6

STUDIER I DEN HEMLIGA LÄRAN

FÖRSTA SERIEN

Uppenbarelse – Sann och falsk
 
 B.P. Wadia 
 
© 2011 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 

   B.P. Wadia  1881-1958
   
     VI       

UPPENBARELSE – SANN OCH FALSK 

Vi har sett att den Hemliga Läran grundlägger två typer av Kunskap, Absolut och Relativ, och den Esoteriska Kunskapen överbryggar klyftan mellan dessa; å andra sidan fördunklar Agnosticismen (givetvis i dess rätta betydelse) all kunskap och kastar ner Relativ Kunskap i Okunnighetens djup. I vårt studium har vi haft följande fyra uppdelningar Avidya, Apara Vidya, Gupta Vidya och Para Vidya.

Vi  lämnar för ett tag Agnosticismen, Okunskapen, Avidya, för att säga några ord om Relativ Kunskap, Apara Vidya. Det sägs att den har att göra med illusioner, icke-verkligheter. Förhastade slutsatser är en vanlig företeelse som vi ger efter för, vilket vi bör akta oss för. Läran om Maya har spritt förödelse hos den bramanska troslärans anhängare: den har missförståtts och tillämpats felaktigt, vilket resulterat i individuella enskilda, och rasmässiga katastrofer. Denna höga filosofiska lära kan bara sant förstås av den mystiske, men för detta måste han äga nödvändig och tillräcklig kunskap i åtskilliga av den Esoteriska Vetenskapens grundläggande satser, till vilket detta ämne tillhör och som nu är föremål för betraktande.

Maya eller illusion orsakad av Avidya eller Agnosticism är mycket annorlunda än den som orsakas av Apara Vidya eller Relativ Kunskap.

Agnosticismens illusion och den relativa Kunskapens illusion refereras tydligt till i Den Hemliga Läran. Den talar om hur läran om illusionen är missförstådd och ”perverterad av västerländska skolor” och säger: –

Allt som är, emanerar från det ABSOLUTA, vilket, på grund av denna enda bestämning, är detsamma som den enhetliga och enda verkligheten – av detta följer, att allt, som står utanför detta Absoluta, det alstrande och orsakliga Elementet, måste alldeles obestridligt vara en illusion. Men detta gäller dock endast från en rent metafysisk ståndpunkt … Allt är relativt i detta Universum, allt är en illusion. Dock är erfarenheterna på varje plan verkligheter för den förnimmande varelsen, vars medvetande befinner sig på detta plan; om än den sagda erfarenheten, betraktad ur rent metafysisk ståndpunkt, måste fattas såsom inte ägande någon objektiv verklighet (S.D.,Volym I, 295-6) [DHL, Band I, sid 308].

Jämsides med detta låt oss fundera på följande: –

Universum kallas, med hela dess innehåll MAYA, eftersom allting däri är tillfälligt, från den kortlivade eldflugans tillvaro till själva solen. Jämfört med det ENHETLIGAS eviga oåterkallelighet och denna Princips oföränderlighet, måste nödvändigtvis Universum med dess försvinnande, evigt växlande former för den sanne filosofens blick bara synas som en såpbubbla. Ändå är Universum verkligt nog för de medvetna varelserna däri, vilka är lika overkliga som det självt. (S,D. Volym I, 274) [DHL, Band I, s. 288]

När Den Hemliga Läran säger att ”gnistan färdas genom Mayas Sju Världar,” så refererar det inte till Okunnighetens illusioner utan till gnistans utveckling in i Flamman genom den relativ kunskapens mycket nödvändiga illusioner. Det sägs: –

Maya eller illusion är ett element som ingår i alla ändliga ting, för allt som är till har endast en relativ, inte en absolut, verklighet, eftersom det framträdande som det dolda noumenella uppvisar för varje betraktare, är beroende av dennes uppfattningsförmåga … Ingenting är permanent förutom den dolda absoluta existensen som i sig innefattar noumenon till allt verkligt. De existenser, som tillhör tillvarons alla plan upp till de högsta Dhyan-Chohanerna, liknar i viss mån de skuggor, som en laterna magica kastar på en ofärgad skärm; men alla ting har en relativ verklighet, för iakttagaren själv är också en reflektion, och de ting han iakttager är därför för honom lika verklig som han själv… På vilket plan vårt medvetande än verkar, är såväl vi själva som de till detta plan hörande tingen tills vidare våra enda verkligheter. Men i den mån vi höjer oss på utvecklingens skala, finner vi, att vi under de genomgångna skedena av denna utveckling tagit skuggor för verkligheter, och att Jagets framåtskridande och höjande utgör en serie av progressiva uppvaknanden, där varje framsteg för med sig idén, att vi nu slutligen har uppnått ”verkligheten”; men bara när vi har uppnått det absoluta Medvetandet och införlivat vår eget med det, kommer vi att vara fria från de bländverk som alstras av Maya. (S.D. Volym I, 39-40) [DHL, Band I, sid. 67].

