De Invigda Mästarna – Arcana nr 43

En teosofisk föredragsserie från Malmölogen U.L.T.
© 2013 Onlineversionen • Teosofiska Kompaniet Malmö • Malmölogens transaktioner
www.teosofiskakompaniet.net

De Invigda Mästarna

Föredrag hållet i KFUM-huset, Betaniaplan 4, 2 vån, Malmö, den 24 september 1997

[I denna utskrift har en del redigering gjorts från kassettinspelning nr 358 för att göra föredraget så lättläsligt och begripligt som möjligt.]

INLEDNING

E.M. Hej allesammans och välkomna till U.L.T. som är en förkortning av United Lodge of Theosophists. Jag hoppas att de flesta har fått Programbladet för oktober månad. Vi har en hel del spännande föredragstitlar för nästa månad, tycker vi. Den första sammankomsten som är nästa onsdag talar vi om I skapelsens gryning, där vi lägger fram de teosofiska tankegångarna om hur jorden har kommit till, människans utveckling, dels ur en fysisk aspekt, dels ur en känslomässig och psykisk aspekt samt ur en andlig-själslig aspekt. Vi tänker belysa ämnet från dessa tre olika aspekter.

Den 8 oktober talar vi om om Hälsa i förhållande till reinkarnation och karma. Hur reinkarnation och karma påverkar vår aktuella hälsa nu och hur vi kan påverka vår hälsa genom dessa två principer i framtiden. Den 15 talar vi om Patanjalis Yoga-aforismer, ett föredrag som kommer att kretsa ganska mycket kring meditation, och den 22 okt tar vi upp New Age och Teosofin. Hur ställer sig teosofin egentligen till New Age, hur ser man på det och hur ska vi greppa det hela. Och den 29 fortsätter vi den serie vi kallar för Teosofins Psykologi med Livets Cykler, det vill säga de cykliska lagar som vi måste lära oss känna till och göra till en del av i vår vardag för att vi verkligen ska kunna tala om självstyrd utveckling.

Vi har också Dharmagruppen mellan kl. 18.00 och 19.00, där vi just nu går in på ett mycket spännande kapitel i Teosofins Ocean, som handlar om Psykiska fenomen, ockulta lagar och krafter. Där ger vi teosofins förklaring på klärvoajans, healing och så vidare. Alla är varmt välkomna att delta i vår Studiegrupp.

Precis som alla andra aktiviteter inom U.L.T. är det fritt inträde, det är bara att komma med sin energi och med ett öppet sinne, så brukar det bli givande diskussioner. Allt detta står i vårt Programblad för den intresserade.

När det gäller den kommande oktober månad så tänker vi föra fram Patanjalis Yoga-Aforismer som Månadens bok, det kommer också ett föredrag om dessa aforismer [se Arcana nr 38]. För er som vill få ut lite mer av det föredraget kan vi rekommendera er att ta hem Patanjalis Sutras och titta på den hemma i lugn och ro, för att på så vis kunna ställa fler frågor och få ut så mycket som möjligt av föredraget. Boken finns tillgänglig på bokbordet.

I kväll ska vi tala om en av de allra viktigaste tankegångarna inom teosofins filosofi, vi ska tala om De Invigda Mästarna. Och när vi gör det har vi passat på att ta fram tre olika nummer i vår föredragsserie Arcana som knyter an till Mästarna. Dessa är Arcana nr 30, Den Vita Logen – ett Heligt Brödraskap. Sedan är det nr 36, Avatarer och Kristusväsen. Så har vi till slut en tredje Arcana som är ny för i dag. Den berör inte bara kvällens tema utan är även väldigt spännande i sig, och det är nr 40, Den avslöjade Isis. Den anknyter naturligtvis också till Mästaridealet, så den rekommenderar vi varmt.

Det har sagts inom all teosofisk verksamhet, framför allt på den tiden då Helena Blavatsky och William Q Judge var verksamma – Blavatsky och Judge är ju de personer som representerade Mästarna på ett yttre plan, det är också dem som vi inom U.L.T. fokuserar på när vi läser och studerar teosofi – att inom varje Loge som för fram och håller levande tankegången om Mästarna, hos dem som genom hängivenhet till Mästarna håller energin bärande och tillgänglig för andra människor, där blomstrar Logerna, där blomstrar aktiviteterna.

I de Loger eller centra där man har varit restriktiv och hållit tillbaka sådana tankegångar och tyckt att ”det här är så udda och är inte värt att prata om”, där har man också sett hur energin ofta har ebbat ut. Det ligger en kraft i idéerna om Mästarna, eftersom Mästarna – som vi ska få höra alldeles strax – dels är levande bevis eller levande exempel på allt det som vi själva har potentialen inom oss att kunna bli. Och dels är de bevararna av och förmedlarna av den ursprungliga gudomliga teosofin, den gudomliga visdomen, vilken de tid efter annan förmedlar till oss när vi är mogna enligt ett visst cykliskt förlopp. Så Mästarbegreppet är väldigt viktigt och vi kommer att knyta an till detta under hela hösten.

U.L.T., som är en teosofisk skola, arbetar efter ockulta principer, och enligt de ockulta principerna är det Mästarna som leder hela vår rörelse, där Blavatsky och Judge som jag sade tidigare är de yttre representanterna för dem. Varje steg vi tar i riktning mot denna teosofiska skola med uppriktigt hjärta och strävan leder oss fram till Mästarna. Och det sägs att vi blir mer synliga för dessa Mästare när vi börjar sträva i en viss riktning, för då utmärker vi oss genom vår strävan. Genom att vi försöker fokusera i riktning mot dem, mot att tjäna deras sak, så gör vi oss synliga för dem och får hjälp i proportion till våra behov hela tiden. Vi ska höra mer om det alldeles strax.

När det gäller U.L.T. så tar vi gärna emot donationer till hyran, tills vi så småningom har hittat egna lokaler. Under tiden har vi tillgång till denna KFUM-lokal. Så ni är varmt välkomna att bidra ekonomiskt. Inom U.L.T. försöker man också göra saker och ting så enkelt som möjligt, så avskalat som möjligt.

En av Blavatskys uppgifter var att komma för att ruska om alla bindningar och dogmer som hade växt fram genom århundraden inom de olika religionerna och filosofierna. Att bryta ner dogmerna, dessa stelnade former som inkapslar de olika filosofiska systemen, är ju det som gör att vi strider mot varandra och håller fast vid att ”jag har den filosofin och du har en annan”. När vi ger upp våra dogmer ser vi hur mycket vi har gemensamt och hur nära vi kan komma varandra. Vi kan se saker från olika håll. Det var alltså ett av HPB:s syften.

