nr 59

  Vad är orsaken till spädbarnsdöd?

från
ForumSvaren 1889-1896

William Q Judge

© 2001 Online Teosofiska Kompaniet Malmö

Ju mer jag tänker på detta, desto större mysterium verkar det vara för mig. Om vi reinkarnerar antingen för bättre utveckling eller som straff för synder begångna i en tidigare inkarnation, varför finns det då så många spädbarn som bara lever några få dagar eller veckor? De lämnar ju sina kroppar utan att över huvud taget ha utvecklats, inte heller lider de i någon större utsträckning.

 

59. WQJ: Mysteriet kommer att tätna ytterligare för frågeställaren om han bestämt hävdar att ett uttalande som bara är en del av den teosofiska läran blir betraktat som om det vore hela läran. I frågan antas det att vi bara reinkarnerar för bättre utveckling eller för straff,  då däremot detta enbart är en ofullständig syn på saken. Vi reinkarnerar som ett resultat av de orsaker som satts i rörelse. Därför kan vi vara här på grund av belöning, eller straff, eller genom eget val, eller bara för att alstra gärningar, eller för glädje, eller för att bestraffa eller disciplinera andra, eller för vår egen disciplin, eller för tusen andra anledningar. Människorasens evolution tvingar oss att reinkarnera, och så vi gör enligt lagen. De inledande raderna besvarar det mesta av frågan, men ytterligare en synpunkt är möjlig. Om vi ser på det från föräldrarnas synvinkel, så är spädbarnets födelse och förtidiga död på en och samma gång en glädje, en disciplinering, och ett straff. Om förlusten accepteras på rätt sätt, resulterar det i disciplin; om man gör uppror mot det, då kommer man bara att känna bestraffning; glädje och belöning uppstod när barnet föddes, och fastän orsaken till glädjen snabbt försvann, så är den möjliga verkan på fadern och modern inte helt förstörd. Sedan kan man säga att det Jag som försökte att börja ett nytt liv i den familjen och som alltför snabbt rycktes bort, kanske tog ett kort steg mot en bättre miljö än den tidigare haft, eller slapp undan en familj där ingenting förutom hinder och ondska skulle ha omgett det. Genom sådana här reflektioner kommer dessa  “mysterier” att klarna och bli tydliga. [sid 53-54]