Av detta ser vi att Mayas världar är den relativa kunskapens världar. Våra erfarenheter är ”oupplösligt förbundna med den mänskliga kunskapens relativitet” Detta är den ”fenomenella existensens Maya.” Den Hemliga Läran säger: –

... att vår lära betraktar detta fenomenella Universum som en stor Illusion,  och ju närmare den OKÄNDA SUBSTANSEN en kropp befinner sig, dess närmare står den verkligheten, såsom varande längre avlägset från denna Mayas värld. (S.D. Volym I, 145-6.) [DHL, Band I, sid. 167]

Absolut kunskap är också Absolut Verklighet. Det som ligger begravt och fördolt i Gupta Vidyas tystnad är ett mysterium. Under vägledning av Naturen och hennes lagar blir vi initierade i hennes tillvaros mystiska arbete, och från en aspekt och omständighet av Relativ Kunskap går vi till den nästkommande. Att göra en avsiktlig och medveten ansträngning genom att förverkliga vad som är fördolt innebär att vara en praktisk teosof –   en allvarlig studerande av Gupta Vidya; att vara invigd i Uppfattningens Mysterier till vilket Den Hemliga Läran hänvisar som vi visade i vår tredje studie.

Manifestationer av Noumenell Kunskap alstrar fenomenell kunskap vilken vi har betecknat relativ. Det kan kallas Prototypisk Kunskap och är jämförbar med skuggan från den Enda Noumenella Verkligheten – Absolut Kunskap. Skuggorna liknar, och representerar på ett sätt, substansen. Men prototypisk kunskap är född av Arketypiska Kunskap, som kan jämföras med en Bild. Noumenell eller Absolut Kunskap reproducerar sig själv, som en bild – Arketypisk eller Esoterisk Kunskap, och den senare återspeglar sig själv och orsakar skuggor av fenomenell kunskap.

När vi sysselsätter oss själva med skuggor och är likgiltiga för bilden i vilken de har sina rötter, så misstar vi dem för substans, tilldelar dem falska värden, och förlora oss för det mesta i fenomenens labyrinter, och faller i Avidyas grop – Agnosticism. Å andra sidan när vi urskiljer mellan aspekter och omständigheter av Relativ Kunskap, i termer av olika och på varandra följande utvecklingsstadier genom vilka vi passerar, har vi möjlighet att igenkänna dem som värdefull hjälp, vilket leder mot Bild-Källan, och slutligen till den Yttersta Verkligheten som refereras till i ovanstående citat från Den Hemliga Läran.

Denna värdefulla hjälp finns alltid tillgänglig för den allvarlige och uppriktiga människa, som söker efter Sanningen och som inte är nöjd med en troslära, som kräver Kunskap och som förkastar enbart tro, som följer tilliten till sin inre Gud och inte till fadern av hans kropp. Det sägs att Visdomens Ord och Mästarnas Röst alltid förblir i världen.

Vi har jämfört Apara Vidya eller Relativ Kunskap med Manas, men liksom Manas i den mänskliga konstitutionen, har Relativ Kunskap en trippel aspekt – (1) Högre, (2) Lägre, och (3) Antaskarana, eller bron mellan de två. Denna bro är Apara Vidya, som skiljer sig från Avidya som är Manas influerad, stimulerad och besjälad av Kama, eller lägre Manas. Antaskarana har en relation till Högre Förnuftet – Visdomen Ord att bli sedd i världen, Mästarnas Röst att bli hörd i världen, Solens stråle från Gupta Vidya -– Arketypiska Kunskap som vi har jämfört med Buddhi.

Således mellan relativ kunskap och Arketypiska Kunskap finns Teosofin, skriven, talad, offentliggjord – den Exoteriska Visdomsreligionen. Den är från samma källa som Hjärtats Läran av Buddha, Kristus Liknelser, de hemliga undervisningar som ges av guru till chelas, den verkliga och sanna Uppenbarelsen eller Shruti.