Det skapade så klart stor turbulens när man gjorde detta, en turbulens som har spritt sig på olika sätt i rörelsen. Men inom U.L.T. har man valt att fokusera på studier av de ursprungliga idéerna och lägga så lite av ritualer och traditioner till rörelsen som möjligt. Det är ju så att förr eller senare framväxer inom varje organisation en viss stelhet och då börjar vissa typer av dogmer förmedlas. Man kan aldrig helt komma ifrån detta problem, men man kan försöka så långt det går att göra det så avskalat som möjligt, så att det finns så lite som möjligt för vår personlighet att haka sig fast i och bli till en stelnad form.

En av U.L.T:s riktlinjer är att visa på vår gemensamma strävan. Den sammanfattas genom vår Deklaration som kan läsas på baksidan av Programbladet. Denna Deklaration har man som vana inom alla U.L.T.-Loger att läsa upp i början av varje sammankomst för att förtydliga den strävan vi alla har som gemensam nämnare. A.P. ska nu läsa Deklarationen, och sedan sätter vi igång med föredraget.

U.L.T.s DEKLARATION [För separat utskrift tryck här: Deklarationen ]

Inriktningen för denna Loge är att självständigt och hängivet tjäna teosofins sak utan att vara bunden vid någon teosofisk organisation. Den är lojal mot den Teosofiska Rörelsens stora grundare men befattar sig inte med tvistefrågor eller olikheter i personliga åsikter.

P.B. Vi tackar för uppläsningen. I kväll tänker vi försöka närma oss ett mycket spännande ämne. Jag skulle vilja säga det mest intressanta i hela den teosofiska undervisningen, nämligen läran om Mästarna, läran om de Vise. För varifrån kommer teosofin egentligen om inte från Dem som en gång har gått igenom det vi nu försöker genomgå, nämligen arbetet med att förstå oss själva.

Det var dessa upplysta Mahatmor, dessa invigda levande Mästare som HPB ganska privilegierat fick till uppgift att hjälpa. För det är ju så att dessa Mästare träder inte fram alltför ofta utan har sina medarbetare ganska nära, så kallade ambassadörer, och en sådan mycket känd ambassadör var HPB eller Helena Petrovna Blavatsky. Vi förkortar henne gärna HPB i egenskap av en representant för Mästarna. Hennes uppgift var att föra ut teosofin i modern tid på tröskeln till Vattumannens tidsålder, och när vi läser New Age-böcker kan vi lätt spåra hur mycket inflytande teosofin har haft och kommer att få i framtiden vad gäller spridandet av esoteriska läror.

Då kommer man osökt, vilken bok man än läser, fram till att all teosofi är ett resultat av Mästarnas undervisning. Börjar man läsa Isis Unveiled så skriver Blavatsky i sitt förord: ”Den här boken är ett resultat av mitt samröre, min nära bekantskap under många år med Mästare i Himalaya.” I The Secret Doctrine är det samma sak. I alla hennes böcker skriver hon ständigt: ”Jag har inte hittat på något, allt jag för ut är någonting jag har lärt vid Mästarnas fötter.”

När vi läser William Quan Judges böcker så är det precis samma sak där. Det finns inte en bok, det finns inte ett häfte, det finns knappt en artikel som han inte inleder med att nämna, antingen ganska omfattande eller bara helt kort om Mästarna som en logisk utveckling för oss människor, som en nödvändighet för att förstå teosofin. Utan Mästarna skulle teosofin falla platt, för då kan vem som helst träda fram och säga ”jag tycker så här, så här är det”.

Men med den grundtanke teosofin vilar på är det faktiskt att Mästarna har en undervisning som de har förmedlat konstant genom årtusenden. Det går att spåra den i alla religioner, den finns där fördold. Vi kan spåra den i nästan alla esoteriska filosofiska system av vikt. Vi kan se den gyllene tråd som löper genom alla dessa system, och i Den Hemliga Läran använder sig HPB av samma teknik. Hon påvisar att i judendomen genom kabbalismen, i islam genom sufismen och i hinduismen genom upanishaderna, så finns där en esoterisk lära som är ryggraden i alla dessa religioner. Denna esoteriska lära har medfört att religionerna lever vidare än i dag, om än i förstelnade former. Det är på grund av att det finns en inre kärna innanför det förhårdnade skalet som vi kan möta en levande religion.

Det är samma sak med teosofin. Där finns en yta, där finns ett kontaktskikt, där finns en undervisning. I sig är teosofin en mängd grundläggande idéer staplade på varandra enligt ett visst organiskt system som man kan ta till sig. Men bakom dessa grundläggande idéer finns någonting annat, och detta är vad teosofin vill att vi ska lära oss möta. Men detta möte kan aldrig uppstå om vi inte på något vis har börjat bearbeta oss själva med dessa Huvud-idéer. Detta är vad teosofin handlar om, att vi måste ta vårt ansvar, vi måste bli bättre utrustade att förstå dessa idéer.

Var kommer då Mästarna in i bilden? Jo, när vi lär oss förstå att det finns en vägledning inifrån, vår inre Mästare. Varje människa har inom sig det vägledande Högre Jaget och Självet, ljuset som kommer att vägleda oss alla. Dessutom finns det yttre Brödraskapet eller Den Vita Logen som vi kallar dem för. Det är ett nätverk av Invigda som har funnits på jorden sedan 18 miljoner år tillbaka. Då blev människan en fysisk varelse i evo-lutionsprocessen, då blev vi man och kvinna, då krympte vi från jättar till vanliga människor.

Den evolutionära processen hade vid den tidpunkten fört oss så pass långt att förnuftets låga inkarnerat i oss, vilket innebär att vi får ta ansvar, vi får ta karman, vi får bära handlingarnas skörd – som man sår får man skörda. Den stunden, ansvarets stund, inträffade för 18 miljoner år sedan, och fortfarande har vi inte riktigt kläm på hur vi ska ta oss fram. Vi trampar ofta på andra för att komma vidare, vi har väldigt liten medkänsla och vi har alltför liten förståelse för vad livet egentligen handlar om.

Varför? Jo, jag tror det handlar om att vi inte har förstått processen, att vi en dag faktiskt kommer att utveckla oss fullständigt, och att vi är på väg att bli hela människor. Om alla hade uppfattningen att vi är på väg mot att bli någonting större och att vi faktiskt har en gudagnista inom oss, då skulle vi agera på ett helt annat sätt än vi gör i dag.

