Det Vandrande Hjärtat

[från häftet STUDIER I TYSTNADENS RÖST ]
 
 B.P. Wadia 
 
© 2013 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

1. – DET VANDRANDE HJÄRTAT 

Varje civilisations undergång har sin grund i en svag moral bland dem som lever i och av det. En svag moral följs vanligen av falsk kunskap eller missbruk av kunskap. Ett obalanserat förhållande mellan kunskap och etiska principer för med sig ett kritiskt skede som, om det inte omedelbart tas om hand, leder till döden. Historiska exempel – som romerska riket  – gör sig påmind hos varje läsare. Krig spelar roll i förstörelsen och återuppbyggandet av civilisationer. Alltifrån Mahabharatas dagar fram till vår egen tid kommer vi att stöta på fenomenet med obalans mellan mental kapacitet och moraliskt ansvarstagande, konkurrens leder till krig och flera krig, sedan förstörelse. Förstörandet av hela Kshatriyas kastväsendet utspelade sig på Kurukshetra  – en händelse som innefattar en lärdom för alla oss som nu bevittnar nedgången i den fallande europeiska civilisationen. 

Under varje århundrade är det endast ett fåtal som förnimmer nödvändigheten av att i sina egna liv upprätthålla balansen mellan kunskap och kärlek, mellan huvud och hjärta. Det stora flertalet uppvisar en obalans – där det uteslutande är känslor utan Visdomens ljus som dominerar hos en del av majoriteten, medan det i den andra delen är huvudinlärning utan själslig visdom, utan medkänsla och filantropi och uppoffring, och som i grunden förstör. Religiösa känslor utan medvetenhet är en förbannelse som utvecklar fanatism, hat och krig; kunskap utan en andlig grundval utvecklas snabbt till falsk kunskap vilket frambringar arrogans, illvilja, och krig. Endast ett fåtal, en liten minoritet under varje århundrade, är Esoteriker – inte sökare bara till namnet inom det Ockulta utan sanna studenter som lär sig att praktisera och sprida de stora lärorna i Livets Vetenskap. Deras uppgift är att skapa  balans mellan kunskap och etiska principer i sin egen konstitution utan vilket det varken kan nås upplysning eller praktiserandet av altruism för allas bästa. 

För dessa få lade H.P.B. fram boken Tystnadens Röst, vilken hon tillägnade dem . I Förordet till denna oskattbara lilla skrift skriver hon att hon erbjuder tre Fragment och att mer inte skulle kunna ges till ”en värld alltför självisk och fäst vid sinnliga ting för att under några omständigheter vara förberedd på att ta emot en sådan upphöjd etik i den rätta andan.” [Tystnadens Röst Online] 

Enbart dem som i sina egna försök är uppriktiga och seriösa i att omforma sina sinnen, kommer att ha användning för boken. Som H.P.B. skriver: 

Såvida en människa inte med allvar framhärdar i sökandet efter självkännedom, kommer hon aldrig att låna ett villigt öra till den här typen av vägledning. [Tystnadens Röst Online] 

Esoterisk Filosofi har alltid lärt ut konsten att utvecklas längs hela linjen – en sund själ i en sund kropp; dessutom, har den alltid lärt att utvecklingens förlopp, alltid går inifrån och ut, och därför bör sinnet och inte kroppen vara startpunkten, och att motivet och inte metoden ska få första prioritet. Inte för att kroppen och metoden skulle förnekas, utan att sinnet och motivet för alltid och för evigt gjordes till den avgörande startpunkten. Detta är den röda tråden i Bhagavad Gita, i Buddhas läror, och i Jesu undervisning. 

