nr 114

Tankens källa

När vi funderar på begreppet tanke, måste vi komma ihåg att det inte kan finnas en tanke utan en tänkare. Det finns inga tankar som uppstår av sig själva; de är alla skapade av intelligenta varelser, oavsett vilken slags tanke det än gäller.

Vi är alla tänkare och alla utgår vi ifrån att vi har ett förnuft, men vad består förnuftet av? Det vi kallar förnuftet är i själva verket inte alls förnuftet. Förnuftet är förmågan att tänka. Den samling tankar vi kallar vårt förnuft är produkter av tankeförmågan; de är resultatet av ett intelligent idéskapande. Vi måste distansera oss mer och mer från de uppfattade resultaten till orsakerna bakom dessa resultat.

Förnuftet i sig är inte begränsat; vi har alla den obegränsade förmågan att tänka i vilken riktning som helst. Men vi är alla födda i – eller kommer i kontakt med – föreställningsvärldar som vi medvetet eller omedvetet tar till oss och håller fast vid. Vi borde inse och förstå redan från början att vi inte är dessa föreställningar, eftersom vi har förmågan att "komma på andra tankar". Vore vi verkligen våra tankar, skulle vi inte kunna förändra dem. Vi skulle inte heller kunna få en ny idé eller göra oss av med en gammal.

Vi tror att våra idéer är våra egna. I en självanalys ser vi att det i själva verket inte finns en på miljonen som är en självständig Tänkare. Få skapar sina tankar utifrån en insikt om naturens mångsidighet och vår gemensamma källa. Det är ur denna källa vi alla hämtar eller får det som tycks vara våra enskilda förmågor. Det är märkligt att vi inte inser att det finns ett gemensamt ursprung för oss alla och för alla våra förmågor. Det är bara hur vi använder livet och dessa förmågor som varierar från individ till individ, beroende på vilka idéer var och en har. Vi har alla förmågan att tänka och vi tänker alla på olika sätt – det är detta som får oss att verka olika.

Vi lever i en värld av verkningar, mentalt överväldigade av dem och oförmögna att frigöra oss från dem. Så vad som behövs mest i världen är insikten om vår sanna natur. Om vi förstår vår egen sanna natur, kommer vi också att förstå den sanna naturen hos varje annan varelse, vare sig den är intelligensmässigt under oss eller så högt över oss som någon ännu kan ha uppnått.

ROBERT CROSBIE
Ur The Friendly Philosopher, s 338–342
                          
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23