Rosenkreutzarnas Mystik – ARCANA 24

ARCANA

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2010 Online-versionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

Rosenkreutzarnas Mystik
Föredrag hållet i Teosofisalen, Kärleksgatan 1, Malmö, den 13 december 1995.

Nr 24 • Serie 2 • Online versionen den 6 november 2010 • ISSN 1401-3835

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 287 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

E.M. Hej och varmt välkomna den här Luciadagen till vårt föredrag som kommer att handla om Rosenkreutzarnas mystik. Inför kvällens föredrag har vi tagit fram tre stycken temanummer av vår tidskrift Teosofiska Rörelsen. Det är nummer 10 som handlar om förhållandet mellan Mästare och lärjunge, det är nr 21 som handlar om Människan som en tanke, och slutligen nr 39 som handlar om tidsåldrarnas samlade visdom, Den Hemliga Läran. De finns som vanligt tillgängliga vid bokbordet.

Vad gäller kvällens föredrag så har vi också tagit fram två tidigare inspelade band som det går bra att låna hem om man vill komplettera med vad ni hör i kväll, och det är nr 241 som heter Den Sjunde Impulsen och nr 247 som handlar om Jakob Böhme som en stor teosof genom tiderna.

Det finns alltid en fara när en rörelse startas. När det kommer någon vis människa som har fått till uppgift att förmedla en esoterisk kunskapstradition brukar det fungera väldigt bra så länge som personen i fråga själv är vid liv och förmedlar sin kunskap och kan gå in där det behöver korrigeras.

Men efterhand som de ursprungliga budbärarna faller ifrån blir det ofta så att vi som efterföljare, i vår nit att försöka hålla kvar vad som förmedlades, ofta går in och ger våra egna tolkningar. Då uppstår det tolkningar på tolkningar som till slut ligger till grund för att det bildas dogmer, stelnade former och i värsta fall en massa ritualer. Och den Teosofiska Rörelsen är inget undantag från den processen, inte heller organisationerna inom teosofin.

Vad som skedde efter att Helena Blavatsky – som initierade den teosofiska impulsen i förra århundradet – och hennes närmaste medarbetare William Quan Judge hade gått ur tiden, var att det uppstod precis samma sak som det gör inom alla organisationer; det fanns en mängd nitiska uttolkare av budskapet som så småningom skrev sina egna böcker. Och bara efter ett par år blev det faktiskt så att alla de böcker som Blavatsky och Judge hade skrivit inte längre fanns tillgängliga. Bland de böcker som trots allt fanns tillgängliga var det också så att man hade tagit bort valda delar och lagt till andra delar.

Men så kom en man som hette Robert Crosbie. Han hade varit nära medarbetare till Judge och han såg vikten av att återigen försöka föra de filosofiska böckerna tillbaka till ursprunget samt göra dem tillgängliga. Det gjorde han genom att tillsammans med en del andra teosofer bilda ULT eller United Lodge of Theoso-phists. I detta sällskap lade man vikt vid att studera de ursprungliga texterna i teosofins filosofi.

Crosbie blev ibland anklagad för att han gömde sig bakom teosofin, för var gång han fick frågor så hänvisade han till ursprungstexterna. RC försökte inspirera människor att själva söka i det ursprungliga budskapet som var förmedlat av Mästarna genom HPB. När han blev påhoppad för att han gömde sig bakom teosofin så kommenterade han genom att säga: ”Jag tycker det är bättre än att ställa sig framför teosofin och dölja den”. Det var kännetecknande för Crosbie under hela hans verksamma period, att han hela tiden försökte föra fram teosofin på ett så opersonligt sätt som möjligt, för att minimera riskerna att man gjorde personliga tolkningar och begränsade teosofin så att den stelnade i dogmer.

Egentligen finns det ingen tankegång man måste acceptera för att ansluta sig till ULT, mer än att man sympatiserar med den Deklaration som vi snart ska höra uppläst. För att kunna göra anspråk på att gå den teosofiska vägen så behöver man egentligen bara sympatisera med den Teosofiska Rörelsens Första Syfte, som lyder: ”Att bilda en kärna av Universellt Broderskap inom mänskligheten utan att fästa avseende på ras, troslära, kön, samhällsklass eller hudfärg.”

När det gäller ULT, som är den grupp av teosofer som inbjuder till de här föredragen, så vill jag gärna också säga några ord om vår verksamhet. Vi har ju möjlighet att ta del av den teosofiska undervisningen på lite olika sätt, vi har öppna föredrag men vi har också en studiegrupp som heter Dharmagruppen som börjar innan själva föredraget.

Men tanken om ett Universellt Broderskap är det viktigaste och mest grundläggande inom hela teosofins filosofi. Och vad betyder det egentligen? Tittar vi på det filosofiskt så innebär det att vi som människor inser och erkänner i vår vardag att vi alla har någonting inom oss som är bestående och evigt, som alltid finns och alltid har funnits i en eller annan form, och att detta något är vad vi har gemensamt med allting som lever i hela naturen.

Därifrån är tankegången inte lång till att vi är eviga väsen och att vi ständigt tar nya former, och då är vi inne på reinkarnationstanken. Och likaså tanken att vad jag än gör som människa mot en medmänniska eller mot något annat i naturen gör jag också mot mig själv, därför att vi innerst inne är en och samma. Då kommer vi naturligt även in på det som kallas för karmalagen eller lagen om orsak och verkan, och att vi ser hur begreppet Universellt Broderskap innesluter alla de andra tankegångarna.

Tankegångar som karma, reinkarnation och andra metafysiska begrepp är till stor hjälp, men det är inte nödvändigt att vi måste acceptera dem. Sådant kan vi växa in i och ta till oss efterhand.

Vi ska nu få höra uppläst Deklarationen och efter den så går vi in på själva föredraget.

ULTs DEKLARATION

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

Det arbete den har att utföra och det mål den har i sikte är alltför upphöjda och krävande för att den skall hinna med eller önska engagera sig i underordnade frågor. Detta arbete och detta mål är att sprida de grundläggande principerna i teosofins filosofi och att praktiskt tillämpa dem genom ett fullkomligare förverkligande av SJÄLVET; en djupare övertygelse om universellt broderskap.

