5
STUDIER I DEN HEMLIGA LÄRAN

FÖRSTA SERIEN

Arketypisk Kunskap

 
 B.P. Wadia 
 
© 2011 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

   B.P. Wadia  1881-1958
   
     V       

ARKETYPISK KUNSKAP

I de föregående studierna har vi försökt presentera vissa bestämda idéer: för det första, att Absolut Kunskap är en förutsättning eller ett tillstånd som faktiskt finns och som benämns noumenons värld, i motsats till relativ kunskap, som utgör fenomenens värld. Därför existerar Absolut Kunskap överallt, som varje fenomens dolda själ. 

Visdare, försökte vi visa denna Absoluta Kunskaps eller noumenons världs tredubbla aspekt. Världen i Gudomens förnuft; Maya alstrad genom Shakti av Ishvara; Sonen avlad i det ursprungliga skötet genom Moder Visdomen av Fadern; andra uttryck har använts och ett försök gjordes att visa den Absolut Kunskapens trefaldiga aspekt. 

För att förstå denna tredubbla aspekt lite bättre och mer fullständigt, så vänder vi oss till Sofias trefaldiga relation, som dotter, hustru och moder [1]  – ”det redskap varigenom Logos [Gudomen] arbetar”. [2] Sofia, liksom Eva, är Adams dotter, som har bildats från hans revben; då hon inte är nöjd med detta, blir hon hans hustru och mor till hans avkomma. Sofia är dotter till Den Som Vet, Ishvara; som Hans gemål är hon Shakti-kraften, Daiviprakriti, Kunskapens Ljus; Den som Vet och Kunskapen frambringar Ordet så att det blir känt. Alltså Den Som Vet, Kunskapen, det som blivit känt; Läraren, Undervisningen, det som lärts ut, är de tre i en. I den bramanska traditionen berättas att Gayatri är moder till Vedaböckerna, och i Gitan säger Krishna att Han är Pranava (det heliga ordet, Aum) i alla Vedaböckerna. Den enda stavelsen Aum blir metern Gayatri och hennes avkommor är de Fyra Evangelierna, som kallas Vedaböckerna i den bramanska läran.
_______________________

[1]  Jfr. The Secret Doctrine, Vol. I, s. 136. [Den Hemliga Läran, I s. 159]
[2]  The Secret Doctrine, Vol. I, s. 137 fotnot.  [Den Hemliga Läran, I s. 159 fotnot] 

I Avesta, Ahuna-vairya, är de tjugo-en-ordens bön, detsamma som Gayatri, som profeten Zarathustra använder för att störta Ahriman eller Angra-mainyu, och det sägs vara Ordet som förkunnades av Mazda. 

För det tredje, talade vi i vår senaste studie om noumenons och om arketypernas två världar, och antydde den naturliga slutsatsen som kan dras av förekomsten av två typer av Absolut Kunskap – Noumenell och Arketypisk. Med andra ord så har Absolut Kunskap en dubbel aspekt. Precis som i den noumenella världen så finns idéerna i Gudomens förnuft vilka i ett senare skede av den manifesterade processen byggs in i den arketypiska modellvärlden, detsamma gäller för Sofia, som alltid existerar överallt, vilken transformeras till Teosofi, eller Visdomsreligionen, eller Gnosis. I sin aspekt av Noumenell Kunskap är den ständigt närvarande överallt; den finns i alla rymdens punkter och i varje ögonblick av tiden, i varje kropps själ, i varje krafts energi, i varje forms liv. I dess manifestation som ett syntetiskt lärosystem är den en inkarnation av Noumenell Kunskap, som kan kallas Arketypisk Kunskap; och denna senare är Teosofi – Visdomsreligionen, Gnosis. 

Paulus, i första Korintierbrevet, skiljer mellan ”förledande ord från människlig visdom” och ”visdomen bland dem som är fullkomliga” och den senare kallas ”den dolda visdomen, som Gud bestämt inför världen”.[3]  Här har vi pekat ut skillnaden mellan Absolut och Relativ Kunskap.
_______________________

 [3] 1:a Korintierbrevet: 2: 4-7.

