Spiritualism & Channeling – ARCANA 26

ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Spiritualism & Channeling
Föredrag hållet i Teosofisalen, Gråbrödersgatan 10, Malmö, den 24 mars 1993.

Nr 26 • Serie 3 • Online versionen den 8 november 2010 • ISSN 1401-3835

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 168 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

E.M. Vi börjar med att hälsa alla varmt välkomna till kvällens sammankomst, där vi ska ta upp det ganska aktuella ämnet Spiritualism och Channeling. Det är ett ämne som fascinerar många i vår tid, så vi tycker det är viktigt att ge teosofins syn på channeling och vad det egentligen är vi vill kanalisera ner.

Vi har också tagit fram tre temanummer av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. Det är nr 62 som handlar om de olika Efter döden-tillstånden. En förståelse av dessa tillstånd är viktig för att vi ska förstå vad channeling och spiritualism är för någonting. Nr 55 handlar om Channeling, Spiritualism och Teosofi, och vad skillnaden är beror på vad man kanaliserar ner. Sedan har vi nr 64 som handlar om Tystnadens Röst, vilket är ett uttryck för vad vi inom teosofin anser vi ska försöka kanalisera ner – vår egen Tystnadens Röst. Dessa tre nummer finns på bokbordet till ett specialpris i kväll.

När det gäller ULT så får vi väl säga som vi brukar göra, att alla är varmt välkomna att hjälpa till med olika typer av aktiviteter. ULT är främst av allt en teosofisk skola, där var och en är här för att lära sig, och anledningen till att P.B. och jag står här framme beror inte på att vi vet mer, utan det beror på att ingen annan vågar gå fram och hålla ett föredrag. Det är vår förhoppning att isen ska brytas någon gång så att flera vågar sig fram. Man kan till exempel börja med att läsa Deklarationen om man känner för det. Har ni ett speciellt ämne eller tema som ni skulle vilja tala om? I så fall löser vi det på något sätt så att ni kan komma fram och tala om det. Man kan börja föredraget tillsammans med någon utav oss och sedan gå vidare själv, det går bra. Det finns alltså hela tiden olika sätt att lära sig gå vidare.

I lärandets process förespråkas det att vi träffas i grupp. Vi har till exempel haft en studiegrupp innan kvällens sammankomst, vilket är ett annat sätt att bedriva teosofisk verksamhet där vi går lite mer på djupet. Efter föredraget är det likadant, att vi genom våra frågor, kommentarer och vårt engagemang berikar sammankomsten för alla närvarande.

Man kan också berika sammankomsten genom att hjälpa till att hålla salen tillgänglig genom bidrag till hyran. Vi har det svårt denna månad, så alla bidrag är varmt välkomna. Finns det någon som känner sig ha en viss summa över varje månad och kan ge ett bidrag regelbundet så får ni gärna höra av er till oss. Det är just regelbundenheten som är bra när man räknar på den ekonomiska situationen. Men som sagt, allting sker på frivillig basis och man är lika varmt välkommen oavsett om man bidrar med något eller inte.

Vi får höra A.P. läsa Deklarationen i kväll innan vi kommer in på själva föredraget. Som ni vet så bandas alla våra föredrag och det går bra att låna ett band i taget.

ULTs DEKLARATION

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

[Vi går nu direkt över till själva föredraget.]

SPIRITUALISM & CHANNELING

E.M. Det tackar vi för. Att ”inte tillhöra någon kult eller sekt men dock tillhöra dem alla” är att sträva efter kärnan i allting inom alla filosofier och religioner. Och nu ska vi försöka gå till källan med Spiritualism och Channeling. Om vi börjar med att titta lite grand på vad vi anser händer efter den fysiska döden så är det så att man under livet har alstrat en hel del energi. Det finns många av oss som hyser önskningar, saker som vi vill förverkliga men som vi kanske inte alltid får utlopp för eller möjlighet att göra i det här livet. Det kan vara positiva tendenser eller det kan vara mera negativa tendenser. Negativa tendenser som vi inte riktigt har ork att ta upp kampen med eller kraft till att ta itu med, och då kanske de ligger där som en slags oförbränd energi.

Det talas inom teosofin om att när vi dör så går vi först in i ett tillstånd som kallas för Kama-loka, ett tillstånd där vi har möjlighet att förbränna negativa tendenser. En slags skärseld där vi upplever och möter mycket av de negativa karaktärssidorna som vi har haft under livet.

Dessa mellantillstånd står i relation till det sätt vi har levt på jorden. Allting är relaterat och är en direkt följd av det sätt vi har levt på under vårt senaste jordeliv. Här tillbringar vi en tid och genomgår ett slags reningstillstånd. Kvar blir en del frön, man brukar kalla det för skandhas på sanskrit, energicentra som inom sig innehåller olika verkningar av de orsaker som är igångsatta under jordelivet. När vi sedan föds tillbaka igen så plockar vi upp olika frön som får möjlighet att blomstra och slå ut i det nya jordelivet.

Men innan vi kommer till det nya jordelivet finns dessutom ett tillstånd som kallas för Devachan, ett tillstånd av absolut sällhet där alla tendenser som har haft en mer andlig riktning, en osjälvisk riktning i livet får sitt utlopp. Vi genomlever där en typ av positiv energi och strävan.

När vi har genomgått dessa stadier i de två mellantillstånden och smält erfarenheterna så kan vi säga att vi har uppnått balans från det senaste jordelivet – vi är redo att inkarnera igen. Det som var vår forna personlighet och det redskap som vi sist hade, det lämnar vi bakom oss i form av ett skal, kama-rupan. Detta skal kan leva sitt eget liv på ett eller annat sätt, tills den energi som finns där har brutits ner.

Det är också detta skal som man ofta – menar teosofin – fångar upp på seanser eller kanaliserar ner. Därför är det viktigt att känna till detta så att man kan skilja på vad som är äkta eller falsk Channeling. Var finns skalen som söker sig till medier eller till sådana känsliga människor som har förmågan att kanalisera budskap? Kama-rupan gör detta för att förlänga sin egen livslängd som ett skal. Det här ska vi gå in och titta lite närmare på. Jag ser att P.B. har gjort en skiss på tavlan och jag ska låta honom gå vidare i ämnet.

