Teosofisk Gnosis
nr 7

 Sufiläran och teosofin

© 2003 Online Teosofiska Kompaniet Malmö 



 
 

Sufiläran skulle kunna ses som islams teosofi eller esoteriska lära. Teosofin har alltid uppmuntrat ett jämförande studium av olika religioner och filosofier och vill framhäva de gemensamma grunderna inom dessa. Likheten mellan teosofi och sufism är mycket slående. Det lilla axplock som vi  presenterar i denna  artikel är likt en droppe i havet och kan bara ses som ett litet smakprov på den visdom som finns att utforska inom denna rika kunskapskälla.

Om vi börjar med själva ordets betydelse kan vi i "The Way of Illumination", vars innehåll huvudsakligen är hämtat från Inayat Khans skrifter, läsa följande;

"Även om vissa bildade män påpekar att detta ord härstammar från ett persiskt ord, som betyder ull, för att antyda att sufier bär klädesplagg av ylle, anses det inom sufirörelsen att medan det möjligtvis finns ett samband med arabiskans ’saf’ som betyder ’ren’ (dvs. ren från skillnader och åtskillnader), att ordet mera troligt är besläktat med grekiskans ’sofia’ (visdom). Så ordet sufism kan ge uttryck åt idén om ’det tillstånd i vilket det sker en strävan efter gudomlig visdom’."

Läser vi vidare får vi också en historisk inblick:

"Den europeiske sufihistorikern spårar ibland dess historia genom att lägga märke till ordets befintliga förekomst inom litteraturen och hänför därför endast till de skolor av tankegångar som definitivt önskar bli kända under detta namn. Vissa lärda finner filosofins ursprung i Muhammeds läror, några spårar det markerade inflytandet hos sufiförfattare till neoplatoniker, och andra igen hänför till Zarathustra, eller Abraham eller Egyptens skolor.

Sufins egen synpunkt är emellertid att varje världsålder för med sig närvaron av själar, väckta till medvetande, så att visdom med rätta inte kan begränsas till en viss period eller plats. Av detta följer att det är omöjligt att bestämma ett datum för sufismens uppkomst. Sufismen bör bli förstådd som sammanfallande med sann visdom genom alla tider. Det som alla upplysta själar har yttrat, vilken troslära de än uppenbarar, vilket språk de än använder sig av, har alltid varit sufism;  för den visdom som ligger till grund för alla de olika troslärorna är det som förenar dem alla, trots deras yttre skillnader i fråga om utseende."

Detta var lite om etymologin och en historisk översikt, men frågan vad en sufi är kvarstår. Vi låter samma bok komma till tals:

"Strängt taget är varje sökare efter den yttersta sanningen en sufi, vare sig han kallar sig själv det eller inte. Nödvändigtvis söker han sanningen i överensstämmelse med sin egen särskilda synpunkt och kan följaktligen finna det svårt att tro att andra från sina olika synpunkter likväl söker samma Sanning och alltid med framgång, även om det sker till varierande grad. … Sufirörelsen eftersträvar att inse som sanning att varje person som följer sin särskilda livsinriktning inte dess mindre passar in i Helhetens ordning och till slut uppnår inte endast sitt eget mål utan det slutliga gemensamma Målet.

Av detta följer att var och en, även en som uppenbarligen inte är medlem av sufirörelsen, är en sufi, antingen så länge som han strävar efter att förstå Livet eller så snart som han är villig att inse att alla andra människor också kommer att finna och nå samma Ideal. Då en person motsätter sig eller hindrar ett stort Ideals uttryckssätt och är ovillig att inse att hon kommer att möta de andra så snart som hon trängt tillräckligt djupt i djupet av alla själar, hindrar hon sig själv från att förverkliga det Obegränsade. Alla bekännelser är helt enkelt olika grader av visionens klarseende. Alla är delar av en ocean av Sanning. Ju mer detta inses, desto lättare är det att se det sanna förhållandet mellan alla trosbegrepp och desto större synvidd blir det över den enda stora Oceanen.

Begränsningar och gränslinjer är ofrånkomliga i det mänskliga livet; former och avtal är naturliga och nödvändiga; men de skiljer inte desto mindre mänskligheten åt. Visa är de som kan möta varandra bortom dessa begränsningar."

Det finns väl ingen vid det här laget som har undgått att lägga märke till likheten i framställningssätten mellan sufismen och teosofin.

Hur ser då ett från sufiskt synpunkt idealiskt liv ut? Den frågan ger Eric Hermelin svar på i sin bok Persiska Antologin, där han skriver:

"Några yttre kännemärken finns knappast – skulle då möjligen vara just frånvaron av sådana. Dessa liv förs under så anspråkslösa former och gör så lite väsen av sig att de närmast är helt förbisedda av sitt övriga grannskap.

Hemligheten med deras allmänt erkända goda humör är att de tagit avstånd från alla egna önskningar och planer – de kan alltså inte bli besvikna. De arbetar för att tjäna sina medmänniskor. De lever på lite och ingenting. Är gifta och har barn. Att lägga över ett barn som sparkat av sig i sömnen är mer värt än att dra ut i det heliga kriget. Sufierna lever i världen och bland människorna, men oberoende av värld och människor, vilket ger dem en gränslös förmåga att tåla olyckor och gräsligheter. Attar kallar dem "Hjärtats folk"; genom deras liv och ord strömmar kraft till alla hjälplösa stackare.

