Den femuddiga stjärnan av Helena Blavatsky

yantra1.gif (2187 bytes)

Den femuddiga stjärnan

HELENA BLAVATSKY

HELENA BLAVATSKY 1831-1891

[ The Theosophists, Vol. II, Nr. 11, Augusti, 1881, sid. 240-241]

[Följande kommentar skrevs av H. P. Blavatsky med anledning av ett brev från Hr S.T. Venkatapatys, som med framgång påstått sig ha använt den femuddiga stjärnan, nedtecknad på papper med namnet på en hinduisk gud skriven i tomrummen, för att hela eller mildra effekten av skorpionbett.]

På sistone har mängder av brev mottagits på The Theosophist kontor rörande kraften i det mystiska Pentagrammet. Våra österländska läsare är kanske omedvetna om den stora betydelse västerländska kabbalister tillmäter den symbolen, och, därför kan det vara på sin plats att nämna några ord om saken just nu, när den så påtagligt kommer till våra läsares kännedom.

I likhet med den sexuddiga stjärnan som gestaltar makrokosmos, har den femuddiga stjärnan sin egen djupt signifikanta symbolik, i det att den representerar mikrokosmos. Den förra ”dubbeltriangeln” sammansatt av två trianglar var för sig korsade och sammanflätade i respektive vitt och svart (vårt Samfunds symbol) – känd som ”Salomos Sigill” i Europa – och som ”Vishnus tecken” i Indien är ämnad att föreställa universell ande och materia, en vit udd symboliserande den förra uppstigande mot himlen, och den nedre udden* med dess svarta triangel sluttande mot jorden.[1]
___________

* [Skall läsas: ”den nedre udden,” rättad av H.P.B. själv. Se fotnoten på sidan 315 i nuvarande volym. – Kompilatorn.]

[1] Den dubbla triangeln i det nedre högra hörnet på The Theosophist orsakades genom ett misstag av gravören som vände den, det vill säga, placerade den upp och ner. Så är även fallet med det egyptiska Tau och den slingrande ormen, i det motsatta hörnet på omslagets titelsida. Det senare dubbeltecknet som när det avbildas rätt föreställer anagrammet för Samfundet – ett T. S. – där ormens huvud bör vridas åt motsatt håll.

Pentagrammet representerar också ande och materia men enbart i sitt uttryck på jorden. Emblem av mikrokosmos (eller ”det lilla universum”) speglar exakt makrokosmos i sig självt (eller det stora kosmos), det är tecknet på överlägsenheten i det mänskliga intellektet eller andens seger över den brutala materian.

Merparten av mysterierna i kabbalistisk eller ceremoniell magi, gnostiska symboler och alla kabbalistiska nycklar angående profetior är summerad i det flammande Pentagrammet, ansedd som det mest potenta magiska instrumentet av utövande kaldeiska kabbalister. Under magisk frambesvärjelse emedan vilken minsta tvekan, misstag eller försummelse, blir fatal för aktören, är stjärnan alltid på altaret överförande rökelse och andra offergåvor, och vägledd av åkallandets tripod. I enlighet med uddarnas position, framkallas ”goda eller onda andar, och utestänger, kvarhåller eller fångar dem”– informerar oss kabbalisterna. ”Ockulta egenskaper står i överensstämmelse med elementalandarnas agenda” förklarar New American Cyclopaedia [Nya Amerikanska Encyklopedin] i sin artikel ”Magi” och använder sålunda adjektivet ”Elemental” för speciella väsen – ett ord som, dessutom spiritualisterna anklagade teosoferna för att ha myntat, enär N. A. Cyclopaedia publicerades tjugo år före det Teosofiska Sällskapets födelse. ”Den här mystiska figuren [den femuddiga stjärnan] måste invigas av de fyra elementen, blåsas på, bestänkas med vatten, och torkas i rökelsen av dyrbara parfymer; och sedan ska namnen på höga väsen som Gabriel, Raphael, Orphiel viskas, och bokstäverna i det heliga tetragrammet och andra kabbalistiska ord, sällsamt tillägnas den ” tillägger Encyklopedin, kopierande sin information från böcker av gamla medeltida kabbalister, och det mer moderna arbetet av Éliphas Lévi-Dogma och Rituel de la Haute Magie.*

_____________

* Ritualer i Hög Magi. Övers.anm.