Den anser att den orubbliga grundvalen för att ena teosofer, varhelst de befinner sig och hur deras villkor än ser ut, är likhet i mål, syfte och lära och har därför varken konstitution, stadgar eller styrelse, och denna grundval utgör det enda bandet mellan dess associerade medlemmar.

Den strävar efter att sprida denna idé bland teosofer för att befrämja enigheten.

Den betraktar som teosofer alla dem som ägnar sig åt att verkligen tjäna mänskligheten utan hänsyn till ras, tro, kön, ställning eller organisationstillhörighet, och

den välkomnar till sin sammanslutning alla dem som bekänner sig till dess angivna syften och som genom studier och på annat sätt önskar bereda sig för att bättre kunna hjälpa och lära andra.

Den sanne teosofen tillhör ingen kult eller sekt men tillhör likväl dem alla.

1. Dat Rosa Mel Apibus: "The rose gives the bees honey"
from Robert Fludd, Summum Bonum, Frankfurt, 1629

ROSENKREUTZARNAS MYSTIK

P.B. Det tackar vi för och vi ska raskt gå in på rosenkreutzarna och deras filosofi. Innan jag gör det så vill jag bara kort sätta er in i ett scenario där det handlar om att förstå de försök som har gjorts i Västerlandet för att sprida kunskap regelbundet, århundrade efter århundrade. Vi är inne på 1600-talet när vi talar om rosenkreutzarna och man kan säga att det är de som i grund och botten står för det ockulta förmedlandet under den epoken. Att det sedan kan finnas några som kallar sig ”rosenkreutzare” i dag är en annan historia, men vi kommer huvudsakligen att koncentrera oss på den verksamhet och det initialskede som rosenkreutzarna stod för på 1600‑talet och hur det utvecklade sig sett med teosofiska ögon.

Men för att komma tillbaka till själva impulsen så har det gjorts förmedlingar från 1300-talet, 1400-talet, 1500-talet och 1600-talet fram till vårt århundrade, för att höja vår medvetenhet. Andliga ledare, adepter i vår värld, mitt ibland oss, synliga och osynliga, kända såväl som okända har framträtt på olika sätt och gör det fortfarande för att förmedla ockulta insikter, ockulta instruktioner. Var och en kan ta till sig dem – som han eller hon vill – efter bästa förmåga, det har alltid funnits tillgängligt ett ockult vetande, en andlig kunskap om livet, om naturen, om magi, om konsten att leva på ett riktigt sätt.

För att sätta oss in i vad det handlar om i kväll så har jag ägnat mig åt att skriva lite på tavlan, det var länge sedan sist. Man kan säga att rosenkreutzarnas offentliga rörelse började 1614 med tillkännagivandet av en text som heter Fama Fraternitatis. Denna text kungjordes i Tyskland, vilket i stort sett innebar att: ”Alla människor som är intresserade av att söka ockult vetande och som är mogna därtill, kan göra sig kända och på ett eller annat sätt meddela sig, så kommer vi att ta kontakt med er så att ni får lära er kunskap i vårt broderskap.”

2. Magikern som färdas mellan de olika tillstånden

Ungefär så, och en mängd annat ingick i denna text. Den finns också i svensk översättning, jag har den här för den som är intresserad. Det är AMORCs utgåva, en av de rosenkreutzargrupper som finns aktiva i Sverige. Vi kan kortfattat säga att när detta kungjordes så slog det ner som en bomb. Det var två år efter att Jakob Böhme hade skrivit sitt stora verk Aurora. Så det var en tid då mycken mystik kring kristendomen, kring alkemin och kring kabbalismen frodades i Tyskland eller i Böhmen, runtom i det området. Det var ett mycket intressant område som utvecklade en mängd olika adepter av olika slag, vilka förmedlade ockult vetande, skrev böcker och var aktiva på många olika sätt.

Man skulle kunna säga att allt efter som detta fortsatte så växte det fram en kult eller en rörelse kring rosenkreutzarna. Och det som är mest intressant av alltsammans är Christian Rosenkreutz eller Rosenkrantz eller C.R. som han kallas för inom rörelsen. Han föddes enligt uppgift 1378. Han var en tysk riddare som under en viss tid hade engagerat sig i svart magi. Men han hade fått en uppenbarelse att han en dag skulle bege sig till den heliga graven i Jerusalem, vilket han också gjorde så småningom.

Han lär ha varit född av fattiga föräldrar, och före fem års ålder var han placerad – av ekonomiska skäl sägs det, det var så klart hans karma – i ett kloster, och i detta kloster blev han undervisad av vissa bröder. Så småningom, ungefär vid fjorton års ålder, blev han medtagen av den broder som hade honom som sin gesäll och som skulle till Jerusalem. Hans lärare strandade i Cypern och det gjorde C.R. också, men han kom så småningom iväg till Jerusalem och även till Damaskus.

När C.R. hade gett sig iväg fick han på resorna en mängd olika upplevelser och insikter. Dessa finns beskrivna i olika fragment inom Rosenkorset och även i annan närbesläktad litteratur som det finns mängder av. Men den första som kom ut var just Fama Fraternitatis, som är en intressant text att ta till sig.

Man kan säga att C.R. hela tiden var verksam med att skaffa sig kunskap, med att hela tiden uppnå insikt. Det var hans öde och bestämmelse just att uppnå insikt skulle vi ha sagt inom teosofin. Efter att ha vistats i Damaskus så hamnade han till slut i Fez i Marocko. Det var den plats på jorden som var centrat för magi, det var centret för kunskap över huvud taget på den tiden. Där stannade han och inhämtade en mängd olika konster om magi och arkan visdom, och till slut begav han sig även därifrån efter ett par års studier. Det är ju så att alla stora Mästare reser runt och uträttar olika saker. De möter olika individer och hemliga kretsar som i sin tur har sina undervisningsmetoder, och så var det för honom också.