De som bekantat sig med Tystnadens Röst har även lagt märke till att den ger första prioritet åt tränandet av sinnet, tillsammans med det sanna motivet. I dessa fyra artiklar ska vi ta hänsyn till motivets plats och sinnets aktivitet som de lärs ut i de tre Fragmenten, där varje del ska betraktas som en oberoende enhet. Emedan det självfallet finns ett intimt ömsesidigt beroende dem emellan, skall vi inte betrakta det tredje Fragmentet som en fortsättning på det andra, inte heller det senare en fortsättning på undervisningen i det första. Varje del betonar en specifik aspekt av Sanningen, av Vägen och Stigen; vart och ett har sitt eget budskap. En är inte mera överlägsen den andra än blått som primärfärg är överlägsen den gula eller underlägsen den röda. 

Likt alla Ockulta avhandlingar är Tystnadens Röst skriven i chiffer och avslöjar mer än en innebörd, detta för att det finns mer än en nyckel att använda i avkodningen av ett omfattande chiffer. Neofyten på sin nivå, adepten på sin, använder undervisningarna, till växande likaväl som till tjänande – till att växa genom tjänande. H.P.B. har gjort ett ”förståndigt urval” till de ”få sanna mystikerna” under vars era hon framträdde, vilka erkände henne och dess betydelse. För studenter i den yngre generationen har boken samma budskap och erbjuder samma fördelar; för dessa bildar också formuleringen av motivet och tränandet av sinnet det första steget. 

En av H.P.B: s formuleringar kan med fördel användas som ett kriterium för att fastställa naturen hos våra motiv för att justera ansträngningarna att förvärva självkännedom och att uppnå självförbättring. I Nyckeln till Teosofin i belysandet av asketiska övningar, talar H.P.B. om ”vad en människa tänker och känner, vilka begär hon uppmuntrar i sinnet och tillåter att slå rot och växa”; vad vi tänker beror till största delen på vad vi känner, och vi kan bedöma karaktären av våra känslor genom att vara uppmärksam på de begär som stiger upp från de rötter som finns fast inbäddade i personlighetens jord. ”Vilka begär hon uppmuntrar i sitt sinne” – vilka begär hon ”tillåter att slå rot, ” vilka begär hon tillåter att ”växa” – kommer att avslöja de motiv hon härbärgerar. Mycket ofta är våra motiv dolda för oss och massvis av motiv misslyckas innan de ens hunnit börja. Mästaren, K.H. skrev en gång: 

Det främsta och avgörande skälet till om vi beslutar oss för att acceptera eller avvisa era erbjudanden ligger i de inre motiv som driver er att söka vår undervisning, och i viss mening – vår vägledning [The Mahatma Letters, # 2.] 

Vi måste lära oss att skilja mellan inre eller verkliga och yttre eller ytliga motiv. Återigen, samma Mästare gör oss uppmärksamma på att ”våra Österländska uppfattningar om ’motiv’ och sanningskärlek och ’ärlighet’ skiljer sig avsevärt från era idéer i Västerlandet” [The Mahatma Letters # 30. ] I Indien har de flesta ”utbildade” ett västerländskt tänkesätt – för att vara mer exakt, ett euro-asiskt sinnelag – och de lider av samma begränsningar som män och kvinnor födda i Västerlandet. Österlandets idé om motiv är djupsinnig, och i bekräftandet av våra motiv måste vi ta tid på oss och vara noggranna, förståndiga, vakna och uppmärksamma. 

Allt medan det är sant att motivet betyder allt, får vi aldrig förbise historiens tydliga undervisning att ”goda motiv utan kunskap skapar ett dåligt resultat ibland” Robert Crosbie fortsätter: 

Alltigenom tidsåldrarna finns en uppteckning av goda motiv, men med missriktad makt och nit, i avsaknad av kunskap. Teosofi är kunskapens väg. Det tillkännagavs, bland många andra ting, att goda motiv och visdom borde gå hand i hand. [The Friendly Philosopher, s.4.] 

