Finns det några uttalanden i madame Blavatskys skrifter eller i någon annans, som kan tänkas känna till någon uppgift kring den fråga, som går ut på att Jaget regelbundet skulle skifta kön vid varje inkarnation, eller om det överhuvudtaget skiftar till det motsatta könet?

Svar 48: W.Q.J.  Jag kommer inte ihåg att jag någonstans i H.P.B:s skrifter skulle ha läst ett uttalande som berör denna fråga; inte heller kan jag minnas, så långt min tanke än sträcker sig, att jag i de olika medelanden som skrivits av de Adepter som sände henne till världen, funnit någon uppgift om att Jaget inkarnerar omväxlande i manliga och kvinnliga kroppar. Man kan finna läran som säger, att Jagen som finns i fysiska kroppar på nuvarande utvecklingspunkt har gått igenom varje slags erfarenhet i båda könen, men detta bekräftar inte slutsatsen att sådana inkarnationer skulle leda till att vi regelbundet skiftar kön – inte heller motsäger den detta. Det har helt enkelt ingenting med själva frågan att göra.

Frågan verkar vara intressant för många, men jag måste erkänna att den saknar helt intresse för mig. Det är för mig alldeles likgiltigt om jag  i mitt nästa liv skulle födas i en kvinnokropp. Det är dokumenterat att ett Jag gjorde mycket bra ifrån sig i den kropp som kallades Helena P. Blavatsky; och tvärtom, en annan gjorde bra ifrån sig i en manskropp kallad Sankaracharya. Det sägs också att en viss Maji – en kvinna – i Indien är en stor Yogi. Och eftersom jag är alldeles likgiltig, kan mina kommentarer betraktas vara fria från all partiskhet för endera könet, så tydligt för somliga, men ofta orsak till fördunklandet av vidsyntheten.

Nåväl, jag kan inte ansluta mig till teorin om alternerade könsväxlingar. Den verkar för mig vid första intrycket vara väldigt konstlad. Dessutom verkar den bryta mot, tillsammans med fenomenet om en bakomliggande personlig rådgivare, de naturliga slutsatser vi kan dra av människornas liv och karaktärer – vår enda vägledare i sådana frågor. Om man antar att en människoliknande Gud gjort det till en lag, att varje Jag nu skall ha en manlig eller kvinnlig form att leva i, hur mycket än lagen för attraktion och repulsion verkar i en annan riktning, så kan det ju verka rimligt att hålla fast vid den ståndpunkt som innebär att ett regelbundet växlande mellan könen är den allmänna regeln. Men universum styrs av lag och inte av nyck. Så, låt oss för ett ögonblick betrakta de två utgångspunkterna.

Karma – från föregående liv – bestämmer var, hur och när vi ska återfödas. Men det varigenom karmalagen huvudsakligen verkar är vad som kallas tendenser. Med andra ord, så kommer inriktningen på de tendenser som satts igång i ett föregående liv att avgöra tendensen att inkarnera i en viss familj vid nästa födelse. Och vi måste också se på på frågan vad som är det mest väsentliga i den manliga respektive kvinnliga karaktären, eftersom det inte bara är en fråga om utseende och funktion. Om vi upptäcker vad som är det mest väsentliga kännetecknande karaktärsdraget hos den kvinnliga i motsats till den manliga karaktären, kan vi kanske uppnå en trolig slutsats – fastän, som jag tidigare påpekat, under alla omständigheter en synnerligen ointressant och meningslös sådan.

Enligt min begränsade uppfattning är den kvinnliga karaktären i sig själv konkret; dvs. den tenderar i tanke, ord och handling mot det konkreta; medan den manliga karaktären i sig själv för mig verkar vara den motsatta. Kabbalisterna och de vise från alla länder är kanske inga auktoriteter för mina läsare, men de stödjer denna uppfattning. Och förekomsten av undantag hos båda könen motsäger inte en sådan åsikt, utan snarare bekräftar den, eftersom vi med lätthet kan urskilja en manlig karaktär hos en kvinna, såväl som en kvinnlig hos en man. Denna skillnad är inte uppfunnen av tyranniskt sinnade män, utan verkar faktiskt existera inom vår ras. Ty var du än går, eller hur civiliserad eller barbarisk, modern eller gammal dina exempel än är, så visar de på samma skillnader och karakteristiska drag.

Antingen du medger eller förnekar denna särskilda beskrivning av konkrethet och abstrakthet, så förblir det ändå sant att den väsentliga kvinnliga karaktären – vad som än är dess utmärkande drag – är fullständigt skild från den väsentligt manliga karaktären.

Men om nu ett Jag med mycket stor möda och under många liv utvecklat en kvinnlig karaktär – är det då sannolikt att denna tendens med en gång skulle upphöra? Eller om den uppstått under endast ett liv, att den vid döden skulle hunnit tömma ut hela sin kraft, så att Jaget är färdigt att i nästa inkarnation övergå till ett annat kön? Jag tror inte det. Det kanske kan vara så att ett Jag som varit en man i ett liv blir en kvinna i det följande, men detta skulle innebära att det under sitt liv odlat en tendens mot det väsentligt kvinnliga – enligt min åsikt, tankens konkrethet i djupet av hennes karaktär – eller så grundar det sig på andra skäl. Det är inte vist att ställa upp några fasta, orubbliga regler. Naturen arbetar inte på det sättet. Den är alltid redo att bryta någon regel som vi dumt nog trodde varade för evigt.

Så jag sammanfattar det hela med att Jaget fortsätter som man eller kvinna, precis så länge som dess djupare natur är gestaltad i överensstämmelse med och har tendens att bibehålla det väsentligt karakteristiska hos det kön vari det inkarnerat. Enligt min ringa bedömning är teorin om regelbundet växlande kön fullständigt grundlös. Men i själva verket är detta en sak som ingen av oss kan avgöra. Kristendomens apostlar förklarade att kvinnlig inkarnation var lägre på skalan än den manliga, ty de sade, att kvinnan endast kunde frälsas genom äktenskapet; men även en del kristna teosofer kommer att förkasta apostlarnas uppfattning [sid. 43-45] 

 

---