I den tidiga kristna kyrkan ägde mycket käbbel rum om Visdomens maskulina och feminina aspekter. Sofia och Gnosis bildar ett par och de misstas ibland för synonymer, av andra för motsatser; trogna lärjungar till de rivaliserande sekterna av det Kvinnliga Logos, Sofia, och det Manliga Logos, Kristus, slogs liksom sina bröder i Indien, som grälade om den överlägsna naturen mellan den maskulina Shiva och den feminina Shakti. Således säger  i Ordspråksboken (9:4-5) den hebreiska Sofia till ”honom som vill få kunskap” – ”Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat”, som i Nya Testamentet har framställts som gåvor från Kristus till hans apostla-lärjungar. 

H.P.B. definierar Sofia som ”det Universella Förnuftet och ”Visdomen”, [4] medan Gnosis är ”Andlig och Helig Kunskap, hinduernas Gupta Vidya”. [5]
_______________________

[4]  The Theosophical Glossary, s. 305.
[5]  Ibid., s. 129.

Följaktligen har vi ”de förledande orden” – relativ kunskap; Sofia – Noumenell Kunskap, och Gnosis – Arketypiska Kunskap. 

I den bramanska esoteriken används fyra termer, Avidya, Apara Vidya, Para Vidya och Gupta Vidya. Deras översatta motsvarigheter är Okunnighet, Lägre kunskap, Högre kunskap och Hemlig kunskap. Vid en värdering av andra Vidyas eller kunskapsgrenar som omtalas, kan alla klassificeras enligt dessa fyra huvudrubriker. Avidya har varit en stötesten för elever i indisk filosofi. Avidya är kunskap om det icke-existerande icke-självet och förstås som en synonym till Maya och blir därmed ”Agnosticism, Icke-kunskap snarare än okunnighet.” [6] En agnostiker är inget dumhuvud, men hans kunskap är inte Gnosis och därmed illusorisk. Döden är brist på kunskapen om vår enhet med det Universella Medvetandet och är alstrad av denna Avidya – kunskap om det icke-existerande icke-självet. Alla materialister är i denna mening döda, som H.P.B. påpekar. De kan beskrivas som att ha sönderdelat (eller ha slutfört denna process) sin andliga självmedvetna enhet i en mångfald av enheter, som inte är självmedvetna. Genom att förneka Själens existens, hävdar de istället existensen av varierande materiella organismer som Självet. Isavasyopanishad talar om att övervinna döden genom Avidya, under förutsättning att Vidya samtidigt tas i bruk, [7] och bekräftar därmed en av de mest mystiska lärorna i Den Hemliga Läran och i Tystnadens Röst, det vill säga, den andliga människans förbindelse med den fysiska människan då han vandrar Vägen som det rekommenderas i det andra fragmentet av den senare.
_______________________

[6] The Secret Doctrine, Vol. I, s. 7; [Den Hemliga Läran, I s. 37]
[7]  Isavasyopanishad, II. 

Låt oss rikta vår uppmärksamhet mot paret Para Vidyas och Apara Vidyas som omtalas i Mundakopanishad. [8] Apara Vidya eller den lägre kunskapen som innehåller ”de fyra Vedaböckerna, fonetikens vetenskap, ritualer, grammatik, filosofi, måttsystem och astrologi”. Den högre kunskapen är ”den genom vilken det Oförgängliga Akshara förverkligas”. Akshara är stavelsen Aum – Pranava – det Heliga Ordet; ”genom att ta sin tillflykt till detta blev Gudarna odödlig och orädda”. [9]
_______________________

[8] Mundakopanishad, I, 4-5.
[9] Chhandogyopanishad, I, 4-4.

Av detta blir det tydligt att Para Vidya, den Högre Kunskapen, är den Noumenella aspekten av den Absoluta Kunskapen om vilken vi har skrivit. Apara Vidya, den lägre, är relativ kunskap. Återstår Gupta Vidya – den hemliga eller esoteriska Kunskapen – det är den Arketypiska aspekten av den Absoluta Kunskapen eller Visdomsreligionen som vi kallar Teosofi. 

Av detta ser man att Sofia och Gnosis, Para Vidya och Gupta Vidya, ofta har missförståtts. De står varandra nära och ändå är de olika; därför har samma namn och titlar omväxlande använts för dem båda. Med detta i åtanke, så låter vi den studerande fortsätta med sin undersökning.