Alla har vi inom oss det vi kallar för Atma-Buddhi-Manas, våra högre principer. Alla har ”var sitt Högre Jag”, och den ”enskilde anden” utgör hos var och en den Ende Anden, den Gudomliga Principen. Genom att förstå detta kommer vi närmare begreppet Mästare, för Mästarna har nått den nivå, den självinsikt där det handlar om att hjälpa andra, att tjäna mänskligheten som E.M. var inne på. Vad det gäller är att lära ut hjälp till självhjälp. Det handlar inte om att ”jag är Mästare, kolla mig, se så bra jag är och så får ni lära från mig”, utan det handlar om att lära ut något mycket svårt, nämligen att aktivera och inspirera andra.

Det är mycket svårt att få igång mänskligheten, dej och mej, för vi är oerhört passiva. Vi är fortfarande på ett stadium där vi har väldigt svårt att ta till oss olika begrepp. Vi är lite som Columbus när han seglade och fann Amerika. Vi lever i en världsbild som inte är riktigt densamma som Mästarnas, och det är inte så konstigt. Vårt förnuft, vår intelligens och intuition räcker oftast inte till, för vi har så lite av det. Men genom meditation, genom andliga studier, genom ett altruistiskt levnadssätt menar teosofin att med dessa tre sammantagna kan vi börja utveckla oss mot att bli hela människor genom att tillämpa dessa idéer.

Teosofin säger att det finns högt utvecklade själar på jorden. Vi kallar dem för Mahatmor, vi kallar dem för levande Mästare. Långt tillbaka i tiden under Atlantis-epoken, under Lemurien-epoken och ända in i vår tid har det funnits en esoterisk skola som är intakt och där lärorna i oförändrat skick har förts fram till vår tid. Och HPB hävdade att den undervisning hon förde fram var ett resultat av hennes studier hos några av dem, bland annat i Tibet, i Mongoliet och i Centralasien.

Det är ganska fascinerande att tänka sig att det fortfarande i dag finns levande Mästare på vår jord. De vandrar kanske inte mitt ibland oss men de vandrar i alla fall på jorden och har en mycket hög andlig rang. Deras enda uppgift är att hjälpa mänskligheten och hjälpa de individer som är villiga att ta emot hjälp, sådana som har gjort sig redo för att ta emot hjälp för att i sin tur fortsätta att sprida dessa kunskaper.

För det krävs ju mer än Mästarna. De själva kan inte göra hela arbetet, utan de måste i sin tur ha medarbetare. Det är som ett företag. En andlig hierarki har en hel mängd medarbetare på olika plan, men i toppen finns enligt teosofin en Planetande, som för oss ter sig som en Gud. En levande varelse, ett ljus varifrån alla andra har tänt sina ljus, varifrån alla hämtar näring, varifrån alla får sina idéer. Denna Planetande skulle vi kunna säga är den varelse som en gång i tidernas begynnelse inkarnerade de arketypiska idéer som vilar i alla människors undermedvetna.

Om vi vill eller ej så är vi faktiskt påverkade och i stort sett styrda av vissa idéer som finns planterade, om man nu vill använda det ordet i brist på annat. Det finns i varje fall inlagt i oss i vår själsliga Monad vissa begrepp som vi inte kan komma ifrån. Vi kan förkasta dem under lång tid, vi kan tycka de är märkliga, det spelar ingen roll, det har ingen inverkan på oss.

Men en dag kommer dessa idéer att träda fram, och ju mer andligen mogna vi blir desto mer kommer vi att förstå dessa grundbegrepp. Ju mer kommer vi också att kunna ta till oss tanken: Ja, det är kanske en intressant idé att det finns Mästare på jorden, varelser bortom tid och rum som kan kommunicera med vem han eller hon vill, när som helst, hur som helst. Antingen framträda i fysisk gestalt eller i sin mayavi-rupa-kropp, det vill säga sin astrala gestalt, undervisa oss i vaket tillstånd, i grupp, enskilt i drömmen, varhelst det finns möjlighet för oss att ta emot all denna kunskap.

Det är klart det beror också på mig och min andliga utveckling, på vad sätt jag kan ta emot kunskap. Det första steget innefattar den allmänna undervisning som finns. Ni har kanske hört talas om en religion som bara finns i Indien, den heter sikhism. Dess grundare var guru Nanak (1469–1539), och efter honom fanns det tio guruer i rakt nedstigande led. Religionen grundades i Amritsar. Det var för övrigt en livvakt och anhängare till sikhismen som tog livet av Indira Gandhi. De flesta sikher har stort skägg och turban och är oftast en och nittio långa.

Denna grupp av sikher, denna religion som finns i Punjab har något intressant som sammanfaller med teosofin. Det är så att de har en helig bok som heter Adi Granth, och i den boken står allt som lärarna har velat förmedla. Man ville inte ha guru efter guru efter guru som skulle komma med nya insikter, utan den sista gurun Gobind Singh skrev ner det han ansåg vara väsentligt och som skulle vara vägledande under lång tid för sikhreligionen.

Teosofin har faktiskt samma inkörsport. Den har också vissa tankegångar som finns klart förmedlade i HPB:s budskap. The Secret Doctrine eller Den Hemliga Läran, Isis Unveiled eller Den avslöjade Isis, The Key to Theosophy eller Nyckeln till teosofin, The Voice of the Silence eller Tystnadens Röst innehåller de budskap som teosofin vill föra ut till New Age. Allt annat är sekundärt enligt U.L.T.s uppfattning, enligt Mästarnas uppfattning.

Varför säger man annars i Mahatma Letters att ”vi har hållit på i över 200 år att försöka finna en medarbetare som HPB”. Ni har säkert alla läst dem, de finns i originalmanuskript i London på British Museum. Mästarbreven var en dialog som fördes mellan en eller två personer och Mästarna, en så kallad astral post.

Vi som människor tittar gärna på det yttre och tycker att ”HPB var en stökig person”. Men det är inte vad det handlar om, utan det handlar om lojaliteten gentemot Mästarna. Det är bland de lojala som man hittar styrkan hos de själar som kommer att göra någon nytta för rörelsen. Styrkan ligger i deras förståelse av vad Mästarna och den andliga Hierarkin är för något. Det räknas upp minst sjutton olika Mahatmor i den teosofiska litteraturen, de flesta känner bara till två.

Det är mycket intressant att se hur många olika Mahatmor – alltså andliga individer som har nått en viss invigningsgrad – under olika tidpunkter var verksamma med den teosofiska uppbyggnaden. Mästaren Hilarion kom in i bilden och dikterade ett antal böcker för Mabel Collins, böcker som Genom de Gyllene Portarna, Ljus på Vägen och Sagan om den Vita Lotusblomman. Det finns en hel rad intressanta personer som har varit verksamma med att få ut vissa idéer, och varje Mästare har sitt område och har sin grad. Två utbildade HPB i Den Hemliga Läran, som hon i sin tur
har fört ut i världen.

