Inkafolkets hemliga skatt av Helena Blavatsky

yantra1.gif (2187 bytes)

INKAFOLKETS HEMLIGA SKATT
Ett nätverk av underjordiska gångar i Peru

Helena Blavatsky

wpeAF.jpg (3179 bytes)

De ruiner som förekommer överallt i både Nord- och Sydamerika och som man även kan finna på många av de Västindiska öarna, kan samtliga sättas i samband med det sjunkna Atlantis. Liksom hierofanterna i den gamla världen, vilken på Atlantis tid nära nog hade landförbindelse med den nya världen, hade magikerna i det nu sjunkna landet ett nätverk av underjordiska gångar, som löpte i alla riktningar. I samband med dessa mystiska katakomber vill vi här återge en märklig historia berättad för oss av en peruan, numera död sedan länge, då vi reste tillsammans i de inre delarna av hans land. Det måste ligga någon sanning i den, då vi sedermera har fått den bekräftad av en italiensk gentleman, som hade sett platsen och som, om han ej hade saknat medel och tid, själv skulle ha verifierat berättelsen, åtminstone till en del. Italienarens sagesman var en gammal präst, för vilken hemligheten hade avslöjats då en peruansk indian biktade sig. Vi vill dessutom tillägga, att prästen förmåddes göra avslöjandet, då han vid tillfället i fråga helt och hållet var underkastad resenärens mesmeristiska inflytande.

Berättelsen handlar om den siste inkans berömda skatter. Peruanen försäkrade, att alltsedan Pizarros beryktade vidriga mord på denne inka, hade alla indianerna med undantag av mestiserna, som ej var pålitliga, känt till hemligheten. Den lyder sålunda: Inkan blev tillfångatagen och för att befria honom utlovade hans hustru ett rum fullt av guld, "från golv till tak, så högt som hans erövrare kunde nå", före solnedgången den tredje dagen. Hon höll sitt löfte, men Pizarro bröt sitt enligt spanskt maner. Erövraren förundrade sig över uppvisandet av sådana skatter och förklarade, att han inte skulle frige fången utan mörda honom, om inte drottningen avslöjade den plats varifrån skatten kom. Han hade hört att någonstans hade inkas en outsinlig gruva; en underjordisk gång eller tunnel, som löpte åtskilliga mil under jorden och där landets samlade rikedomar förvarades. Den olyckliga drottningen bad om uppskov och gick för att rådfråga oraklen. Under offerceremonin visade översteprästen henne i den heliga "svarta spegeln" 1), att mordet på hennes make var oundvikligt, vare sig hon överlämnade kronans skatter till Pizarro eller ej. Då gav drottningen order om att ingången skulle stängas. Ingången bestod av en dörr, som huggits ut i klippväggen i en bergsklyfta. Under prästens och magikernas ledning fylldes följaktligen klyftan helt och hållet med ofantliga mängder klippblock och ytan täcktes över för att dölja verket. Inkan mördades av spanjorerna och hans olyckliga drottning begick självmord. Spanjorerna hade låtit sig bedragas av glupskheten och de begravda skatternas hemlighet gömdes i några få trofasta peruaners hjärtan.
__________________
fotnot 1) Dessa "magiska speglar", vanligen svarta, är ytterligare ett exempel på en trosföreställning av universell karaktär. I Indien framställes dessa speglar i provinsen Agra och de tillverkas även i Tibet och Kina. Vi finner dem dessutom i det gamla Egypten, varifrån, enligt den infödde historiker som Brasseur de Bourbourg citerar, quichés förfäder medförde dem till Mexiko; de peruanska soldyrkarna använde dem också. När spanjorerna hade landstigit, säger historikern, gav quichés kung prästerna order att rådfråga spegeln för att utröna kungarikets öde. " Demonen återgav nutiden och framtiden som i en spegel", tillägger han. (De Bourbourg: Histoire des Nations civilisées du Mexique, Vol. I,chiv,p.124).

Vår peruanske sagesman tillade, att till följd av en viss lösmynthet vid olika tillfällen, hade en del regeringar under den vetenskapliga forskningens täckmantel sänt ut expeditioner för att söka efter skatten. De hade genomsökt hela landet utan att finna målet. Så långt är denna berättelse bestyrkt av dr. Tchuddis redogörelser samt av andra historiker från Peru. Men det finns ytterligare några detaljer som vi förmodar ej har offentliggjorts förrän nu.

