Vilken är samvetets källa? Från vilket plan kommer det? Varför gläds vilden när han är grym mot sin fiende på samma sätt som den så kallade upplysta människan gör, när hon utför fula knep som den verkligt upplyste vet är felaktiga? Med andra ord, är samvetet ett resultat av uppfostran?

100. WQJ: Samvetet verkar vara en förmåga som kan dämpas eller göras verksam. Enligt min mening har det sin källa i det Högre Självet, och allt efter som det nedstiger genom de olika planen, så förlorar det sin kraft eller så behåller det sitt inflytande enligt det liv den jordiska varelsen lever och den uppfostran hon genomgått. Vildens samvete är begränsat genom sin uppfostran i samma grad som någon från New England eller en europeisk religionsanhängare som förintade människor i Guds eller Kristus namn. Vi kan inte påstå att de människor som var inblandade i religiösa förföljelser inte handlade i enlighet med vad de kallade sitt samvete. Med detta menar jag inte att samvetet behöver uppfostras, utan dess förmåga att uttrycka sig begränsas av vår uppfostran, och följaktligen, om vi bekänner oss till en trångsynt religion eller ett icke-filosofiskt system är det troligt att detta hindrar oss från att lyssna till vårt samvete. Och i de fall där människor gör fel enligt vad de kallar sitt samvete, ligger det troligen till på det viset, att de har förvanskat sin intuition till den grad att de inte längre förstår den inre observatörens röst. [s88-89]
 

---

|   till ULTs hemsida   |  till William Q Judge Online   | till ForumSvaren HuvudIndex   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23