Opublicerade brev av B P Wadia

yantra1.gif (2187 bytes)

OPUBLICERADE BREV
Utdrag från B.P.Wadia Breven

© 2000 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

BREV 4

Om du är vaksam kommer du att känna att det hela tiden sker en förändring inom dig. Det viktiga är att vi blir stimulerade genom rätta studier och sann hängivenhet. Det ena upplyser vår intelligens, det andra ger frid och styrka till hjärtat. Båda måste gå hand i hand för att verkligen uppnå effekt. Var ärlig och rättvis mot dig själv och detta är något du uppnår genom självuppoffring; detta yttrar sig i vårt ständiga, kontinuerliga och jämna försök att leva enligt det bästa och högsta inom oss, i en rörelse från det inre till det yttre. Att vara sporadiskt uppoffrande stärker vår självbild och får oss att tro att vi är något speciellt och vi säger till oss själva: "Vilken trevlig människa jag är, som gör än det ena och än det andra!" Men, om vi jämt och ständigt är engagerade i Deras arbete, och i tjänandet av våra medmänniskor, har vi knappt tid att grunna över oss själva. Vad är våra ynkliga försök i jämförelse med Deras strävan? Hur stort är, när allt kommer omkring, vidden av vårt ringa tjänande, i ljuset av den intensiva smärta och det lidande som upplevs av millioner själar i sinne och hjärta? Att jämt och ständigt leva upp till det högsta i vårt väsens innersta kärna är att på en och samma gång leva i det Eviga och att växa som en blomma. Alla måste vi leva och växa; om vi bara kunde inse att vi är i det Eviga, trots att vi bedrar oss själva genom minnen av det förflutna och förväntningar på framtiden. Ja, om vi bara kunde inse att vi är stadda i tillväxt såsom rosen fastän vi dåraktigt drar världens uppmärksamhet till våra taggar och ger intrycket av att vara en kaktus! Att vara naturlig, att vara spontan, att helga allting, att se inte bara det goda i allting utan även det vackra – det är att utöva yoga med tingen i vår omgivning, med människorna i vår närhet. Fortsätt därför med dina försök och ge inte efter för den inre tröttheten som ibland sköljer över dig; bry dig inte om det faktum att du försöker – bara försök. Och vad beträffar trötthet, minns du Herberts vackra rader, vad Gud sa om människan när Han skapade henne? -

Dock låt henne behålla resten,
men håll kvar dem i pinande oro;
Låt henne vara rik och trött, det åtminstone,
om godhet ej leder henne, dock trötthet
kanske kastar henne i min famn.

B. P. WADIA

Översatt från The Theosophical Movement, april 1960, Vol 30, # 6, p 266.

_____________________________________________________________________