P.B. Jag ska säga några väl valda ord och förklara skissen. E.M. berörde kortfattat vad vi kommer att ta upp nästa vecka, Devachan och Kama-loka, två processer i vår utveckling efter döden. Detta hänger samman med skalen som E.M. nämnde, den forna personlighetens rester. Dessa skal kan – inte i alla sammanhang men i vissa sammanhang – plockas upp i kretsar där spiritism och mediumskap är rådande, till skillnad från spiritualism, som vi kan se som en andlig livsåskådning.

Channeling är ett modernt uttryck, en syntes för en slags överföring av olika nivåer av kunskap som förmedlas, och det står ibland i motsatsförhållande till det vi kallar för adeptskap, alltså en medveten förmedling från en andlig Mästare. Vi kan också se det här med precipitering som en väg där Chelor – individer med andlig utveckling – på ett eller annat stadium lär sig att kanalisera ner det Högre Jagets vetande, det vi kallar för Tystnadena Röst i vissa sammanhang.

Men det vi mest kommer att beröra som har med channeling att göra i det stora hela, är de typer av undervisning som förs ner på olika sätt genom förmedlare som själva inte är medvetna om vad som sker under förmedlingsprocessen. Man lämnar över – man går ur sig själv så att säga eller stänger av någon del av sitt väsen – och låter andra energier tillfälligtvis träda in och så att säga ockupera ”personligheten”, redskapet, och låter då en viss information komma igenom. Ambres är ett sådant exempel. Rösten förändras, personligheten förändras, Sture förmedlar någonting genom sig. Han själv vet över huvud taget inte om var han är någonstans när det händer. Edgar Cayce är ett annat exempel.

1. Sture blir “övertagen” kan man säga av ett andeväsen – Ambres– som talar till honom.

Det är lite av den problematiken eller de tankarna vi ska tala om, och framför allt hur teosofin ser på det. Mediumskap är ett mycket gammalt sätt att kommunicera kunskap på och har funnits i årtusenden, liksom Adeptskap, vilket är dess motpol. Den ena kallar vi för passiv förmedling, den andra kallar vi för aktiv förmedling. Den passiva förmedlingen är ju lätt att förstå, man sätter sig i trans, man kopplar av vissa delar av sitt väsen och andra kopplas på. För att förstå detta enligt den teosofiska filosofin så måste vi korrekt förstå den teosofiska sjufaldiga klassificeringen av människan. Den vanligaste processen är att man plockar ner budskap vid seanser, och det var väldigt vanligt under Blavatskys tid.

På grund av att läget var sådant på den tiden så finns det rätt mycket skrivet av HPB och Mästarna kring spiritualism, spiritism och adeptskap i den teosofiska litteraturen. Man kan säga att det var ett av den tidens vanligaste sätt att föra ut kunskap och idéer som var bortom det materialistiska synsättet. Det hade ett mycket stort värde då och fick dessutom en stor spridning.

Blavatsky verkade i huvudsak bland spiritualister under de första tio åren. Alla som gick med i Teosofiska Samfundet när det bildades var antingen spiritualister, kabbalister eller rosenkreutzare. Dessa tre grupper gjorde så småningom gemensam sak och började studera teosofi på ett djupare plan. Med ett djupare plan menar vi en aktiv förmedling där andliga värden kanaliseras från det Högre Jaget. Det Högre Jaget är någonting som vi alla har tillgång till. Vi har ett Högre Jag allihopa menar vi. Och hur vet vi det? Jo, det vet vi och vi inbjuder alla som säger motsatsen att kontrollera, eftersom det finns möjlighet att göra det.

Vägen till att kontrollera detta kallas för meditation. Den tunna tråd som förenar det Högre och det lägre Jaget med varandra kan utvidgas genom en särskild process, men det ska vi inte tala om i kväll. Däremot är det viktigt att förstå att all spiritualism och mediumskap – eller channeling som det kallas för i dag – inte alltid är kunskap som är förankrad i det Högre Jaget, utan tvärtom. Det kan vara olika kunskapskällor som dels kan vara förankrade i före detta personligheter som inte har förmågan att gå vidare utan rör sig i Astralljuset och som är skal och rester från tidigare personligheter som på olika sätt blir aktiverade genom mediet tillika med mediets förmåga eller oförmåga att förstå vad han eller hon håller på med.

Medierna tar då för givet att den kunskap som kommer ner, alla dessa bilder och idéer som finns i Astralljuset – den aura som finns dels runt oss alla, dels runt jorden, ett bildgalleri där alla tankar och idéer finns upplagrade – att allt de ser där är riktigt. Det är möjligt enligt teosofin att avläsa i Astralljuset precis som en klärvoajant person kan avläsa var och ens karma, vår bakgrund, vårt livsmönster tillbaka i olika liv.

Man kan också i ett större sammanhang, om man ser auran runt jordklotet, läsa av jordens historia, allt vad som har skett här. På så vis kan man också få med alla de olika rester som finns runt jordklotet i form av astrala skal. Och då menar vi att det blir en förmedling som inte motsvarar det Högre Jaget eller själslig kunskap, utan det är kunskap från olika individer som har levt på jorden. Det kan vara Beethoven som kommer ner och spelar piano på ett seansställe, det kan vara en mängd olika saker. Det kan vara anderöster som kommer fram genom olika moderna redskap typ bandupptagningar och så vidare, det kan också vara fråga om andra fenomen.

Kedjan av bevisföring som finns i dag, att det är något som kommer igenom, kan göras mycket lång. Det är något som förmedlas, det är något som kanaliseras. Men för att vara säker stryker teosofin ett streck över det mesta som kommer till oss passivt och menar att vi ska koncentrera oss på en aktiv förmedling där vi själva genom meditation, genom vårt sätt att leva, lär oss att få kontakt med vårt eget Högre Jag.

Denna typ av channeling är vad som rekommenderas. För i annat fall kan vi öppna dörren för en mängd olika inflytanden, både positiva och negativa. Det innebär att vi kan bli vad man populärt kallar för besatta. Besatthet är ett gammaldags uttryck kan man tycka, det låter som om man talar om medeltida magi, att man blir besatt. Och det kanske man blir. Det är kanske ett medeltida uttryck för ett modernt fenomen?