H.P.B. upprepar på nytt det faktum att förekomsten av de Ursprungliga Lärorna från vilken allt annat utgår. Kunskapens Träd har många grenar med många löv, knoppar, blomningar, blommor och frukter – men Roten är en. Till den ger hon namnet Bodhism, ”som med många år föregår Siddhartha Sakyamunis metafysiska filosofi”, ja, föregår själva Vedaböckerna. (Isis Unveiled, II, 143.) Den Hemliga läran säger:–

Men det bör måhända uttryckligen framhållas att de läror, låt vara fragmentariskt och ofullständigt, framställts i dessa båda volymer, inte uteslutande tillhör vare sig den hinduiska, den zoroastriska, den kaldeiska, eller den egyptiska religionen, lika lite som de kan karakteriseras som enbart buddhistisk, muhammedansk judiska eller kristna. Den Hemliga Läran är det väsentliga i alla dessa religionssystem. Från henne har de alla i begynnelsen utgått, och nu leds de tillbaka till det ursprung, varur varje mysterium och trossats vuxit fram, utvecklats och så att säga materialiserats. (S.D. Volym I, viii.) [DHL, Band I, Förordet ix].

Lite mer definitiv information om Visdomsreligionen eller Bodhism förmedlas i följande avsnitt: –

Vi kan hävda, med fullständig rimlighet, att det inte finns en bland alla dessa sekter – Kabbalism, Judendom, och vår nuvarande Kristendom inkluderad – som inte är sprungen från de två huvudgrenar av denna enda moderstam, den forna universella religionen, vilken föregår de vediska tidsåldrarna – vi talar om den förhistoriska Buddhismen som senare går samman i Brahmanismen. (Isis Unveiled II, 123 och 142.)

En noggrann studie av Helena Blavatskys synpunkter i ämnet avslöjar för oss ett viktigt faktum att det finns tillräckligt med material bevarat i heliga arbeten, lite studerade och mindre förstådda, som bevisar ett universellt grundläggande tankesystem som gett upphov till alla sanna religiösa filosofier, vilket förklarar alla fenomen av mystisk och ockult natur, och som är människans enda sanna och pålitlig vägledning i denna värld av Agnosticism och relativ kunskap. Hennes verkliga frälsning ligger i att bli initierad i Uppfattningens Mysterium, vilket nu är glömt, och som är Själen i detta grundläggande tankesystem. En upplysande passage över ämnet finns i Isis Unveiled, Vol. II, sid. 99.

Vi börjar nu förstå att betydande och viktiga sakförhållanden kan finnas i relativ kunskap som är säkra tecken på Gupta Vidya eller Arketypisk Kunskap. Om vi rensar bort bråtet av Avidya-Agnosticism och rensar Apara Vidya, Relativ Kunskap, från förfalskningar, skadegörelse och prästerskapets allmänna slughet och deras offer, mänsklig okunnighet, vidskepelse och godtrogenhet, kommer vi fram till en grundläggande och fundamental Uppenbarelse eller Shruti i vars ljus alla Lagar och Traditioner eller Smriti antar en universell och sann aspect. Det är dessa typer vars föräldrar och källa är den Esoteriska Vetenskapen, Gupta Vidya eller Arketypisk Kunskap, som kan uppnås genom initiering i Uppfattningens Mysterium.

Andlig exploatering har ägt rum med hänvisning till det faktum att det existerar en sann Shruti eller Uppenbarelse. Liksom andra heliga sanningar har också denna förvrängts. Prästerna är den andliga patriotismens exploatörer precis som politikerna är medborgarnas, och det har varit så i förflutna tider från Kina till Peru. Krishnas föreskrift i Gita (XVI, 34) att handla i enlighet med ”vad som är sagt i den Heliga Skriften” har felaktigt tolkats av det ortodoxa bramanska prästerskapet, liksom den västerländska kyrkan har utnyttjat för sina egna ändamål verserna 18-19 i Uppenbarelseboken genom att lägga till ”denna boks profetia” eller ta bort ”profetian i denna bok”.” I mer än en av Upanishaderna har allvarliga tillsägelser utfärdats i att studera Vedaböckerna, att följa deras råd, att utöva deras undervisning, att lyda deras läror. I Svetasvataropanishad (VI, 18) sägs det att Han som skapar Brahman också levererar Vedaböckerna till Brahman, och därför utfärdar Maitriopanishad (VII, 10) en varning mot skicket av falsk eller icke-Vedisk lära, och påpekar att det är nödvändigt att studera de rätta Vedaböckerna. Vad som menas med detta är naturligtvis den universella grundläggande Visdomsreligionens verkliga Shruti-Uppenbarelse som vi har hänvisat till. 

