Yoga* (sk). (1) En av Indiens sex darshanas eller skolor; en filosofisk skola grundad av Patanjali, fastän den verkliga yogaläran, den som är sagd att ha hjälpt till att förbereda världen för Buddhas predikan, är tillskriven på goda grunder, den mera forntida vismannen Yajnavalkya, författaren av Shatapatha Brahmana, Yajur Veda, Brihad Aranyaka och andra berömda verk. (2) Utövandet av meditation som ett medel till andlig frigörelse. Psyko-andliga förmågor uppnås därmed och framkallade extatiska tillstånd leder till den klara och korrekta förnimmelsen om de eviga sanningarna, både i det synliga och osynliga universum.

Yogi* (sk). 1) Inte ”ett tillstånd av sexfaldig kroppslig och mental glädje som ett resultat av extatisk meditation (Eitel); utan ett tillstånd, som när det uppnåtts ger utövaren ett fullständigt herravälde över sina sex ”principer”, han har nu blivit ett med den sjunde. Det ger honom full kontroll, tack vare sin kunskap om SJÄLVET och Självet, över sina kroppsliga, intellektuella och mentala tillstånd, som nu inte längre är i stånd att lägga sig i eller inverka på hans Högre Jag och lämnar således det ifred att vara i sitt ursprungliga rena och gudomliga tillstånd. 2) Även namnet på en hängiven som utövar Yoga.
 
Sankhya (sk). Det filosofiska system som grundades av Kapila Rishi, ett system av analytisk metafysik, och en av de sex Darshanas eller filosofiska skolorna. Den predikar om de numeriska kategorierna och betydelsen av de tjugo-fem tatwas (naturkrafterna i olika grader). Denna ”anatomistiska skola”, som några kallar den, förklarar naturen genom de tjugo-fyra elementens interaktion tillsammans med purusha (anden) vilka blir modifierade genom de tre gunas (kvaliteterna), och undervisar om evigheten hos pradhana (den ursprunglig homogena materian), eller naturens själv-transformation och de mänskliga Jagens evighet.

Patanjali.(sk) Yogafilosofins grundare. Det datum som orientalisterna hänför honom till är 200 f Kr, och av ockultisterna närmare 700 än 600 f Kr. I varje fall var han samtida med Panini.

Vyasa (sk). Bokstavligt en som utvidgar eller ger en utförligare framställning; en uttolkare eller snarare en uppenbarare; för det som han förklarar, uttolkar och utförligare framställer är ett mysterium för de profana. Termen användes i forna dagar om de högsta Guruerna i Indien. Det fanns många Vyasas i Aryavarta; en var den som sammanställde och arrangerade Veda-böckerna; en annan var författaren till Mahabharata – den tjugoåttonde Vyasa eller uppenbararen i successionsordningen – och den siste av betydelse var författaren till Uttara Mimansa, den sjätte skolan eller systemet inom indisk filosofi. Han var också upphovsmannen till Vedanta-systemet. Hans levnadstid  tilldelad av orientalister (se Elphinstone, Cowell, etc) är 1.400 f Kr, men detta datum är med all säkerhet alldeles för tidigt. Purana-böckerna omtalar bara tjugoåtta Vyasas – som vid olika tillfällen nedsteg till jorden för att förkunna vediska sanningar –  men där fanns många fler. [TG:367] 

Utdrag ur Teosofisk Ordbok Online av Helena Blavatsky
Bulletin nr 207, Januari 2008, Malmölogen