nr 84

Den teosofiska insikten
EBONITER, NASARÉER, ESSÉER OCH GNOSTIKER – DE FÖRSTA KRISTNA

Det är i Palestina, som vi måste söka kristendomen av renaste vatten, bortsett från dess ursprung. Efter Jesu död slöt sig de första kristna alla tillsammans, vare sig de var ebioniter, nasaréer, gnostiker eller någonting annat. På den tiden fanns inga kristna dogmer, utan kristendomen bestod i tron på Jesus som profet. Denna tro varierade från att man antingen i honom såg helt enkelt en "rättfäridg man" eller en helig, inspirerad profet, ett vehikel för Christos och Sophia att manifestera sig igenom. Alla dessa (sekter) enade sig i opposition mot synagogan och mot fariséernas tyranniska formaliteter, ända tills denna ursprungliga grupp delade sig i två bestämt åtskilda grenar – vilka vi för att vara korrekta kan kalla de kristna kabbalisterna av den judiska tanaim-skolan och de kristna kabbalisterna av den platonska Gnosis. De förra representerades av det parti, som utgjordes av anhängarna till Petrus och Johannes, Apokalypsens författare. De senare inordnades under den paulinska kristendomen, som mot slutet av andra århundradet sammansmälte med den platonska filosofin och ännu senare uppslukade de gnostiska sekterna, vilkas symboler och missförstådda mysticism översvämmade den romerska kyrkan.

Vilken säkerhet har en kristen för att kunna bekänna sig som en sådan, mitt i detta virrvar av motsägelser?

Josefos och Philo Judaeus har tillräckligt noggrant beskrivit denna sekt ( Asaia, esséerna) för att vi inte skall hysa något tvivel om, att den nasareiske reformatorn, efter att ha uppfostrats hos dem i öknen och vederbörligen invigts i Mysterierna, föredrog en vandrande Nasarias fria och oberoende liv och därför skilde sig från dem, avsade sig nasaréeskapet och blev sålunda en kringvandrande terapeut, en Nasaria, en healer.

Allt detta pekar ovedersägligen på det faktum, att med undantag av en handfull "självutnämnda" kristna, som längre fram fick övertaget, värderade hela den civiliserade delen av hedningarna – som kände Jesus – honom som filosof, som en adept, som de jämställde med Pythagoras och Apollonios.

Utdrag ur Isis Unveiled II, ss 144, 150, 197-98 av HELENA BLAVATSKY

---

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23