Sofia, Moder-Visdomen, har sju söner eller en sjufaldig avspegling i manifestation. Hon är ”modern till de sju planetariska makterna”. [10] I forntida och ockult astrologi är hon Kanyas moder, [11] Jungfrun, vars avkomma är de sex hierarkiernas sex krafter, ”sammanfattad i deras högsta grupp, den sjunde, som personifierar den kosmiska naturens eller ‘Moderns’ femte princip, i dess mystiska bemärkelse”. [12] De sex skolorna i indisk filosofi (Shat-Darshanani) och den indiska vetenskapens sex system (Shad-Anganani) utgör den Absoluta Kunskapens fenomenella manifestationer. De sex är den Osynliga Moderns avkomma. Den tredubbla manifestationen av var och en av dessa sex manifestationer av Sofia utgör ämnen i de arton kapitlen i Bhagavad-Gita; det Stora Kriget på Kurukshetra, som varade i arton dagar och de stridande arméerna var uppdelade i arton armékårer; dess beskrivning i Mahabharata upptar arton parvas eller volymer.
_______________________

[10] The Secret Doctrine, Vol. I, p. 72. Jfr ”Den gudomliga Sofias sju söner” ibid s. 430) [DHL I s.98 och s. 450]
[11] Ibland omnämnd som Uma-Kanya, Ljusets Jungfru, eller snarare, Jungfru-Ljuset.
[12] S.D., I, p. 293. [DHL I, s.306].

Kunskapen om fenomenens universum med avseende på dess ursprung, utveckling och upplösning är lägre kunskap (Apara Vidya); [13] förverkligandet av Självet som den Som Vet är den Högre Visdom (Para Vidya) – Vägen från den förra till den senare är Gupta Vidya, den Hemliga Vägen. Indiens Upanishader har att göra med den Högre Visdomen (Para Vidya) och de sägs uppnå ”okunnighetens övervinnande genom uppenbarelsen av hemlig, andlig kunskap”. Låt det klart förstås att Gupta Vidya, Andens  Hemliga och Heliga Kunskap, är frånvarande på den ”oskattbara skattkammarens’” sidor vilket ” numera även kräver tillgång till en huvudnyckel för att sätta läsaren i stånd att tillägna sig deras fulla mening”. [14] Den Hemliga Läran tillägger: ”De INNEHÅLLER begynnelsen och slutet av all mänsklig kunskap, men de har upphört att AVSLÖJA sitt innehåll, alltsedan Buddhas dagar.” (S.D. I, p. 270) [Volym I s. 285].
_______________________

[13] Jfr Mundakopanishad, I, 4-5.
[14] The Secret Doctrine, Vol. I, s. 269. [DHL I, s.284] 

Fastän den hemliga och andlig Kunskapen inte är ”avslöjad”, har den inte upphört att existera.

Gupta Vidya, den Hemliga Kunskapen som leder till Para Vidya, är likt vägen till Mount Everest; den senare i all sin skönhet, storhet och värdighet framkallar förundran och vördnad i jordiska sinnen och inspirerar de få uppriktiga hjärtan, vars nödvändiga kunskap gått förlorad, i det farofyllda äventyret att klättra uppför dess branter. Alltså Para Vidya, Kunskapen om Självet, vaktar över alla konster, vetenskaper, filosofier och religioner, men den farliga resan till Självförverkligande uppnås endast av den oförskräckta själ som är villig att söka det Dolda Ljuset och efter att ha funnit det, känner den Hemliga Konsten. Shiva, skyddshelgonet för Yogier och Sannyasier, förmodas sitta i tyst tapas i sällskap med sin gemål, Shakti-Parvati, på berget Kailasa (himlen); jordens barn skådar bilden av paret i skräckinjagande fruktan, då Shiva för dem är förstöraren, och de bugar sig djupt inför Honom på det stora avstånd som avskiljer deras jord från Hans höga himlen. Dock är de odödliga sönerna av Yoga säkra på sin själa-styrka, och har föresatt sig att komma Hem, där föräldrarna vistas i evig lycka, skyndar de sig och klättrar uppför branterna.

Sålunda kan det uppfattas som om relativ kunskap också är tvåfaldig, liksom Absolut Kunskap; Noumenell och Arketypisk kunskap är aspekter av den senare; den fenomenella som är en avspegling av den Noumenella och det särskilda slag av lärande som emanerar från den Arketypiska är den första aspekten av relativ kunskap, Avidya eller Agnosticism är den andra.

