så vidare.

Men vi måste förstå att bakom dessa skärningspunkter ligger det en Hierarkisk rörelse. Vi har enligt teosofin sju operativa eller verksamma Hierarkier, som alla influerar oss människor. Man kunde vända på saken och säga att vi är alla medlemmar av eller tillhör varsin Stråle inom denna Sjufaldiga Hierarki. Vi får alltså försöka förstå att vi är delar av en enorm kraftkälla som delas upp i sju Strålar, att vi är delar av varsin Stråle – eller så tillhör vi samma Stråle. I varje fall tillhör vi alla en ockult kedja, en Hermetisk Länk av Invigda, från det högsta Logos ner genom materien till vår fysiska planet, till vår fysiska värld, till oss själva.

I skriften ULT - dess Mission och dess Framtid, finner vi föjande intressanta rader som illustrerar en viktig vändpunkt i den teosofiska rörelsen:

United Lodge av Theosophists (ULT) är ett sällskap av teosofistuderande som grundades av ett litet antal beslutsamma teosofer för att utöva den Teosofiska Rörelsens syften utan organisatoriska distraheringar och formaliteter. Idén med ULT som en förmedlare av teosofiskt arbete kommer huvudsakligen från Robert Crosbie (1849-1919), en man som genom en lång förbindelse med det ursprungliga Teosofiska Samfundet blev vittne till schismerna och slitningarna i rörelsen, som orsakades av organisatoriska krav, "maktkamp" och konkurrens mellan ledarpersoner. Med hjälp av andra som kommit att dela Robert Crosbies osekteristiska syn på teosofi bildade han ULT 1909 – ett sällskap vars policy och avsikter definieras genom en enkel programförklaring. Han började återställa de teosofiska lärornas källskrifter som inte längre var tillgängliga för allmänheten och inledde ett program för praktisk teosofisk undervisning. Sedan dess har det inte gjorts några ändringar i Deklarationen, programförklaringen av ULTs syften.

Robert Crosbie skrev tidigt:

"Låt ULT blomstra enbart genom sitt moraliska värde. Det arbete vi måste utföra, den kunskap vi måste förmedla, beror inte på några andra än på de sanna Lärarna nämligen Helena P Blavatsky och William Q Judge. Associerade medlemmar måste lära sig att vända sig till dem och de Mästare vilka de tjänade. Inget annat kommer att återupprätta rörelsen. Enighet är grunden för vår strävan. Skulle nu levande personer bli alltför framstående skulle detta avleda uppmärksamheten från denna strävan. Dessa personer skulle kunna bli angripna till skada för rörelsen. Så vi lägger ingen vikt vid vilka de är. Låt de nyfikna och de fientliga dra vilka slutsatser de vill – de verkligt seriösa kommer att döma efter resultaten, inte efter person. Teosofi har inte sitt ursprung i något samfund eller i någon levande person. Vad världen och alla teosofer beträffar så kommer teosofin från HPB och WQJ, eller rättare sagt, genom dem. Därför, för att undvika missuppfattningar, bortser vi från enskilda personer till förmån för Budskapet och Budbärarna.

I en av sina artiklar Det Kungliga Mysteriet försöker Robert Crosbie beskriva livets Mysterium och utvecklar där något av sina idéer om LIVET sett med teosofiska ögon, han säger:

Det "kungliga mysteriet" är Livet självt. Vi har alla Liv. Vi är alla Liv. Alla varelser innehåller Liv – uttrycker Liv. Att veta vad Liv är innebär att känna till mysteriet.

