nr 243

 Tankens kraft och Atlantiderna
 

Nationers och civilisationers blomstring och förfall är ämnen som studeras bland Adepterna under de stora cykliska rörelserna. De framhåller att det finns ett oupplösligt samband mellan människan och varje händelse som utspelar sig på denna glob, och detta gäller inte bara de vanliga förändringarna inom det politiska och sociala livet, utan även allt som försiggår i mineral-, växt- och djurriket. Årstidernas skiftningar är till för människan och påverkas av henne. Upphöjandet ur havet av stora kontinenter, de väldiga glaciärernas rörelse, vulkanernas våldsamma utbrott eller de stora flodernas plötsliga översvämningar, är allt till för människan och påverkas genom henne, vare sig hon är medveten om detta eller inte, om hon är närvarande eller frånvarande. Adepterna berättar också om stora förändringar i jordaxelns lutning under förflutna såväl som kommande tider, alla förorsakade av människan.

Denna lära är obegriplig för vårt århundrades västerlänning, för den kan inte kontrolleras genom observationer och står i strid med tradition och uppfostran. Men den teosof som hunnit förbi de första elementära grunderna vet, att det inte desto mindre är sant. "Vad" utropar vetenskapens beundrare, "har människan att göra med jordskalvet i Charleston eller med de strömmar av kosmiskt stoft som strömmar in i vår atmosfär? Ingenting."

Men Adepten som intagit en position av omätlig höjd, där århundraden ligger inför hans öga, ser de större och mindre cyklerna fullborda sina banor, påverkade av människan och att de medför förändringar för henne i form av straff, belöning, erfarenhet och utveckling.

Det är inte nödvändigt just nu att försöka förklara hur människans tankar och handlingar påverkar varje förändring i materiella ting; detta framlägger jag för tillfället som en lärosats, om ni så vill, som jag kommer att förklara vid ett annat tillfälle.

Det stora ämnet cykler har redan berörts och det för oss till en av de teosofiska Adepternas mest fascinerande påståenden, nämligen att cyklerna under sitt fortlöpande låter en, för 11. 000 år sedan eller mera, förgången ryktbar civilisation åter framträda i våra dagars Förenta Stater och Amerika i allmänhet, tillika med samma människor, eller monader – Jagen, som de kallar dem – vilka för många tidsåldrar sedan varit med om att utveckla denna civilisation och förde fram den till dess slutliga glans. Faktum är att vi från det nittonde århundradet, som dagligen hör talas om nya upptäckter och uppfinningar och som drömmer om stora framsteg inom alla konstarter och vetenskaper, är samma individer som var förkroppsligade bland de mäktiga och lysande, såväl som de ondskefulla atlantiderna vars namn för alltid är förevigat i Atlantiska havet. Européerna är också atlantidiska monader; fast den egentliga platsen för denna pånyttfödelse eller återuppståndelse är och förblir på den amerikanska kontinenten. Jag vill inte säga Förenta Staterna, för när den nya kulturens sol nått sin zenit finns det kanske inte några Förenta Stater kvar att lysa på.

För att i någon mån kunna acceptera denna teori är det nödvändigt att man tror på de teosofiska tvillinglärorna, karma och reinkarnation. För mig förefaller saken ganska självklar. Jag kan nästan se atlantiderna framför mig i våra dagars amerikanska medborgare, nymornade och inte fullt medvetna om vilka de är, men dock fulla av atlantidiska idéer, som enbart hindras att komma till fullt och klart uttryck av de medfödda fysiska och mentala omgivningarna, som förlamar och binder den mäktiga, inre människan. Detta är åter igen Nemisis-karma, som straffar oss genom dessa retsamma begränsningar, som hämmar vår kraft och för tillfället motverkar vår ambition. Detta är på grund av de ondskefulla ting vi gjorde när vi var i atlantidiska kroppar, och då talar vi inte enbart om sådana ondskefulla eländiga saker som vi gör idag, utan om utstuderade onda handlingar, sådana som Paulus tillskrev okända andliga väsen på höga plan av tillvaron. Vi förnedrade andliga ting och utnyttjade naturens mäktiga krafter till låga syften; vi gjorde in exelcis vad som nu tar sig uttryck genom dyrkandet av rikedom och materiella ting och prioritering av individen på bekostnad av det andliga och den stora Människan – Mänskligheten. Detta kompenseras nu genom vår oförmåga att uppnå vad vi önskar och misslyckandet i att frigöra oss från fattigdomens gissel. Vi är ännu så länge endast förberedare – hur mycket vi än prisar vår uppenbara omogna amerikanska utveckling.

Häri ligger själva kärnpunkten i den nuvarande cykelns innebörd. Det är en förberedande cykel med en stor del av nödvändig destruktivitet; för det går inte att bygga upp något innan det gamla raserats. Vi förbereder här i Amerika en ny ras som skall uppvisa ett fullbordande av den glanstid som jag tidigare nämnde, och som långsamt på nytt kommer att framträda, från det bortglömda förflutna. Detta är skälet varför Amerika verkar befinna sig i en ständig jäsningsprocess.

De gamla raserna sjuder och kokar i smältdegeln, varur långsamt materialet för den nya rasen träder fram. Här och ingen annanstans lever män och kvinnor av alla raser tillsammans under gemensamma lagar, tillkämpar sig samfällt herraväldet över naturen och löser livets problem tillsammans, föder barn som i sig förenar två raser. Denna process kommer att fortsätta tills efter många generationer en helt ny ras framträder på den amerikanska kontinenten; nya kroppar; nya typer av intellekt; nya förmågor hos förnuftet; underbara och hittills okända psykiska förmågor, såväl som extraordinära fysiska; med nya sinnen och med de nuvarande utvecklade i oanad grad. När dessa nya kropps- och förnuftstyper skapats – så kommer andra monader eller våra egna, än en gång, att besjäla dem och på tidens skärm kommer 100.000-åriga bilder att målas upp igen.

Teosofiska Speglingar
Eko från Orienten – Tankens makt och atlantiderna (kap 8) av William Q Judge
Bulletin nr 243, April 2011, Malmölogen

 Arkivet (1-243)

____________________________________________________________

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö    
Uppdaterad 2014-03-23