Han beger sig så småningom till Spanien och börjar sätta igång något där, men det händer inte så mycket, det finns ingen som riktigt kan ta till sig hans kunskap. Han har alltså varit och studerat i Damaskus under en mängd olika vise män. Vi kan utan tvekan betrakta dem som sufier. Men han har i alla fall skaffat sig denna kunskap och reser runt och inhöstar allt mer kunskap. Han blir förmodligen ledd av det ena Brödraskapet till nästa, till olika platser.

Det är kutym i dag liksom förr, att vi blir vägledda till olika platser där vi kan få lära oss olika saker som vi måste förstå, olika slags invigningar.

Christian Rosenkreutz kommer så småningom till Tyskland någonstans på 1400-talet. Han är då igång och skaffar sig kunskap och är verksam i Tyskland. Där bygger C.R. sig en borg, ett palats, en byggnad som kallas för Sanctis Spiritus. Det blir den heliga plats, det ställe där han så småningom bygger upp Rosenkorset, enligt de ockulta traditionerna. Och det gör han tillsammans med åtta andra elever som så småningom utvecklar det till det ursprungliga Rosenkorsets Broderskap, det första, det som ligger till grund för alla andra.

3. Christian Rosenkreutz

Man kan säga att där håller denna grupp av lärjungar till Christian Rosenkreutz till och sysslar med sina andliga studier, de sysslar med sina meditationstekniker, de sysslar med att sätta sig in i de andliga konsterna över huvud taget. Och eftersom han har haft denna gedigna utbildning och skaffat sig all denna kunskap så bygger han upp detta Brödraskap.

Dessa lärjungar bestämmer sig så småningom för att de ska ge sig ut i världen och hjälpa andra. Man tar nu ett antal löften att man ska hjälpa och hela de fattiga, ja det finns en mängd olika saker man väljer att man måste göra. Man ska till exempel inte avslöja sin identitet, man ska inte heller berätta om Broderskapet förrän 100 år senare och så vidare. Man ger en mängd olika löften där Bröderna är överens om att så här ska man ha det. Sedan ger sig samtliga ut och sprider sina idéer.

Christian Rosenkreutz blev 106 år gammal, vilket är en ganska hög ålder. Men det är inte så konstigt, eftersom C.R. som så många andra har skaffat sig kunskap om Livselixiret, han har skaffat sig kunskap om de Vises Sten och mycket annat. C.R. besitter alltså de klassiska ockulta förmågorna – den ockulta vetenskapen att tillgodogöra sig ozonkrafter, tillgodogöra sig kristallenergier, tillgodogöra sig de hermetiska konsterna, all den klassiska ockultism som har förts stegvis in i Västerlandet med en mängd olika adepter.

Vi är framme någonstans kring 1484 när han är 106 år gammal. Han har då lämnat in efter att ha varit född 1378. Och så går tiden som det är sagt, att vissa saker ska hållas hemliga i ungefär 100 år. Till slut blir det så att en broder i Sanctis Spiritus-klostret - deras ”ashram” ska utföra ett visst renoveringsarbete, allt enligt legenden. Man håller på och arbetar och plötsligt påträffar man en text som säger att detta valv ska inte öppnas förrän om 120 år, och det är ungefär vid den tiden. Mannen stiger in, valvet öppnas och vad finner man där tro?

Vi är här framme vid år 1604. Det är ungefär samtidigt som Kepler gör vissa upptäckter inom astronomin. Det är alltså en mycket spännande tid. Det är en tid som är färgad av alkemistiska studier, det är en tid som är präglad oerhört mycket av Paracelsus teser. Det cirkulerar en mängd esoteriska idéer, vi har John Dee, Giordano Bruno, Edward Keely och Johannes Kepler. Dessa fyra stora alkemister är väldigt aktiva, de har utövat ett stort inflytande bland kungar och drottningar i England, i Böhmen, ja överallt. De har fått ett stort beskydd av kungar i Böhmen, Kreutz utförde ett arbete som gjorde att Paracelsus hade möjlighet att fortsätta. Det är väldigt slående att förutom C.R: s egna böcker var de enda böcker som fanns där i hans gravkammare just Paracelsus' böcker. Det är mycket spännande och man kan fundera lite grand på hur det hänger ihop.

Det sägs att Faman som den presenteras förklarar den filosofi och den undervisning, den förmedling, den syntes av tänkande som rosen-kreutzarna står för, att det är inget nytt. Det är samma saker som Platon har fört fram, Pythagoras, Enok, Salomo, alla de gamle vise.

Det är exakt samma filosofi, den fortsätter i samma fotspår. Och det är klart att vi i dag som lever i en tid där det ständigt utbyts information har svårt att sätta oss in i hur viktigt det var på den tiden att ta till sig de gamla filosoferna, hur tänkare som Platon har figurerat i så många sammanhang, hur Pythagoras fortfarande med sin själsliga matematik har lagt grunden för många esoteriska ordnar. Det är någonting som kan vara svårt för oss att förstå, men så är faktiskt fallet.

Vi kan därmed förstå utvecklingen av rosenkreutzarnas filosofi, hur de i stort sett koncentrerar sig på ett viktigt arbete, nämligen en fortsatt förmedling av de Invigdas insikter. Vi kan tänka oss att Christian Rosen-kreutz har skaffat sig en viss kunskap om kabbalism. Det finns en västerländsk kabbala, men det finns också en orientalisk kabbala – den kaldeiska – som bara finns tillgänglig för broderskapet i Orienten, inte den västerländska kabbalan som finns spridd överallt runtomkring oss, den som Pico della Mirandola, Ficino och andra människor i Florens spred och som gjorde renässansen stor.

Det gäller för oss att förstå sambanden lite grand, hur de olika grupperna tillsammans fortsatte att sprida dessa idéer. De förklarade kabbalan och hur man med kunskap om kabbalan kunde kommendera eller befalla över naturens krafter, kontrollera energierna.

Jag ska också lägga till att när man till exempel Rudolf och även Elisabeth I i England.