Men om vi håller oss till ordet besatthet och försöker se på det så objektivt som möjligt, så kan vi konstatera att olika individer i dag beter sig på ett sätt som de aldrig skulle ha gjort om de hade varit vid sina sunda vätskor, milt uttryckt.

Individer som har oordning i sitt nervsystem, oordning i sin astralkropp, oordning i hela personligheten som kallas för det lägre Jaget, kan alltså öppna sig genom olika typer av meditation, genom olika typer av yoga, olika typer av suggestion, olika typer av hypnos eller olika sätt att sätta sig i trans och så vidare, och göra mediumskapet till en sorts kanal där de har fullständig okontroll över vad som kommer in. Har vi inte lärt oss att aktivt slå av och på som sändare och mottagare så är vi öppna för alla möjliga former av inflytanden som teosofin menar det finns massor av i kosmos, det finns massor runt jorden.

Dels finns alla avlagda personligheters skal, där finns alla elementala energier, där finns något som man kallar för elementarer, där finns en mängd olika mörka krafter. Precis som vi tidigare talade om ljusa krafter, Adepter, så finns det också en hel rad individer inom gråskalan som också rör sig fritt utanför sin fysiska kropp. Allt detta sammantaget gör att om vi inte vet vad vi sysslar med, varken i meditation eller i hypnos eller i suggestion, så kan vi öppna springan, om än så lite, och släppa in sådan energi som vi egentligen inte vill ha in i vårt system.

Har vi en gång genom hypnos öppnat den dörren så har vi inte bara kopplat upp oss den gången, utan Blavatsky går så långt så hon menar att vi dessutom har kopplat upp oss med den hypnotisören under resten av dennes liv. Och det kan få ganska svåra följder.

För att gå tillbaka till channeling, som i dag huvudsakligen finns i USA, så kommer det fram en mängd så kallad ”ockult kunskap”. Den ene efter den andre härstammar från kulturer långt tillbaka i Atlantis eller i Egypten och så vidare, där alla mer eller mindre förmedlar någon form av esoterisk kunskap, någon form av system som bygger på personlig utveckling.

Det är väl ingen tvekan om att väldigt mycket av det som kommer fram är mycket intressant, vilket har ett positivt värde. Men det finns också i den kunskapen ganska mycket som är direkt skadligt för oss. Jag vet inte i vad mån ni själva har studerat fenomenet channeling och läst den litteratur som har vällt fram sedan 50-talet. Finns det någon här som har studerat något av detta? Ingen? Bara en? Det finns säkert fler.

Saken är den att – ja förresten vad tyckte du om det?

S.B. Ja jag var uppe hos Sture och träffade Ambres. Men Sture tyckte inte att jag behövde komma dit. Det var bättre att jag följde min egen inre kunskap. Det var positivt. Men det var inte Ambres som sa det, utan det var Sture som sa det.

P.B. Det är ju så med all förmedling att allting har en fram och en baksida. Det gäller för oss i ett läge där teosofin förespråkar självkunskap och självstyrd utveckling att veta vad vi ska göra. Ska vi alltid gå till någon som talar om vår framtid, ska vi gå till någon spiritualist som berättar var våra avlägsna släktingar har tagit vägen? Ska vi gå dit och få en kommunikation för att få ett bevis för att livet går vidare? Är det vad vi ska syssla med? Ger det oss någonting egentligen? Ja, det kan det göra. Det kan ge oss väldigt mycket. Men det kan också göra att vi fastnar någonstans i den processen, det vill säga att det enda som är intressant att höra är hur du själv kommer att må nästa vecka, och vad de på ”andra sidan” har gjort under veckan sedan ni träffades sist. Det blir någon sorts självändamål att få kontakt med den ”andra sidan”. Teosofin menar att själen lever vidare och att det finns ett liv efter döden. Kan vi på en filosofisk basis konstatera detta så kan vi gå vidare och fortsätta med att lägga ner energi på att få kontakt med vårt eget hjärta, vårt Högre Jag.

Hur vet vi då om det är vårt Högre Jag som kommer igenom eller om det är någonting annat? Det är den klassiska frågan. Vi kan nu börja med frågestunden.

E.M. Ja, vad tror ni? Hur ska vi veta vad som kommer fram? Hur ska vi veta varifrån budskapen kommer? Ingen som vet? Någon fundering? En sak som jag har uppmärksammat när det gäller dem som kanaliserar budskap för tillfället, är att det kommer fram väldigt många fina tankegångar. Det handlar om teorier som teosofin för fram och andra med oss, det är inte så stor skillnad. Men det brukar skilja sig ganska radikalt på en punkt, och det är inställningen till karma, hur man uppfattar karmabegreppet.

Teosofin lägger väldigt stor vikt vid att vi har ett eget ansvar. Karma innebär att det är ett absolut självskapat öde vi möter varje stund i vår vardag, det är skapat av oss själva. Därmed har vi möjlighet att förändra vår situation, om vi tycker att vi har negativa tendenser eller vi upptäcker mönster som inte är bra för oss.

Det är alltså bara vi själva som kan förändra den situationen. Många har ofta en passiv hållning till karma-begreppet, där man har mer tillit till den som kanaliserar ner någonting. Där handlar det inte så mycket om att peka på våra egna resurser, utan det speglar någon slags önskan om passivitet. Man vill passivisera de individer som kommer in i ett sådant system.

2. Olika Mediumskap.

• Mentalt mediumskap = Ett mentalt medium, arbetar med andevärlden genom att
förmedla syner, bilder, lukter, hörsel, fysiska känslor i kropp och mentala känslor.

• Fysiskt mediumskap = Ett fysiskt medium - Är ett redskap för andevärlden
så att den kan manifesteras sig genom röst eller ektoplasma.

• Trans mediumskap = Är då mediet låter andevärlden låna en större
del av mediets kroppliga funktioner för att göra sig tillkänna

Passivitet är någonting som vi anser vara den första lilla sluttningen ner mot det vi kallar för mediumskap eller att bli passivt utnyttjad för att kanalisera fram olika typer av energier. Detta är någonting som man sätter upp en liten varningslampa för inom teosofin. Det kommer mer och mer att dyka upp sådana här system i vår tidsålder som är ganska materialistiskt präglad.

