Vem är vi egentligen?

Vem av oss har inte känt sig kluven i vår moderna tid av stress och ständiga ström av information och intryck? Vem av oss har inte känt att vi har olika viljor inom oss, som drar åt olika håll? När vi försöker komma underfund med oss själva är det ibland svårt att veta vem vi egentligen är. Teosofin säger att vi har ett personligt, föränderligt och förgängligt medvetande som överlappar ett mycket större och djupare permanent medvetande. Detta permanenta medvetande menar teosofin är en evig gudomlig kärna som aldrig kommer att upphöra att existera. Till vår innersta kärna är vi ett medvetande. Vi är en individualitet som återföds i en evigt pågående utvecklingsprocess. Det är en svindlande tanke, att vi alltid har och att vi alltid kommer att existera i en eller annan form i universum. Det finns inte någon början eller något slut för oss. Det enda som upphör att existera är våra former, de instrument som vi använder oss av för att vinna erfarenheter.

Med andra ord så kommer vi – när vi uppriktigt ställer oss själva frågan: "Vem är jag?" – så småningom fram till att vi är något mer än de temporära känslor vi känner och de skiftande tankar vi tänker. Vi är inte heller vår kropp som går igenom många förändringar under livets gång. Hade vi inte varit något mer, det vill säga ett djupare medvetande, skulle vi aldrig kunna iaktta de förändringar som sker. Det är i själva verket en nödvändighet att det finns ett stilla Centrum för att vi skall kunna iaktta den pågående rörelsen.

Hur kan vi då nå in till vår innersta kärna och få smak på vem vi egentligen är? Funderar vi ytterligare ett tag kommer vi förmodligen fram till att det finns ett medvetet Förnuft, en "högre jagkänsla", som ständigt iakttar de många förändringar som sker i vår process. Vi är med andra ord en Iakttagare och upplever genom våra tankar, känslor och kropp. Denna "högre jagkänsla" ger varje människa en vetskap om att vi är något mer än alla de förändringar som vi iakttar i det yttre såväl som i det inre livet. När vi kommit till den insikten brukar nyfikenheten vara väckt. Vi känner att vi vill lära känna oss själva ännu mer och vi börjar då ett medvetet och aktivt sökande för att komma närmare sanningen om oss själva.

Teosofin har förmodligen en av de mest utvecklade teorierna inom esoteriken som kan erbjudas en sökare inom detta område. Hela strävan inom den teosofiska rörelsen är just att vi som människor skall lära känna oss själva helt och hållet och kunna utveckla alla våra slumrande potentialer. Detta kan vara till stor hjälp för oss i vårt sökande efter vår egen sanna identitet – att återfinna "den förlorade Sonen".

Redaktionell artikel
Årgång 14, jan/feb/mars, 1993, nummer 1
Teosofiska Rörelsen nr 71