4. Mysterium Magnum

Det finns alltså en mängd olika kungligheter som beskyddar dessa mystiker. Rosenkreutzarnas filosofi lever ”underground” eller underjordiskt bland vissa människor i slutna kretsar. Och långt innan man fann valvet år 1604 så var det känt i vissa kretsar att de fanns. Kända blev de definitivt 10 år senare, år 1614, då man gick ut med den offentliga texten som i dag är en klassisk text, alltså Fama, den känner alla till. Vare sig man är med i AMORC eller Rosicrucian Fellowship eller någon annan esoterisk orden med rosenkreuziska undertoner, så betraktas den som en klassisk text. Den kan man inte undgå, den ingår i varje fall i bagaget i vår karma.

Nu är vi framme vid frågan: Vad är det man finner? Man kommer till den här grottan, öppnar valvet och finner ett altare i mitten, mycket intressant. Det är en uthuggen grotta som har sju sidor, återigen allt enligt legenden. Under altaret ligger Christian Rosenkreutz själv intakt, hela rummet är upplyst av en sorts evig låga och i en hörna står alla de böcker som han har skrivit, inkluderat Paracelsus' verk, det är allt som finns. Det sägs att man skulle kunna bygga upp hela den rosenkreutziska världsbilden med hjälp av de saker som fanns där, detta återigen enligt legenden.

Vi vet att Paracelsus – som levde 1492-1541 och figurerade lite senare än C.R. – var en man som har satt stor prägel inom medicinen, inom den ockulta rörelsen, inom väldigt många områden. Man skulle faktiskt kunna säga att Christian Rosen fann Christian Rosenkreutz grotta så fanns det uthugget i väggarna inte bara ett valv med sju väggar, det innehöll i sig dessutom en mängd geometriska symboler. Ni som har studerat kabbalan lite grand vet ju att det däri ingår en mängd olika symboler. Det ingår också ett totalt kunnande av hebreiska språket för att över huvud taget kunna förstå kabbalan, eftersom den har många bottnar.

Det är ungefär som när man ska förstå en del hinduiska termer, kan man inte sanskrit så kan man sluta med en gång. Man måste lära sig vad olika sanskritord står för och varje ord kan översättas med åtminstone tio olika varianter. Om man inte är invigd är det oerhört svårt att sätta samman vad meningar egentligen betyder, det är alltså ett kodat språk.

Det är ett öppet språk och det är ett hemligt språk samtidigt. Och så är det med många ockulta texter, de är skrivna på två olika sätt.

När vi kommer till rosenkreutzarnas filosofi så skulle vi kunna säga att de mer eller mindre har koncentrerat sig på tre kabbalistiska tankegångar.

Dessa är att sätta sig in i den högsta Naturen, det högsta Varat, Guds sanna Väsen, att förstå detta. Det är den ena principen man har sysslat med. Den andra principen är att förstå mikrokosmos och makrokosmos, det vill säga människan och kosmos och deras växelverkan, hierarkierna som bygger upp hela människan.

Nu ska vi veta att det vi talar om är 1600-talsmystik som i dag har förts vidare på många olika sätt. Vi skulle formulera oss annorlunda i dag, men vi får inte glömma att det är detta som har banat vägen för att många esoteriska grupper i dag kan existera och att de finns i dag.

När det sedan gäller att lära känna hela människan, så var det också viktigt att lära känna hebreiskan. För utan kännedom om hebreiska så står man sig faktiskt ganska slätt, menade rosencreutzarna på 1600-talet. Alltså var en kunskap väldigt viktig för att kunna tolka in kabbalan. Denna i sin tur är givetvis den esoteriska kabbalan som tas in från judendomen, men den judiska kabbalan i sin tur är ett eko från den kaldeiska eller den orientaliska. Det är åtminstone teosofernas uppfattning av hur det hänger samman. Man kan säga att det gav upphov till de moderna teosoferna, och denna kunskap gav från början inspiration till Paracelsus.

Sedan kommer vi till år 1615, alltså bara ett år senare. Samma sak igen, då kommer skriften Confessio Fraternitatis, ytterligare en text tillägnad alla sökare i Europa. Ni kan tänka er att man slår upp Sydsvenskan och så står där en helsida: ”Ni är alla välkomna till detta hemliga sällskap. Ni behöver inte kontakta oss, vi kontaktar er. Sätt bara in ert namn så tar vi kontakt med er. Eller ge er till känna på något vis, vi vet vem ni är.”

Ungefär så. Det blev ett enormt rabalder. Man gick också ut och sade: ”Dessutom tar vi inte in den allmänna uppfattningen, vi tar ingen som helst notis om påven och vi har inte heller Muhammed som rättesnöre.” Det var oerhört provocerande även på den tiden.

Så ni kan säkert förstå att många individer som var sökare på den tiden blev nyfikna. Men de hade inkvisitionen i hälarna så de var tvungna att ta sig fram på ett annorlunda sätt. Man kunde inte bara gå ut och ge sig tillkänna som vi kan på ULT, för då hade de bränt ner Logen med detsamma och så hade vi förmodligen hamnat någonstans i en fängelsehåla resten av tillvaron. Och det är ju ingen intresserad av.

Vad rosenkreutzarna fick göra var att arbeta på ett annat sätt. Och det är så kännetecknande, detta första försök i Europa där man offentligt talar om att ”Vi är ett Broderskap av Mästare, vi har kontakt med olika Mästare långt tillbaka i tiden och vi lär ut en kunskap om Gudsväsendet, vi lär ut en kunskap om Hierarkierna, vi lär ut en kunskap om hur man ska gå till väga för att förstå dessa förborgade Insikter som egentligen har funnits tillgängliga sedan urminnes tider.”

Allt detta samlade rosenkreutzarna ihop i ett par korta skrifter, och för att kröna det hela så kom ytterligare en skrift ett år senare som heter Det Alkemiska Bröllopet.

Jag förmodar att en och annan här i kväll är bekant med samtliga texter, och är ni inte det så är det hög tid att bli det, för det ingår i det teosofiska arvet att ha en kännedom om dessa texter, enligt vår uppfattning.

