Kan det vara så att vår lägre natur är sammansatt av grupper av elementarvarelser (sub-mänskliga ), vilka under högre vägledning kan sammansvetsas till en god kraft i stället för att vara någonting ont som man måste kassera? Om det är så, bör det Högre Jaget då snarare betraktas som en lärare och tränare för Lägre Manas än som en motståndare, liksom en förälder hindrar sina barn från att göra fel, och skulle inte en sådan åsikt som denna göra konflikten mellan den djuriska och andliga naturen lättare för flertalet människor?

Svar 47: W.Q.J. Redaktören har rätt när han säger att vi kan inte befria oss från vår lägre natur, den måste tyglas. Lika lite som vi kan utplåna Världsförnuftet, lika lite kan vi “kassera” någonting som är en del av naturen samt bidrar till att göra oss till det vi är. Vi måste upptäcka vår lägre natur i alla dess förgreningar och grundligt tämja den, eftersom det är så den omformas i stället för att kasseras. Men jag kan inte hålla med honom angående “de undermänskliga elementalerna” tillsammans bildar oss och så kallar han dem “inbillade”. De är inte inbillade, även om frågeställaren betraktar dem i ett felaktigt ljus och redaktören i inget ljus alls. Om det finns någon viktigt åsikt inom ockultismen, så är det att vi är sammansatta av en mängd ”småliv”, och att varje del av vår natur är sammansatt på det viset, vilket innebär att även vår lägre natur är sammansatt av dessa småliv. Det finns inget vakuum i universum som är fritt från liv. Men fastän det ligger till på det viset, så skall dessa småliv inte betraktas som fristående varelser från den människa de bygger upp, vilka hon – som frågeställaren antyder – kan “utbilda” i en från dem avskild mänsklig position. De existerar i henne, och när hon lever och tänker präglar hon dem med sina tankar och handlingar. Många lämnar henne under varje ögonblick, och en ström av småliv av många grader och arter projiceras därför kontinuerligt från henne ut i rymden och bildar hennes karma. För de är inte särskilt klyftiga och agerar på sitt eget sätt, liksom vattnet när det rinner ner för en sluttning. Om vi betraktar dessa småliv som varelser som vi utbildar hemfaller vi åt vidskepelse, men om vi å andra sidan menar att de inte finns och inte har någon plats inom oss, som redaktören antyder, får vi aldrig den rätta kunskapen om universum.

Dessa varelser är materia, och varje människa har hand om en viss mängd materia. Hon hålls ansvarig för den prägel hon ger de atomer som bygger upp henne, och lever hon inte på rätt sätt får hon förr eller senare ta konsekvenserna av detta. För dessa faktiska elementaler utgör medel varigenom karma verkar, för utan dem – genom att betrakta atomerna som punkter av förnimmelse – skulle det inte gå att förena materian med människans förnuft, tankar och omständigheter.

Konflikten mellan det högre och lägre kan bara förmildras av den gamla regeln “att se på alla delar av universum som innehållande andliga varelser, och att alla är av samma slag och skiljer sig bara till graden från varandra”. [sid. 42-43]

 

---