En av "vännerna" (som de också kallats) har varit kung i Afghanistan. En annan har varit rövare. En drog omkring på vägarna med ett bläckhorn av guld, klädd i sidendräkt och muslinturban, uppvaktad av fyra slavar. Men han var ett undantag. De flesta var enkla diversearbetare, kamelvaktare, ölförsäljare, vedhuggare. En var analfabet. En var en "tokig dåre", omhändertagen på en asyl!

De var inte bara män – en av de mest berömda är Rabiah från Basra, hon som hade avlagt ett löfte att aldrig under sitt liv be en människa om någonting vad det vara månde."

En av de mest kända sufierna var Rumi och vid ingången till mausoleet över hans grav i Konya, Turkiet, står i ett par minnesord om att "han var en av sin tids största teosofer". Kanske hade Rumi själv och många andra persiska mystiker inte valt att kallas vare sig teosof eller sufi, eftersom varje ord innebär en begränsning. Man får rimligen anta, att för de människor som fått glimtar av det obegränsade innebär benämningen alltid en beskrivning och får inte förväxlas med själva upplevelsen.

I Reincarnation: The Phoenix Fire Mystery av Joseph Head och S. L.Cranston kan vi läsa följande intressanta uppgifter:

Det var i synnerhet hos sufierna – vars namn härstammar från sofia, visdom – som läran om reinkarnation var bevarad. Sufierna påstod att de var i besittning av islams esoteriska filosofi och att de föregick Muhammed med åtskilliga årtusenden. Saadi, Rumi, Hafiz, och andra berömda sufipoeter dolde uppenbarligen många av sina idéer bakom den symboliska framställningen av "den Älskade", en tillämpning som senare antogs av trubadurerna och av Dante och Raimundus Lullus. "Sufiläran" säger C. W. King, "omfattade den storslagna idén om en universell tro, som i hemlighet kunde omfattas av vilken yttre trosbekännelse som helst..."

Det enorma, men till största delen icke erkända inflytande, som sufismen hade på såväl Västerlandets som Mellanösterns tankevärld, visas i Idries Shas bok The Sufis och  i Robert Graves Introduktion till denna bok. Shah som påvisar sufiernas tro på en medveten utveckling och människans obegränsade utvecklingsmöjligheter förklarar:

Det österländska inflytandet under äldre medeltid (i Europa) gjorde sig gällande på åtskilliga områden. Av dessa är de viktigaste de teologiska och de ockulta. Lullus, Assisi, Scot (Duns Scotus) och dussintals andra förmedlade den teologiska versionen. Men vi behöver bara kasta en hastig blick på listan över kända namn av ockultister och europeiska invigda, för att se var den hemliga läran fanns bevarad och som de överlämnade, hur beslöjad formen än var.

Raimond Lullus var enligt ockultisterna en alkemist och invigd. Enligt de fromma var han en kristen missionär. Enligt hans egna skrifter använde han sig av sufiskrifter och övningar. Roger Bacon, en annan överstepräst inom ockultismen skrev om den sufiska upplysningen. Paracelsus, som försökte  att reformera den västerländska läkekonsten framlägger sufiidéer.... Alkemisten Geber var en av Iraks mest kända sufier. Han är känd som en ockult Mästare (och kemins fader). I den ockulta traditionen finns även Albertus Magnus som både var skolastiker och magiker och studerade i arabiska skolor samt inspirerade Thomas av Aquino. Talrika påvar, som ansågs vara magiker och förmedlare av en hemlig lära...hade kvalificerat sig i arabiska skolor – sådana som till exempel Gerbert, Silvester II...Inom olika organisationer är det samma sak. I fall Franciskan Orden visar spår av sufiskt ursprung, så är det samma sak med den rosenkreutziska och frimurarna.

Vidare kan vi i samma bok läsa detta om Mellanösterns störste visman – Rumi –  på 1200-talet:

Rumi var den främste av de mystiska persiska sufipoeterna. Hans Mesnavi omfattar sex böcker med omkring 25 000 verspar. Den anses ligga näst intill Koranen i vishet, och kallas  i själva verket för "Koranen på persiska", därför att den är baserad på Profetens skrifter och uttalanden.

Avslutningsvis citerar vi en annan mycket känd indisk sufi som heter Kabir. Han säger följande visa ord till sina lärjungar, på tal om vart man ska söka sanningen:

Pärlan föll i gyttjan.
Alla söker pärlan.
Några söker i öster,
andra i väster.
Några söker i vattnet,
andra bland stenarna.
Men tjänaren Kabir har sett
dess sanna värde.
Omsorgsfullt har han svept in den
i en flik av sitt hjärtas mantel.

Redaktionell artikel
Årgång 2,  jan/feb, 1981, nummer 1
Teosofiska Rörelsen nr 7

[Engraving from Robert Fludd, Summum bonum, Frankfurt 1629.]

 _______________________________________________________________________________

Samtliga teosofiska texter är hämtade från tidskriften Teosofiska Rörelsen. Dessa publicerades av United Lodge of Theosophists, Malmölogen under åren 1979-1993 som redaktionella artiklar. Det blev totalt 71 olika tema nummer. Vi har inför vår nya Online upplaga delvis omarbetat dessa artiklar (de ursprungliga texterna), dels grammatiskt, dels filosofiskt, men i stora drag bibehållit grundtankarna eftersom innehållet är tidlöst.

UTGIVARNA,
Teosofiska Kompaniet, våren 2003
 _______________________________________________________________________________

 

|  till Teosofisk Gnosis HuvudIndex  |   till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö   
Uppdaterad 2014-03-23