Det är väldigt lockande när man till exempel i bokhandeln Sök och Finn läser en bok eller man ser på en anslagstavla hur man kan utveckla sig personligen. Det finns olika meditationstekniker som ger avslappning och välbefinnande. Mycket är rätt så knutet till den personliga utvecklingen.

Många av dessa system är faktiskt, när man tänker på den meditativa biten, upplagda så att man inte uppövar större vakenhet utan ofta är det så att man i meditationsprocessen förlorar sig själv. Det är många som kommenterar och säger ”Jag vet inte riktigt var jag är och jag vet inte riktigt vad som sker när jag mediterar.” Eller ”Jag somnar ofta och när jag vaknar känner jag mig så avslappnad.”

Denna passivitet är man väldigt vaksam och aktsam inför när det gäller teosofisk ockultism. Man vill alltså inte uppöva passivitet. I dagens läge när vi lever i Kali-yugas tidsålder så strömmar det hela tiden materialistiska intryck över oss. Vi behöver inte ha uppnått en hög ockult nivå för att se att det är väldigt lätt att bli passiv i tillvaron.

Vare sig vi sätter oss och blir matade med TV eller blir matade av massmedia eller låter oss påverkas av de olika trenderna som råder i samhället, så uppodlas en viss passivitet. För att kunna få grepp om vad som händer så måste vi själva uppöva någon form av aktiv vakenhet för att kunna urskilja.

S.B. Vad jag har upplevt beträffande urskiljningsförmågan är att när man börjar kritiskt tänka efter vad det är, så finns det ofta i läran en tanke att man är inne i maya, man är inne i illusioner, eller så är det djävulen som figurerar eller något sådant.

Så var gång när man börjar själv tänka efter och relatera så slås det på en sådan här tanke att man bryter med vad mediumet säger eller vad läran säger eller vad det nu är.

E.M. Det är intressant det du säger. Det skapar en passivitet när man lägger sin egen urskiljningsförmåga åt sidan och lyssnar på det som kanaliseras ner av någon annan som inte är aktivt närvarande under kanaliseringen. Föremålet har försvunnit och kvar finns mediet som inte kommer ihåg någonting av det som har skett. Denna process sätter ur spel den egna förmågan att utveckla urskillningsförmågan. Du ville säga något?

A.A. Ja, jag har en fråga. Det finns ett medium som säger sig ha kontakt med en stor ande som man också har namn på, och denne framträder tre gånger i veckan till exempel, klockan åtta varje kväll. Fråga 1: Kan man göra en sådan uppgörelse med en hög ande att den är anträffbar klockan åtta tre kvällar i veckan? Och sedan åker man till USA till exempel och där talar man svenska därför att man inte vill anstränga mediets röst, så där får väl då göras en översättning. Då är fråga 2: Varför ska en ande tala svenska i Amerika? Svenska är ju ett så litet språk, vore det inte mera naturligt att tala engelska? Ja, det var de två frågorna. Vad är er uppfattning om det?

E.M. Så frågan är om man kan stämma träff med en ande klockan åtta tre kvällar i veckan, och om man kan förvänta sig att ...

A.A. Förlåt, det var en sak till. Den här anden har väldigt mycket andlig kunskap att meddela på dessa möten. Är detta möjligt?

E.M. Ja, vad säger de stora andarna om det, P.B?

P.B. En ande säger i varje fall följande, inte så stor men väl så kraftig. Det är klart att man kan bestämma träff med vem man vill, när man vill, hur man vill. Men om andarna kommer är en helt annan sak, även om möjligheten finns.

A.A. Men denna ande kommer alltid.

P.B. Det är en punktlig ande. Vi ska inte gå in och ha en åsikt om detta. Möjligheten finns ju så klart. Sedan är frågan också vad är det egentligen som sker? Många gånger i sådana här sammanhang kan det vara så att en person som sysslar med channeling av något slag inte är medveten om att det är en del av sitt eget Högre Jag som han eller hon förmedlar kunskap ifrån. Tvärtom kan denne få för sig att det är någonting som ligger utanför, eftersom det projiceras både den ena och den andra bilden vilka förstärker en sådan uppfattning.

Men i själva verket kan det vara individens egen andliga intellektuella nivå av kunskap och insikt som förmedlas. Individen kan till exempel ha varit en Adept som har misslyckats i sin förra inkarnation. Han har kanske inte fullständigt genomgått de högre graderna i invigningsprocessen. Individen återföds, har ett behov av att förmedla ytterligare en viss typ av kunskap och förmedlar då naturligtvis så mycket kunskap som han eller hon i nuvarande läge råkar besitta. Möjligheterna beträffande vad som egentligen sker under en channelingprocess är alltså rätt många.

3. "Edgar Cayce – Även känd som den sovande profeten."

Ett intressant fall som jag gärna skulle vilja ta upp och som har en del positiva schatteringar i detta sammanhang, är Edgar Cayce. Har ni hört talas om honom?

I.P. Vad hette han?

P.B. Edgar Cayce.

I.P. Ja, honom har jag hört talas om.

P.B. I vilket fall som helst så var det en intressant man som under olika så kallade transtillstånd förmedlade hur man skulle bota sjukdomar. Han lyckades nå mycket goda resultat i sin förmedling och han hävdade att han hade en inre kontakt med någon som hjälpte honom. Cayce var djupt kristen. Han hade ingen som helst medicinsk utbildning, men kunde ge de mest fantastiska beskrivningar av vad sjuka personer skulle äta och inte äta för att må bra och bli fullständigt botade.

Till slut gick det så långt att någon – jag tror det var en teosof i Amerika – smög in tanken ”vad är det egentligen som har lett till de här sjukdomarna?” Och då började Edgar Cayce tala om tidigare liv, det hade han inte gjort i början. Det har publicerats en mängd olika böcker som är mycket intressanta att läsa – readings – där man kan följa en person upp till femtio liv tillbaka och hur olika slags handlingar leder till ny karma.

Om man vill ha en beskrivning av hur karmabegreppet fungerar så kan man nog säga att de berättelser som vilar i Edgar Cayces arkiv på ett mycket positivt och teosofiskt sätt förmedlar karmaförloppen. Det finns numera en helt nyutgiven svensk utgåva av en av Cayces böcker som förklarar lite grand hur detta fungerar. Han går också in på en mängd olika typer av karma. Och det var ganska skrämmande för honom, han var en djupt kristen man.

