nr 103

Teosofin & Bhagavad Gita

Det framgår inte av Bhagavad-Gita att Krishna, som i själva verket var fallet, hade förmått Arjuna att börja kriget för att återta sitt kungarike. Samtidigt som Krishna stimulerade honom till det, teg han vist med det som Arjuna kommer underfund med första dagen, nämligen att det är alla dessa vänner, släktingar och lärare han måste vända sig mot. Det var en klok förtegenhet. Om vi till fullo förstod den oerhörda styrkan hos våra lidelser och olika böjelser, skulle de flesta av oss ge upp kampen i förväg, ty ingenting skulle kunna få oss att tro att någon kraft inom oss skulle hålla stånd mot en sådan övermakt. För oss ligger alltså sporren till kamp inte så mycket i de samtal vi nu för med Krishna, utan i de impulser som gång på gång överförs från inkarnation till inkarnation.

Vi antar utmaningen gång på gång, åter och åter, i liv efter liv, aldrig riktigt besegrade om vi alltid ser på Krishna – vårt Högre Själv. Det finner vi också i berättelsen om Arjuna. Ty i en senare bok, kallad Anugita, finns en skildring av hur hjälten tillsammans med Krishna vandrar genom mayas palats. Striden är över för tillfället, och Arjuna talar om för sin vän att han egentligen har glömt mycket av vad denne har sagt honom (i Bhagavad-Gita) och ber honom kortfattat upprepa det. Den store krigaren villfar hans bön.

Mayas palats är denna illusoriska kropp, uppbyggd omkring oss av begären. Under vårt senaste liv fick vi alla de råd som meddelas i denna dikt, och när vi i dag går genom palatset, som ibland tycks så vackert, kommer då och då minnen till oss från det förflutna. Ibland tar vi modigt upp kampen, och om vi rätt har lyssnat till vår ledare skall vi förvisso förmå oss att äntligen föra kampen till dess slut.

Det finns i naturen en lag som verkar inom livets alla områden, moraliska eller fysiska, och som ibland skulle kunna kallas vågrörelsens, ibland hämmandets lag. Vid andra tillfällen manifesterar sig denna lag än som vibrationer än som attraktion och repulsion. Alla dessa förändringar är emellertid endast skenbara därför att de i grunden är uttryck för en och samma lag.

Utdrag ur Kommentarer till Bhagavad-Gita, ss 114-15 av WILLIAM Q JUDGE
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23