Man kan säga att hela processen att förstå kunskapen vilar hos dessa adepter. Det sägs bland annat: ”Vi har manuskript, naturens manuskript, vi kan se vad folket gör i Ganges, vi kan se vad folk har för sig i Peru, vi kan se det förflutna, det närvarande och det framtida, det finns som en öppen hand tillgängligt för oss.”

Detta gick rosenkreutzarna alltså ut och sade 1616 i en skrift som var allmänt tillgänglig, och ändå kunde allmänheten inte komma åt dem. För de var fortfarande mer eller mindre mytomspunna. Skrifterna finns, men vi vet fortfarande väldigt lite om vem som gjorde vad. Forskare har tolkat väldigt mycket på sitt sätt. Rosenkreutzarna har gjort si eller så, men det är fortfarande höljt i ett visst dunkel vem som gjorde vad.

Hade inte alkemisterna gjort sina ansatser, hade inte Paracelsus fortsatt i de spår som kanske Christian Rosenkreutz grundlade, så hade vi inte haft en teosofisk verksamhet i dag, det ska vi inte glömma. För de har utvecklat enormt mycket inom detta område genom att sprida kabbalan. Utan kabbalan hade vi inte haft detta esoteriska klimat i Europa, jag talar inte om Sverige, jag talar om Europa. Paracelsismen kom till Sverige på 1500-talet och det fanns vissa som var intresserade av ämnet, väldigt få men det fanns några stycken.

För att gå vidare när det gäller att förstå Det Alkemiska Bröllopet, så är det återigen viktigt – också för att förstå de andra texterna – att man har en gedigen kunskap om Bibeln, om dess inre betydelse. Det är alltså en viktig punkt, detta att känna till Bibelns esoteriska innebörd. Och här kan man inse hur viktigt det är att förstå kabbalan och hur viktigt det är att förstå hebreiskan. För mycket av Nya Testamentet är ju bara en avspegling av Gamla Testamentet. Det Gamla Testamentet är i sin tur bara en avspegling av andra mycket gamla skrifter. Liksom en reflektion av en reflektion av en reflektion blir en suddig bild till slut. Men likväl finns det redskap för att förstå verkligheten genom detta mer eller mindre märkliga sällskap.

Höjdpunkten år 1616 handlar om Det Alkemiska Bröllopet. Alla böckerna finns på svenska så där har vi att läsa, små korta och mycket intressanta texter. När det gäller till exempel Det Alkemiska Bröllopet så handlar det kortfattat om riddaren, mystikern och mannen Christian Rosenkreutz. Han blir inbjuden till ett kungligt bröllop. Han beger sig så småningom dit och det varar i sju dagar. Han är med om en mängd olika prövningar, hinder, möten och erfarenheter. Och så småningom blir en del av de närvarande personerna vid bröllopet krönta, de blir riddare av den Gyllene Stenen. Det finns en enorm symbolik laddad i denna text, så att närma sig detta är oerhört spännande.

Vi kommer småningom till rosenkreutzarnas fortsättning och utveckling. C.R. lämnar in så småningom och de människor som tar vid efter C.R. fortsätter i det tysta.

Sedan kommer en man som heter Robert Fludd, honom har ni kanske hört talas om. En riktig ljuspelare, förmodligen den störste, och han var en känd karaktär. Det är ju inte så många som har sett C.R, men Robert Fludd var en känd karaktär, en stor författare och ockult illustratör. 1617 kom det ut ett mycket stort verk – Makrokosmos och Mikrokosmos historia – som var en sorts förklaring till vad rosenkreutzarna var för några.

5. Robert Fludd (1574-1637)

Robert Fludd var verksam i England, han var verksam i Tyskland, han var med och grundade Royal Society i England. Han var med och bildade väldigt mycket. Han skrev bland annat den tidigare nämnda mycket kända boken om de två världarna, harmonin i livet, alltså mycket kända ockulta verk som i dag finns både på British Museum och på många andra ställen, så Fludd var en känd person.

Han arbetade hela tiden med förståelsen – som vi var inne på tidigare i dag – att magi är liktydigt med visdom. Magi är inte ett konstigt ord utan det är detsamma som visdom. Ungefär som vi använder ordet ockultism för någonting som är fördolt. Det gäller alltså att ha kunskap om de två världarna, dels den fysiska världen men också den metafysiska världen. För utan dessa två sidor så är det ungefär som att ha tillgång till halva delen på ett mynt.

Allt detta var väldigt viktigt för rosenkreutzarna, att studera det fördolda, studera den andliga världen, studera de andliga dimensionerna. Och som teosof kan man inte annat än förvånas av hur mycket som stämmer med teosofin. Oerhört intressant måste jag säga, och Robert Fludd menade till exempel att när vi ska meditera så ska vi försöka förstå det gudomliga, gudagnistan inom oss.

Han kom med ett mycket bra förslag som jag brukar använda till dem som frågar: Hur ska man meditera? Robert Fludd säger att vi ska förstå gudagnistan, Självet, det Högsta, Anden i människan, vårt sanna väsen.

Han menar att det finns något vi ska ägna all uppmärksamhet åt, all vår koncentration på, all vår förståelse, all vår visuella kraft, allt vi har, och det är elden, det är flamman, det är ljuset. Ingenting annat behövs enligt Robert Fludds insikt. Ni förstår att han hade sina rötter bland eldfilosoferna. Det är en oerhört intressant koppling, just detta att elden är ett uttryck för det Högsta – solen anses åtminstone i Asien som ett uttryck för det Högsta – man har en undervisningsmetod som kallas för sol- och mån-meditation.

Det är mycket vanligt att man fokuserar sitt medvetande på solen. All andlig liturgi, alla andliga ritualer försiggår alltid med elden. I dag på eldens dag eller Lucia är det också intressant när vi tänker på Lucia, kvinnan med ljuset i håret, en aura kring hela vårt väsen.

Idéer som ingår på många olika sätt i legender och myter, liksom de även gör i verklig ritual och i verklig kunskap.