Ni får tänka er att han faller i koma eller i trans och förmedlar en mängd olika information som ligger långt borta från vad hans dagsmedvetande har kännedom om. Han började tala om reinkarnation och han började tala om karmalagen, det ordet finns över huvud taget inte i modern kristendom. Så han var djupt chockad i början när han fick lyssna till vad han hade sagt och som nedtecknades stenografiskt. Han lärde sig så småningom att acceptera det, för det stämde ju i mångt och mycket. Sedan började han förmedla esoterisk kunskap, en omfattande förmedling av arcana esoterisk kunskap som man i dag kan hitta på många olika håll.

Cayce hade en förmåga att läsa i Akasha eller i Astralljuset, och den förmågan har vi alla slumrande. Han hade även en djupt utvecklad förmåga att kanalisera ner just de bilder, de sammanhang, de samband olika själar hade som kom till honom för hjälp. Så vi behöver inte nödvändigtvis se spiritualism, channeling och mediumskap i ett mörkt ljus.

Det har ju väldigt mycket att göra med individen i fråga liksom hans eller hennes motivation. Varför kanaliserar man? Nio av tio av de moderna medierna är enbart ute efter att tjäna pengar, det ska vi inte glömma. Och dessa individer har förmodligen förverkat sin förmåga och talang för många liv framåt, det kan vi vara ganska säkra på. Hela den psykiska utvecklingen som Helena Blavatsky talar om i sina Fem Budskap kommer att bli väldigt framträdande i Vattumannens tidsålder, eftersom vi för ungefär hundra år sedan lämnade Fiskarnas tidsålder.

Det står något ganska intressant om just detta i nummer 55 av Teosofiska Rörelsen, liksom det gör i HPBs Fem Budskap, där hon berättar om vad som kommer att ske och att den psykiska utvecklingen kommer att bli mycket stark, allt efter som vi träder in i Vattumannens tidsålder. För det är helt naturligt att vi aktiverar tanken och urskillningsförmågan när de öppnas på glänt lite grand.

Det är ju klart att vi inte är fullständigt utvecklade och kan avläsa allt vi ser, hör och upplever korrekt, utan vi får det spegelvänt och många gånger lite förvrängt som i märkliga drömmar. Det är inte alltid så lätt att avläsa vad alla bilder innebär om man inte är en tränad ockultist. Och det är vi ju inte till en början, utan då är vi mottagare, förmedlare av det bildgalleri som finns runt omkring oss.

Jag vet inte hurdana era drömmar är, kontrollerade eller okontrollerade eller hur de fungerar, men jag är säker på att allesammans har drömt mer eller mindre och många gånger har haft mycket fina, klara drömmar där allting är logiskt sammanhängande och vackert och där det försiggår någonting intressant. Men vi har säkert också haft motsvarande helt tvärtemot upplevelser, där ingenting stämmer så att säga, utan mycket är ganska rörigt.

Det finns till exempel symboliska drömmar, det finns en mängd olika slag, och på samma sätt är det med allt som förmedlas från de ”andliga sfärerna”. Det gäller att ha förmågan att se ”vad det är”. Är det en stor ande som kommer prick klockan åtta, eller vad är det för någonting? Vad är det för någonting som kommer till oss? Är det en hög andlig projicering från en högre nivå, eller är det en lågtstående individ som försöker få näring för att kunna leva i Astralljuset ytterligare några år som en ”vampyr”? Eller vad är det som sker?

A.A. Det kan vara ett jättebedrägeri också.

P.B. Ja, i högsta grad om någon är ”vampyr” på andra sidan. Det kan också vara ett rent bedrägeri, alltså helt och hållet bluff. Men om vi utesluter det fullständiga bedrägeriet och håller oss till att det sker någonting med de individer som råkar ut för en kontakt på ett eller annat sätt. Många av dem har ett ärligt uppsåt och många gånger tror de att de gör en god tjänst genom att förmedla.

Bara i Los Angeles-området sägs det finnas över 1 000 kvinnor som på ett eller annat sätt kommunicerar med andar på andra sidan. Stora andar, inte döda andar utan levande andar som de kallar dem för. Det skrivs alltså oerhört mycket böcker i Kalifornien i det här ämnet, vad man kanaliserar, hur man upplever Kosmos uppbyggnad och så vidare. Det kan inte jämföras med de böcker som finns i bokhandeln på svenska, där finns ett fåtal där varje individ har sin egen kosmologi och sin egen lära om det ena och det andra.

Om man reser till Kalifornien och går in på till exempel Bodhi Tree, som är en av världens största bokhandlare typ Sök och Finn – ni kan inte ana vad det finns för böcker, det är inte klokt. Det är helt otroligt vad som finns, men skulle vi läsa tio, tjugo stycken så skulle vi snart märka att de alla förmedlar väldigt olika budskap.

Det finns en person vid namn John Climo. Han har skrivit en bok som heter Channeling, vilken också är nämnd i Teosofiska Rörelsen nr 55. Jag har läst boken och där har Climo gjort en fullständig analys från 1850-talet fram till vår tid över fenomenet channeling. Vi kan se hur utvecklingen där har varit, vad som har hänt under alla dessa årtionden, vilka idéer som har varit rådande ända fram till vår tid. Man kan konstatera att vissa idéer blir mer och mer tekniska och att väldigt mycket UFOs kommer in i bilden. Det finns en mängd olika idéer som blandas. Det ena blandas upp med det andra. Alltsammans kanske hör ihop, vad vet jag?

Det finns alltså en mängd information som så att säga stoppas ner i en mixer och blandas och kommer ut i en ny blandning. Det är oerhört svårt för oss att ta till oss mängden av idéer som kommer till oss. Vad ska vi säga om alla dessa teorier? Alla dessa kunskaper kan ju inte samtliga stämma om de direkt säger emot varandra. Vad har vi för måttstock egentligen att spegla det mot? Det är en mycket bra fråga som jag hoppas att ni kan svara på. Vad har vi för måttstock?

M.A. Jag ser det från lite olika håll, likt en utveckling.

P.B. Kan du vidareutveckla det?

M.A. Ja, är det fråga om kosmos utveckling så kan man väl se det från lite olika håll.