Men Livets kungliga mysterium handlar inte bara om den fysiska tillvaron som endast är en aspekt av det Stora Livet. Vi måste tränga djupare in i vårt eget väsen och in i alla varelsers väsen för att kunna förstå vad detta stora mysterium är. Då kommer alla varelsers liv att bli tydliga för oss och då kommer vi att veta hur vi ska frambringa bättre resultat. Då förnimmer vi också med en gång att kraften som frambringar framtida förändringar finns inom oss och enbart inom oss. Om vi betraktar hela tillvaron från en universell synpunkt, blir vi i stånd att sätta i rörelse den kraft som finns i det grundläggande andliga centrat hos varje varelse, stor eller liten. Det Enda Självet förefaller bara vara uppdelat mellan de olika varelserna, men i själva verket är Det inte alls delat: Varje varelse är Det i sitt grundläggande väsen. I Det ligger grunden till alla krafter; i Det ligger förmågan till utveckling och evolution, vilket möjliggör för varje varelse – som representerar en stråle av detta Enda Liv – att uppnå full kunskap om Livet inom sitt eget sanna väsen.

Var och en av oss står mitt uppe i en stor och tyst evolution. Var och en av oss ser många olika varelsers uttryckssätt – de som tillhör samma grad som vi själva och varelser som tillhör graderna under oss. Vi upplever oss närbesläktade med andra element, vars kraft vi inte kan se, vars källa vi inte förmår fatta och dock känner vi dess verkningar. Från alla håll erfar vi dessa verkningar på olika sätt. Varelser under oss i form av mineral-, växt- och djurvärldar strävar alla, precis som vi gör, mot ett större och större förverkligande av helheten. Såsom Gnistor av den Enda Anden, det enda Medvetandet har de börjat sina små liv i kroppsformer eller skepnader genom vilka de kan komma i beröring med andra. Allteftersom de får behov av bättre och bättre redskap, behov av mer och mer beröring, evolverar de inifrån ett bättre redskap. Så är hela evolutionens förlopp, alltid i riktning inifrån mot det yttre, och alltid med en tendens mot en växande individualitet. Ut ur livets enda ocean tenderar – Gudomligheten – till slut att uppstå.

I en annan artikel Vad är det som reinkarnerar? närmar sig Crosbie åter den mystiska vägen och ger oss denna vägledande kunskap om Livet, han skriver:

Vad är det som reinkarnerar är ett mysterium för många sinnen eftersom de finner det svårt att förstå ett sådant permanent tillstånd som måste ligga till grund för upprepade inkarnationer. De vet att kroppen föds, dör och upplöses, men deras sinnen är i så hög grad identifierade med kroppen i sina relationer och omgivningar, att de är oförmögna att frigöra sig från den. De betraktar sig själva som personer, som kroppar av fysisk natur, och kan därför inte förstå var det inom dem skulle finnas en sådan förmåga att inkarnera från liv till liv.

Vi måste ge upp idén på att vi är fattiga, svaga, olyckliga varelser som aldrig kan göra något åt vår egen situation. För så länge vi hyser denna idé kommer vi aldrig att göra någonting. Vi måste komma åt den andra idén – det vill säga, att vi är Anden, att vi är odödliga – och när vi kommer till insikt vad detta betyder, kommer kraften att flöda direkt ur och genom oss, obehindrat i alla riktningar med det fysiska redskapet som enda hinder, vilket vi själva gjort bristfälligt. Så låt oss komma bort från idén att vi är denna fattiga, olyckliga, bristfälliga fysiska kropp över vilken vi har så begränsad kontroll. Vi kan inte stanna hjärtats slag; vi kan inte sluta andas utan att förstöra kroppen; vi kan inte hindra materiens ständiga upplösning som pågår inom den, inte heller förhindra dess slutliga upplösning.

Döden kommer alltid att finnas och det ligger en stor fördel i den. Om vi inte kunde byta våra kroppar, hur skulle det då finnas någon chans till frammåtskridande? Är vi så till den grad nöjda med våra nuvarande kroppar att vi inte skulle önska oss någon ändring? Säkert inte. Det finns bara en sak i livet som kan bibehållas permanent och det är den andliga karaktären och det stora gudomliga medlidandet som vi kan översätta med ordet "kärlek".

