nr 102

Själens existens

För att förstå det system som förklaras i denna bok [Patanjalis Yoga-Aforismer] är det nödvändigt att medge att själen existerar och att kroppen den vistas i är relativt oväsentlig. Ty Patanjali hävdar att naturen finns till för själens skull och tar för givet att lärjungen tror på själens existens. Sålunda går han inte in för att bevisa något som på hans tid var allmänt erkänt. Och emedan han lär att det är själen och inte förnuftet som vinner verklig erfarenhet och kunskap, blir följden att förnuftet, betraktat antingen som "inre organ" eller som "tänkande princip", trots att det är högre och mera subtilt än kroppen, endast är ett instrument som själen begagnar för att vinna erfarenhet på samma sätt som astronomen använder sitt teleskop för att få upplysning om den yttre rymden. Förnuftet är emellertid en ytterst viktig faktor i eftersträvandet av koncentration, så viktig att koncentration inte kan uppnås utan dess hjälp, och det är därför vi finner i den första boken att Patanjali ägnar detta ämne uppmärksamhet. Han visar att förnuftet blir, som han uttrycker det, "modifierat" genom varje objekt eller subjekt det möter eller riktas mot. Detta kan väl åskådliggöras genom ett citat av ett avsnitt ur kommentarerna, där det står: "Det inre organet jämförs där" - i Vedanta Paribhasha – "med vatten vad beträffar dess beredvillighet att anpassa sig till den behållares form som det råkar befinna sig i. 'Liksom vattnet som från en reservoar rinner fram ur en öppning och genom en kanal kommer in i bassängerna och antar fyrkantiga eller andra former i enlighet med dem; så blir det manifesterande inre organet modifierat, när det genom synen eller en annan kanal riktas mot ett föremål, t ex ett kärl, och anpassar sig till formen hos föremålet. Det är detta förändrade tillstånd hos det inre organet – eller förnuftet – som kallas för dess modifikation." Medan det inre organet således formar sig efter objektet, återspeglar det samtidigt föremålet och dess egenskaper för själen. Kanalerna genom vilka förnuftet antas söka sig till ett objekt eller subjekt är organen för syn, känsel, smak, hörsel och så vidare. Således formar det sig med örats hjälp efter formen hos en idé som kanske förmedlas genom tal eller med ögats hjälp vid läsning; vidare modifieras det direkt och indirekt av förnimmelser av värme och kyla genom associationer och minnen, och på liknande sätt är det med alla känslor och förnimmelser.

Utdrag ur Förordet till Patanjalis Yoga-Aforismer av WILLIAM Q JUDGE
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23