Åtskilliga år efter att vi hade hört legenden och fått den bekräftad av den italienske gentlemannen, besökte vi åter Peru. Vi färdades sjövägen söderut från Lima och vid solnedgången nådde vi en plats i närheten av Aric och fick genast syn på en enorm klippa, nästan lodrät, som stod i dyster ensamhet på stranden skild från Andernas bergskedja. Det var inkas grav. När den nedgående solens sista strålar träffar klippväggen kan man, med hjälp av en vanlig teaterkikare, urskilja några egendomliga hieroglyfer inristade på den vulkaniska ytan

När Cuzco var huvudstad i Peru, fanns där ett soltempel känt vida omkring för sin storslagna prakt. Taket bestod av tjocka plattor av guld och väggarna var täckta med samma dyrbara metall; även takrännorna var tillverkade av gediget guld. I den västra väggen hade arkitekterna åstadkommit en öppning på ett sådant sätt, att när solstrålarna nådde den, fokuserades de inuti byggnaden. Likt en gyllene kedja löpte de från den ena lysande punkten till den andra, gled runt väggarna, lyste upp de bistra gudabilderna och avslöjade vissa mystiska tecken, som annars var osynliga. Endast genom att förstå dessa hieroglyfer – identiska med dem som man ännu idag kan se på inkas grav – kunde man få reda på hemligheten om tunneln och dess tillfartsvägar. Det fanns bland annat en tillfartsväg i närheten av Cuzco, som nu var helt dold. Denna leder direkt till en ofantlig tunnel, som löper från Cuzco till Lima och därefter viker av mot söder och fortsätter in i Bolivia. På ett ställe är den genomskuren av en kunglig gravkammare. Inuti detta gravrum finns två mycket listigt konstruerade dörrar eller snarare två enorma hällar som vrids kring pivåer och är så tättslutande, att man endast kan skilja dem från övriga delar av de utsmyckade väggarna med hjälp av de hemliga tecken vars nyckel finns i de trogna väktamas ägo. Den ena av dessa svängdörrar täcker Limatunnelns södra mynning – den andra täcker Boliviagångens norra mynning. Den senare löper söderut och passerar genom Trapaca och Cobijo, ty Arica ligger inte långt ifrån den lilla flod som heter Pay'quina 2) vilken gör gränslinjen mellan Peru och Bolivia.
___________________
2) Pay'quina, eller Payaquina, kallas så därför att dess vågor brukade föra med sig partiklar av guld från Brasilien. Vi fann några få korn av den ädla metallen i en handfull sand, som vi medförde tillbaka till Europa.

Inte långt ifrån denna plats reser sig tre enskilda toppar, vilka bildar en egendomlig triangel. De ingår i Andernas bergskedja. Enligt traditionen finns i en av dessa toppar den enda tillgängliga ingången till den tunnel som leder norrut, men utan de hemliga tecknens hjälp kan ett helt regemente av jättar förgäves krossa klipporna i sitt försök att finna denna ingång. Även om någon skulle lyckas komma in och nå så långt som till svängdörren i gravväggen och försöka spränga den, är de överliggande klipporna placerade så, att de kommer att begrava gravkammaren, dess skatter och – som den mystiske peruanen uttryckte det – "tusen krigare" i samma grav. Det är endast genom dörren i berget nära Pay'quina, som man kan nå fram till Arica-rummet. Längs hela denna korridor, från Bolivia till Lima och Cuzco, finns mindre gömställen fyllda med skatter av guld och ädla stenar, många inkagenerationers samlingar, vars totala värde ej kan uppskattas.

Vi har i vår ägo en exakt ritning över tunneln, gravkammaren och dörrama, vilken vi fått av den gamle peruanen. Om vi någonsin hade haft planer på att utnyttja hemligheten, skulle vi ha behövt de peruanska och bolivianska regeringarnas medverkan i stor skala. Frånsett de fysiska hindren så skulle ingen individ eller liten grupp kunna företaga en sådan expedition utan att stöta på den arme av smugglare och stråtrövare som kusten myllrar av och som i verkligheten innefattar nästan hela befolkningen. Bara uppgiften att rena den giftiga, stinkande luften i tunneln, som inte har använts på århundraden, skulle ha varit farlig. Där ligger emellertid skatten och där säger traditionen att den kommer att ligga till dess det sista spåret av spanskt herravälde försvinner från hela Nord- och Sydamerika.

HELENA BLAVATSKY

Översatt från Isis Unveiled, vol I, sid 595-598, faksimilutgåvan utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 1975.

_____________________________________________________________________________________

Klicka här så kommer du till Helena Blavatsky Online

_____________________________________________________________________________________

till William Q Judge Online | till Robert Crosbie Online | till B P Wadia Online | till ULTs hemsida |