Profeternas och Traditionernas Lagar eller Smriti har på samma sätt en universell aspekt och grund. Det är därför som Chhandogyopanishad säger att Själens äkta natur uppkommer ur ren föda och i den rena naturen blir Smriti [1] fast fixerad.  Rasens Minne i form av urminnes tradition är Reminiscensen som Nyckeln till Teosofin talar om.
_____________________________

[1] Max Müller och mer än en hinduisk översättare har tolkat Smriti som Minnet. Dr Robert Hume har fångat, enligt vårt tycke, den ursprungliga verkliga andan genom att tolka det som ”de traditionella lärorna.”).

Det universella och opersonliga utgör Vedaböckerna – Shruti-Uppenbarelsen – konstant och konsekvent. Det sägs att Vedaböckerna är svatah-pramana, det vill säga, självklar, och Apurushya, universell i den meningen att de inte är några speciella personers uppfinningar och är därför också opersonlig. Varje Andlig Lärare i Visdom från Krishna till Muhammed har bekräftat – ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna; jag har inte kommit för att förgöra utan för att fullborda”. Från Vedaböckerna av forntida Aryavarta fram till HPB´s Hemliga Lära, förkunnar alla existensen, odödlig och urminnes, av ”samma uråldriga visdomslära, som är en och identisk.” [2]  Men prästerna är profeternas fiender, försvarare och upprätthållare av det skrivna som dödar och förstörare av Anden som ger liv.
_____________________________

[2] Isis Unveiled, II, s. 99.

Vi finner oss själva mellan Scylla genom att tro på de förvrängda skrifternas fanatism som har presenterats som Shruti -Uppenbarelse, och det moderna och befintliga prästerskapet Charybdis som nu är engagerad i förvrängandet av den urgamla Hemliga Läran; den förra framkallar de urgamla traditionernas auktoritet medan de senare påstår, i toleransens och den upphöjda kunskapens namn, acceptansen av falska läror, vars uppkomst och ursprung är allegoriskt beskriven i Maitriopanishad (VII, 10). Låt oss skydda oss själva från den ”mycket annorlunda lära” varigenom ”idioter här lever sina liv ... genom att förstöra den sparade massan och prisa det som är falskt. De ser det falska som om det vore sant likt ett bedrägeri.” 

I ljuset av ovanstående inbjuds läsaren att noggrant och med omsorg läsa igenom följande utdrag från en artikel med rubriken ”Vad är Sanning” från Lucifer, Vol. I, februari, 1888, s. 625: –

Finns det något sådant som absolut sanning i händerna på något parti eller människa? Förståndet svarar: ”det kan det inte finnas”. Det finns inget utrymme för absolut sanning inom något ämne, i en värld som är ändlig och betingad liksom människan själv är. Men det finns relativa sanningar, och vi måste göra det bästa vi kan av dem.

I alla tider har det funnits Vise vilka behärskat det absoluta men kunde likväl endast lära ut relativa sanningar. För ingen hitintills har eller kunde, i vår ras född av dödlig kvinnan, ha givit ut, den hela och slutliga sanningen till en annan människa, för var och en av oss måste komma fram till (inom sig) att slutlig kunskap finns inom en själv. Eftersom två förnuft inte kan vara helt lika, måste var och en ta emot den högsta upplysningen genom sig självt, i enlighet med sin kapacitet, och inte från något mänskligt ljus. Den största levande adepten kan endast avslöja den Universella Sanningen så mycket som det förnuftet han präglar det på kan assimilera, och inte mer. Quot homines, quot sententiae – är en odödlig truism…

...fastän absolut sanning inte finns på jorden utan måste sökas efter i högre regioner ...finns det fortfarande, även på denna vår löjliga, ständigt virvlande lilla klot, vissa ting som vi inte ens drömt om i västerländsk filosofi.

