nr 69

   Återvänder vi till jorden och träffar gamla vänner?

från
ForumSvaren 1889-1896

William Q Judge

© 2001 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Jag har ofta läst att vi återvänder till jorden tillsammans med gamla vänner och följeslagare och att detta är ett skäl till  att bara ha goda relationer till alla vi träffar, för annars kan de hämma och skada oss. Kommer alla människor som nu är på  jorden att återvända tillsammans?

69. WQJ: När det gäller att svara på denna fråga måste man ha varje gren inom ockultismen i åtanke, liksom alla de grundläggande teosofiska lärorna. Hur ska man då besvara denna fråga så klart och koncist som möjligt i en sådan här kort artikel? Vi måste naturligtvis vända oss till Adepterna, därför att vetenskapen och urkunderna är mållösa när det gäller hur många gånger Monaderna [Jagen] som nu är i människokroppar har reinkarnerat och när nya Monader har slutat komma in i människotillståndet? Om det nu är så att det  finns ett begränsat antal Monader, och om Monaderna i vårt människostadium har slutat att komma in, eller har kommit till detta stadium för några tidsåldrar sedan, då kan man ju inte avfärda frågan så lätt. Genom att citera Adepterna, skriver H.P.B. i Den Hemliga Läran – som var och en lätt kan förstå om man använder sitt förstånd – att antalet Monader är bestämt i detta världssystem, och för det andra så är det så, att dörren till människoriket har stängts för tusentals år sedan, dvs., vid mitten av den Fjärde Runden. Sålunda har de reinkarnerade mänskliga Jagen mötts gång på gång och skall säkert, allteftersom seklerna kommer och går, mötas igen många gånger. Detta är oundvikligt. Dörren har blivit stängd och antalet Människo-jag är begränsat sedan mitten av den Fjärde Runden, och jagen möts med ökad hastighet eftersom inga nya bekantskaper kan komma ifråga vare sig från de lägre rikena eller från andra sfärer. Detta skapar därför möjligheten att var som helst möta olika Jag som vi tidigare har mött i andra liv på jorden.

Tiden spelar ingen roll. Karma utlöses inte förrän den tid kommer, då Jagen som har karmiska förbindelser med varandra möts igen på jorden. Till dess ligger karman latent. Därför kommer den människa som du förorättade för 10.000 år sedan att reagera på dig när ni möts igen. Och det mötet kommer förr eller senare att äga rum, ty verkan och återverkan tvingar oss att reinkarnera tillsammans. Inte heller kan jag förstå varför redaktören förmodar att fientlighet troligen inte går att föra vidare, men han tror att sympati och tillgivenhet överförs. För mig verkar det inte vara någon skillnad  mellan dessa två – sympati och antipati – och att föra över dem. Det är dock sant att han uttryckte sig i förhållande till att “återvända tillsammans”; men vilken person vi än möter, intimt eller tillfälligt, inom familjen eller utanför, har reinkarnerat och “återvänt” med oss. Och utifrån min kännedom om människonaturen tvingas jag dra den slutsatsen att fientlighet har det största greppet om människan och sannolikheten är mycket stor när vi iakttar en sådan fiendskap som vi just beskrivit – ovanligt stor – att dess rötter finns i ett annat liv.

Där finns inget säkert sätt när det gäller att göra beräkningar angående Devachan och återfödelse, som baseras på den tid då människor dör efter eller före varandra, eftersom varje återfödelse har förmågan att  förändra energierna i så hög grad att A till exempel som dog 200 år före B, en vän från två liv tillbaka, kan dyka upp och återfödas exakt på samma tidpunkt tillsammans med B, på grund av verkningarna och orsakerna som alstrats och skapats av B under de mellanliggande liven. Och så vidare i all oändlighet. De kan till och med röra sig i olika riktningar och vara avskilda från varandra under många, många liv. Om det vore så att det bara fanns en järnhård  regel och att det berodde på människans fria vilja och mentala verksamhet, så skulle det vara lätt sak att beräkna. Men eftersom det beror på hans mentala verksamhet, och eftersom varje återfödelse kastar Jaget i en riktning som med all säkerhet kommer att leda till ett möte med någon som kommer att förändra hans sätt att tänka, kan ingen säga helt säkert när de åter kommer att möta ett Jag som de aldrig tidigare mött.

Varje fientlig och obarmhärtig tanke bäddar för oenighet, och varje tanke av motsatt karaktär bäddar för harmoni. Våra skandhas [egenskapsgrupper] är fulla av intryck som vi mottagit, och dessa skandhas väntar på oss och blir våra igen när vi träder ur Devachan. När vi möter Jag som har relationer till våra goda eller onda, vänliga eller fientliga tankar, så reagerar energierna omedelbart. De reagerar inte förrän dess och när det gäller en människa som vi skadat, dömt eller förargat, får vi alltså vänta tills hon reinkarnerat tillsammans med oss och kan reagera på oss – om det blir i nästa eller ännu ett senare jordeliv, eller när det nu blir (och det betyder inte att det behöver vara inom familjen, det betyder varhelst hon kan möta oss) – för att få reda på om hon ger igen med samma mynt. Om hon inte under tiden blivit ett helgon, kommer hon omedelbart att bli orsak till skada för oss för den skada vi tidigare förorsakat, eller – i motsatt fall – till nytta för det goda vi förorsakat. Den karmiska lagen verkar genom oss med automatisk regelbundenhet tills vi känner den och alstrar motverkningar. Och värdet av allt detta är, att vi nu vet när vi behandlar alla människor med ständig barmhärtighet och kärlek så tvättar vi gamla sår rena och skapar inga nya smärtor; men om vi vill fördöma, straffa, misstycka, med andra ord, betrakta oss själva som karmiska ombud utan att förstå betydelsen av denna term, då sår vi draksådd, dvs. vi sår orsaker till kommande smärta.[sid 59-61]