Hypnotism och mesmerism
supplement:
Animal Magnetism &  Friedrich Anton Mesmer

[Fragment ur Helena Blavatskys skrifter]

 

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

DET är naturligt att fråga om det över huvud taget finns någon skillnad mellan hypnotism och mesmerism. Självklart – det finns en stor klyfta mellan de botande metoderna som Franz Anton Mesmer använde och trancetillståndet som moderna hypnotisörer suggererar fram. Professor Clark Hull påpekar: ”Mesmer hypnotiserade inte sina patienter”, och den sömnliknande trance som man associerar hypnos med i dag utövades först, tydligen av misstag, av Markis de Puységur år 1784. Mesmers patienter förlorade därför inte sitt medvetande på det sätt människor gör som hypnotiseras av ett blankt föremål eller hypnotisörens ögon. Mesmer själv ogillade Puységurs metoder och menade att de visade en ”bristande insikt”. Helena P Blavatsky skrev följande om mesmerism och hypnotism:

Det första är välgörande, det andra är skadligt, vilket det måste vara eftersom man enligt både ockultism och modern psykologi, uppnår det hypnotiska tillståndet genom att dra tillbaka nervfludiet från kapillärnerverna. Och de senare är, så att säga, väktarna som håller dörren till våra sinnen öppna och som bedövas under hypnosen och tillåter dessa dörrar att stängas.

Hon förstärker jämförelsen genom att citera A.H. Simonin, en fransk auktoritet från Du Potet-skolan:

Han visar att medan det ’i magnetism (mesmerism) sker en stor utveckling av den moraliska förmågan hos patienten’, att hans tankar och känslor ’blir mer upphöjda och sinnena blir onormalt skärpta’, så blir det precis tvärtom under hypnos – patienten blir bara en enkel spegel. Det är suggestionen som är den verkliga motorn i varje handling under hypnos, och om det emellanåt ’framkallar vad som tycks vara fantastiska handlingar, är dessa hypnotisörens verk och inte patientens’. Och . . . ’I hypnotism är det instinkten, d v s djuret, som uppnår sin högsta utveckling, och så pass mycket att aforismen ’ytterligheterna möts’ inte kan användas bättre än på begreppen magnetism och hypnotism’. Hur sant är inte detta också vad gäller skillnaden mellan de mesmeriserade och de hypnotiserade personerna: ’I det ena fallet förs personens idealiska natur, hans moraliska själv – återskenet av hans gudomliga natur – till sitt högsta uttryck och personen blir nästan ett himmelskt väsen (un ange). I det andra fallet är det personens instinkter som utvecklas på ett mycket överraskande sätt. Den hypnotiserade sänker sig till djurets nivå. Fysiologiskt sett är magnetism (mesmerism) rogivande och läkande medan hypnotism är resultatet av ett obalanserat tillstånd som är mycket farligt.

Man bör dock ha några viktiga förbehåll när man lovordar mesmerismen. Kanske skulle man kunna säga att det upphöjda tillståndet man uppnår är en möjlig effekt av mesmerism. Om mesmeristen själv är sjuk kan han, när han överför sin livsessens, smitta patienten och stjäla den lilla styrka denne har. När hon talar om mesmeristisk healing varnar Helena P Blavatsky i Isis Unveiled (del I:217):

Om en sjuk människa – medium eller ej – försöker hela någon annan kan hans kraft vara tillräckligt stark för att förflytta sjukdomen, rubba den ur sitt nuvarande läge och flytta den till ett annat område i kroppen där den inom kort kommer att framträda igen. Under tiden tror patienten att han är fullt frisk.

Men vad händer om healern är moraliskt sjuk? Konsekvenserna av detta kan vara obegränsat lömska. Det är nämligen lättare att hela en kroppslig sjukdom än att rena en konstitution som är smittad med moraliskt fördärv . . . Om siargåvan, liksom hysteri och konvulsioner, kan överföras genom ’smitta’, vilka andra laster kan vi då inte få? I ett sådant fall överför healern till sin patient – som nu är hans offer – det moraliska gift som infekterar hans eget sinne och hjärta. Hans magnetiska beröring besudlar; hans blick vanhelgar. Mot denna lömska smitta finns det inget skydd för den passivt mottagande patienten. Healern har honom i sin makt, trollbunden och maktlös, precis som ormen och den stackars svaga lilla fågeln. Skadan som ett sådant ’helande medium’ kan orsaka är omöjlig att förutse – och det finns hundratals sådana healers.