HPB hade faktiskt också förmånen att kunna studera direkt under Mästarna, och vi har HPB:s undervisning intakt och tillgänglig i dag. Jag menar, var finns den skrift Jesus skrev? Var finns den skrift Buddha skrev? Var finns den skrift Lao-tse eller Krishna skrev? Vem kan visa en enda rad från någon av dessa individer? Nu sätter vi inte HPB på samma piedestal, men vi har i varje fall ett fräscht material som är väldigt nära den ockulta källan, förmedlat av en Apostel från det Heliga Brödraskapet som fortfarande existerar i dag.

HPB finns i dag, Judge finns i dag, Robert Crosbie finns i dag. De är inga människor som har gått ur tiden och hör till 1800-talet eller början på 1900-talet. Vi tror på reinkarnation, vi tror på själens eviga tillvaro. Skulle dessa pionjärer plötsligt lämna en rörelse där de har lagt ner hela sin själ i eoner? Skulle de plötsligt hoppa av på 1800-talet, som om det var något sorts särskilt århundrade där man föll ner i ett stort hål och försvann?

Ingalunda, utan dessa Heliga Själar är fortfarande verksamma på olika sätt i egenskap inom olika individer i olika länder. Kanske inte alltid kända men dock där. Och det menar vi är en mycket stark mätstock på att rörelsen rör sig. Intresset växer trots enorma motgångar. Ni ska veta att genom lanseringen av teosofin påvisas att det finns ett Ockult Brödraskap med ett av sina säten uppe i Tibet. Mästare som lever flera hundra år i sina fysiska kroppar, som kan förflytta sig med tankens kraft över kontinenter och hav längs tidigare helt okända kanaler. De kan kommunicera genom att skicka brev och avhandlingar astralt (precipitation) eller materialisera saker och ting.

Det där var ju en sensation vid 1800-talets slut. Dessutom var det en kvinna som vågade säga någonting. HPB gick i debatt med den tidens stora präster, biskopar och påvar. Det finns bevarad så mycket litteratur omkring detta, hur hon på ett genialiskt sätt – givetvis med hjälp av en mängd olika Initierade – kunde producera texter och förklaringsmodeller som ingen annan har lyckats med under många århundraden, om hur saker och ting hänger samman på ett ockult sätt.

Hon förklarade varför Mästarna bildar ett nätverk av individer. Tiden från 1300-talet fram till 1800-talet och vårt 1900-tal utgör ett led av sju århundraden där Mästare från Asien har inkarnerat i Europa medvetet. Kan ni tänka er en 700-årsplan, kan någon över huvud taget förstå eller acceptera en sådan tanke? Det låter underligt även i dag år 1997. Att det skulle finnas medvetna inkarnationer i väst av sådana framstående individer som Jakob Böhme, Pico della Mirandola, Greve Saint Germain och många andra. Att de är med i samma klubb, i samma liga, spelar i samma division, och att de faktiskt samarbetar.

E.M. Och att vi samarbetar med dem, får vi hoppas. Vi sade inledningsvis angående Judges artiklar, att där man tar upp idén om Mästarna och håller den levande, där blomstrar olika teosofiska centra. Varför är det då egentligen så? Vad är det för fenomen som gör att det blir så? Är det någon som har någon idé om varför centra blomstrar där man håller denna idé levande?

Man kan se det från lite olika vinklar, men vad är det som händer när vi tar till oss idén om att det finns Mästare? Det kan ju te sig lite märkligt för en del som kommer nya till teosofin att tänka sig, som P.B. sade, att det finns Mästare som påstås kunna leva 400 år i en och samma kropp och kan utföra alla dessa fenomen som för oss är paranormala. Men för dem och i den utvecklingsfas de befinner sig i är det helt normalt.

Vad är det vi gör när vi börjar ta till oss denna tankegång? Jo, det är just att vi tillerkänner oss själva samma förmågor, samma potential. Mästarna säger inte att de är avskilda från allting annat, utan deras främsta syfte är att visa för oss att vi alla har den potentialen. Vi kan alla utveckla oss på samma sätt som De har gjort och komma i samma balans. Alla de olika förmågor som de besitter är en naturlig följd av att de lever i harmoni med helheten.

Vad är det då som händer när vi gemensamt i en grupp börjar tänka i de här banorna, börjar aktivera de här idéerna? Jo, då börjar vi aktivera våra egna inre högre principer, som är så viktigt. Och när vi aktiverar våra egna inre högre principer kommer det en hängivenhet. Och hängivenhet är som smörjmedel i hela den teosofiska rörelsen, den håller maskineriet i rörelse. Utan hängivenhet skulle processen stanna och haka upp sig, eftersom personligheten kommer in och sätter käppar i hjulet.

Men när vi är hängivna Mästarna, vilkas yttersta syfte är att förmedla att vi har ett högre medvetande inom oss och kan förverkliga det, då börjar vi använda oss av en andlig kraft. Då börjar det fungera för oss, då börjar smörjandet av våra processer att komma igång så att det flödar fritt. Då kommer också folk att förstå oss på ett annat sätt, och då kommer en Loge eller ett teosofiskt centra att blomstra på grund av den magnetism som sätts igång, genom att vi fokuserar på det enhetliga inre i oss själva.

Det handlar alltså inte om att Mästarna på något sätt vill stå i förgrunden. De har inte den ego fixering som många av oss har; att vilja synas, bli tillbedd och hamna i fokus. Det sägs ofta om de teosofiska Mästarna eller Mahatmorna att de är scenarbetare. De verkar bäst bakom scenen, där de kan arbeta ganska ostört. Sedan har de sina medarbetare som framträder på scenen och förmedlar deras Budskap. De kan göra mycket mera när de verkar i det fördolda.

Mästarna vill inte träda fram och utföra gärningar vi skulle betrakta som mirakel, för det blir då vad människor fixerar på istället för att ta fasta på den lära, de tankegångar som de vill föra fram. Det finns ju många i dag som träder fram och kallar sig Mästare, säger att ”mitt arbete är en fortsättning på HPBs” och ”mitt arbete är en fortsättning på Mahatma si eller så”. Ofta rör det sig om ett behov av att få vara i centrum på andras bekostnad.

För som vi redan sagt; de tankegångar som ska vara bärande flera tusen år in i framtiden finns redan förmedlade, det finns ingenting som behövs läggas till eller förändras. Nya sanningar som så småningom ska förmedlas kommer aldrig att gå stick i stäv med det som redan har sagts. Är de Eviga Esoteriska Sanningar så håller de i alla väder.

