nr 181
Reinkarnationsläran
Fråga 222. I detta kapitel [kapitel 8 i ”Svar på Frågor”] talas det om ”personligheten”; kommer vi att ha samma personlighet igen?
Svar. Ordet ”Personlighet” kommer från latinets ”Persona” vilket betyder en mask, med vilken vi döljer eller uttrycker våra inre känslor. Det är de inre idéerna och känslorna, den allmänna karaktären – som avses med ordet ”personlighet”: den senare befinner sig i ett tillstånd av konstant förändring, vare sig det innebär stora eller små förändringar. ”Sättet vi brukade tänka och känna på” är inte samma ”som vi känner eller tänker på nu”. Personligheten i vårt nästa liv kommer att vara uppbyggd av de tendenser som vi alstrat i tidigare liv tillsammans med de nuvarande, vilka lyder under de villkor som dessa tendenser fört oss till; dessa villkor kan omfatta ett byte av kön, omständigheter och miljö. Den känsla av ”identitet” som alla har beror inte på kroppen eller på dess omgivningar utan på Jagets karaktär hos var och en.
Fråga 223. Varför fördömer de reinkarnation inom de kristna kyrkorna?
Svar. Därför att de följt de tidiga kyrkofädernas exempel som fördömde läran under den kristna erans tidiga århundraden. Det finns belägg genom hela det Gamla och Nya Testamentet för att reinkarnationsläran var allmänt accepterad; det judiska folket gick i en ständig väntan på att deras profeter skulle ”återvända”, det vill säga, ett åter-förkroppsligande eller re-inkarnation av någon som haft sin boning i en kropp tidigare. I det Nya Testamentet finns det ett antal anspelningar i den riktningen, bland annat när lärjungarna frågade om profeten Elias som väntades komma före Jesus, då svarade Jesus att Elias redan kommit men att de inte känt igen honom, och lärjungarna insåg då att” han talade om Johannes Döparen”.
Utdrag ur Svar på Frågor i Teosofins Ocean av ROBERT CROSBIE
Teosofiska Speglingar – ULT-bulletin nr 181, Augusti, 2005
|
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23