Antagandet att det inte finns något sådant som ”magnetiskt fluidum”, och att alla hypnotiska eller mesmeristiska fenomen beror på ”suggestion” eller helt enkelt på ”mentalt” inflytande, får det att verka ganska logiskt för moderna psykologer att utesluta möjligheten av en sådan moralisk smitta. Men ingen som har lärt sig hemligheten bakom mesmeristisk healing – och det finns många som har det – kan tvivla på att livsessensen verkligen finns. När en frisk person som mesmeriserar har en bestämd önskan att lindra och bota sin patient står den utmattning han känner i direkt proportion till den lättnad patienten känner: en process som kallas endosmosis har uppstått – healern har överfört en del av sin vitala aura för att hjälpa den sjuke. Processen kan också vändas och då blir healern en ”vampyr” som genom exosmosis tömmer patientens livskraft. I båda fallen, säger Helena Blavatsky, ”är den överförande kraften en magnetisk och tilldragande förmåga, jordisk och fysiologisk i sin verkan men alstrad och skapad på det fyrdimensionella planet – atomernas värld.” Och vidare: ”Det friska livskraftiga fluidum som den mesmeriserande läkaren överför till sin patient kan bota och gör det också; men för mycket av det kan döda.” Goda föresatser räcker tydligen inte för att hindra en amatör-mesmerist från att vålla stor skada. Han skall inte bara ha en klar uppfattning om ockultismens lagar och processer som sätts igång genom metoden utan också vara fullkomligt säker på sina motiv och sin psykiska och moraliska renhet; annars kan han tyckas ge hjälp på det fysiska planet medan han i själva verket sprider sitt innersta väsens lömska smitta till alla som hamnar under hans inflytande.

Artikel från tidskriften Teosofiska Rörelsen nr 65. Översatt från häftet Hypnotism – A Psychic Malpractice, s 12–17.

 

___________________________________________________________________

 

Animal Magnetism &  Friedrich Anton Mesmer
utdrag ur Den Teosofiska Ordboken av
Helena Blavatsky

 

Magnetism, Animal. Medan den officiella vetenskapen kallar den för en ”inbillad” verkande kraft och fullständigt förkastar dess verklighet, tillkännager de myllrande miljonerna av antikens folk och de nu levande asiatiska nationerna, ockultisterna, teosoferna, spiritualisterna och mystikerna den som ett väl bevisat faktum. Animalisk magnetism är ett fluidum, en emanation. Somliga människor kan avge den genom sina ögon och fingertoppar för att bota, medan resten av alla varelser, mänskligheten, djuren och även alla livlösa föremål, avger den antingen i form av en aura eller ett skiftande ljus och detta antingen medvetet eller omedvetet. Då den verkar genom kontakt med en patient eller genom en mänsklig utövares vilja kallas det ”mesmerism”. [TG:199]

Mesmer, Friedrich Anton. Den berömde läkaren som återupptäckte och praktiskt använde det magnetiska fluidum i människan som vi kallar animal magnetism och alltsedan dess mesmerism. Han föddes i Schwaben 1734 och dog 1815. Han var en initierad medlem av Brödraskapen Fratres Lucis och Lukshoor (eller Luxor) eller den egyptiska grenen av den sistnämnda. Det var Rådet av ”Luxor” som utvalde honom i enlighet med det ”Stora Brödraskapets” befallning – att verka i det XVIII:de århundradet som deras vanliga pionjär, utsänd i det sista kvartalet av varje århundrade för att upplysa en liten del av de västerländska nationerna i ockult kunskap. Det var S:t Germain som övervakade händelseutvecklingen i detta fall; och senare blev Cagliostro förordnad att hjälpa till, men efter att ha gjort ett antal misstag, mer eller mindre ödesdigra blev han återkallad. Av dessa tre män, som till en början betraktades som kvacksalvare, har Mesmer redan blivit rättfärdigad. Rättfärdigandet av de andra två kommer att ske under det tjugonde århundradet. Mesmer grundade ”Den Universella Harmonins Order” år 1783, där man antog att endast animal magnetism lärdes ut, men som i själva verket förklarade Hippokrates läror, de forntida metoderna från Asklepieia, dvs Healing Templen, och många andra ockulta vetenskaper. [TG:213]
 

länk till Den Teosofiska Ordboken av Helena Blavatsky
 

___________________________________________________________________

 | till Helena Blavatsky  Online | till ULTs hemsida | till toppen av sidan |

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23