För att återgå till vårt ämne. Det framgår således att, även ”allmän abstrakt sanning är den mest värdefulla av alla välsignelser” för många av oss, som det var för Rousseau, att vi måste, under tiden, vara nöjda med relativa sanningar. Under nyktra förhållanden, är vi som bäst en dålig uppsättning dödliga, i ständig skräck till och med i ansiktet av relativ sanning, ifall den skulle sluka oss tillsammans med våra futtiga små förutfattade meningar. Inför en absolut sanning, är de flesta av oss så oförmögna att se den, som att nå månen på en cykel. För det första, därför att absoluta sanning är lika orörlig som Mohammeds berg, som vägrade att förflytta sig till profeten, så han fick gå till det själv. Och vi måste vi följa hans exempel, om vi vill närma oss det även på avstånd  För det andra, eftersom konungarikets absoluta sanning inte tillhör denna värld, medan vi tillhör den alltför mycket…

För att sammanfatta idén med avseende på absolut och relativ sanning, kan vi bara upprepa vad vi sagt tidigare. Förutom ett viss högt andligt och upphöjt tanketillstånd, under vilket Människan är ett med det UNIVERSELLA FÖRNUFTET – så kan hon inte överhuvudtaget på jorden få mer än relativ sanning, eller sanningar från vilken som helst filosofi eller religion . Om till och med gudinnan som bor på botten av källan, skulle meddela sig från sin isolerade plats, kunde hon inte ge människan mer än hon själv kan tillgodogöra sig. Under tiden kan var och en sitta nära denna källa – vars namn är KUNSKAP – och blicka in i dess djup i hopp om att få se Sanningens fagra bild återspeglas, åtminstone på det dunkla vattnet. Emellertid, utgör detta en viss fara, framhåller Richter. Någon sanning, för att vara säker, kan ibland reflekteras i en spegel på platsen varifrån vi skådar, och därmed belöna den tålmodige studenten. Men, tillägger den tyske tänkaren, ”Jag har hört att vissa filosofer då de söker efter Sanningen, för att betyga henne sin vördnad, har sett sin egen bild i vattnet och avgudat den stället”.

I ovanstående tolkar vi de olika aspekterna av Kunskap eller Vidya som vi har studerat. Absolut kunskap är en fråga om illumination, som följer sökande i högre regioner, under vilka ”människan är ett med det Universella Förnuftet”, vilket vi tidigare har sett är Sophia, Shakti, Daiviprakriti. Å andra sidan finns det risk för att vi hamnar i Avidyas labyrint och dyrkar vår egen skapelses visdom.

Den allvarlige studenten gör klokt i att begrunda utdragen som följer i förhållande till de tidigare. Om det i ovanstående finns hänvisningar till Noumenell Kunskap och typisk Kunskap och Agnosticism, så kommer det i det som följer att finnas spår av Arketypisk Kunskap i dess båda aspekter, exoterisk och esoterisk.

Vad utgör verklig kunskap? Frågan ligger vid själva tröskeln till ockulta studier. Den frågan är faktiskt praktik, det första som en reguljär student i ockultism ställs inför som blir antagen av den ockulta världens professorer. Och den studerande undervisas – eller vägleds att se – att det finns två typer av kunskap, den verkliga och den overkliga; den verkliga har att göra med eviga sanningar och primära orsaker, den overkliga med illusoriska effekter. ... det finns bara en evig sanning, och, i strävan efter detta, tvingas tanken resa längs en väg .... Men kan den eviga sanningen uppnås? Även om kalla fakta erkänns som illusioner i den mån de är övergående, är inte det som är undantagen från förändring bortagen från observation? Måste vi inte följa upp det teoretiska erkännandet av möjligheten till verklig kunskap, med det praktiska erkännandet att ingen människa någonsin kan ha något att göra med den? ...Vem äger verklig kunskap som skiljer sig från det overkliga? Studenten i ockultism är tillfrågad, och han har lärt att svara – det som vi har visat vara det enda möjliga svaret – ”. Endast Adepterna besitter den verkliga kunskapen, endast deras förnuft är i nära förbindelse med det universella förnuftet” [3]

_____________________________

[3] A Modern Panarion, sid. 450-452. ULT-skrift nr 32, sidorna 13-14.

Adepternas Kunskap är Arketypisk Kunskap – Gupta Vidya, Buddhi, som är Underlaget för Atma – Para Vidya. Denna Arketypiska Kunskap har en uppenbarad aspekt – den Universella och Opersonliga Visdomsreligionen, en esoterisk sådan som leder in i mysterierna i vilket man måste bli initierad.

”Han som nedlåter sig att undervisa det Eviga Ordet är samtidigt befriad från de mänskliga åsikternas labyrint.”

B. P. WADIA

THEOSOPHY, Vol. 11, No. 6, April, 1923, pages 257-263;
(Number 6 of a 25-part series)

länk till Studie 7 i DHL...på gång


länk till Den Hemliga Läran Online
__________________________________________________________________

| till toppen av sidan |  till B P Wadia Online huvudindex  |   till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2014-03-23