Vi är de reinkarnerade Jagen som kommer att fortsätta att inkarnera tills den stora uppgift vi åtog oss är fullföljd. Denna uppgift är upphöjandet av hela mänskligheten till den högsta möjliga nivå av fullkomlighet på vår jord. Det är för detta ändamål vi är här, vare sig vi vet det eller inte och vi måste erkänna vår egen naturs odödlighet innan vi någonsin kan befria oss från den bedrövelse som hemsöker mänskligheten överallt. Vi måste bli samstämda med naturens stora avsikt som är Själens utveckling och för vilken hela universum existerar.

Det är allmänt känt att den moderna Teosofiska Rörelsen instiftades den 17 november 1875 i New York av Helena Blavatsky på uppdrag av Mästarna. Därefter fölljde en lavinartad utveckling med teosofiska loger över hela världen. I dag är den Teosofiska Rörelsen verksam i nästan varje storstad.

Fyra år efter Helena Blavatskys död 1891 splittrades Teosofiska Rörelsen i två grenar. 1. Det nya Teosofiska Samfundet i Amerika vilket grundades den 28 april 1895 under ledning av William Q Judge. 2. Teosofiska Samfundet (Adyar) under ledning av Henry S Olcott, vilket var det gamla samfundet. Vi fick då ett "västerländskt" och ett "österländskt" samfund, som båda förmedlade sin egen version av teosofin.

Judge dog ett år efter uppdelningen den 21 mars 1896. En av hans närmaste medarbetare Robert Crosbie (1849-1919) fann efter en tid att han inte kunde fortsätta att verka inom det amerikanska samfundet på grund av organisatoriska krav, "maktstrider" och konkurrens mellan ledarpersoner. Så han fick vara med om ännu en förändring inom den Teosofiska Rörelsen. 1909 grundade Robert Crosbie i Los Angeles United Lodge of Theosophists (ULT) för att där åter samla de teosofer som var intresserade av att studera och ta del av det ursprungliga teosofiska budskapet som det hade förmedlats av Helena Blavatsky.

Den första ULT-logen i Sverige instiftades i Malmö den 1 april 1987. ULT håller också föredrag i Göteborg, Lund, Torekov och på andra ställen med jämna mellanrum. Det som sammanbinder ULT-associerade världen över är Deklarationen som har sammanställts av Robert Crosbie. Deklarationen förklarar på ett kort och koncist sätt hela ULTs mission. Den säger bland annat:

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar
sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras,
tro kön, ställning eller organisationstillhörighet.

Hur Robert Crosbie såg på utvecklingen inom den teosofiska rörelsen är ganska tydligt förklarat i nästa stycke, vilket också är hämtat ur ULT - dess Mission och dess Framtid, där står bland annat:

WQJ var inte HPBs "efterträdare", han var hennes kollega och medarbetare och behöll sin kropp till några år senare än hon lämnade sin. Han var "stenen som förkastades av byggarna", vilka önskade att framträda som efterföljare till HPB – vilket förvirrade alla som litade på dem. Den verkliga grunden till "efterträdar- hysteri" är begäret efter mera undervisning. Detta frambringar jakten efter vem som helst som lovar färska "uppenbarelser". Det som utgavs av HPB och har tilllämpats av WQJ var och är inte utförligt studerat av alla teosofer, i annat fall skulle det ha väckt ett djupare begrundande och en djupare utforskning hos de studerande. Alla teosofiska tokerier är resultatet av okunnighet, vidskepelse och själviskhet, vilka endast kunskap kan övervinna. Våra strävanden kan tyckas otillräckliga, men de pekar i rätt riktning och "många bäckar små gör en stor å". Vi ska göra vad vi kan, och allt vad vi vet ska vi göra så gott vi kan, uthärda ondskan i vår tid medan vi försöker arbeta för en bättre framtid. . . .