P.B. Det är riktigt. Olika förståelse från olika individer speglar ju olika kunskaper.

M.A. Och en del ser längre bort och en del ser kanske början på kosmos utveckling och så vidare.

P.B. Så kan det vara, det är ett sätt att se det. Men det finns säkert fler. Har vi något mer bud?

C.C. Ja, en måttstock är ju livet självt. Du kan ju ta till dig information och sedan gå och känna efter och kolla om det stämmer. Så gör jag.

P.B. Är det fler som gör som du?

C.C. Ja det tror jag. Det är väl det enklaste sättet.

P.B. Jaha. Varsågod där borta.

I.P. Du nämnde i anförandet att de flesta eller alla av oss har möjlighet att upprätta en kanal till Akasha. Under det antal år jag har levat har jag bara träffat två eller tre personer som har kunnat utnyttja hela Arkivet eller i varje fall en del av det. Känner du till många eller kan du tillägga någonting, eftersom du säger att vi alla har den möjligheten? Berätta!

P.B. Lyssna nu väldigt noga!

I.P. Givetvis så kan du det själv först och främst.

P.B. Hör nu här. Alla är vi deltagare både i Akasha – det gudomliga Astralljuset – och i Astralljuset. Vi lever där med vårt väsen. Det är ingenting som är utanför oss, det är ingenting som är bortom oss. En del av vårt väsen är ständigt i Akasha. Den andliga dimensionen snuddar alltid vid Akasha-dimensionen. Så någonting av oss är alltid där, frågan är bara: hur får vi ner den informationen till dagsmedvetandet?

I.P. Filtret är för tjockt, tycker jag.

P.B. Ja så kan man uttrycka det om man vill.

C.C. Man kan ju lyssna inåt till sitt hjärta, precis som du sade innan.

P.B. Ja, det är den bästa lösningen.

C.C. För det är det enda jag kan göra.

P.B. Ja, det finns ingen som kan göra något annat, tror jag, om vi vill uppnå ett varaktigt resultat och också få de bilder som finns i det gudomliga Astrala Arkivet.

I.P. I drömmen däremot vet jag att man kan lyckas ibland, om man kan komma underfund med hur det fungerar.

P.B. Där har vi ett bevis, tycker jag, som är starkt nog: alla drömmer vi om saker och ting. Och det vi drömmer är på en eller annan nivå i Astralljuset. Våra bilder är i Astralljuset. Det är den dimensionen som vi rör oss i under drömmen då dagsmedvetandet är bortkopplat. Det finns kvar när vi vaknar en minnesbild, det finns en syn. Nu får vi tänka oss att Astralljuset har många dimensioner, många avdelningar. Men vi är alla där mer eller mindre, och det är en träningsfråga, att ha mer hjärta än huvud med sig.

4. En aspekt av Astralkroppen i Astralljuset.

Om vi på något vis kan förena hjärta och huvud i ett förbund, som Shakespeare sade, så kan vi förmedla oerhörda bilder, och de som är bäst på det är faktiskt konstnärerna, musikerna, poeterna. De lever längs den tunna, tunna tråden där man i ett ljust ögonblick får information på ett eller annat sätt. En upphöjd stämning som på något vis för med sig en ton, en melodi, en vacker dikt, ett märkligt konststycke eller en fantastisk bild av ett eller annat slag.

I.P. Det är väl mest författarna, tycker jag, som har möjligheten att förstärka litteraturen, och allt vad de kan ta ner och skildra och så vidare. Men givetvis också musiken.

P.B. Jag tycker musiken är ett mycket starkt bevis också. Förmågan att kunna avläsa, att höra symfonier inom sig – livets symfoni.

S.B. Nu är det ju en skillnad där, för det finns många författare som skriver om underbara saker där man tänker, åh, den här författaren måste vara en underbar människa som lever underbart, när det bara är en vision han har som han inte kan leva upp till i vardagslivet.

P.B. Men man har likväl haft en glimt av det. Att man sedan inte kan manifestera det här nere, det är en annan sak. Ofta kan inte musiker det heller, de lever ofta mycket tragiska liv. Se på alla konstnärer som något så när har lämnat något ifrån sig, de hade oftast inga lyckliga liv som personer.

Men de har likväl varit förmedlare av en fantastisk konstart eller en diktsamling eller vad det nu var. Någon har skrivit pjäser som till exempel Shakespeare eller vem vi nu ska dra till med. Vi behöver inte nämna några namn för då är det alltid någon som tycker valet är för dåligt. Om jag tar Gandhi till exempel, så vet jag att jag får protester. Väljer jag Strindberg så tycker någon att han var helt konstig, så det gör jag inte. Men vi vet själva att det finns olika stora konstnärer som förmedlar ett och annat intressant och upphöjt.

U.C. Allt detta pekar på att det är mer en balanserad mänsklig utveckling vi är ute efter, än en andlig utveckling där alla plan utvecklas och är i balans med varandra, och att undvika dessa ytterligheter som trots allt det här leder till.

P.B. Du blandar nog ihop det lite grand. Jag kan hålla med dig om att man kan tala om en psykisk utveckling, men att tala om en andlig utveckling är något annat.

U.C. Att det finns vissa människor som försätter andra individer i trans är okej eftersom det sker. Men är det inte någonstans viktigt att poängtera att balansen kanske är viktigare?

P.B. Vi är på väg mot en balans. En individ som under sju liv i rad väljer en bana som spikrakt leder in i Nirvana är ovanlig.

U.C. Men det är kanske viktigt att vi inte glorifierar det här som ett högt eftersträvansvärt mål, och det gör ni nog inte heller.

P.B. Det gör jag inte heller, jag ser det som ett fenomen där vi kan se individer som kanaliserar mitt ibland oss. Det är inte någon Adept långt borta i Himalaya utan de finns mitt ibland oss. Vi har alla en kontakt med Akasha, och det finns massor med musiker och konstnärer och poeter och andra författare runt omkring oss som alla på ett eller annat sätt hämtar ur denna Reservoar eller plockar ur detta Arkiv idéer och bilder som finns på en annan frekvens.

A.A. Jag tycker det är viktigt att påpeka att alla har förmågan.

