Eftersom den tid vi tillbringar i det fysiska livet är den tid då vi verkligen utvecklas och den tid som vi tillbringar i Devachan är enbart en tid av vila, eller i bästa fall, en smältningsprocess, varför behöver då evolutionslagen slösa bort en sådan stor oproportionerlig tid i Devachan – oproportionerlig på upp emot åttatusen år av vila mot mindre än ett hundra år av verksamhet?.

Svar 65: W.Q.J. Det allmänna storleksförhållandet som jag alltid haft kännedom om mellan jordelivet och Devachan ligger på ungefär 70 år per liv och 1500 år i Devachan. Vidare är det känt att många människor går ur det devachanska tillståndet mycket kort efter de kommit in i det. Ett reflekterande över det faktum att åren som våra liv är sammansatta av är fyllda av tankar som i stora antal är knutna till varje enskild handling, kommer att visa varför Devachan är så mycket längre än jordelivet. Det oproportionella mellan den utförda handlingen och de tankar som intimt hör samman med den är enorm, och jämför vi med Devachan i relation till jordelivet, så är det omfattande. I Devachan måste dessa tankar förbrukas, vilka inte kan uttryckas annat än fragmentariskt under jordelivet, och de kan inte bli förbrukade någon annan stans. Detta är vad som krävs, inte av evolutionen, utan av själva tanken. Och de som bara strävar lite grand, och som engagerar sig mera i handlingen än i tanken, lägger bara en liten grund för Devachan, och kommer därför ur det snabbare än andra. [sid 56-57]

 

---