yantra1.gif (2187 bytes)
280
H. P. Blavatsky

William Q. Judge

© 1999 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Dorje1.gif (4461 bytes)
 



WILLIAM Q JUDGE 1851-1896

wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)wpeAF.jpg (3179 bytes)

 

Från New York Times 6 januari 1889

Mr. W. Q. Judge, som nyss anlänt hit från sin resa i Europa, berättar: Madame Blavatsky bor nära Holland Park, London, tillsammans med en engelsk dam, grevinnan Wachtmeister, änka efter en svensk greve W, som var svensk-norsk minister i England. H.P.B. ägnar hela sin tid åt sitt arbete för teosofins sak. Hon går nästan aldrig ut och från morgon till kväll sitter hon vid sitt arbetsbord och skriver artiklar för tidskriften Lucifer, andra teosofiska skrifter, brev till korrespondenter samt författar en ny volym av Hemliga Läran. Om kvällarna tar hon emot besök av forskare, kritiker, skeptiker, nyfikna människor samt vänner; alla är mottagna med vänlighet, stor älskvärdhet och enkelhet, så att alla känner sig hemmastadda hos henne. Vid tiotiden har de flesta gått, men några intima vänner blir kvar längre.

Madame Blavatsky hade tidigt åldrats, men hon fortsatte att leva, trots att en av de skickligaste läkarna i London försäkrade, att hon led av en obotlig sjukdom och kunde dö när som helst. Hon tycktes aldrig vara trött, hon konverserade med sina gäster lika lätt på engelska, franska, italienska och ryska och även på hindustani, då hinduer var närvarande. Under det hon arbetade eller talade, så rökte hon ständigt turkiska cigarretter. Hennes personliga utseende var ungefär detsamma, som då hon gästade New York för några år sedan, men hon hade ökat i vikt. Hennes ansikte uttrycker en blandning av energi och stor vänlighet. Man kan förstå att hon var i stånd att göra det som inte många människor skulle kunna göra.

För några år sedan skulle hon resa till New York och hade en första klass biljett från Le Havre. När hon skulle gå ombord fick hon se en kvinna med två små barn, som satt på piren och grät. Madame Blavatsky frågade henne: "Varför gråter ni?" Hon svarade att hennes man som var i Amerika hade sänt henne pengar för att hon skulle köpa biljett för sig och barnen på mellandäck, men att biljetterna som hon fått var förfalskade. Hon visste inte av vem hon blivit bedragen och nu hade hon inga pengar mer i ett främmande land. "Kom med mig", sade Madame Blavatsky, och tog henne med till ångbåtsbolagets kassör, där hon bytte ut sin första klass biljett mot biljetter på mellandäck för henne själv, kvinnan och barnen. Mellandäcket på en Atlantångare är just ej så trevligt med alla emigranterna från skilda länder och många skulle inte ha haft mod att göra som Madame Blavatsky.

Fastän hon nu är så sjuk, kommer hon säkerligen inte att dö förrän hennes arbete är fullbordat. Två gånger i Indien hände det att läkarna trodde att hon var döende, och då hon var som sjukast, reste hon med järnväg upp till Norra Indien för att där träffa sin Mästare, som skulle bota henne. Flera personer, som gärna ville se dessa mystiska Adepter, följde med, men i Darjeeling försvann hon helt och hållet. Hon hade blivit buren dit, då hon inte kunde gå. Men efter tre dagar var hon återigen i Darjeeling och hade då återvunnit sin hälsa. Det enda som någon fick veta angående hennes otroliga snabba tillfrisknande står att läsa i Den Hemliga Läran:

Ljudet frambringar eller attraherar de element, som tillsammans bilda ozon, vars fabrikation kemin inte känner till, men väl alkemin. Det kan till och med återuppliva en människa eller ett djur, såvida dess astrala omhölje inte blivit alldeles skiljt från den fysiska kroppen genom förlusten av magnetisk eller odisk kraft. Genom att ha blivit räddad tre gånger utav ozonkraften från att dö, kan författarinnan försäkra att hon vet något därom.

H.P.B. ger nu sällan prov på sina ockulta förmågor, och då endast för sina verkliga vänner. Jag har själv flera bevis på att hon kunde göra ting, som vetenskapen inte kan förklara. För två år sedan förlorade jag här i New York ett papper, som jag satte ett stort värde på. Jag tror inte att någon visste att jag hade det, och jag talade inte om för någon att jag förlorat det. För ett par veckor sedan satt jag en kväll inne hos H.P.B. tillsammans med Bertram Keightley och några andra personer, då jag händelsevis började tänka på det papperet. H.P.B. steg upp, gick in i nästa rum, och då hon kom tillbaka, gav hon mig genast ett pappersark. Jag öppnade det och fann en exakt kopia av det papperet, som jag förlorat två år tidigare. Kopian var alldeles lik det andra papperet, en riktig faksimil. Jag tackade H.P.B. och hon yttrade: "Jag såg i ert huvud att ni önskade det." Detta är inte svårt att förstå för dem som känner till de ockulta lagarna om hur tankeöverföringen försiggår, och att kopian av det papper som jag kände så väl måste vara en faksimil, och att H.P.B. kunde framställa kopian endast genom en viljeakt. Men allt detta är nog svårt för materialister att fatta.

En afton talade jag länge och väl med en bekant, som bodde rätt långt från Madame Blavatsky. Han bad mig att jag skulle fråga henne vad hon tänkte om den sak vi diskuterat, utan att nämna hans namn. Nästa dag talade jag med H.P.B. härom och skulle just fråga henne till råds, då hon sade: "Ni behöver inte säga något mer, jag var där i går kväll och hörde vad ni diskuterade om." Naturligtvis kunde den mannen ha talat med henne härom, innan jag såg henne, men under omständigheterna var detta praktiskt taget omöjligt. Jag vet att hon ofta läste människors tankar och besvarade dem med ord.

Klockor med silverklang, som så många människor hörde i New York, förföljde henne ännu, och för alla som känner till hennes liv och arbete är det klart att hon är i ständig förbindelse med Adepter, i synnerhet med hennes egen Mästare, vars porträtt hänger i hennes studio, ett mörkt och utsökt vackert indiskt anlete, fullt av behag, visdom och majestät. Man skulle inte tro det vara möjligt att han i Tibet genom tankeöverföring eller ett "precipiterat" brev skulle kunna omedelbart meddela sig med någon i London, men så sker det i alla fall.


WILLIAM Q. JUDGE
1889

Översatt från Reminiscenses of H.P.Blavatsky and "The Secret Doctrine" av Countess Constance Wachtmeister.
 

___________________________________________________________________

  | till Robert Crosbie  Online  |   till William Q Judge Online  till Helena Blavatsky Online |  till ULTs hemsida   |  

wpeAF.jpg (3179 bytes)

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23