Kanske kan det vara till hjälp för någon att närma sig problemet i förhållande till vår mänskliga konstitution.

Noumenell Kunskap är Atma – Para Vidya.
Arketypisk Kunskap är Buddhi – Gupta Vidya.
Prototypisk Kunskap är Manas – Apara Vidya.
Agnosticism eller Okunskap är den lägre fyrfalden – Avidya.

Även här, ”är förnuftet det Verkligas store förgörare”. Det är Apara Vidya djupa fall ner i avskildhetens avgrund, istället för att vara trogen sin Moderkälla, Absolut Kunskap.

Fyra Vedaböcker och sex Vedangas (delar av Vedaböckerna) ger tillsammans det perfekta talet tio, och de utgör Apara-Vidya, lägre kunskap, vilket framgår av citatet ovan från Mundakopanishaden. Dessa tio är organiserade öppningar i Aksharas kropp – det Oförgängliga Aum; substansen som bildar denna kropp är manasisk eller mahatisk.

Det bramanska systemet lägger till Vedaböckerna ytterligare sex delar (shad-upangani) som anger de sex synvinklarna (shat-darshanani) normalt kända som de sex skolorna i indisk filosofi.

Apara Vidya kommer i kontakt med Gupta Vidya genom ytterligare, inre delar. Dessas sex primära delar (ovan citerade) motsvarar de fem sinnena med det lägre sinnet som den sjätte, som alla är vända mot ”Detta” – den yttre världen. Sina sex ytterligare eller inre delar är de sex sätten att se av det Högre Förnuftet – Öst, Väst, Syd, Nord, Nadir och Zenith, i riktningar mot ”Det”– det Oförgängliga Akshara. Den sista av dessa sex inre delarna är Vedanta –Kunskapens ände. De världsberömda Upanishaderna tillhör dessa inre delar av Vedaböckerna.

Således utgör dessa sex skolor en bro mellan Apara Vidya (vilka de är en del av) och Gupta Vidya – mellan Manas (av vilken Manas Taijasi är en aspekt) och Buddhi. Dessa sex inre delar kan vara en givande jämförelse med ” Manas andliga blomning ” som det talas om i Den Hemliga Läran, vilken i förening med Buddhi gör Manas andlig. [15]
_______________________

[15] The Secret Doctrine, Vol. II, s. 230. [Den Hemliga Läran, Vol II, s. 254].

Men vad har allt detta att göra med vårt närmande till Teosofi? Läsaren har väl all rätt att fråga. Låt honom beakta att den bramanska esoteriska traditionen, dock förkortad, förvanskad i sin form, och till och med i stora mått förvrängd, har lämnat tillräckligt med material för oss att förstå universella fakta som varit kända för hela den forntida världen. Undervisningen om de Fyra Vidyas var allmänt utbredd i forna dagar och vi har tillvaratagit den bramanska aspekten av den och har gjort det därför att Den Hemliga Läran har antagit den. [16]
_______________________

[16] The Secret Doctrine,, Vol. I, s. 269 till 272) [DHL I, s.284 till 286]. 

Teosofi är varken hinduernas vedantalära, inte heller undervisningen från Upanishaderna och andra skrifter från de sex skolorna i indisk filosofi. Teosofiska åsikter, läror och idéer kan vara, ja, kommer att finnas i dessa, liksom i Vedaböckerna och i dess sex yttre eller primära delar; men de kommer också att finnas i de egyptiska Puranaböckerna känd som Dödsboken, eller i Iliadens och Odysséens grekiska Itihasas, eller i Moses hebreiska Smriti. Men inom alla dessa, vilka finns överallt som Apara Vidya, lägre kunskap, finns förvanskningar och förvrängningar i överflöd; Avidya-Agnosticismen har inte bara gjort intrång i Apara Vidya, utan prästerskapet har angripit den, gjort den värre än obrukbar – skadlig. 

