Är hypnotismen att anbefalla såsom ett hjälpmedel i moraliskt och pedagogiskt afseende?
(Uti Isislogen framställd fråga, besvarad vid sammankomsten den 5 februari 1899)

GUSTAV ZANDER

© 2004 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

All uppfostran med syfte att höja en persons moraliska värde går ut på att stärka hans viljekraft. Det är denna som ska hjälpa honom att motstå frestelser och onda ingivelser, att övervinna hinder och att trotsa motgångar. Hypnotiseringens värde såsom uppfostringsmedel beror således på beskaffenheten och graden av dess inverkan på viljekraften.

Vad är då hypnotism?  Det är användandet av vissa psykiska medel för att försätta en persons vilja ur verksamhet och istället göra hans tankar, böjelser och handlingar helt och hållet beroende av någon annans vilja.

En hypnotisör kan under den magnetiska sömn han framkallar hos sin patient inge honom t.ex  avsmak för starka drycker och positivt förbjuda honom all användning därav, en ingivelse och en befallning som  patienten inte kan motstå, då hans egna vilja, när det rör dessa saker, är förlamad och hypnotisörens satt i stället.

 

Hur länge räcker hypnotisörens inflytande?  Det beror på styrkan av den magnetiska ”rapport”, i vilken hypnotisör och patient kunnat komma till varandra. En sådan ”rapport” är i vissa fall omöjlig , i andra av mycket olika intensitet.

Vid t.ex fyllerilastens behandling har man i allmänhet gjort den erfarenheten att denna verkan är ganska kortvarig.

Under den tid hypnotiseringens verkan fortfarit, har patiens vilja och motståndskraft inte prövats och när denna verkan förr eller senare upphör så är patienten lika hjälplöst hemfallen åt sin last som förut.

 

Man  kan invända att när hypnotiseringens verkan upphör, kan den förnyas. Detta borde i många fall stöta på stora svårigheter. Även om en tillräckligt kraftig och i moraliskt avseende förtroendevärd hypnotisör finns på nära håll, så fodras det en uppoffring av tid och pengar varje gång kuren behöver förnyas, av just sådana personer, som bäst skulle behöva det, är antagligen inte mäktiga. Dessutom innebär isynnerhet ett sådant upprepat användande av hypnotismen en stor fara. Patienten blir mer viljeslö och det blir även i andra saker allt svårare att använda sin fria vilja. I det hypnotiserade tillståndet är patienten även utsatt av onda inflytelser från det astrala planet, frestelser till synd och brott blir så mycket svårare att motstå om hans psykiska natur genom dryckenskap är försvagad. Mot sådana inflytelser är hypnotisören alldeles ur stånd att skydda sin patient, så mycket mindre som han i de flesta fall inte borde vara underkunnig om deras natur, kanske inte ens om deras tillvaro. Resten som tagit reda på dessa, sysselsätter sig av princip inte med hypnotism.

 

Hur verkar hypnotisering i sådana syften på patientens Karma? På det svarar H.P.B. att den sålunda åstadkomna avhållsamheten inte förbättrar hans karma, ty detta vinnes endast genom människans medvetna och frivilliga strid emot och seger över hennes lägre begär; å andra sidan hindrar den likväl den hypnotiserade att öka sin onda karma, i det den, som fallet är med en supare, hindrar honom att fördärva sin kropp och sin hälsa genom missbruket av starka drycker och undanröjer anledningen till sådana tadelvärda handlingar som begås under rusets inflytande.

Som medel att kurera en oart är hypnotismen mycket opålitlig; som uppfostringsmedel uppfyller den inte allenast inte den allra första fordran man måste ställa på ett sådant, nämligen stärkande av viljekraften, utan tvärtom försvagar och undergräver den samt utsätter den hypnotiserade för faror och inflytelser, vilka inte är mindre olycksbringande därför att de är okända för det stora flertalet av mänskligheten.

 

På grund av det ovan anförda synes det vara satt bortom alla tvivel att hypnotism som hjälpmedel i moraliska och pedagogiskt avseende måste anses förkastlig. 

GUSTAV ZANDER
Theosophia, Årgång III, Mars,1899 sid.43-44

 

___________________________________________________________________