Nationalencyklopedin om Teosofi

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

TEOSOFI  (grek. theosophiá 'kunskap om gudomliga ting', av teo- och -sofi)
1. Allmän benämning på en esoterisk åskådning representerad av nyplatonism, kabbalistik och t.ex. Jakob Böhme.

2. Det speciella system som på 1800-talet utbildades av Teosofiska Samfundet. Enligt detta system utgör universum alltifrån atomer till galaxer ett sammanhängande helt, vars olika delar betingar varandra och hålls ihop av samma universella, livsskapande Verklighet eller Urgrund. Denna uppenbarar sig både i naturens lagbundna ordning och i människans själs- och andeliv. Vördnad för allt liv, medlidande med allt, sympati inför alla människors behov av att finna en för dem giltig sanning samt respekt för alla religiösa traditioner blir följden av denna insikt. Teosofin vill vara både en empirisk vetenskap, en levnadskonst och en universell religion. Den skiljer alltså mellan den yttre (exoteriska) sidan av världens religioner, som för de oinvigda ter sig olikartade, och det inre (esoteriska) innehållet, som är identiskt för alla religioner. Buddhismens Buddha, hinduismens Krishna och kristendomens Kristus ses som uttryck för den fulländning som ligger bortom det mänskliga stadiet. Mot sju sfärer svarar hos männikan olika medvetenhetstillstånd. Människans uppgift är att befria sig från sina lägre kroppar och som atma förena sig med sitt gudomliga ursprung. Idéhistoriskt innehåller teosofin starka indiska inslag (bl.a. reinkarnationslära) kombinerade med västerländsk evolutionism, vidare klassisk mysterietradition, gnosticism och hermetism. Teosofins olika grenar har en varierande benägenhet att frigöra sig från det indiska inslaget. Från teosofin utgår antroposofin. Jfr Krishnamurti och Leadbeater

Litt.: Teosofisk: B.F. Cambell, ancient Wisdom Revived: A History of the Theosophical Movement (1980); A. Kennedy Winner, De grundläggande idéerna i ockult visdom (sv. övers. 1983). Icke teosofisk: H. Arlebrand, Det okända (1992)

.
Helena Blavatsky and Colonel Olcott in London, October 1888.

Samfund grundat 1875 i New York av Helena Blavatsky och H.S. Olcott. Båda orienterade sig alltmer mot buddhismen och förlade 1882 T:s centrum till Adyar utanför Madras i Sydindien. Grundarnas syfte var att befrämja universellt brödraskap (oberoende av ras, trosbekännelse, kön, kast eller hudfärg), att bedriva studier i religion, filosofi och naturvetenskap och människans förborgade krafter.(jfr Blavatsky) Splittring i olika grenar började 1895. Under Annie Besants ledning fick dock verksamheten stadga, och hennes författarskap spred kännedom om teosofin. Katherine Tingley blev ledare för en självständig gren i USA, men där finns också t.ex. en del av Adyar-grenen (The Theosophical Society in America). Till Sverige kom T. 1889; tre olika grenar finns i Sverige (1995): förutom Teosofiska Samfundet Adyar (se ovan) det 1895 grundade Teosofiska Samfundet Pasadena och United Lodge of  Theosophists, grundad 1909, med skilda tidskrifter och bokförlag. Jfr teosofi (2)

AKA´SHAKRÖNIKAN (av sanskrit aka´sa 'rymden')

Ett ockult begrepp: en världskrönika i vilken allt som sker upptecknas genom "magnetisering i astralljuset". Begreppet är skapat av Helena Blavatsky i "Isis Unveiled" (1877); krönikan kallas också "Guds minne" och "Livets bok". Idén till detta har hon troligen fått från Paracelsus och dennes begrepp om en världssjäl, anima mundi. Föreställningen har vidareutvecklats främst av Rudolf Steiner. Med hjälp av meditationsteknik kan männikan enligt Steiner lära sig att läsa i A. och få kunskap om fördolda ting.

Ur Nationalencyklopedin (NE) 1996