Vi talar inte om någonting omodernt när vi talar om den Inre Läran, de inre gudomliga principerna och de inre esoteriska lärorna. De inre Lärorna är alltid desamma. Men de kan vara lika svåra för oss att förstå innebörden av som det faktum att vi är eviga till vårt innersta väsen. Dessa inre läror är eviga till sin karaktär. Det är bara när vår personlighet kommer in i bilden som vi vill ha nytt. Vi vill ha en ny paketering, vi vill ha en ny dekor på allting.

Vi ser det i vårt vardagsliv och så är det också med dessa tankegångar. Vi vill gärna att de ska bli personifierade. Det är därför man har tagit det abstrakta gudsbegreppet och gjort det till någonting manligt, till en gud, en farbror i himmelen inom vissa religioner. Behovet av att göra allting mer personligt än andligt är inte Mästarnas avsikt, de vill istället helt enkelt väcka de slumrande potentialer som vi alla bär inom oss.

Med anledning av detta lade de fram de två viktigaste teosofiska tankegångarna, karma och reinkarnation, två sidor av samma mynt. Karma och reinkarnation gör att vi blir självständiga varelser. Karma och reinkarnation implicerar att vi är gudomliga väsen. Det innebär att vi gång på gång kommer tillbaka till ett nytt jordeliv för att göra erfarenheter. I själva den tanken är det en självklarhet att vi är eviga gudomliga gnistor, annars hade vi inte kunnat komma tillbaka gång på gång i en evig kedja. Karma-lagen lägger på oss och öppnar möjligheten för oss att förstå att det är vår vilja och vårt ansvar att skapa vår egen framtid, ta ansvar för allt vad vi möter.

Dessa två tankegångar gör oss självständiga. Titta på de olika aktörer som finns inom New Age-rörelsen och bedöm själv hur man bemöter karmabegreppet. Vår tanke är inte att karmabegreppet ska ersätta en yttre gud som bestraffning, utan karmabegreppet enligt de teosofiska Mästarna medför att vi ska kunna förstå innebörden: det finns ingen annan än vi själva som skapar vår framtid.

De inom New Age-rörelsen som lär ut karmabegreppet på andra sätt, genom sin gurus version eller vinklar karma på ett sådant sätt att karmalagen verkar utanför oss själva, gör inte människan till en självständig och fri människa. Mästarnas hela idé är att vi ska bli självständiga och fria, inte att vi ska slaviskt följa Dem. Eller att vi ska dyrka Dem som personer, utan vi ska förstå att de förkroppsligar ett ideal som vi själva bär på, och att vi kan finna den egna inre Mästaren inom oss själva. Det gör vi inte förrän vi börjar aktivera karmaprincipen, genom förståelsen att allt jag fördömer, är helt och fullständigt mitt eget ansvar och en spegelbild av mig själv.

Jag fick en fråga i kväll innan mötet om det verkligen kan vara så att allt är karmatiskt. Man kan nog säga att allt som sker är karmiskt, på så sätt att det är vi själva som skapar. Vi kan aldrig någonsin råka ut för någonting annat än det vi själva har skapat. Och detta är vad Mästarna vill förmedla till oss, i förhoppningen om att vi ska börja vakna upp och förstå att det är vi som måste stå upp som gudomliga andliga väsen och ta vårt ansvar.

P.B. När vi studerar Mästarbegreppet så ser vi att det finns många klasser av Mästare, olika grader av Mästare, olika funktioner. Flera långt komna Mästare – när de lämnar in, när deras fysiska kropp är slut – väljer att inte återfödas längre utan väljer att fungera i en särskild form, som HPB var den förste i modern tid att lansera. Hon kallar den formen eller tillstånd för Nirmanakaya, eller andlig varelse som fungerar intakt som hjälpare i jordens sfär. De har alla principer kvar, förutom den fysiska kroppen.

Dessa Nirmanakayor har enligt teosofin gjort väldigt mycket för att påverka oerhört många människor i ledande ställning, i regeringar, i olika sammanhang. Stora män har fått inspiration, de har blivit besjälade av en tanke eller en idé som egentligen härstammar från en Nirmanakaya, alltså en Mästare som har en annan funktion än de som rör sig i den fysiska världen. Dessa Nirmanakayor, säger HPB bland annat i Tystnadens Röst, utför några av de mest uppoffrande handlingar en människa någonsin kan göra.

De flesta religioner lär ut att vi ska söka sanningen, vi ska söka kärleken, vi ska söka Gud och vi ska komma till paradiset eller ingå i Nirvana, i Moksha. Inom buddhismen talas mycket om Nirvana, men teosofin anser att det finns en ännu större, hemlig väg. Den är inte till för Dharmakayor, vilka ingår i Nirvana, utan det handlar om just Nirmanakayor, de som försakar Nirvana för att hjälpa andra. Det är den högsta tänkbara vägen. De kallas även för Bodhisattvor.

En Bodhisattva är en individ med ett oerhört långt kommet själsligt medvetande och med en insikt som vida övergår någonting annat man kan tänka sig på den här planeten. Det finns en hel grupp Nirmanakayor eller Bodhisattvor verksamma på jorden som hjälper oss människor. Så vi är aldrig lämnade ensamma på denna planet.

Många säger att teosofin har väldigt vidlyftiga begrepp, de talar om sina cykler, en miljon år hit och femton miljoner år dit. Det finns de som tror att det inte finns en planet med liv om femton år, så varför ska vi bekymra oss om det? Men då tänker man inte i de banor som vi gör. Man tänker sig istället att jorden på något vis faktiskt kan bli förintad. Det kan ju faktiskt bli så att någonting händer av misstag, eller att en komet eller en asteroid slår ner någonstans.

Men då glömmer man, som den vise Patanjali lär ut, att vi människor är på denna jord för själens utveckling, och jorden finns till för att vi ska utveckla oss. Vi kan ju knappast utveckla oss här om vi inte har någon jord. Så jordens arv, jordens framtid och jordens miljö delas inte bara av oss människor, som är de högsta däggdjuren. Det finns en hel grupp andra själar, en helt annan hierarki som också har till uppgift att vägleda oss människor. Inte styra oss, för det gör de inte, men de inspirerar de få själar som har något vettigt i skallen, som tänker i större banor, och ger dem ännu större möjligheter att så att säga hjälpa till i processen för att denna planet ska bli en bättre planet. Så vi är aldrig lämnade ensamma. Sen har vi de andra rikena, de tre elementala, det minerala, det vegetabiliska, det animala.