Så fundera på att meditera på elden, på ljusflamman, ljuslågan, det brinnande inom oss. Det finns många tibetanska meditationstekniker där man mediterar på en liten låga, det är mycket vanligt. Ni vet att eldfilosoferna – parsi – har en levande eld i alla sina tält, och råkar man komma hem till en parsi-anhängare så har han alltid en låga brinnande hemma någonstans. Jag höll på att blåsa ut ljuset för en parsi när jag var i Indien, Jag såg ett brinnande ljus och sade: ”Ska jag släcka det när vi går ut?” ”Nej stopp!” Det var en parentes. Så kan det gå när man är okunnig om olika folkslags seder och bruk.

I alla fall så fortsätter Robert Fludd att sprida kunskap. Han författar många intressanta skrifter tillika med fantastiska illustrationer, och han arbetar fram till sin död den 8 september 1637 med att ge ut ett stort antal böcker.

Jag ska inte trötta ut era hjärnor med vad böckerna heter, men de är välkända. Namnet Robert Fludd behöver ni bara slå upp i en filosofisk ordbok så ska ni se att det finns massor av böcker skrivna av honom.

För att sammanfatta Robert Fludd så kan man säga att hans böcker är en syntes av hermetisk kunskap, alltså egyptisk kunskap, den urgamla hermetiska kunskapen. De utgör också en filosofi som utgår från den judiska kabbalan, och då är vi inne på Pico della Mirandola, Ficino och de andra personerna som förde fram Italiens renässansfilosofi. Vi har därmed två arcana filosofier, hermetisk kunskap och kabbalistisk kunskap.

6. Theophrastus Bombastus von Hohenheim (Paracelsus) – c. 1493-1541

Rosenkreutzarna bygger också vidare på Paracelsus och hans medicinsk-astrala fysik. Ni kan tänka er att hela Paracelsus' kunskap bygger på en kännedom om Astralljuset och Akasha. Alltså en kunskap om ljuset, inte solljuset utan Astralljuset, det andliga solljuset. Det ljus som alla bilder i hela kosmos är fästade på.

Den substans, den eteriska massa, den bildväv kring vilken allt är upphängt, allt som någonsin har existerat. Det var som en öppen bok för Paracelsus. Alla hans böcker bygger på hans insikter, och han har lagt grunden till många medicinska upptäckter.

Till slut kommer vi till vad som är det mest intressanta, att 1675 levereras de esoteriska instruktionerna till de få. De får alltså den högsta insikten inom den rosenkreutziska filosofin, sin inkörsport. Och den bygger på en förklaring av vägen. Vägen till att nå självinsikt, vägen dithän, rädslorna, prövningarna längs vägen och visdomen vi kan uppnå förklaras alltså i denna instruktion

Detta är en kunskap som är mer eller mindre förseglad för de flesta, men det är någonting som finns för den som blivit invigd. För man menar än i dag från teosofiskt håll, att genom att noggrant studera dessa tre texter, Fama Fraternitatis, Confessio Fraternitatis och Det Alkemiska Bröllopet, så kan vi även i dag komma i kontakt med de sanna rosenkreutzarna, för de existerar än i dag. Med det budskap som finns i de tre texterna kan man, genom att tolka dem på rätt sätt, nå dessa sanna rosenkreutzare.

N.N. Transcendentalt?

P.B. Nej, fysiskt. Och det är vad som är så spännande, att dessa vise män och kvinnor finns än i dag i vårt samhälle, de finns än i dag i Europa. De har dessutom lagt grunden för teosofernas verksamhet, de har lagt grunden för frimurarnas verksamhet och lagt grunden för en mängd andra esoteriska kretsar som jag inte har berört i kväll. Ska vi kortfattat titta på vad vi har i Sverige så berörde jag kort att vi har AMORC. Det är också AMORC som har gett ut de två texterna som jag har talat om. Fama och Confessio finns i AMORCs boksamling. Man ska visserligen vara medlem för att få dem, men vi har dem. Det Alkemiska Bröllopet kan man också komma över på olika håll.

Dessa texter tillsammans, om man använder dem på det sätt som Christian Rosenkreutz menade, betyder att vi kan uppnå den arcana visdomen. Man behöver inte vara medlem i en teosofisk grupp eller i en grupp rosenkreutzare, för vi har texterna själva, vi kan närma oss dem själva, vilket är väldigt intressant. Och det är likadant som vi inom ULT menar, man behöver inte vara med i ett teosofiskt samfund för att tillgodogöra sig Blavatskys instruktioner. Vi har originalen, vi har redskapen, vi har både bågen och pilen. Så vi har hela ”processen” inom räckhåll.

Vi har också i Sverige eller har i varje fall haft – rätta mig om jag har fel – en grupp som heter Rosicrucian Fellowship, där Max Heindel har skrivit den digra boken Rosenkreutzarnas Världsåskådning som handlar om hur de andliga världarna hänger samman.

Jag tror inte de är speciellt verksamma i Sverige i dag, men vi har Heindels bok om världsdaningen och den finns tillgänglig.

Sedan har vi Lectorium Rosicrucianum, som också hävdar en viss koppling till Rosenkorset, även om de har en mer gnostisk framtoning. Dessutom finns Rudolf Steiners skrifter i ämnet. Det är i stort sett de grenar vi har i Sverige inom ”modernt” rosenkreutzeri. Det finns en del gnostiska grupper som gör vissa kopplingar till rosen och korset.

7. Rosen + korset

Det finns väldigt mycket vi skulle kunna säga om aktiviteterna på 1600-talet, men jag ser att tiden rinner iväg när jag precis kommit upp i varv, så vi rundar av här och släpper fram allmänna frågor. Vi kan fortsätta vid ett annat tillfälle och tala mera om de olika grupperna som blivit inspirerade av rosenkorset. Ordet är fritt.

N.N. De där andliga vägledarna, vilka är det som står för det?

P.B. Du menar inom Rosenkorset?

N.N. Ja.

P.B. Ja, de själva går ut i sina texter och säger att när vi gör oss tillgängliga genom att bli öppna, bli andligen mogna, så möter vi dem.

N.N. Jaha. Så du menar att det räcker att läsa böckerna bara?