HPB skrev en gång: "Om någon bekänner sig till Buddhas filosofi, låt denne då säga och göra såsom Buddha sade och gjorde; om en människa kallar sig kristen, låt henne då följa Kristi bud – inte hans många avvikande prästers och sekters tolkningar." Sensmoralen är: om någon önskar vara teosof, låt denne studera teosofi som den utgavs av dem som förkunnade den. Att acceptera som Sanning vad vilken lärare som helst väljer att säga åt en utan att ge en några sätt att för sig själv kunna verifiera de gjorda uttalandena, eller utan att för sig själv verifiera påstådda fakta - är bara att ha en blind tro, vilket så många människor har.

Vår egen svåra uppgift är att undvika allt sken av auktoritet av vilket som helst slag, medan vi på samma gång är säkra på vår Sak och inte är rädda för att säga det. Vi måste, liksom Grundarna, ge alla en möjlighet att själva se att vad vi har att säga är välgrundat. Vi måste slå an grundtonen för dem som kommer efter oss; så snart vi har gjort det, kommer en del av dem att följa den. De övriga kommer att tycka att det är "för uppslukande och för högtsträvande", och de kommer inte att försöka följa den. Med andra ord, vi måste visa anledningen till ULTs existens, så att andra kan se den lika tydligt som vi gör.

Vi har åtagit oss en viktig mission och en stor uppgift – inte därför att vi anser oss vara så särdeles lämpliga, utan därför att vi ser behovet och det inte finns någon annan som åtager sig denna mission och uppgift; och vi vet också att vi inte kommer att lämnas ensamma i vårt arbete. Vad vi måste ge är de starkt framträdande punkterna, klara och bestämda och kortfattat formulerade, så att de manar till eftertanke; göra dessa punkter så slående att de inte kan lämnas obeaktade, inte ens av en likgiltig läsare; så slående att de inför sinnet kommer att framstå såsom fakta, och endast fakta, vilka kan verifieras av vem som helst som intresserar sig tillräckligt för att verifiera dem.

Ovanstående visar att ULT från början har försökt undvika de splittringar och konflikter som har blivit resultatet närhelst sökandet efter sanningen har begränsats av organisatoriska strukturer. The United Lodge of Theosophists är inte ett "teosofiskt samfund" inte heller det "teosofiska samfundet". Det är, utan andra anspråk, en teosofisk skola, ett anspråkslöst och helt frivilligt sällskap bestående av studerande som är förenade av det gemensamma band som ULTs Deklaration utgör, och har inte mer samröre med de olika teosofiska organisationerna än med liknande sällskap och sekter av de olika populära religionerna. Medlemmarna uppmanas inte till att söka värva proselyter, men välkomnar till sällskapet dem som är eller blir intresserade av teosofin och den Teosofiska Rörelsen. Den enighet som ULT står för bland teosofer, och till vilken det försöker bidraga, är den spontana enighet som uppstår mellan människor som har samma grundläggande mål och en allmän inspiration, med föga eller inget intresse av formella band eller organisering. De senare visar sig ofta vara knep som man använder för att lura sökare när den primära enigheten i tanke och känsla inte längre existerar. ULTs Deklaration av principer och policy, vilken till stor del är framtagen ur William Q Judges skrifter, formulerades av Robert Crosbie i början av ULTs existens, och den har ända sedan dess cirkulerat bland studerande och likasinnade för att representera och ge uttryck för deras förenande band och verksamhetsgrund. Den lyder:

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt
men tillhör likväl dem alla.

Hur blir det i framtiden? För att avsluta dessa tankar kring the United Lodge of Theosophists – Dess Mission och dess Framtid – kan vi inte göra något bättre än att citera huvudgrundaren och chefsideologen av den Teosofiska Rörelsen, Helena Blavatsky. I avslutningen av hennes verk Nyckeln till Teosofin, publicerat 1889, skrev hon:

Den Teosofiska Rörelsens framtid kommer nästan uteslutande att bero på graden av osjälviskhet, allvar och hängivenhet, och sist men inte minst, på mängden av den kunskap och vishet som de medlemmar visar, på vars lott det faller att fortsätta arbetet.