Denna idé om Mästarna har ju många aspekter, och en av de mer intressanta tycker jag är när man inser den Universella Broderskapstanken, att dessa långt komna, högt utvecklade själar faktiskt gör ett mycket stort arbete men är fullständigt osynliga. Det är intressant att tänka att det finns kanske en handfull sådana som är knutna till vår planet. De har till uppgift att vaka, vänta tills tiden är mogen för människor att verka och ta del i en sådan skapelseprocess som det handlar om. Att bygga upp en planet så att den blir en gyllene planet, inte en sopstation.

Detta är en av anledningarna till varför vi är här; vi möter vår karma. Det är viktigt för oss att inte skapa sådana förutsättningar så att jorden bara blir en sopstation, läger för fattiga som det är på vissa ställen i Asien och Afrika just nu. Människor kan inte tänka sig en framtid, utan att de kommer att dö i stora antal. Varför?

Vi närmar oss nu den magiska frågekvarten, så ordet är fritt. Om det finns någonting vi vill diskutera tillsammans angående Mästarna och dess begrepp så gör vi det nu.

P.B. Nej, men de kan göra sig synliga även om de inte har fysiska kroppar. Om vi vill ha hit en Bodhisattva så kan vi alltid önska oss detta, och om någon skulle ta synlig gestalt så vore det ju trevligt. Men det kan vi inte begära, det är inte deras uppgift att fara omkring och synas. Deras uppgift är någonting annat och lite mer seriöst. Så vi ska inte fästa någon större vikt vid att vi inte ser dem, de finns, och de kan göra sig synliga om de vill.

A.H. Men Mästaren finns i ens eget jag eller i Självet, har du sagt. Mästarna finns ju, men är det de som tar gestalt eller är det Mästaren som alltid finns inom en?

P.B. Det är egentligen två saker, och ändå en och samma sak. Det är klart att den yttre Bodhisattvan, Mahatman som har förverkligat sig själv eller sitt Själv är verksam utifrån Självets sjunde dimension, den högsta frekvensen. Vi delar alla gemensamt på det högsta Självet, den andlige Mästaren inom oss. Alla har vi inom oss ett Kristus-medvetande, alla har vi ett Krishna-medvetande, alla har vi ett Buddha-medvetande eller hur vi nu vill uttrycka det, som vi strävar mot. Detta vägleder oss och vi teosofer kallar det ibland för Tystnadens Röst. Kineserna kallar det för Kwan Yin, ett uttryck för deras yttre Bodhisattva.

Det är vår inre Bodhisattva som ännu inte har blommat ut. Men dess bestämmelse är att slå ut i blom en dag såsom en yttre Bodhisattva i skapelsen. Vi har alla Självet eller Mästaren inom oss. Det är den vi ska lära oss att lyssna till. För genom att förstå vår egen inre Mästare så kommer vi också att möta de yttre individer som har förverkligat Mästar-jaget. Vi kommer att kunna känna igen dem oberoende av vilken fysisk eller eterisk form de har.

E.M. Som du själv också var inne på så är det en och samma sak. Så när vi får kontakt med vår egen inre Mästare får vi också kontakt med de andra Mästarna.

P.B. Det där är ett mysterium som vi inte kan reda ut helt och hållet. Det är ett synsätt och alla uppfattar det på olika sätt. Det krävs en rätt stor uppoffring, det krävs rätt stor makt för att kunna ta fysisk gestalt och utföra sådant arbete. Men likväl så hänvisar HPB personligen hela tiden till sina Mästare, till sina Lärare i sin ödmjukhet. Vi behöver ändå inte utesluta det faktum att hon själv var en ganska stor Mästare, åtminstone i våra ögon, kanske den största. Så uppfattar många teosofer henne i alla fall.

I vilken ordning, i vilken grad, i vilken funktion hon platsar i den Kosmiska Hierarkin, det är en annan diskussion, det kan vi inte gå in på i kväll. Men det faktum att hon inkarnerade vid den tidpunkt som är cykliskt riktig, det faktum att hon utför ett arbete som är det sjätte i ett led på sju visar ju på en viss status, en viss nivå, en viss kvalitet. Hon hade hela batteriet av kända alkemister, kabbalister, hermetister, rosenkreutzare och frimurare bakom sig. Dessa var esoteriker av mycket hög rang, och de gjorde stora insatser under olika århundraden som föregick den Teosofiska Impulsen.

I.P. Kan man leka med tanken att hon var ett beställningsjobb av Mästarna, noga förberedd på både det ena och det andra?

P.B. Det kan man utgå ifrån. Som Mästarna själva säger i Mahatma-breven så tog det 200 år att finna den rätta personligheten för detta krävande arbete.

I.P. Och då måste de redan sannolikt mycket lång tid före ha planerat hur det skulle gå till.

P.B. Absolut. Det finns ju en mängd ockulta lagar som förklaras i Den Hemliga Läran och på andra ställen i den omfattande teosofiska litteraturen, hur man fungerar som agent, som verksam ambassadör, som budbärare för Logen under ett visst skede. Det är inte vem som helst som kan göra det. Detta innebär att en mängd olika program måste koordineras. Hon utbildades många år i Centralasien och på andra håll, inte av en eller två Mästare, utan av ett dussintal som personligen lärde upp henne. Ingen annan i modern tid har haft den möjligheten och den förmånen eller ens kommit i närheten. Att sedan därutöver utföra hela arbetet, aktivera en hel värld på fem kontinenter och väcka intresset för idéer som tidigare inte fanns kända i den formen, det var ett för oss ofattbart arbete.

I.P. Tycker du inte det är för stort glapp sedan HPB lämnade ämbetet i vår tid, vi säger vår moderna tid. Vi behöver minst en till av det formatet. Vad säger du om det, känner du till några?

P.B. Det tomrummet eller det glappet är bara en illusion, menar vi teosofer, det vill säga i så motto att HPB har aldrig lämnat oss. För den som är en sann teosof vet förmodligen i sitt hjärta att hon fortfarande är lika verksam nu som hon var när hon bodde i London, där hon lämnade sin fysiska kropp. Vi ser fortfarande HPB som den teosofiska rörelsens guru. I kroppen eller ur kroppen har ingen betydelse, hon är fortfarande Ledaren för Rörelsen. Det finns inget glapp. Glappet har inte med HPB att göra, utan glappet eller tomrummet vilar i oss, i vår oförmåga att förstå vem hon var. I vår oförmåga att föra ut det hon ville vi skulle föra ut, på uppdrag av levande Mästare som fortfarande finns intakta i fysisk form, som De var när HPB levde. Det där kan man fnysa åt, fnys på bara. Men detta kan vi inte göra någonting åt. Det handlar om intuition, tillit och övertygelse.

P.B. Vem kan säga att de inte är aktiva i denna tid? Vem har kriteriet att bedöma deras gärningar?

