Nasrudin låg under ett mullbärsträd en varm sommardag och såg på några enorma vattenmeloner som växte i närheten. Hans tankar gick till högre ting.

“Hur kommer det sig”, undrade han, “att ett kolossalt, imponerande träd som detta mullbärsträd frambringar såna ynkliga små frukter? Se på den där stackars klena markkryparen som alstrar såna väldiga och härliga meloner.

Som han funderade över denna paradox, föll ett mullbär och landade på hans rakade huvud.

“Jag förstår”, sa Nasrudin. “Så det är därför? Det borde jag ha tänkt på förut.”

 

___________________________________________________________________