P.B. Nej, det räcker inte att läsa böckerna över huvud taget, men det räcker att jag förändrar mitt varande. Böckerna förtäljer att när jag förändrar mitt varande, mitt väsen som jag är, i den riktning som är den rätta vägen eller den rätta riktningen, då kan man räkna med att komma i kontakt med bröder som är kopplade till den här strålen. Det är så man menar nu och så har man menat på 1600-talet också. Det är inte så att ”nu kollar vi honom där borta som bor där”, utan vi är synliga för dem.

Ni som har läst Eko från Orienten kap XII av Judge, där han diskuterar rosenkreutzarnas symboler och frimurarnas gradbeteckningar som de hänger på sig och ordenstecknen de använder vid sina invigningsriter, vet att det är ett uttryck för någonting annat. Det är ett uttryck för hur jag ser ut på astralplanet. För jag har ett astralt – astrofysiskt – tecken som är ett geometriskt mönster, och beroende på hur mitt geometriska mönster ser ut på astralplanet avgörs det vilken grad jag är i min andliga utveckling. Det är en dekoration som ingen kan ta bort, som ingen kan manipulera, utan den står skriven i mitt inre Väsen.

Och det är likadant i Orienten, alla har sina egna symboler, de kan man aldrig ta bort. Både färg, form och symbol är ett uttryck för vårt Väsen. Lika väl som man inom indianernas filosofi, alltså bland schamanerna, talar om att man är ett djurväsen, så gör man det också inom teosofin. Vi har alla en djursymbol, vi är alla uttryck för ett arketypiskt djur på astralplanet. Tanken för oss onekligen långt bort till Egypten och Indien. Jag vet inte om ni är bekanta med Egyptens gudar och gudinnor, men de flesta har märkliga djurhuvuden som givetvis är symboliska uttryck för kvaliteter som motsvarar olika djur.

Jag tänker på gudar med Ibishuvud, jag tänker på gudar med elefanthuvud och jag tänker mig gudar som har falkhuvud och så vidare.

De är alla uttryck för egenskaper och kvaliteter, och ni som har läst schamansk litteratur eller sett på film vet hur man i sin initieringsperiod kan övergå till att bli ett djurväsen. Även i Afrika har man invigningar, man går över i ett djurväsen. Om man sedan flyger över bergen och färdas till en plats och kommer tillbaka, eller man förvandlar sig till en puma eller en leopard eller vad det nu är, det är oväsentligt.

Det som är intressant är ”processen”. Och då börjar vi närma oss det vi kallar för magi och ockultism, som för de flesta kan tyckas vara väldigt märkligt.

N.N. Det är väl på lägre nivåer man övergår till djurväsen?

P.B. Vi övergår inte till djurväsen utan vi är på ett plan också ett ”djur”, och då kan vi säga att det kvalitetsmässigt finns vissa djursymboler. Vissa djurarter symboliserar vissa kvaliteter, vissa stadier, och det finns en progressiv skala i detta. Det innebär inte att vi går över till något djurväsen, utan det är återigen bara en astral bild på en person som kan bli synlig när man har en astral vision, när man har klarsyn.

Man kan se de geometriska mönstren, man kan se auran i färger eller i djursymboler, man kan se mycket annat som är mer eller mindre förborgat. Men för den klärvoajante finns det många tecken förutom vår fysiska person som avslöjar vem vi är. Det visar på vilka typer av energier vi utstrålar. Men det finns åter andra kriterier bakom ridåerna som vi bär med oss liv efter liv.

N.N. Kan en person som kan se sådana saker se om man har gjort andliga framsteg också, eller?

P.B. Säkerligen. Men om personen är så väldigt intresserad av att berätta om du eller jag har gjort andliga framsteg, det är en annan sak. Självklart står det skrivet i vår aura. Vi är som en öppen bok. Detta är vad som gjorde att rosenkreutzarna började 1614 med att säga: ”Ni behöver inte kontakta oss, vi kontaktar er.”

Vi går alltså omkring som levande annonspelare, vem vi än är. Om vi lyser eller inte lyser, om vi lyser i gult, i rött, i blått eller i grönt. Det finns många kriterier som gör att vi syns. Det är inte så att de Invigda går ut och letar: ”Nu ska vi se om vi kan hitta någon här på Södergatan.” Vi syns på ett astralt sätt och det är mycket intressant. Det finns en hel del skrivet om det i teosofisk litteratur, speciellt när det talas om elementaler och dess uttryckssätt, vilka är de tre hierarkierna av andliga kraftfält som människan också har kring sitt väsen.

A.P. Det är ingen rättelse, men jag har fått mig berättat och läst att Christian Rosenkors är ett initieringsnamn. Han föddes alltså inte som Christian Rosenkors, men det hörs ju på namnet vad det gäller. Det spelar inte så stor roll härvidlag, för han uträttade det han uträttade i vilket fall som helst. Det finns också lika mycket en mytbildning kring hans liv och hans död, därför att man har funnit gravstenar på ett flertal ställen. I Frankrike och i Tyskland lär det finnas flera gravstenar med hans namn. Man menar att även han har funnits under olika perioder, precis som Saint Germain.

P.B. Ja, det finns en viss koppling däremellan.

A.P. Det är så med mytbildning, man vet inte säkert.

P.B. Nej. Jag refererar bara till vad teosofin säger.

A.P. Men det han gjorde, det gjorde han i vilket fall som helst, antingen han har fortsatt eller inte.

P.B. Absolut. Och fortsatt har han ju i vilket fall som helst. Man kan även vända på C.R. till R.C. och då får vi Rosi-Crucian (Rosen-Korset). Så vi kan leka med orden på många vis och det har man också gjort. Detta är bara en infallsvinkel utav en mängd, och mycket av det du säger framkommer också när man läser både Fama och Confessio. Men att C.R. har levt framstår som helt klart.

8.Valentin Andreae

A.P. Det var väl Valentin Andreae som skrev Det Alkemiska Bröllopet?

P.B. En del säger det.

A.P. Men det är inte säkert?

P.B. Teosofiska urkunder säger någonting ditåt. Sedan får man välja vad man själv anser i frågan.

A.P. Egentligen spelar det inte någon roll. Det var någon som sade till mig att det inte var Homeros som skrev Iliaden utan det var en annan person, men vem bryr sig om det egentligen?