P.B. Tanken kan man ju alltid kasta ut, och det är trist att de inte ger sig tillkänna för allmänheten, det hade säkert ökat antalet anhängare till teosofin. De har nog fullt upp med sina uppdrag. Även på Helena Blavatskys tid så var de mycket sparsamma med att visa sig, det bör man känna till.

P.B. Vi får väl säga att de finns i varje fall någonstans. Och vi som rör oss i den fysiska världen måste ju konstatera att det är inte en slump att teosofin världen runt upplever en renässans nu. Det är inte en slump. Den som har studerat teosofisk esoterik vet ju att de sjätte och de sjunde principerna hänger samman. Atma-Buddhi eller Monaden är samma sak. Korrespondensmässigt innebär detta också att den sjätte och den sjunde förmedlaren är en och samma person, om du förstår vad jag menar.

P.B. Den sjätte var HPB, så kan du räkna ut vem den sjunde blir. Det blir också HPB. Judge har på många ställen skrivit ”den dag HPB kommer tillbaka”. Det kommer inte att dröja länge, men få kommer att känna igen var hon finns. Det viktiga är inte att synas utåt, det är viktigare att vara verksam i ett syfte att höja mänsklighetens Medvetande och utrota de negativa tankarna som finns i världen.

Vi lever i en väldigt materialistisk värld, det kan vi inte komma ifrån. Det är ett enormt tryck som läggs på oss. Det trycket måste alltså motverkas på något sätt för att vi över huvud taget ska fundera på något annat. Tänk om vi alla kunde släppa det ekonomiska oket, så mycket mer tid vi kunde ha att engagera oss i det som är väsentligt i stället för att försöka fixa pengar till hyran eller vad det nu är. Tänk om vi kunde ta den tiden att samla oss och syssla med andliga övningar istället, men så är det inte i Kali yuga, där är det mesta upp och ner.

A.A. Jag tycker om att läsa Baileys böcker, och många menar ju att det är samma Mästare som är inkarnerad, först genom HPB och sedan Alice Bailey. Är det egentligen någon skillnad i budskap? Jag har inte läst så mycket, men vad jag har har hört så ser jag ingen motsägelse däremellan.

P.B. Jag kan säkert komma med både det ena och det andra, när det gäller undervisningen. En slående sak som alltid har tyckts mig vara märklig i det sammanhanget, har varit att HPB publicerade Den Hemliga Läran i två delar, alltså hennes mest viktiga verk. Efter HPB:s död fanns det ett antal olika teosofer som ville hjälpa till i arbetet och man publicerade då den berömda tredje delen tillsammans med de två tidigare volymerna i grovt manipulerad form, den så kallade Adyar-utgåvan av Den Hemliga Läran. Den bestod av olika anteckningar, olika artiklar, saker som inte hade fått klartecken att publiceras allmänt, material som mästarna avsett för senare tid. Detta utgjorde i huvudsak del III av DHL. Sen lämnade HPB världen och kvar blev ”material” som utgavs för att vara de genuina delarna III och IV, som skulle komma ut IFALL mottagandet av de första två delarna blev gynnsamt, som hon skrev i slutet av del II. Var tredje delen författad och sammanställd av HPB? Svar NEJ.

Det materialet i sin tur publicerades fem till sju år efter HPB:s död och några år efter Judges död, när dessa Mästarnas två viktigaste representanter hade gått ur tiden. Då levde Annie Besant, då levde Leadbeater, Alice Bailey, Rudolf Steiner och Max Heindel, för att nämna fem intressanta individer som vi alla har olika åsikter om. Dessa personer skulle vi kunna säga har gjort väldigt mycket på vart sitt håll för att sprida såkallade ”teosofiska”idéer.

Om vi går tillbaka till Alice Bailey, som var en av de fem, så tar hon fasta på den förvanskade och förvrängda versionen av DHL i tre band, där 20.000 ändringar gjordes enbart i de två första delarna. Det materialet använde sig Alice Bailey av, som om det vore samma material som de första Mästarna representerar, den grupp som HPB tillhörde. Det är klart, att jag som varande klassisk traditionell teosof som har studerat HPB sedan 17 års ålder, så förstår man inte Alice Baileys agerande ett dugg, inte ens hennes filosofi, hennes neo-teosofi, som egentligen är mer en fortsättning på Besant/Leadbeaters neo-teosofi än HPBs Mästares TEOSOPHIA.

P.B. Ja, det finns ingen likhet mellan den teosofi som HPB undervisar och den filosofi som Alice Bailey för ut. Detta oberoende av hennes egen åsikt om vem hon är och hennes påståenden om än det ena än det andra. Påståenden har vi hört många uttala, så hon är bara en i ledet som hävdar sig fortsätta på HPB:s undervisning. Vi menar att det finns ingen fortsättning på HPB:s undervisning, den fortsätter hon själv tillsammans med sina trogna och lojala lärjungar.

A.A. Ni tror ändå på en Avatar som ska komma ganska snart, och som hon har förberett för, eller hur?

P.B. Nej, det gör vi inte. Inte på någon Avatar. Avatarer kommer med flera årtusenden emellan. Det är inte vart hundrade år en Avatar kommer. Avatarer har det kommit nio stycken enligt den indiska avatar-läran, och den tionde kommer i slutet på Kali-Yuga, det är om ca 400.000 år. Det är teosofi á la HPB. Det finns teosofer som säger annat, men det är inte HPB:s uppfattning, inte den ursprungliga teosofiska undervisningen.

A.A. Vilket år skulle du nämna då en ljusvarelse eller vad vi ska kalla det för ska komma?

P.B. Vi menar att samma ljusvarelse som inkarnerade i det vi utåt såg som HPB, samma ljusvarelse fortsätter arbetet, i kroppen eller utanför kroppen. Enligt vissa inom rörelsen oberoende av om hon eller han för tillfället har fysisk gestalt eller inte. Så det spelar ingen roll, det är inte där det ligger. Vi kan ju inte lyssna på eller vägledas av någon ny ledare med en helt annan undervisning, om den gamle ledaren finns kvar, fast denne för tillfället har lagt av kläderna och är verksam från en högre dimension. Det förhållande HPB har till sina esoteriska lärjungar, det är intakt. Det andra synsättet är ett systemfel.

L.S. Teosofin enligt Blavatsky säger också att det ska komma en lärare före årtusenskiftet.

B.B. Den Hemliga Läran av HPB säger inte allt, utan det måste komma en som är ytterligare utvecklad, är det vad du står och säger?

B.B. Men hon finns i så fall materialiserad i böckerna, det räcker väl? Då behöver hon inte komma hit igen.

