Mahatmor och Chelor
HELENA BLAVATSKY
© 1999 Online Teosofiska Kompaniet
Malmö
En MAHATMA är en person som genom speciell träning och utbildning har utvecklat de högre förmågorna och har uppnått den andliga kunskap som den vanliga mänskligheten inhämtar efter att ha genomgått otaliga serier reinkarnationer under den kosmiska evolutionens förlopp, förutsatt, naturligtvis, att de under tiden inte går emot Naturens syften och på detta vis framkallar sin egen tillintetgörelse. Mahatmans självutvecklingsprocess täcker flera ”inkarnationer”, även om de är jämförelsevis väldigt få. Vad är det då som reinkarnerar? Den ockulta läran visar, så långt den offentliggjorts, att de första tre principerna mer eller mindre dör i vad som kallas den fysiska döden. Den fjärde principen, tillsammans med de lägre delarna av den femte, till vilken hör de animaliska anlagen har Kama-Loka som hemvist, där den genomlider sönderdelningens kramper i relation till intensiteten av de lägre begären; medan det är Manas, den rena människan som förenad med den sjätte och sjunde principen inträder i Devachan, för att där njuta av verkningarna av sin goda karma, för att sedan reinkarnera som en högre individ. Ett väsen som genomgår den ockulta träningen under successiva födslar får mindre och mindre (i varje inkarnation) av lägre Manas tills dess att det kommer en tid då hela Manas, i fullt utvecklad karaktär, blir centrerad i den högre individualiteten. En sådan person sägs ha blivit en MAHATMA. Vid tiden för hans fysiska död förgås de fyra lägre principerna utan något lidande, ty dessa är faktiskt för honom likt en del av ett slitet klädesplagg som han tar på och av efter sin egen vilja. Den verkliga MAHATMAN är då inte sin fysiska kropp, utan högre Manas som är oskiljaktigt länkad till Atma och dess vehikel (den sjätte principen) – en förening som genomförts av honom under en jämförelsevis mycket kort tidsperiod efter att ha gått igenom självutvecklingsprocessen som den framläggs av den Ockulta Filosofin. När människor därför uttrycker sin önskan om att få ”se en MAHATMA”, verkar det som att de inte förstår vad de önskar. Hur kan de, med sina fysiska ögon hoppas att få se det som övergår denna syn. Är det kroppen – blott och bart ett skal eller mask de längtar efter? Antag att de skulle se en MAHATMAs kropp, hur kan de veta att bakom denna mask döljer sig ett upphöjt väsen? Enligt vilka normer kan de bedöma huruvida den Maya framför dem reflekterar gestalten av en verklig MAHATMA eller inte? Vem kan säga att den fysiska bilden inte är Maya? Högre ting kan endast uppfattas av ett sinnesorgan som tillhör de högre tingen. Och därför måste den som vill se den verklige MAHATMAN använda sitt intellektuella seende. Han måste höja sitt eget Manas så att hans iakttagelseförmåga blir så klar att all dimma som skapats av Maya skingras. Hans syn kommer då att bli klar och han kommer att se MAHATMORNA varhelst han befinner sig, därför att när man sammankopplas med den sjätte och sjunde principen, som är allestädes närvarande, kan MAHATMORNA bli sedda överallt. Men samtidigt som vi står på toppen av ett berg och har total överblick på den jämna marken, utan att ha se varje träd eller detalj där nere, eftersom allt därnere ser ut att vara nästintill identiskt från denna upphöjda position, kan vår uppmärksamhet riktas mot något som verkar vara skilt från sin omgivning. På samma vis är det, även om hela mänskligheten är inom MAHATMORNAS mentala syn, och man kan inte ta för givet att de skulle uppmärksamma varje människa, om inte individen med hjälp av sitt speciella handlande fångar deras uppmärksamhet. Deras engagemang för hela mänskligheten är deras största intresse, de har integrerat sig med den Universella Själen som genomsyrar hela mänskligheten och han som vill dra till sig deras uppmärksamhet måste arbeta längs samma linjer genom denna Själ som genomtränger överallt. Manas varseblivning kan kallas ”tillit” och bör inte förväxlas med blind tro. Blind tro är ett uttryck som ibland används för att indikera tro utan iakttagelseförmåga eller förståelse, medan Manas sanna observationsförmåga är upplyst tro, som är den verkliga meningen av ordet tillit. Denna tro bör på samma gång bli åtföljd av kunskap – det vill säga erfarenhet, för ”sann kunskap för med sig tillit”. Tillit är Manas (den femte principen) förmåga, medan kunskap i ordets sanna bemärkelse är intellektets kapacitet, det vill säga andlig varseblivning. Kortfattat så är människans högre individualitet sammansatt av hans högre Manas, den sjätte och den sjunde principen och dessa bör fungera som en enhet, bara då kan man uppnå ”gudomlig visdom”, för gudomliga ting kan endast uppfattas av gudomliga förmågor. Sålunda är det begäret som framkallar ansökan om Chelaskap och att förstå den kosmiska lagen om evolutionen och dess tillvägagångssätt som kommer att göra det möjligt för honom att arbeta i harmonisk samstämmighet med Naturen, istället för att genom okunnighet arbeta emot dess syften.
HELENA BLAVATSKY
The Theosophist, juli 1884
Översatt från H P Blavatskys Theosophical Articles, vol I, sid 293-294, ”Mahatmas and Chelas”. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1981.
_______________________________________________________________________________
_______________________________________________________________________________
|till toppen av sidan | till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online | till B P Wadia Online | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23