Därför kommer i den moderna världen Teosofin som en viktig del av undervisningen vilken är bortom Apara Vidya, vilken är Gupta Vidyas första kapitel och finns inte i sin helhet någonstans. H. P. Blavatskys Budskap utgör det första kapitlet; ”hur ofullständig och svag denna framställning” än må vara, är den dock tillräcklig för att våga försöket att skriva det på ett mänskligt språk – detta Budskap är det första av sju kapitel i den Esoterisk Vetenskapen – Gupta Vidya – om vilken dess bärare säger detta:  

Som ett helt finns varken det föregående eller det som härefter följer på något annat ställe sammanfört. Det meddelas inte i någon av Indiens sex filosofiska skolor, ty det tillhör deras sammanfattning – den sjunde skolan, som omfattar den Ockulta Läran. Det finns inte upptecknat på någon av Egyptens förmultnande papyrusrullar, inte heller finns det numera inristat på någon assyrisk tempelvägg av tegel eller granit. Vedanta-böckerna (den mänskliga kunskapens sista ord) meddelar bara den metafysiska sidan av denna allomfattande kosmogoni; och deras ovärderliga skattkammare, Upanishaderna – Upa-ni-shad är ett sammansatt ord, som betyder ”okunnighetens övervinnande genom uppenbarelse av hemlig, andlig kunskap”– kräver numera även tillgång till en huvudnyckel för att sätta läsaren i stånd att tillägna sig deras fulla mening. Skälet till att jag vågar ta mig friheten att påpeka detta här, är att jag fått lära mig detta från en Mästare. (Volym I, s. 269) [Volym I s. 284].

Skepticism och vidskepelse är båda Apara Vidya korruptionens frukter, den lägre kunskapen, vars livstråd, Gupta Vidya, förenade den med dess Ande, Para Vidya i forna dagar. Visdomens eviga fiender – mänsklig godtrogenhet och dess avkomma, prästerskapet – kapar alltid av denna livstråd, avlar död, och för att föreviga sig själva, vitaliserar liket och kallar det ängel och Gud. Den Hemliga Läran säger:

...alla exoteriska religioner [kan] påvisas vara förfalskade kopior av den esoteriska läran. Det är prästerskapet som måste göras ansvarig för den i våra dagar framträdande reaktionen till förmån för en materialistisk världsåskådning. Det är genom att själv dyrka och hos massorna påtvinga dyrkandet av skalen – för allegoriska ändamål personifierade ideal – av hedniska ideal, som den senaste exoteriska religionen förvandlat västerlandet till ett Pandemonium, vari de högre klasserna tillber den gyllene kalven och de lägre och okunniga massorna förmås att dyrka en avgud med fötter av lera. (S.D. I, p. 578) [DHL, I s. 608]. 

Och återigen talar den om hur Gupta Vidyas strålar

givetvis försvagades, när de spreds och utgöts över en otjänlig, emedan alltför materiell, jordmån. Hos massorna urartade de till svartkonst och antog sedan formen av exoteriska religioner, av vidskepelse full av avgudadyrkan, och av människo- och hjälte-dyrkan. (S.D. II, p. 281.) [DHL II s. 309 – 310]

och hänvisar till ”den systematiska förföljelsen av den Högra Vägens Profeter av dem som tillhör den Vänstra” och tillägger: 

De senare, vilka instiftade prästkastens uppkomst och utveckling, har slutligen fört världen in i alla dessa exoteriska religioner, som blivit uppfunna för att tillfredsställa ”hoi polloi” och de okunnigas fördärvade smak för ritualistisk ståt och fallenhet för att materialisera den evigt immateriella och Ovetbara Principen. (Volym II, s. 503) [Volym II, s.553]. 

Inte i någondera av de exoteriska religiösa filosofierna, än mindre i trosbekännelser och ännu mindre på kultplatser ledda av präster finns det ofördärvade Visdomsljuset som kan upplysa människans förnuft, transformera det till Manas-Taijasi. Både i öst och i väst råder korruption, som uttrycker sig genom vetenskaplig skepsis, religiös vidskepelse, och den märkliga blandningen av blind tro och falsk lärdom som föder ett hydra-huvud av Psykism. 

Närmandet till Teosofin, från dagens generation, måste därför ske genom vår tids tydliga Budskap. När dess stora Läror är förstådda och religioner, vetenskaper, konst och filosofier, visar fram storheten i vad som är det sant goda och vackra i dem alla. Teosofin ger den gemensamma grund som förenar dem alla och samordnar det som verkar motsägelsefullt i var och en.

B. P. WADIA

THEOSOPHY, Vol. 11, No. 5, March, 1923, pages 209-215.

länk till Studie 6 i DHL

länk till Den Hemliga Läran Online
__________________________________________________________________

| till toppen av sidan |  till B P Wadia Online huvudindex  |   till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2014-03-23