P.B. Jag tycker också det, och det tycker jag teosofin gör liksom de som ställer upp på samma idéer. Sedan kan man finslipa och dra det till sin spets och bli en Adept eller Mästare i någon av de ockulta vetenskaperna eller i livet självt. Men någonstans på vägen måste vi alla börja. Vi har alla levt miljontals år på den här jorden och sått frön på olika håll. En del har strävat i den ena riktningen och andra har strävat i den andra riktningen för att uppnå vad man är ute efter.

5. Kristus medvetandet

Vi är alla strålar från olika Hierarkier som tillsammans bildar det Kosmiska Medvetandet, det Rena Medvetandet. Och beroende på vilken Hierarki eller Stråle vi tillhör så går vi in och verkar genom det konstnärliga, det estetiska och det sköna eller vad det nu är. Det har att göra med att ”bekänna färg”, för att uttrycka det enkelt. Vi tillhör en Stråle, en riktning, och bör vara den trogen. En musiker till exempel är en viss typ av människa som lever och lär och utvecklas med toner och musik. En konstnär arbetar mer med bilden.

I.P. Jag sitter och tittar på den översta rubriken på tavlan [Spiritualism och Spiritism]. Lägger
du en helt negativ synpunkt på det, eller har du möjligen några schatteringar där?

P.B. Jag lägger över huvud taget ingen negativ synpunkt när det gäller ordet spiritualism, utan jag lägger det i ordet spiritism, som är någonting helt annat.

I.P. Vari ligger skillnaden?

P.B. Det finns en skillnad mellan spiritism, som är dyrkandet av de döda, nekromanti, dyrkan av skalen, medan spiritualism oftast är en andlig förmedling. Men det är klart, under 1800 talets gång fanns det många som använde ordet spiritualism som jag använder ordet spiritism. Men teosofer och Blavatsky använder inte ordet spiritualism som ett skällsord, utan ser det som en strävan mot att förmedla Anden (Spirit på engelska). Så sann spiritualism är detsamma som sann transcendental teosofi, det finns egentligen ingen skillnad.

Många av de gamla grekerna som Blavatsky ställer upp på, såsom Plotinos, Jamblichos, Porfyrios, Ammonios Saccas, Pythagoras, Platon, sysslade alla med någon form av andlig spiritualism. De sysslade med någonting som kallas för teurgi (se Nyckeln till teosofin, kap I). De ”skapade” alltså en tillfällig astralkropp – en tankekropp – som de lät energier kanaliseras ner i och använde den som någon form av orakel. Det var mycket vanligt i Grekland fast det spårade ur till slut, men det är en annan historia.

I.P. En liten variant av det där som gäller vår tid är andar på band? Dessa har nu kommit fram på video. Det är häftiga grejer. Vågar vi ta upp det här?

P.B. Vågar vi höra svaren?

I.P. Det är en intressant sak. Vi talade om nutid i förhållande till dåtid, de började ju spöka redan på 1800-talet.

P.B. Och jag förstår lite grand vart du vill dra hän, så vi kan väl gå in på det kortfattat.

I.P. Ska vi det? Har vi råd med det?

P.B. Har vi råd att inte göra det?

I.P. Jo, jag kan väl komma tillbaka. Men jag måste säga det att när jag sitter och tänker på det, vad skulle det kunna innebära för framtiden om folk kan trycka på TV-knappen och så kommer någon in och säger: ”Hej hej, gör det och det” och det ena med det andra. Jag har faktiskt sett på de stora pojkarna som har börjat komma fram på videon och talat.

P.B. Nu får man ju sammanfattningsvis förklara vad I.P. håller på med. Det kan te sig konstigt för er som inte riktigt vet vad det handlar om. Det finns en man, ja det finns några stycken, som på olika sätt försöker plocka upp anderöster och andebilder, dels på bandspelare och dels på video. Och jag ser ingen som helst omöjlighet i att kunna på något tekniskt sätt förmedla dessa bilder till en skärm eller till en bild. Det har man gjort i Tibet utan både sladdar och TV-apparater.

B.B. Elektromagnetisk överföring.

P.B. Det har man gjort i årtusenden så varför skulle man inte kunna göra det i modern tid. Men om det är precis vad moderna ”andetekniker” sysslar med, det vi nu talar om och skriver om lite, det är en helt annan diskussion.

Teoretiskt och praktiskt sett så finns det möjlighet att få in dessa bilder, men man ska då ha klart för sig att dessa bilder som finns runt omkring oss är inga bilder som är bärare av en ande, bärare av en själ, utan det är ofta skal eller rester av en personlighet, en så kallad delpersonlighet som är ute och rör sig i etern, vilken man kan få kontakt med i sitt hem. Man kan fråga sig om man vill det. Det är ett intressant fenomen men det är ingen större skillnad på dagens budskap jämfört med vad man sysslade med på seanser för 100 år sedan.

I.P. Lite skillnad.

P.B. Ja, man får nu in det i hemmet.

I.P. Senast såg jag Wernher von Braun som kom fram och bugade och talade.

P.B. Ja det är ingenting att skratta åt.

I.P. Nej, det är det inte och därför tycker jag ändå vi ska vara lite allvarliga. Fortsätt, det är roligt när folk är glada och pigga.

P.B. Det är ju alltid roligt med andlighet.

I.P. Jag tänkte nu på framtiden, om de börjar utveckla denna teknik, vilken verkan kommer det att ha på allmänheten?

P.B. Jag tror verkan kommer att bli densamma som vi upplever just nu.

A.A. Och en del kommer att ta det allvarligt.

P.B. En del kommer att ta det mycket allvarligt. Men man kan likväl ställa sig frågan: Varför skulle vi 1993 lyssna på vad de sade för 100 år sedan, för 200 år sedan, 300 år sedan? Det kan man fråga sig.

C.C. Det kan vara intressant att veta vad de tänkte då.

6. Joan Grants mästerverk

P.B. Det finns ju olika aspekter, det kulturella och sociala, men om man ska ha en andlig vägledning utifrån ett sådant tillvägagångssätt är en annan diskussion. Men ett värde kan det säkert ha. Om vi kunde se liksom en klärvoajant person kan se i Astralljuset hur kulturen i Egypten var och skriva en bok om detta som Joan Grant har gjort, jag vet inte om ni har läst hennes böcker, Egyptens drottning, [Winged Pharaoh] och ett dussin till, Alla mina liv etc. Där lever hon in sig med fantastiska beskrivningar, eller läs Mika Waltaris böcker.