P.B. Denna anspelning berörde jag tidigare och den hade att göra med sikh-religionen. Men förutom detta så menar vi också att hon eller han i fysisk gestalt kommer att vara närvarande eller är närvarande. Vi går inte specifikt in på det, men det finns underförstått och det finns i hela den teosofiska litteraturen förklarat av Judge och Robert Crosbie, av levande teosofer i dag ända ner till Malmö-teosoferna. Det är ingen hemlighet. Men vi har ett helt annat synsätt på det än Besant/Leadbeater, Alice Bailey, antroposofer, Martinus-anhängare, Max Heindel och Summit Lighthouse eller andra, och den listan är lång.

B.B. Måste HPB så att säga återkomma när allting finns i en enda bok (DHL). Man kan ju bara gå till den.

P.B. Ja. Vi teosofer studerar den i dag, på uppdrag av henne. ”Studera det som finns så ska jag lära er mer så småningom.” Hon skrev DHL i fyra delar innan hon dog. Det är inget hemligt, det är allmänt tankegods. Frågan är bara var de två sista delarna finns någonstans. Hon kanske tar dem med sig nästa gång hon kommer, vi får väl se. Studiet av DHL kommer att vara mycket länge, förmodligen hela Vattumannens Tidsålder och den varar i 2155 år framåt. Saken är den att det ockulta språk som HPB lärt sig av Mästarna förvrängt av alla de nya självutnämnda ledarna inom och utanför den teosofiska rörelsen. Det är detta som är systemfelet. Det som är det Vita Broderskapet eller Logen har haft samma undervisning under mycket lång tid, det är inte deras språk som ska ändras, deras terminologi och deras läror, utan vad som snarare borde skett var att alla teosofer skulle studera deras filosofi och sprida den istället för att ”uppfinna” nya läror som skymmer den ursprungliga teosofiska undervisningen. TEOSOFINS väktare, från Maha Chohan, hans Mahatmor och aktiva Nirmanakayor borgar för att undervisningen är korrekt. Det var inte meningen att den teosofiska undervisningen skulle ändras kontinuerligt så snart någon ny teosof utropat sig till ny ledare uppe på det Teosofiska Templets tak. Vår GUPTA VIDYA, eller Hemliga Visdom är helig för oss, så vi är alldeles nöjda med det arbete HPB uträttat, vi är tacksamma för hennes insats och vi står alla bakom den, inte framför den och skymmer sikten.

C.E. Men är inte teosofin utvecklingsbar? Är Blavatskys ord det sista ordet som går att säga om teosofin?

P.B. Absolut inte. Vi som lärjungar är utvecklingsbara. Men de grundläggande tankarna är desamma detta århundrade, förra århundradet, förra år-tusendet, förra årmiljonen. Det finns ingenting som förändrar sig i karma-lagen, reinkarnationsprincipen, kretsloppsprincipen eller i Själens eviga Identitet. Dessa är de grundläggande lärorna som U.L.T. i sin egenskap av en teosofisk skola har som en av sina uppgifter att sprida i världen. Givetvis finns det mycket mer som vi kommer att få lära oss när vi blir andligen mogna. Det skriver HPB i sista delen av band II i DHL. Men vi måste först tillgodogöra oss vad som redan är förmedlat i Den Hemliga Lärans två första band.

Det var allt för i kväll, tack ska ni ha för ert stora intresse för teosofins historia. Det ger oss fina tillfällen att förklara vår ståndpunkt, hur vår policy ser ut och vad U.L.T. vill åstadkomma med sin skola. Vi vill fortsätta det arbete som HPB har initierat och som Mästarna ansåg var det viktigaste för oss människor att förstå under kommande århundraden. ”Det kommer att dröja länge innan mycket mer förmedlas”, skrev HPB. Så låt oss tillsammans försöka förstå Den Hemliga Läran eller The Secret Doctrine. Tack än en gång för i kväll.

Bhagavad-Gita, kommenterad av WQJ
Den Hemliga Läran, av Helena Blavatsky
I Begynnelsen, av Robert Crosbie
Ljus på Vägen, av Mabel Collins
Patanjalis Yoga-Aforismer, kommenterad av William Q Judge
Tystnadens Röst, av Helena Blavatsky
Isis Unveiled, av Helena Blavatsky
Key to Theosophy, av Helena Blavatsky
The Mahatma Letters
Theosophical Glossary, av Helena Blavatsky

Några som annars är trogna teosofer tror att Rörelsen har misslyckats i denna cykel på grund av den missämja och de falska läror som märks så tydligt. De borde komma ihåg att Mästarna aldrig upphör att arbeta och att det alltid är möjligt även för den ringaste teosof som är klarsynt och människoälskande att bistå Dem i Deras strävanden. Vägen till att lära känna Sanningen är att återgå till det som Lärarna själva gav ut, både beträffande filosofi och rätt arbete. Om man gör så, kommer man att finna att det varken finns “skillnader eller skuggan av någon urspårning” inom U.L.T. från de riktlinjer som lagts fram av dessa Lärare. Vi behöver gång på gång fästa alla modfällda eller förvirrade teosofers uppmärksamhet på vad H.P.B. skrev till Judge år 1888:

I förrgår natt visades mig en syn av de Teosofiska Samfunden i fågelperspektiv. Jag såg några få ärliga, pålitliga teosofer i en dödskamp med den vanliga världen, och med andra – nominella men ambitiösa – teosofer. De förra är flera till antalet än du kanske tror, och de segrade, som ni i Amerika kommer att segra, om ni bara förblir trofasta Mästarnas program och är sanna mot er själva.

Och vidare: ”För det är endast när Kärnan är bildad som de sammankallande kan inleda utformandet – vilket kommer att avslutas under de kommande åren hur långt framåt dessa än ligger – av den organisation som vi har i sikte.”

Genom slarvig läsning har många elever missat mycket. Om detta är en Rörelse som är inspirerad av Mästarna och om H.P.B. och Judge var Deras språkrör, är det nödvändigt att försöka förstå meningen bakom orden De använde. Att tänka att strävan hade misslyckats och att det inte var lönt att försöka längre, skulle visa en bristande tro på Mästarna och en missförståelse av de stora, ockulta lagar som styr en sådan Rörelse som denna. ”Den Goda Lagens hjul svänger hastigt omkring. Det mal både natt och dag. De värdelösa agnarna driver det ut från de gyllene sädeskornen, kliet skiljer det från mjölet.” Detta måste tillämpas såväl på Rörelsen som på allting annat – och är Universellt i sin omfattning. Jag tror inte att De använde ord utan något syfte; det är upp till oss och alla andra som vill tjäna Dem att tillämpa, tillämpa och åter tillämpa Deras läror. Det finns ingen gräns för våra strävanden.