På motivens nivå dras studentens uppmärksamhet från allra första början mot idealen i det högre livet. Inte intrasslandet i materians värld, genom ambition och dess like, utan genom tillbakadragandet och det kompletta och konsekventa frigörandet från Illusionens universum – Maya och dess Spel – Lila. Studenten nödgas välja mellan sansens liv och själsligt liv och när han är tillräckligt bekräftad i sitt högre begär att leva som en själ, tämjande sinnena, erbjuds han ett annat ideal, det största mänskligheten känner till – Försakelsen. Själslig fostran leder utövaren till Frigörelsens idé; ett tillstånd så efterlängtat av de bedrövade – av hjärtan belagda med sorg, av huvuden fulla av förvirring. Efter att ha sett orsaken till sjukdom, efter att ha druckit bägaren som kurerar, vem skulle vilja fortsätta livet på ett sjukhus? Efter att ha upplevt en prostituerads livs förnedring, vem skulle vilja leva i ett hus med prostituerade? Efter att ha upplevt världen som ett stort dårhus, vem skulle vilja befinna sig där, och inte springa sin väg? Endast lite kunskap om Teosofi visar den tankfulla och uppriktiga studenten att den här världen liknar ett sjukhus, full av de plågade och de skrofulösa; att miljontals män och kvinnor prostituerar sina sinnen och hjärtan; att världen är full av mångalna neurotiker som rusar omkring än hit och dit inbillande sig själva vara friska och sunda. Den teosofiska studenten lägger märke till att vara av denna världen innebär att man söker sig till sjukdom, prostituerar sina krafter, för att bli tokig. ”Låt mig slippa detta” säger han. Sålunda fixerar studenten under mer än ett liv sitt sinne på Frigörelsen och hans motiv för att leva det högre livet innebär att frigöra sig från ”världen, köttet och djävulen.” Tystnadens Röst känner till Frigörelsens väg och dess plats – erövringen av Nirvana.

Under många århundraden har Frigörelsens ideal inspirerat generationer av mystiker och här i Indien har i synnerhet längtan efter Moksha och att nå Nirvana blivit det överlägsna, för att inte säga det enda målet inom andlig strävan. Den store Buddha lärde ut Försakelsens Väg och exemplifierade undervisningen i sitt eget liv. Som H.P.B. säger: 

Esoteriska läror hävdar att han avsade sig Nirvana och gav upp Dharmakayadräkten
för att förbli en ”Medkänslans Buddha” möjlig att nå inom ramarna för den här eländiga världen.  

I och med försvinnandet av Hans rena Undervisning från Hans födelseland, blev föreställningen om Moksha det allenarådande idealet i Indien, undertryckande Försakelsen. Ingenstans finns Undervisningen om Vägen till Försakandet så klart formulerad som i Tystnadens Röst, ingenstans är dess funktioner och målsättningar så djupgående jämförda med dem från den andra Vägen. Ett av H.P.B: s uppdrag under inkarnationen var inte enbart att peka ut den här glömda sanningen, utan, snarare, att väcka en längtan i så många hjärtan som möjligt att beträda Försakelsens Väg. Därför finns – ibland de enda tre Fragment hon gav ut öppet i världen – den om ”De Två Vägarna” och bland ”de få” måste de uppstiga som vill försöka sig på att odla hjärtat vilket är nödvändigt i beträdandet av den stigen. De inneboende dragningskrafterna som finns i försakelsens ideal är så kraftfulla och mäktiga liksom uppenbara att de flesta bland ”de få” snabbt säger till sig själva, ”Jag vill beträda Försakelsens Väg”. De förbiser att speciell förberedelse är nödvändig för den uppgiften och att mellan Försakarnas stora tjänande och begäret, om än brinnande hos aspiranten att älska och hjälpa sina medmänniskor finns det en skillnad inte bara i grad men i art – i kvalité. Att förvärva den för vägen nödvändiga visdomen tar tid och särskild ansträngning; och detta är möjligt genom Chelaskapet, inte som det är förstått i den mystiska och religiösa världen men som det förstås i Ockultism och Esoterisk Filosofi. En särskild träning och utveckling är nödvändig för att gå Försakelsens väg; det är försakandet inte bara av materians värld utan också av andens värld; inte enbart av livet i formvärlden utan också av det eviga livet. Det är frihet från bindningen till passionen vilket varje Frigjord Själ åtnjuter men vidare är det accepterandet av bindningen till Medkänsla vilket en mukta  inte accepterar. 

