nr 51
Reinkarnation och nära- döden-upplevelser

När vi reinkarnerar ikläder vi oss inte någon annans kropp, inte heller tar vi på oss ansvaret för någon annans gärningar, utan vi liknas vid en skådespelare som spelar många roller. Den inre skådespelaren är densamme även om han skiftar kostymer och repliker för varje skådespel. Shakespeare hade rätt när han kallade livet ett skådespel, för själens mäktiga liv är ett drama, och varje nytt liv och återfödelse är en ny akt där vi spelar en ny roll och tar på en ny kostym, men under hela tiden förblir vi samma person. Så i stället för att vara orättvis, är reinkarnationen fullkomligt rättvis, och på inget annat sätt kan rättvisa upprätthållas.

WILLIAM Q JUDGE
Utdrag ur The Ocean of Theosophy, kap IX

Döden kommer alltid till vårt andliga Jag som en befriare och vän. ... 

Inte heller måste den personliga människan alltid fortsätta med att blint lida de karmiska straff, som Jaget ådragit sig. Ty i det högtidliga dödsögonblicket ser varje människa – även när döden kommer plötsligt – hela sitt gångna liv passera revy in i minsta detalj. För ett enda kort ögonblick blir det personliga jaget ett med det individuella och allvetande Jaget. Men detta enda ögonblick är nog för att visa den döende hela kedjan av orsaker som varit verksamma under livet. Han ser och förstår nu sig själv sådan han är, avklädd alla smickrets och självbedrägeriets utsmyckningar. Han avläser sitt liv och kastar såsom åskådare därtill dröjande blickar på den arena han lämnar; han känner och inser rättvisan i allt det lidande som träffat honom... karmas lag i hela dess majestät och rättvisa.

På motsvarande sätt... har Jaget i det ögonblick han återföds till jorden, uppväckt från de devachaniska tillståndet, en vision av det liv som väntar och han förstår alla de orsaker som har lett till det nya livet. Han förstår dem och skådar framtida händelser. ty det är mellan devachan och återfödelsen som Jaget återvinner sitt fulla manasiska medvetande och blir för en kort tid åter den gud han varit, innan han, i överensstämmelse med karmalagen, för första gången nedsteg i materien och inkarnerade i den första människan av kött och blod. Den "gyllene tråden" ser alla sina "pärlor" och saknar inte en enda av dem.

Utdrag ur The Key to Theosophy, kap IX av HELENA BLAVATSKY
 

 |  till Teosofiska Speglingar  |  till ULTs hemsida   | 

Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö     
Uppdaterad 2014-03-23