Jag syftar inte på de tekniska insikterna i den esoteriska läran, även om de är av högsta vikt; jag talar snarare om det stora behov våra efterträdare kommer att ha av ett fördomsfritt och klart omdöme. Hittills har alla sådana försök till sist misslyckats, därför att de förr eller senare urartat till sekter och uppställt egna, orubbliga och stela dogmer och sålunda omärkligt steg för steg har förlorat den livskraft som endast den levande sanningen kan skänka. . . .

Men om denna fara undviks kommer Samfundet att leva vidare in i och igenom det tjugonde århundradet.

Det kommer så småningom att påverka och genomsyra de flesta tänkande och intelligenta människor med sina storsinta och ädla idéer om religion, plikt och filantropi. Långsamt men säkert skall det spränga trosbekännelsers och dogmers, samhälls- och kastfördomars järnhårda bojor; det skall bryta ner antipatier och skrankor mellan raser och nationer och öppna vägen till ett praktiskt förverkligande av alla människors broderskap. Genom sina läror och den filosofi det gjort tillgänglig och möjlig att förstå för det moderna medvetandet, kommer Västerlandet att lära sig förstå Österlandet och uppskatta det till dess sanna värde. Vidare skall utvecklingen av de psykiska krafterna och förmågorna, vars första tecken redan är synliga i Amerika, fortsätta i en sund och normal riktning. Mänskligheten skall bli räddad undan de fruktansvärda faror, både mentala och fysiska, som oundvikligen måste inställa sig, om denna utveckling, såsom den nu hotar att göra, äger rum i en atmosfär som är förpestad av själviskhet och alla onda passioner. Människans mentala och psykiska tillväxt skall fortgå i harmoni med hennes moraliska förbättring, under det att hennes materiella omgivningar skall återspegla den frid och broderliga välvilja som skall råda i hennes sinne, i stället för den strid och misssämja som nu visar sig överallt omkring oss.

Om det nuvarande försöket i form av vårt Samfund lyckas bättre än dess föregångare gjort, kommer det att existera som en levande och sund organism, när tiden är inne för det bemödande som kommer att göras i det tjugonde seklet. Det allmänna tillståndet i människornas sinnen och hjärtan kommer att ha förbättrats och renats genom spridningen av Samfundets läror, och, som jag redan sagt, människornas fördomar och dogmatiska illusioner kommer att, åtminstone till en viss grad, ha undanröjts. Men inte bara detta – när nästa impuls gör sig gällande, skall det förutom en omfat- tande och för alla tillgänglig litteratur även finnas en talrik, förenad skara av människor, som är redo att hälsa Sanningens nye fackelbärare välkommen. Denne skall finna människornas sinnen förberedda att ta emot hans budskap, ett färdigbildat språk, i vilket han kan uttrycka de nya sanningar han bringar, och en organisation som väntar på hans ankomst och som skall undanröja de rent mekaniska och materiella hindren och svårigheterna ur hans väg. Tänk hur mycket en person som får en sådan chans kommer att kunna uträtta. Jämför detta med vad Teosofiska Samfundet i själva verket har uträttat utan några av alla dessa fördelar och omgivet av mängder av hinder, vilka inte skulle hämma den nye ledaren. Besinna allt detta och säg mig sedan om jag är alltför optimistisk då jag påstår att om Teosofiska Samfundet lever vidare och förblir troget sin mission och sina ursprungliga impulser under de kommande hundra åren – om jag då går för långt när jag hävdar att jorden i det tjugoförsta århundradet kommer att vara ett himmelrike i jämförelse med vad den är nu!

Malmö den 21 juni 2000, ULT Dagen
UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS, Malmölogen

___________________________________________________________________

Till Huvudindex för NYHETSBREV Online
___________________________________________________________________

_______________________________________________________________________________________________________

| till Helena Blavatsky Online | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online | till B P Wadia Online | till ULTs hemsida |

_______________________________________________________________________________________________________

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23