Kandidatens träning under prövotiden omfattar avslöjandet av det rätta motivet vilket förmedlar idealet hos Försakelsens Väg. Chelaskap förutsätter inträdandet på den Vägen och borttagandet av andra motiv – inklusive Frigörelsen – medelst det Enda Motivet, det sanna inre motivet ur vilket alla yttre motiv bara borde vara uttryck och emanationer. Valet kommer på slutet, men det valet är kulminationen av oräkneliga val gjorda av själen – från Kandidatens prövostadium till det hos Adepten. 

Om vi uppmuntrar begäret att försaka i vårt sinne, om vi ger det näring så att det slår rot och gror, kommer vi att få den nödvändiga träningen att uppnå det Rätta Motivet. Den träningen är inte bara en beslutsam och verbal repetition av den berömda Kwan-Yin Löftet, utan ett ihågkommande av den under utförandet av de dagliga plikterna. Den Store Försakaren rusar inte till för att hjälpa här och där och överallt, utan ”vaktar och skyddar Mänskligheten inom de Karmiska begränsningarna.” Detta implicerar kunskap, i synnerhet om Cyklernas Lag och ”den slutliga delningen av tiden.” Det är därför som H.P.B. säger att ”Det är lätt att bli en Teosof… Men det är en helt annan sak att förmå sig till att gå vägen som leder till kunskap om vad som är gott att göra, liksom den rätta urskiljningen av det goda från det onda.” (Studenter gör rätt i att reflektera över åtskillnaden gjord av H.P.B. – Raja Yoga sid 17; det är inte lätt att bli en Teosof, bara jämförelsevis mindre svårt; Esoterikerns Väg ” leder en man till den makt genom vilken han kan göra det goda han önskar, ofta utan att till synes lyfta ett finger.”) 

Odlandet av det Rätta Motivet tar mer än ett liv; kontrollen av det vandrande sinnet är en nödvändighet som är universellt känd, men hur många tänker på det vandrande hjärtat? När hjärtat blivit stillat blir koncentrationen av sinnet lätt, för ett objekt har blivit funnet. Sinnet samlar sig och gör objektet till medelpunkt, men utan ett mål eller ett objekt kan sinnet aldrig förvärva enpunktsinriktning. Många och skilda är människornas mål i livet, och teosofistudenten utgör inget undantag från den regeln. Om han beslutar sig för att hans mål varken skall vara Nirvanas välsignelse eller utvecklandet av siddhiförmågorna, höga eller låga, inte heller nå framgång i den ena eller andra sfären, utan att släppa taget på allting, för att beträda Försakelsens Väg, genom att disciplinera sig själv till ett liv av andligt tjänande till den Föräldralösa Mänskligheten, då har han funnet det sanna målet, det Rätta Motivet nödvändigt för ett liv i Chelaskap. När en aspirant en gång för alla beslutar sig för att följa det Rätta Motivet, kommer det vare sig han kommer ihåg det eller inte, påverka hans liv och tvinga honom att arbeta för mänskligheten på ett eller annat sätt. Så fort han försöker dra andliga fördelar i själviskt syfte i stället för att hjälpa sina bröder, kommer han att känna den inre kallelsen att arbeta, vilket inte kan undvikas. Hans tid kommer för det Stora Valet; men dess närmande kommer att påskyndas när han förblir trogen det stora Valet i sin nuvarande inkarnation – att bemöda sig om att göra Teosofin till en Levande Kraft i sitt Liv. 

B.P. WADIA

Först publicerad i The Theosophical Movement, X, Juli 1940.sidorna 129-31. Texten har sedan dess utkommit i olika utgåvor både i Amerika och i Indien.

__________________________________________________________________

| till toppen av sidan |  till B P Wadia Online huvudindex  |   till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2014-03-23