nr 151

Vi reinkarnerar gång på gång

Att vi gång på gång reinkarnerar på jorden behöver inte nödvändigtvis bevisas med att vi minns våra tidigare liv. Vi glömmer ju många av händelserna i vårt innevarande liv, utan att för den skull förneka att dessa händelser ägt rum. Vi bevarar bara en del av livets alla upplevelser i hjärnminnet, men alla har de hjälpt till att forma vår karaktär. Och alla finns de bevarade i den inre människan för att någon gång i ett kommande jordeliv, när vi blivit tillräckligt högt utvecklade, åter framträda för vårt medvetande. Hypnotiska experiment har visat att allt vi upplever registreras i vad som kallas vårt undermedvetna. Inte den minsta detalj går enligt teosofin därvid förlorad, och när vi dör drar det gångna livets alla tankar och händelser snabbt förbi vår inre syn.

Det finns dock många människor som minns att de har levt förut. Skalder har skrivit om det, och barn har ofta hågkomster från ett föregående liv, hågkomster som dock genom omgivningens ointresse för reinkarnationstanken snabbt faller i glömska. Men alla är underkastade de begränsningar som påläggs jaget av den nya hjärnan i varje liv. Dessa begränsningar är orsaken till att vi inte förmår hålla fast bilderna av förflutna upplevelser, vare sig från detta eller tidigare liv. Hjärnan är instrumentet för själens minne, och eftersom detta instrument är nytt i varje liv och dess kapacitet begränsad, kan själen bara använda det inom dess kapacitetsramar och i det livet. Hur långt jaget förmår utnyttja hjärnans kapacitet beror på jagets egen vilja och på dess levnadssätt i tidigare liv, dvs. på hur långt det under dessa liv har lärt sig behärska den materiella tillvarons krafter.

Utdrag ur TEOSOFINS OCEAN (Kap 9) av WILLIAM Q JUDGE
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23