Det finns en mängd olika individer som på olika sätt kanske inte bekänner färg men har mer eller mindre direkt sett bilder och upplevt saker och ting, och de ger dessutom fantastiska beskrivningar från en annan tidsepok.

S.B. Det finns ju personer i dag som har lovat att ”när jag dör så ska jag komma tillbaka vid en viss tidpunkt för att bevisa att det finns någonting på andra sidan”.

P.B. Skicka dem till I.P. för där har de möjlighet att komma fram. Saken är den att det finns vissa inslag i detta som gör att det blir intressant för många människor att forska i vad som sker efter döden. Det är inte alla som kan ta till sig Raymond Moodys nära döden-forskning till exempel, utan vill ha mer tekniska bevis, inte något som en person har upplevt inom sig själv utan något som kan mångfaldigas, som man objektivt kan titta på från många olika håll. Vi kan inte direkt säga vad det kommer att få för konsekvenser, det får tiden utvisa. Men vi ser det inte som en omöjlighet att få fram bilder på ett tekniskt sätt, det finns ingenting som motsäger det, det gjordes som sagt av Tibets orakel och sedan urminnes tider i de magiska speglarna.

E.E. Jag undrar om man kan bli påverkad när man drömmer, kan någon utifrån påverka en?

P.B. Bra fråga. Den spar vi till nästa vecka .

E.E. Nej, det kan jag inte vänta på.

P.B. Vi kan inte befria oss från vår lägre natur, den måste tyglas. Lika lite som vi kan utplåna en kosmisk själ, lika lite kan vi ”kasta av” oss någonting som är en del av naturen och bidrar till att göra oss till det vi är. Vi måste upptäcka vår lägre natur i alla dess förgreningar och grundligt betvinga dem, eftersom det är så den omformas i stället för att kastas av. Varje del av vår natur är sammansatt av levande varelser, även den lägre. Det finns inget vakuum i världsalltet tomt på liv. Men dessa varelser skall inte betraktas såsom fristående från den människa de bygger upp, vilka hon kan ”utbilda” i en från dem avskild mänsklig position. De existerar i henne, och när hon lever och tänker präglar hon dem med sina tankar och handlingar. Många lämnar henne i varje ögonblick och en ström av varelser av många arter och klasser projiceras därför kontinuerligt från henne ut i rummet och formar hennes karma. För de är inte särskilt klyftiga och agerar på sitt eget sätt, liksom vattnet när det rinner nerför en sluttning. Om vi betraktar dem som varelser som vi utbildar ger vi oss hän åt vanföreställningar, men om vi å andra sidan menar att de inte finns och är i oss . . . får vi aldrig den rätta kunskapen om universum.

Dessa varelser är materia, och varje människa har hand om en viss mängd materia. Hon hålls ansvarig för den prägel hon ger de atomer som bygger upp henne, och lever hon inte på rätt sätt får hon förr eller senare ta konsekvenserna av detta. För dessa elementaler – och nu ser vi atomerna som förnimmelsecentra – utgör medel genom vilka karma verkar. Utan dem skulle det inte finnas några vägar för karma. Utan dem skulle det inte gå att förbinda materia med människans förnuft och förbinda tankar med omständigheter.

Konflikten mellan det högre och det lägre kan bara mildras genom att man enligt den urgamla regeln ”ser alla delar av världsalltet såsom fyllt av andliga varelser, alla lika till arten och bara till graden av utveckling skiljande sig från varandra”.

E.M. Visst kan man bli inspirerad i drömmen.

E.E. Inte bara ”inifrån”, utan också ”utifrån”?

E.M. Det sägs till och med att många gånger får vi den första ockulta undervisningen under nattens timmar, och det är inte alltid som vi är medvetna med en gång om den undervisning vi får på det sättet. Så det finns alltså en möjlighet att få både inspiration med mera på olika sätt.

P.B. Det finns en del mycket intressanta uppgifter som Blavatsky förmedlar, exempelvis att det finns möjlighet för många som har nått en viss nivå att få undervisning under nattens sömn. Så kallade ”nattlektioner”.

E.E. Du menar något vi sedan kan vara medvetna om när vi vaknar på morgonen?

P.B. Ja, något som vi kan vara medvetna om men som vi också kan förbli omedvetna om i vårt dagsmedvetande. Vi har alltså parallella medvetandeskikt på olika nivåer som överlappar varandra, vilket är det komplexa i sammanhanget. Vi fungerar på olika nivåer, och de olika medvetandetillstånden har för det mesta ingen kontakt med varandra. Vår uppgift är ju att försöka hitta någon slags koordination. Att harmonisera våra olika tillstånd, att lära känna oss själva.

Det handlar om att göra oss till en ljuspelare. Det finns troligtvis ingen koordination mellan de olika planen som vi fungerar på. Vår uppgift är att bygga en brygga. Det är här man talar om ljuspelare, att bygga upp stationer som ”länkar” samman våra olika tillstånd till en kraftkälla. Det kan man göra genom meditation, bygga anhalter där man känner igen sig så man hittar rätt. Det finns mycket magi i det här, mycket intressanta saker som teosofin talar om, men det får vi ta vid ett annat tillfälle.

E.M. Vi kommer in på det nästa gång. Vi kommer att tala om tillstånden mellan två liv, och då kommer vi onekligen också in på drömtillstånden eftersom det finns paralleller mellan dem. Så ni är varmt välkomna att fortsätta den diskussionen nästa vecka. Kom gärna med funderingar och tankar kring de olika tillstånden nästa vecka, eftersom det är en afton med Ockulta Samtal där vi tar upp det mesta. Tack ska ni ha.

[Sammanställt den 8 november 2010.]

Källor:

Fem Budskap till de amerikanska teosoferna, av Helena Blavatsky
A Modern Panarion, av Helena Blavatsky
Forum Answers, av William Judge
Channeling, av John Climo
Channeling, Spiritualism och Teosofi, TR nr 55
Efter döden-tillstånden, TR nr 62
Tystnadens Röst, TR nr 64
Teosofi - den gudomliga visdomen, TR nr 67

_____________________________________________________________________________________

till ARCANA Huvudindex

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47

_____________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________