En modern kabbalist i London, titulerande sig själv ”Adept” – tillika medarbetare på en spiritualistisk tidning i London, förlöjligar österländsk teosofi och skulle – om han kunde – göra den underordnad den judiska kabbalan med sin kaldeiskt-feniciska Ängla och Demonlära. Den där nya Cagliostro skulle troligtvis förklara kraften och verkan i den ”femuddiga stjärnan” med inblandningen av den goda ”anden i flaskan” framkallad av honom själv; dessa djinner vilka han – likt Salomo uppenbarligen stängt inne genom att försluta kärlets öppning med kung ”Salomos Sigill” slaviskt avbildad av den mytomspunne potentaten från det indiska Vaishnava tecknet, tillsammans med andra ting som hämtats hem av honom från det icke desto mindre legendariska Ofir, om hans skepp någonsin färdades dit. Men förklaringen som ges av teosoferna angående den tillfälliga upptäckten att med framgång lindra smärta (från till exempel skorpionbett) genom tillämpandet av Pentagrammet – en succé, för den delen, som med kunskapen om de bakomliggande orsakerna till prestationen möjligen kan bli permanent hos några personer och – säkerligen är lite mindre övernaturlig, och tillbakavisar varje teori om ”andlig” förmedling i verkställandet oavsett om dessa andar sägs vara mänskliga eller elementala. Sant nog, den femuddiga stjärnans form har något att göra med det, såsom nu kommer att förklaras, men det beror på och är helt underordnat, överhuvudet i verksamheten, alfa och omega i magisk kraft – DEN MÄNSKLIGA VILJAN. Alla slags ceremoniella tillbehör såsom magisk – parfym, dräkter, inristade hieroglyfer och maskspel, är gott nog för nybörjaren, novisen vars krafter måste utvecklas, den mentala attityden avgränsas under arbetets gång, och VILJAN skolas genom en koncentration på sådana symboler. Det kabbalistiska axiomet att magikern kan bli herre över Elementens Andar enbart genom att överträffa dem i mod och dristighet i sina naturliga miljöer, har en bildlig betydelse. Det var enbart för att testa den moraliska styrkan och modet hos kandidaten som de fruktansvärda prövningar inför upptagandet till urgamla mysterier konstruerades av översteprästerna; och novisen som följaktligen visat sig vara orädd i elementen vatten, eld, luft och i skräcken att vistas i ett Kimmeriskt mörker, erkändes som mästare över Undiner, Salamandrar, Sylfer och Gnomer. Han hade ”tvingat dem till lydnad” och” kunde väcka andarna” ty, genom att ha studerat och satt sig in i det ockultas eller den fördolda naturens yttersta väsen och motsvarande egenskaper hos Elementalerna, kunde han efter behag framställa de mest underbara uttryck eller ”ockulta” fenomen genom kombinationen av dessa egenskaper, kombinationer som hitintills varit okända för världen, såsom framåtskridandet och för allmänheten tillgänglig forskning, vilken fortskrider långsamt och varsamt, uppradande sina avslöjanden ett efter ett i respektive ordning, men komna så här långt har det varit ett föremål för förakt att ta lärdom från dessa som tillfullo greppat naturens mysterier för mycket länge sedan. Många är de ockulta hemligheter som spårats upp i naturen och tvingats fram ur gammal magi, och ändå vill de inte ära det som äras bör inte ens det som uppenbarligen var känt av forntida esoteriska vetenskapsmän eller ”Invigda.” Men vi bör inte avvika från vårt ämne, och vänder oss nu därför till inflytandet från det mystiska Pentagrammet.

”Vad finns i ett tecken?” frågar sig läsarna .”Ingenting annat än i ett namn” svarar vi – inget förutom det, som sades ovan, nämligen att det hjälper till att fokusera uppmärksamheten, egentligen att nagla fast utförarens vilja vid ett specifikt ställe. Det är det magnetiska eller magiska flöde som strömmar ut från handens fingertoppar som genom att följa figurens konturer botar eller åtminstone stoppar den svåra smärtan genom att nerverna görs känslolösa och inte figuren i sig själv. Och ändå finns det experter som kan uppvisa att den femuddiga stjärnan, vars uddar betecknar de fem [så står det verkligen] från hjärtat emanerande lemmarna eller mänskliga kanaler – huvudet, de två armarna och de två benen – varifrån det mesmeristiska flödet strömmar ut som starkast, i den enklaste antydan av mönstret (en markering av linjer som framkallar mer effektivitet med fingertopparna än med bläck, krita eller penna), assisterad av en stark önskan att dämpa smärtan, härigenom ofta omedvetet tvingar fram de helande flödena från extremiteterna, med långt större kraft än det annars skulle. Tron på formen omvandlas till intensiv vilja, och det senare till energi; och energin från vilken känsla eller orsak som helst, är förutbestämd att återvända någonstans och nå fram till stället med mer eller mindre kraft; och naturligt nog kommer den platsen att vara lokaliserad där uppmärksamheten hos utföraren i det ögonblicket är fokuserad; och följaktligen – tillfrisknandet tillskrivs PENTAGRAMMET av den okunnige magikern.

Schelling anmärker sanningsenligt att ”även om magi i största allmänhet upphört med att vara ett ämne av största vikt … har det en historia som förbinder det med å ena sidan de högsta grundtankarna inom symbolism, teosofi, och tidig vetenskap, lika väl som med de å andra sidan förlöjligade eller tragiska illusionerna i de många former av demonmani… Inom den grekiska mytologin kunde man i ruinerna av en överlägsen intelligens där även ett fulländat system blev funnet, nå långt bortom horisonten vilket de mest uråldriga skrifterna presenterar för oss… och delar av samma system kan upptäckas i den judiska kabbalan…”* Detta ”perfekta system” finns nu i händerna på ett fåtal kunniga i Orienten. Även om äktheten i ”Magi” må vara omtvistad bland de trångsynta, kan dess realitet som ämne, och i synnerhet som vetenskaplig gren, knappast betvivlas. Det är inte heller ifrågasatt av det romerskt katolska prästerskapet, även om deras rädsla för det blivit ett skräckfyllt Vittnesbörd då legitimiteten i deras egen överlägsenhet tvingar dem att stödja argumenten att underverken beror på ondskefulla andar eller ”fallna änglar.” I Europa finns fortfarande” ett fåtal lärda och respekterade professorer och invigda” medger samma Cyclopaedia. Och överallt i den ”hedniska” världen, ska tilläggas, är deras Verklighet så gott som allmänt erkänd och deras lärda är många, även om de försöker undvika att dra till sig uppmärksamhet från en skeptisk värld.

____________

* [Återgett från New American Cyclopaedia., artikel.om ”Magi.” – Kompilatorn.]

HELENA BLAVATSKY

Översatt från Theosophy – some rare perspectivies. A series of Articles. Utgiven av The Theosophy Company, Los Angeles 2004.