P.B. Precis. Fastän det spelar ju roll i ett större sammanhang.

A.P. Den finns där i alla fall.

P.B. Det kan spela en viss roll, för det blir ju gärna så att om en person har skrivit en bra bok och sedan skriver ytterligare en bok, är den då automatiskt bra bara för att den första var bra? Men jag går inte i klinch med dig A.P. när det gäller vem som har skrivit vad, utan jag bara refererar till vad jag har hämtat ur en del teosofisk litteratur.

A.P. Nej, jag menar inte det, jag menar att det finns många olika sätt att förstå.

P.B. Det finns många sätt att förstå, och teosofin har alltid sin egen version. Men den har också sina egna källor. Det finns alltså väldigt många intressanta saker i en rörelse som oftast är fördolda. Det finns så mycket teosofiskt material som blev förmedlat i slutet på förra århundradet, långt innan många andra rörelser startat, som på olika sätt har tagit upp samma saker. Man säger sig ha sin egen ockulta tradition där man hävdar att ”så hänger det samman”. Att det finns andra rörelser som har sin egen ”tradition” och som framför andra saker än teosofin, det får vi leva med. Vi som inte vet får vänta tills vi vet. Dessemellan får vi studera de instruktioner som finns, och vem som har sagt vad kan vi lämna därhän.

När vi kommer till nästa vecka så har vi på programmet Julens magi, Vintersolståndets mystik och Nyårslöften. Allt detta har vi samlat i ett föredrag. Dessa saker hänger intimt samman, och det föredraget har vi alltså den 20 december, dagen innan vintersolståndet. Sedan sätter vi igång igen den 10 januari 1996 för den som har lust att fortsätta.

Vi börjar då med Vad är Västerländsk Ockultism? Vårt program för 1996 finns i det gula Programbladet vid utgången. Tack ska ni ha.

En sak innan vi bryter upp är att vi har fått in en ny bok på svenska. Det är egentligen en gammal bok, men är ändå värd att läsa för den som är intresserad av teosofisk historia, och den heter H P Blavatsky och den Teosofiska Rörelsen. Den finns också på bokbordet. Tack ska ni ha för den här säsongen och välkommen åter.

[Sammanställt den 6 november 2010.]

Källor:

Confessio Fraternitatis
Det Alkemiska Bröllopet, av Christian Rosenkreutz
Eko från Orienten, kap XII, av William Q Judge
Fama Fraternitatis
Ockulta Samtal 1-14, av W Q Judge
Robert Fludd, av Joscelyn Godwin
Teosofisk Ordbok, av H P Blavatsky
Den Hemliga Läran, TR nr 39
Människan - en tanke, TR nr 21
Mästare och lärjunge, TR nr 10

ARCANA TEOSOFISKA RÖRELSEN

ARCANAs föredragsserie är ett nytt sätt att sprida teosofi, och ett komplement till vår tidskrift Teosofiska Rörelsen (TR). Vi möter här teosofiska idéer förmedlade av teosofer som är verksamma inom United Lodge of Theosophists (ULT) i en lättläst och begriplig form. Varje Arcana-nr innehåller ett föredrag som behandlar något ämne inom den teosofiska filosofin.

Vill du stödja den Teosofiska Rörelsen kan du göra det genom att prenumerera på Arcana.

Tolv Arcana-nr kostar 280:- inkl porto, lösnr 20:-.

Serie 1 1995 omfattar Arcana nr 1 - 12. Serie 2 1996 omfattar Arcana nr 13 - 24. Båda serierna kan fås inbundna i häfte för 280:-/st
Serie 3 1996 omfattar nr 25 - 36. [om de inte är slutsålda]

Prenumeration genom postgiro 444 58 09 - 9.

Teosofiska Rörelsen (TR) är en ULT-tidskrift som behandlar den grundläggande teosofiska filosofin. TR är en tidskrift som återspeglar teosofiska tankar och utforskar de filosofiska grunderna och det terapeutiska användandet av tidsåldrarnas samlade visdom.

TR innehåller forntida texter och översättningar ur den teosofiska rörelsens arkiv. TRs artiklar vänder sig till deras intuition ”vars visshet om Visdomens Mästare är levande i hjärtat”. TR har också artiklar av olika nutida författare som vill dela med sig resultaten av sina individuella reflektioner och erfarenheter.

Teosofiska Rörelsen är en kvartalstidskrift [som numera 2010 bara finns Online]

UNITED LODGE OF THEOSOPHISTS – dess Mission och dess Framtid [finns Online 2010]

Denna skrift beskriver United Lodge of Theosophists strävan, syfte och mål. Den ger oss en inblick i Robert Crosbies vision av den Teosofiska Rörelsens framtid. Hur ULT är uppbyggd och dess förmedling av den ursprungliga teosofiska undervisningen som den nedtecknades av Helena Blavatsky, William Quan Judge och Mästarna. Den beskriver ULTs globala verksamhet sedan 1909 då den första Logen i Los Angeles grundades.

FEM BUDSKAP av Helena Blavatsky [finns Online 2010]

Fem Budskap är fem brev som Helena Blavatsky skrev till de amerikanska teosoferna församlade vid konventen åren 1888, 1889, 1890 och 1891.

Dessa brev beskriver i profetiska ord hur New Age kommer att utveckla sig. HPB ger alla världens teosofer råd i psykiska och andliga frågor och beskriver hur vi bäst ska bemöta den andliga utveckling vi går till mötes i framtiden.

Postgiro 444 58 09 - 9.

Källor:

Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
Teosofisk Ordbok, av Helena Blavatsky
Den Eviga Rörelsen, TR nr 31
Sanningsälskarna, TR nr 16
Är teosofin en religion? TR nr 1

_____________________________________________________________________________________

till ARCANA Huvudindex

_____________________________________________________________________________________

ARCANAs föredragsserie började utges höstdagjämningen 1995 och kan beställas från:
TEOSOFISKA KOMPANIET Roslins väg 6, 217 55 Malmö. Mobil: 070 376 47 47

_____________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________________________