nr 124
En av de intressantaste upptäckterna i modern tid är att vissa sensitiva personer genom att hålla ett föremål i handen eller mot pannan kan få intryck av de miljöer där föremålet tidigare vistats, liksom av de personers utseende och karaktär med vilka det varit i kontakt. Ett manuskript, en målning, ett klädesplagg eller ett smycke förmedlar hur gammalt det än är till den sensitiva en klar bild av författaren, konstnären eller bäraren, även om denne levde under Ptolemaios eller Enoks tid. Ett stycke av en antik byggnad framkallar dennas historia med scener av händelser som utspelats inom eller utanför densamma. En bit metallmalm leder det själsliga seendet bakåt till tiden då malmen bildades. Denna synförmåga kallas av sin upptäckare professor J R Buchanon från Louisville, Kentucky för psykometri. Experimentellt demonstrerades den första gången 1841. Dess existens har sedan verifierats av tusentals psykometriker världen över. Den visar att varje tilldragelse i naturen hur liten och oväsentlig denna än må vara lämnar sina outplånliga intryck på den fysiska omgivningen ... och att bilderna produceras av etern, astralljuset. ...
... Det förefaller högst osannolikt att scener från det gamla Thebe eller från förhistoriska tempel skulle ha blivit fotograferade på vissa atomers blotta substans. Bilderna är lagrade i det allt genomträngande, universella och för alltid bevarande medium som filosoferna kallar "Världssjälen" och mr Denton "tingens själ". Genom att hålla ett föremål mot pannan sätter psykometrikern sitt inre Jag i förbindelse med föremålets inre själ. ... När psykometrikern prövar föremålet sätts han i förbindelse med den ström i astralljuset som är ansluten till föremålet och som bevarar bilder av de tilldragelser vilka sammanhänger med dettas historia. Bilderna ... sägs passera hans synfält med ljusets hastighet. Scen efter scen följer på varandra så snabbt att det bara är med en stark viljeansträngning som han kan hålla fast någon av dem tillräckligt länge för att beskriva den.
Psykometrikern är klärvoajant, det vill säga, han ser med det inre ögat. Om han inte har stor viljestyrka, har tränat sin förmåga väl och har god kunskap om dess möjligheter, blir hans varseblivning av platser, personer och händelser mycket virrig.
HELENA BLAVATSKY
Översatt från Isis Unveiled, vol I, sid 182184.
| till Teosofiska Speglingar | till ULTs hemsida |
Copyright © 1998-2014 Stiftelsen Teosofiska Kompaniet Malmö
Uppdaterad 2014-03-23